Det första aprilsolen…

Ett soligt inlägg.

---

 

Här bor inte mina talgoxar.

April visade sig från sin soligaste sida igår. Jag brukar inte lockas så mycket av solen och föredrar regn, men igår blev även jag förförd av den första aprilsolen. Hela eftermiddagen var jag ute. Även om jag mest blir lite skär i ansiktet och inte gyllenbrun är jag i vart fall inte lika blekglåmig som igår morse. Det vita med de bruna ringarna runt ögonen har ersatts av en betydligt friskare färg. Det är nästan så jag funderar på att göra iordning på ballen*. Invänta talgoxarna, som har sitt bo på ett visst ställe där, ett ställe till vilket de återkommer varje år för att få ungar. Andra fåglar föredrar att släpa pinnar till toppen av ett träd. Mina talgoxar har ett mycket finare krypin och inte så högt upp.

Mitt på dan mötte jag en före detta kollega vid bussen. Hon var modig och skuttade självmant in i Clark Kent** som vi tog till Gamla Uppsala. Jag är nämligen fortfarande lite klen efter mag(gall?)anfallet och orkade inte gå. Vi parkerade hitom järnvägsbommarna och strosade sen en bit på den soliga sidan av högarna (den andra brukar vara väldigt lerig länge). En ledig bänk hittade vi och den ockuperade vi i nästan två timmar. Det var underbart härligt att kunna sitta ute så länge och varken frysa eller svettas, bara njuta.

En underbar dag i den allra första aprilsolen. Här står H framför Kungshögarna.

 

Säsongens första glass intogs inomhus efter ett par timmars utevistelse.

Ljus och luft i all ära, men det var också gott att få både prata med och lyssna på en annan människa. Jag saknar mina arbetskamrater så innerligt mycket. Och självklart saknar jag att inte ha nån att prata med då och då på vardagarna. Nu har jag ju inte mått så bra den senaste veckan, så det har gått an. Än klättrar jag inte på väggarna, men… Mitt främsta mål är självklart att komma ut i arbete så snart som möjligt. Jag behöver en försörjning och jag behöver ett sammanhang med sociala kontakter.

En del arbetskamrater saknar jag mer än andra. H, som jag träffade igår, tillhör kategorin Bland De Mest Saknade. Men efter gårdagens eftermiddag kände jag att ja, jag har förlorat många fina arbetskamrater, men jag har också vunnit flera nya vänner. Och till dem räknar jag numera H.

Eftermiddagen i Gamlis avslutades på Odinsborg där somliga (= H) ägnade mycken tid åt att frigöra räkmackan från majonnäs, medan andra (= jag) glufsade i sig säsongens första glass. Svalkande och god var mjukglassen efter ett par timmars utevistelse.

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Marielund – sommardröm vid Uppsala

Ett inlägg om en somrig bok.

---

 

I början av sommaren noterade jag i media en nyutkommen bok med lokal anknytning. Boken har ett härligt sommartema och heter också Marielund. Sommardröm vid Uppsala. Historisk litteratur kring Uppsala är inte särskilt ovanlig och den här boken är faktiskt inget undantag. Den berättar, i text och bild, på sätt och vis det tidiga 1900-talets historia när vårt land går från fattigt bondeland till industrialismen och en borgarklass, som har det lite bättre ställt, växer fram.

Från staden Uppsala flyttar borgarna ut till sommarbostäderna i Marielund. Där insuper man frisk luft och lantliv, man promenerar, ror, simmar, spelar sällskapsspel, ägnar sig åt högläsning med mera. Uppsala är ingen stor stad – år 1920 var antalet invånare runt 23 000 – så umgänget i staden blev i princip detsamma både i staden och på landet.

Närmare naturen var det som gällde när stadens industrier släppte ut föroreningar. Snickarglädjen är stor, men man flyttar också hela byggnader, bland annat från Dalarna, som var Sveriges dåtida mall. Boken ger emellertid mer historia längre bakåt i tiden. Kanske var Marielund rentav en helig plats på vikingatiden.

