Sommar med firningar, avslut och nya möjligheter..?

Ett somrigt inlägg.

---

 

Jag firar mig själv med tagetes, orange, förstås.

Nu är det verkligen sommar! I morse vände jag blad på min analoga almanacka på min lika analoga anslagstavla i köket. Juli månad… Det är en månad med många firningar, en hel del minnen och i år också en sorts avslut.

Först vill jag fira min nyaste vän M som fyller år idag och får en femma i slutet på sin ålder, om jag inte har räknat fel??? Grattis på födelsedagen, M!

Sen kan jag inte låta bli att avslöja att jag själv har en högtidsdag i helgen – på lördag är det min namnsdag. De enda som kommer ihåg det är min mamma (det kom ett kuvert med snigelposten i måndags!) och jag själv, men nu talar jag om det för hela cyberspace så att den som vill kan börja förbereda min firning! (<== ironi).

Mamma äter glass en sommar för tre år sen.

En vecka senare är det mammas tur att ha högtidsdag. Tänk, min lilla mamma ska fylla 80 år… Om en vecka sitter jag i bilen på väg ner till henne. Under själva födelsedagen rymmer vi på en dagsutflykt. Vi ska då göra ett avslut. Det kan tyckas märkligt att göra det på en födelsedag, men av olika skäl är det rätt för oss.  Den 24 juli är det nämligen nio år sen pappa lämnade oss och det blir ett avslut på platsen där han lämnade oss. Efter lunch tar vi en nostalgitripp i Småland och framåt kvällningen återvänder vi hem, förhoppningsvis nöjda med dagen. Såna är mina planer. Men man vet ju aldrig vad som kan hända med planer… Den dagen min pappa drunknade hade jag helt andra planer än att sätta mig i bilen och åka 36 mil söderut. De första åren efteråt brukade jag se till att mamma inte var ensam just det datumet. De senaste åren har hon fått klara sig utan mig. Nu känner vi båda att det är dags för avslut.

Juli månads allra sista dag fyller familjens minsting år. Min yngste bonusson går från barn till tonåring. Det är helt sanslöst att tänka på att den grabben, som virvlade in i mitt liv som femåring, nu blir 13 år…

Jag hade tänkt avsluta det här inlägget med några extra somriga rader. Tyvärr sätter byråkrati och stelbenta regler tvärstopp för det. Det suger verkligen!!! Men som arbetssökande har man vissa krav på sig, vissa förbud och vissa skyldigheter. Kort sagt: man är ganska livegen. Ändå vill jag hoppas och tro att den här sommaren och den kommande hösten, min älsklingsårstid, för med sig nya möjligheter.

Efter sommaren, i höst, är jag förhoppningsvis på väg mot nya möjligheter…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Dagens möjligheter

Ett inlägg om att försöka se möjligheter.

---

 

I mitt jobbsökeri använder jag mig av ett poängsystem som jag har antytt lite om här på bloggen. Det är ett ganska hårt system, men jag behöver nån som peppar mig och som piskar mig framåt. Det finns liksom inte andra som gör det. När det gäller att hitta ett nytt jobb är det helt upp till mig själv att fixa det – med andra inblandade, förstås.

Kanske finns det ett nytt jobb vid regnbågens slut för mig? Den här regnbågen fotade jag igår kväll.

Mitt poängsystem består av att jag måste uppnå minst tre poäng om dan. Ett poäng får jag för varje sökt jobb eller nån annan aktivitet som har med jobbsökeri att göra. Igår låg jag efter och då blir jag lite svettig. För vad gör man när man letar och letar och letar och det helt enkelt inte finns några lediga jobb att söka som passar mig och min profil? Tja, inte ger man upp i alla fall! Man fortsätter. Från att ha legat på fem minus igår är jag nu uppe i plus minus noll. Kan du tänka dig att just idag hittade jag de där intressanta jobben jag ville söka – och de var lagom många till antalet för att jag skulle uppnå mitt delmål vad gäller poängen?!

A-kassan kräver bevis och tycks älska papper.

Gårdagen omfattade bland annat en del kontakter med en arbetsgivare från vilken jag behöver ett anställningsbevis. Jag tycker att det är onödigt, men a-kassan kräver det. Så jag blev lite irriterad när upplevde att arbetsgivaren gärna ville hålla detta ifrån sig – såsom det uttrycktes. För man kan liksom inte, som arbetsgivare och företagare, slå ifrån sig de skyldigheter man har enligt våra lagar. Anställda har rätt att få anställningsbevis, kort sagt. Samtidigt är det inte jag som ”krånglar” utan, notera, a-kassan. Det gjorde mig lite besviken och irriterad, som sagt, men jag hoppas att det hela snart är löst och att det dyker upp ett kuvert i min postbox endera dan. För jag tänker att små företag måste nog vara extra noga med sina rykten, annars kan man tappa såväl kunder som anställda.

