Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘gymnasielärare’

Le och vara tacksam och basmatematik

Ett inlägg om att le, vara tacksam, säga ja och att tolka siffror.


 

Tofflan m solbrillor

Ler gör jag sparsamt.

Ler gör jag inte hela tiden. Faktum är att jag är sparsam med leenden. En person sa en gång till mig att le och se glad ut hela tiden – så får du framgång i yrkeslivet. Jajamens, det beror på arbetsplatsen. Visst är det trevligt med glada medarbetare, men ett leende ska vara äkta tycker jag. Och trots att jag log äkta på just den arbetsplatsen fick jag inte den utlysta tjänsten. Den gick till en man som hade nåt som jag inte hade, utan att gå närmare in på det. Jag fick i stället en mycket mer intressant tjänst, men det är en annan historia.

Nu sitter jag emellertid här och söker jobb igen. Jag läste en jättebra krönika i Metro på nätet om det häromdan, Lisa Magnussons Det gäller att le och säga ja till alltHon menar på att tanken att robotar ska ta över jobben i framtiden redan är verklighet eftersom de flesta människor redan är robotor. Robotar därför att folk inte har råd att göra annat än att le och säga ja till allt. Typ de arbetslösa. Hon skriver:

[…] de som ständigt måste stå till Arbetsförmedlingens förfogande för att få pengar till det nödvändigaste. Söka jobb på jobb, försöka konkurrera, infoga sig i meningslösa ”åtgärder” för att snygga till statistiken över ”sysselsättningen”. […]

Lisa Magnusson har också läst en debattartikel i Expressen och signerad Svala Firus, psykolog på Arbetsförmedlingen. Denna psykolog har slagit larm (!) om att dagens unga inte är tillräckligt tacksamma (!). Lisa Magnusson refererar:

[…] Eller, ja, de flesta är det, medgav hon. Men hon vet bland annat två ”rekryteringsträffar” där jättefå dök upp. Och en person fick en fin chans att visa framfötterna genom en praktik som kanske kunnat leda till jobb, men sumpade allt för att hen ”inte vill bli utnyttjad”. […]

Lisa Magnusson konstaterar torrt:

[…] Man hade ju gärna velat veta hur många ”rekryteringsträffar” Svala Firus själv minglat runt på, hur länge hon gratisjobbade i hopp om anställning. Men det nämnde hon inte. […]

Glöm inte att du är värdefull

Jag har goda vänner vänner som påminner mig om saker och ting ibland. Men jobbmässor är värdelösa, det vidhåller jag.

De rekryteringsträffar som har arrangerats här i Uppsala under min tid som arbetssökande har inte passat mig alls. Det vill säga, det jag har i mitt CV och rekryteringsträffarna har inget gemensamt. Så varför gå? Nej, jag har inte besökt en enda. Däremot har jag varit på jobbmässor arrangerade av och på Arbetsförmedlingen. Totalt värdelösa fär min del även dessa, därför att en timid tant som jag lyckas knappast ta sig fram till rekryterarna. Längst fram står nämligen yngre och aggressivare förmågor, läs: nybakade studenter som tror att de kan och vet allt. Tur att några av oss har god självkänsla. Andra har godare självinsikt.

Vid nåt tillfälle nådde jag och kompisen jag hade med mig fram till rekryterarna. Men tyvärr, de tog inte emot våra CV:n – vi blev ombedda att gå hem och lägga in dem elektroniskt. Jaha, vad skulle vi då på en jobbmässa att göra? Då kunde vi ju ha stannat hemma. Vem trängs liksom frivilligt med folk? Människor som söker kroppskontakt, eller vilka?

Jobba gratis har jag också gjort. I två månader. Det var ett ganska avancerat jobb som gick ut på att uppdatera (kolla fakta, innehåll och språk) ett hundratal webbsidor där olika forskare och forskningsprojekt presenterades. Dessutom skulle sidorna översättas till engelska där sån översättning saknades. Och de sidor som var översatta skulle språkgranskas. Roligt och spännande projekt, alltså, men, som sagt, gratisjobb. När jag slutade le och krävde ekonomisk ersättning för mitt arbete fick jag ett vikariat om tre månader och lön.

Men åter till tacksamheten och det Lisa Magnusson skriver. Hon noterade att folkpartisten Birgitta Ohlsson blev inspirerad av psykologen Svala Firus text. Enligt Lisa Magnusson fyllde politikern i att…

[…] Alla måste jobba, så att ”mormor får en värdig äldreomsorg, att cancersjuka ges vård”, detta är välfärdsmässig ”basmatematik”.

Fast det Birgitta Ohlsson, enligt Lisa Magnusson, inte tänkte på var…

[…] I basmatematiken ingår tydligen inte att kunna räkna ut att 400 000 arbetssökande minus 40 000 lediga jobb är lika med 360 000 överblivna personer. Att det alltså inte nödvändigtvis handlar om att de som står utan jobb vill att mormödrar får ovärdig äldreomsorg och att cancersjuka dör. […]

Vänstern hat, å sin sida, enligt Lisa Magnusson inte nåt bättre att komma med:

[…] Den nya vänstern pratar om skitjobb, om att ersätta arbetslinjen med fritidslinjen. Jag tror inte på det. Frihet, vad är väl det, annat än ett finare ord för total tomhet? Det är inte jobben i sig som är skit. Däremot maktbalansen. […]