Redan när jag öppnar den gröna påsen som boken levereras i blir jag glad. Detta är en vacker bok och den doftar alldeles nytryckt. Föreningen Marielunds vänners redaktionsgrupp har gjort en fin bok vad gäller text och bild, men också utseendemässigt. Det röda bokmärkesbandet signalerar Kvalitet med stort K. Bokens huvudredaktör Jonas Pertoft är en synnerligen duktig formgivare, något han visar prov på här.

Innehållet mer specifikt då? Det jag gillar mycket är att man som läsare lockas in i historien kring en plats, en byggnad etc och att finns tydliga referenser till var man kan läsa mer på andra håll. Texterna är välskrivna, ofta baserade på samtal och intervjuer med Marielundsbor och alldeles lagom långa. Dessutom är sidorna i boken rikt smyckade med fina illustrationer. De flesta färgbilderna är tagna av Åke E:son Lindman.

Jag lär mig saker när jag läser den här boken också, till exempel att man faktiskt från Marielund kunde ta tåget ända till Paris, hur Lennakatten fick sitt namn, att Uppsala har världens äldsta simsällskap och att det i Sverige fanns något som hette lokaltid som gjorde att tidsskillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. Vidare läser jag med stor behållning om arkitektur, natur, sjön, föreningsliv, trädgårdar och järnvägen. Extra kul är Stellan Skarsgårds lilla minnesruta över somrarna i Marielund. Jag kan stå ut med de små korrekturfelen, men jag hade kanske önskat att de inte fanns alls.

Det här är en perfekt presentbok, kanske till och med en julklapp? Tänk att bläddra i denna sommarbok på julaftons kväll, medan snöstormen viner utanför husknuten…

Toffelomdömet blir det högsta!

Boken finns att köpa på bland annat Studentbokhandeln i Uppsala, Marielunds station, Upplandsmuseet och i Fjällnora. Här kan du beställa boken från Föreningen Marielunds vänner.

Tack Föreningen Marielunds vänner genom Jonas Pertoft för recensionsexemplaret!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mordiskt

Ett mordiskt inlägg, helt enkelt.

---

 

Det känns svårt att skriva nåt lättsamt efter föregående inlägg. Händelsen berörde mig så djupt – av olika skäl. Ett skäl är att jag faktiskt påtalade vissa saker för en av dem som nu beklagar det lidande de anhöriga fått utstå. Men det är en del av en annan historia och den blir berättad i sinom tid.

---

 

Tofflisk bananflugefälla.

Idag ägnar jag mig åt nåt så hemskt som mord. Jag har nämligen fått oönskade hyresgäster. Inte nog med att de inte betalar nån hyra, de är irriterande rent allmänt. Många är de dessutom. Och får man en kan man lita på att man får resten av släkten också. Jag talar om bananflugor.

Den som drabbas av dessa irriterande små flygfän har ofta svårt att bli av med dem. Men eftersom jag tittar på och storgillar Sveriges städmästare lär jag mig ett och annat. Nu har jag riggat en fälla tack vare ett ”recept” från programmet. Fast jag har gjort om fällan lite. Den består av en burk med…

• en del vatten
• en del rödvinsvinäger
• två droppar diskmedel

Än så länge har jag inte skördat några offer, men som den hemska människa jag är räknar jag kallblodigt med att göra det. Tanken är att de små flygfäna ska lockas av min blandning så till den milda grad att de drunknar. Visar sig min fälla fungera, kommer självklart en rapport på en blogg nära dig. Annars gör jag såsom jag brukar medieträna tjänstemän och politiker:

Säg ingenting! Men om du säger nåt, ljug aldrig.

I eftermiddag hoppas jag få ägna mig åt litterära ruskigheter i form av en Uppsaliensisk detektivnovell. Det ursprungliga recensionsexemplaret tycks ha försnillats av Posten, men ett nytt ex ska vara på ingång. På väg till en postbox nära mig för recension är också en prisbelönt debutdeckare utgiven av Historiska Media.