Slutmålet för mig är förstås ett jobb, men det är också viktigt med delmål. Det är när du uppnår mål på vägen som du känner att du faktiskt kommer nån vart och inte står stilla. Jag läser mycket kring jobbsökeri. Ett av de bästa nyhetsbreven är Proffice nyhetsbrev som faktiskt heter som rubriken på det här inlägget: Dagens möjligheter… Jag prenumererar på massor av nyhetsbrev och jobbagenter, via e-post, Twitter och LinkedIn, men Dagens möjligheter sticker ut! När det kom igår hittade jag intressanta artiklar om till exempel hur man tolkar en platsannons – vad menar arbetsgivaren egentligen, hur du behåller motivationen när det går trögt att söka jobb och att våga stå för sina svagheter i en intervjusituation.

Men jag nöjer mig förstås inte bara med att söka utlysta tjänster och läsa peppande nyhetsbrev. För mycket kring att söka och hitta ett nytt jobb handlar om kontakter. Just nu odlar jag massor av såna. Kollar upp mitt nätverk, hör av mig. Det tar tid och energi, men eftersom jag tycker att de flesta människor är spännande är det roligt också. Och ibland blir det ju kära återseenden…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Abbe har fyra föräldrar

Idag läser jag om lille Abbe på Dagens Nyheters hemsida. Abbe, som har fyra föräldrar – en mamma och tre pappor. Det var nämligen så att mamma och en manlig kompis beslutade sig för att skaffa barn tillsammans. Sen blev mamma kär i en man och pappa kär i en man. Och plötsligt var det fyra vuxna kring den lille pojken när han föddes.

Att ha bonusföräldrar och reservföräldrar kan vara otroligt bra. Alla föräldrar klarar nämligen inte av att till hundra procent vara föräldrar. Vilken fördel om det finns flera vuxna att tillgå då!

Barn är levande varelser. De låter. Ibland låter de illa. Ibland jollrar de mysigt.

                                                                                                                                                   Samtidigt tycker den moraliska tanten i mig att man nog ska tänka sig för både en och tre gånger innan man skaffar barn. För idag SKAFFAR man just barn. Barn blir inte till bara så där, de allra flesta är planerade. Det jag menar är att man ska tänka efter före. Att SKAFFA barn innebär ett livslångt åtagande med en massa skyldigheter och plikter. Men även, förstås, med en massa mysigt.

Barn är levande varelser. Ibland låter de illa, ibland jollrar de mysigt. Tyvärr ser jag alltför ofta – både här och där – att man SKAFFAR sig barn för att försöka rädda nåt, vanligen ett förhållande som är på väg att krascha. Då tror man att ett nytt barn ska bli kittet, limmet som håller paret samman. Det är naivt att tänka så. Lika naivt som att tänka att ett barn är en statuspryl som liksom blir pricken över i:et i en familj där saker och pengar går före allt.

Det viktigaste är kärlek. Kärlek är meningen med livet. Att skaffa ett barn innebär att (man måste) älska barnet hela livet. Man måste ta ansvar. Jag blev själv aldrig mogen för detta ansvar. Men jag har fyra fina bonusbarn som jag älskar mer än några andra barn. Bara så du vet!

Har du nån åsikt i frågan???

Read Full Post »

Som en hel karl!

Ja som en hel karl låter jag. På rösten, alltså. Värsta basrösten. Och ont gör det att prata, väsa, morra och andas. De tre första kan jag skippa, men andas måste jag ju. Om jag ska/vill leva vidare, vill säga. Om jag slutar så skulle ju å andra sidan somliga på ett visst ställe bli så glada SÅ att slippa Den Besvärliga. Jag undrar bara, att om man är byråkrat och får veta att nån planerar att ta livet av sig – har man inte vissa skyldigheter då? Men det står säkert inte i deras manual, som annars tycks följas till punkt och pricka.

Jag är lite arg idag, men det beror väl på att det låter som om jag surrar när jag i själva verket morrar.

                                                                                                                                                         Vi måste ut idag. Tyvärr. Mamma har bespetsat sig på att titta på skor och jag måste posta mitt fördömda tvåveckorskort, lämna in Lotto, gå till apoteket och köpa hem mat för ett par dar. Det har snöat idag på förmiddagen och DET tyckte mamma var skäl till att inte ta bilen bort till Stormarknaden. Men jag sa att jag inte orkar promenera ens till Tokerian, så det får bli garaget, bilen och Stormarknaden. Det bara måste gå. MEN JAG ÄR BARA LITE FÖRKYLD, JUH! Detta överlever jag.

Värre är det för Fästmön som har ont i huvet och feber. Med tanke på den höga feber två av ungarna fick, så är det inte bra. Tur att snälla mormor åker ut en sväng idag och hittar på nåt med Elias som är hos sinmamma för att vara jullovsledig, stackarn. (Först jättesjuk själv, sen jättsjuk mamma.)Annars är det ju egentligen pappa-vecka, så de två systrarna är på Morgonen.

På tal om pappa, så är det varning för att jag skrämmer små barn med min röst idag. Som jag gjorde den där gången i juni förra året. 😈 Notera att just detta att skrämma små barn är en talang jag har ärvt från min far, det är ett som är säkert.

Nu ska jag försöka tvinga i mig lite fil och müsli och sen blir det tandborstning innan vi far till Stormarknaden i sporrsträck. Om jag inte bloggar mer idag så beror det på att jag inte överlevde shoppingturen.

Kanske chilibågar i näsan stoppar upp snor bra??? Anna fotade en gång för länge sen.

Read Full Post »