Igår läste jag i lokalblaskan att Uppsala län har den lägsta arbetslösheten i landet, 5,3 procent. Det framgår inte av artikeln hur man har räknat (det är knappas basmatematik, eller hur..?), men en analytiker från Arbetsförmedlingen – finns det INGEN på Arbetsförmedlingen som jobbar med att förmedla jobb??? –  Therese Landerholm uttalar sig i artikeln:

[…] Det finns tre huvudförklaringar till att arbetslösheten är så här låg i Uppsala län. Det är dels närheten till Stockholm, dels den låga andelen sysselsatta inom tillverkningsindustrin, dels den stora offentliga sektorn […]

Tågmålning på toa

Vi som bor här ska pendla till jobb i andra län med tåg som inte går som de ska. Men då får man fin jobbstatistik över sysselsättningen.

Där ser man! Vi som bor i Uppsala län förväntas jobba i ett annat län än vårt hemlän, men vill vi jobba där vi bor ska vi definitivt inte jobba med tillverkning utan offentlig sektor. Och hur säkra jobben är i offentlig sektor har ju flera av oss fått smaka på den hårda vägen… (Ta nu senast den högste dirren på Sjukstugan i Backen. För en månad sen sa han i media att han ska jobba två år till. Häromdan sa han att han går i pension typ nu. Nåt mysko är det!..)

Men det finns problem och utsatta grupper även i Uppsala län: utrikesfödda, äldre arbetslösa, funktionsnedsatta och lågutbildade personer. För byggnadsarbetare, gymnasielärare och undersköterskor ser emellertid framtiden ljus ut. Synd att jag inte kan jobba inom dessa tre yrken eftersom jag inte har nån utbildning för nåt av dem eller ens kan utbilda mig: jag är för gammal för att få studiemedel.

Så varför ska jag le och vara tacksam? Jag är heligt förbannad! Jag har gedigen och bred erfarenhet och stor kompetens inom mitt yrke. Men jag är för gammal. Ändå förväntas jag jobba tills jag blir 70, helst, det vill säga nästan 20 år till. Basmatematik..?

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I morgon invigningstalar de vid Pride. Anna Mohr och Kjell Rindar. Två personer som betytt oerhört mycket för ”rörelsen”. Två personer som har varit ledstjärnor i kampen mot ett bättre samhället med normalare rättigheter för HBTQ-folk.


Anna Mohr och Kjell Rindar, två ledstjärnor för HBTQ-folk. (Bilden är lånad från Dagens Nyheters hemsida.)

                                                                                                                                                               Anna Mohr blev en av de stora kämparna för lesbiska tjejer. Anna Mohr, som inte förstod att hon var homosexuell förrän hon fyllt 24 år. Det är sent. Men på tiden tiden var det kanske inte riktigt det. Så småningom blev Anna Mohr ordförande i EKHO, en grupp för kristna homosexuella. Folk som inte kände sig välkomna i sina egna kyrkor, men inte heller i vissa fall bland andra homosexuella.

Anna Mohr fick ofta representerna kvinnorna i de kontakter RFSL hade med olika myndigheter. Hon säger i DN-artikeln:

[…] Jag fick ha olika hatt på mig beroende på tillfället, ibland var jag kristen, ibland socialist och ibland mest kvinna […]

Anna berättar om hur svårt det var att få till lagändringar för homosexuella. Ofta fick hon höra att samhället inte var moget för dessa förändringar.

När HIV och aids gjorde intåg på 1980-talet började Anna Mohr jobba med dessa frågor på RFSL. Hon övergav sin avhandling i arkeologi.

År 1995 ingick Anna Mohr partnerskap med sin Britt. De hade då varit ett par i 29 år. Och efter lagändringen anmälde paret att få sitt partnerskap omvandlat till fullvärdigt äktenskap. Det fick de den 17 november 2009.

Kjell Rindar är en annan invigningstalare i morgon. Han berättar i en DN-artikel om ett offentligt möte kring homosexualitet som han deltog i på 1960-talet. Ett möte som blev starten på hans livslånga kamp för homosexuellas rättigheter. Kjell Rindar blev en av de allra första i Sverige som öppet var bög.

När lokalen på Timmermansgatan öppnade var en av de engagerade Kjell Rindar. Där träffade han på en yngre generation som var emot fördragna gardiner som signalerade att det förekom nåt skumt i lokalen, inte föreningsliv.

Så småningom blev Kjell Rindar ordförande i RFSL. I samband med detta kom han ut för sin mamma. Det var nog det svårast, menar han. Men Kjell Rindars mamma tog med sig en flaska vin och kom över för att prata. Och inte var det nåt problem för henne, inte, att sonen var bög.

Kjell Rindar har även jobbat som gymnasielärare. Men rädd har han aldrig varit. Rädd att bli bögknackad. Han har heller aldrig råkat ut för nån incident.

För ungefär 30 år sen träffade Kjell Rindar sin blivande man Per. Per gick tyvärr bort för två år sen efter att ha drabbats av legionella.

Vi ska vara stolta över Anna Mohr och Kjell Rindar. Vi ska vara stolta att de har varit med och fört en kamp för det öppnare samhälle vi lever i idag. Tänk på det!!!

Den tredje invigningstalaren är Thomas Beatie. Honom känner jag inte till så mycket, men Trollhare har skrivit en del om honom! Läs!

Read Full Post »