Men i kväll utövar jag skärgårdsliv – från bästefåtöljen. Den fjärde säsongen av Morden i Sandhamn inleds nämligen klockan 21 på TV4. Denna gång visas tre delar som är baserade på Viveca Stens deckare I natt är du död.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Onboarding en växande trend

Ett trendigt (?) inlägg.

---

 

Böcker köpta på… Åhléns!!! (Där lurade jag dig allt!)

Nånting som jag har noterat ett bra tag är det märkliga (eller det är ju inte märkligt eftersom jag vet hur det ligger till…) fenomen att en viss nätshop verkar ha stenkoll på mig och mitt läsande. Det handlar om Bokus och det handlar om annonser för böcker jag bloggar om. Eller köper. Skälet till att det är på det viset är säkert att jag ibland länkar till just den nätshopen. Dock inte alltid! Och det är då det blir både märkligt och läskigt. Och irriterande. För varför tror Bokus att jag ska lockas på en köp-den-här-boken-annons när jag redan har köpt just den specifika boken i annonsen? Det riktigt läskiga är att annonsen poppar upp vid inloggningsformuläret till min webbmejl…

Gissningsvis handlar Bokus riktade annonser om att de utnyttjar cookies på för dem bästa sätt. Men nu finns ett nytt fenomen som kallas onboarding. Med hjälp av modern teknik kan marknadsföringsföretag följa dina mönster som konsument. Genom att vanliga affärer och butiker också ber om din e-postadress kan dessa företag samla in mängder av information om ditt köpbeteende. Med hjälp av de fakta de får om dig skickar de sen riktade annonser till dig. Det är annonser som är speciellt utformade för dig och baserade på dina mönster som konsument.

I USA har nu den statliga myndigheten för konsumenter nu reagerat på onboarding. Myndigheten hävdar att onboarding är att inkräkta på den personliga integriteten. Och jag kan faktiskt hålla med när det handlar om uppgifter om dig som till exempel graviditet, sjukdomar, religiös tro och liknande… Kanske blir det därför hårdare lagar i USA. Här i Sverige fortsätter det med denna lite halvobskyra aktivitet. Eller? Är det nån som vet nåt annat???

Här kan du läsa en DN-artikel om onboarding!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Vad kännetecknar framgångsrika människor?

I tidningen Chef läste jag på nätet om vad det är som motiverar människor som är framgångsrika i yrkeslivet. Jo, enligt den amerikanska tidskriften Forbes, känd för sina listor, handlar det om människor som alltid är nöjda med vad de gör, men som också ser varje dag som en ny utmaning.

Enligt Forbes kännetecknar det följande personer som verkligen älskar jobbet:

Utmaningar.
Den som älskar sitt jobb förlorar aldrig kontakten med den känsla av utmaning som de först lockades av. Det spelar ingen roll vilka hinder som dyker upp på vägen.

Minnen.
En människa som älskar sitt jobb har en stark känsla för minnet av det som en gång fick dem att brinna för nånting.

Helhetstänk.
Dessa människor vet att det finns både framgång och misslyckanden och fastnar inte i nåt av dessa – de går vidare för att nå målet.

Självständighet.
De här människorna skiter i vad andra tycker.

Planering.
Framgångsrika människor letar efter andra att dela sin passion med. De hoppas att andra ska vilja jobba med de gör.

Envishet.
Ingenting kan stoppa framgångsrika människor.

Magneter.
Framgångsrika människor drar till sig andra för passion smittar.

En del sanning ligger det nog i ovanstående även om jag inte helt och hållet köper allt rakt av. Jag tror att det är viktigt att känna att jobbet är en utmaning – annars blir det ju tråkigt! Men det är också viktigt med helhetstänk och planering. Självständighet anses ibland lite hotfullt. Jag tror att är bra att kunna jobba både självständigt och tillsammans med andra. Envishet är en bra egenskap, har jag märkt. Och visst är det så att den som har passion i jobbet smittar andra!

Livet är kort.

Read Full Post »