Det första aprilsolen…

Ett soligt inlägg.

---

 

Här bor inte mina talgoxar.

April visade sig från sin soligaste sida igår. Jag brukar inte lockas så mycket av solen och föredrar regn, men igår blev även jag förförd av den första aprilsolen. Hela eftermiddagen var jag ute. Även om jag mest blir lite skär i ansiktet och inte gyllenbrun är jag i vart fall inte lika blekglåmig som igår morse. Det vita med de bruna ringarna runt ögonen har ersatts av en betydligt friskare färg. Det är nästan så jag funderar på att göra iordning på ballen*. Invänta talgoxarna, som har sitt bo på ett visst ställe där, ett ställe till vilket de återkommer varje år för att få ungar. Andra fåglar föredrar att släpa pinnar till toppen av ett träd. Mina talgoxar har ett mycket finare krypin och inte så högt upp.

Mitt på dan mötte jag en före detta kollega vid bussen. Hon var modig och skuttade självmant in i Clark Kent** som vi tog till Gamla Uppsala. Jag är nämligen fortfarande lite klen efter mag(gall?)anfallet och orkade inte gå. Vi parkerade hitom järnvägsbommarna och strosade sen en bit på den soliga sidan av högarna (den andra brukar vara väldigt lerig länge). En ledig bänk hittade vi och den ockuperade vi i nästan två timmar. Det var underbart härligt att kunna sitta ute så länge och varken frysa eller svettas, bara njuta.

En underbar dag i den allra första aprilsolen. Här står H framför Kungshögarna.

 

Säsongens första glass intogs inomhus efter ett par timmars utevistelse.

Ljus och luft i all ära, men det var också gott att få både prata med och lyssna på en annan människa. Jag saknar mina arbetskamrater så innerligt mycket. Och självklart saknar jag att inte ha nån att prata med då och då på vardagarna. Nu har jag ju inte mått så bra den senaste veckan, så det har gått an. Än klättrar jag inte på väggarna, men… Mitt främsta mål är självklart att komma ut i arbete så snart som möjligt. Jag behöver en försörjning och jag behöver ett sammanhang med sociala kontakter.

En del arbetskamrater saknar jag mer än andra. H, som jag träffade igår, tillhör kategorin Bland De Mest Saknade. Men efter gårdagens eftermiddag kände jag att ja, jag har förlorat många fina arbetskamrater, men jag har också vunnit flera nya vänner. Och till dem räknar jag numera H.

Eftermiddagen i Gamlis avslutades på Odinsborg där somliga (= H) ägnade mycken tid åt att frigöra räkmackan från majonnäs, medan andra (= jag) glufsade i sig säsongens första glass. Svalkande och god var mjukglassen efter ett par timmars utevistelse.

*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hjärtegott och tankar om livet, det där som kan vända, du vet…

Livet kan vända på ett par sekunder. Det vet vi som har sett Anja Kontors förträffliga intervjuserie med just titeln När livet vänder. I kväll går den sista delen och det här var ett sätt för mig att påminna dig så att du inte missar att glo på SvT2 klockan 20.30.

Jag har varit på en fin lunch med Den Hjärtegoda L. Vi träffade på M, som jobbade i vårt hus, men som lämnade vårt universitet för ett annat universitet, så det blev en glad och tjattrig lunch på tre-kvinna-hand. Inte är jag nån som brukar lägga märke till kläder och smycken hos kvinnor, men Den Hjärtegoda L hade en otroligt söt brosch på sig.

Fem photoshoppade små ryska gummor. (Nej, iPhonen är inte bra på närbilder där ljuset faller fel. Inte vet jag om bilden blev bättre, men…)

Lunchen var ju som sagt ett ynkligt TACK för den otroligt fina middagen Den Hjärtegoda L bjöd mig och Fästmön på den 24 november förra året. Den där lördagen när vi åt så vi nästan både storknade och sprack… Men Den Hjärtegoda L har ju inte fått sitt epitet av mig för intet – L är verkligen Hjärtegod! Du har väl hört läst historien om brödpåsen? Inte ens idag, när det var jag som skulle bjuda Den Hjärtegoda kunde hon låta bli att vara snäll! Jag fick en otroligt söt liten svart korg med påskgodis – och en elefant med texten

Var stark

på. Den elefanten ska jag ha med mig överallt från och med nu!

Den lilla elefanten skymtar på denna återigen photoshoppade bild. (Jävla iPhonekamera!)

På väg upp till institutionen stannade jag till vid lunchrummet där arbetskamraterna på institution 1 hade påsklunch. Jag växlade några ord med en del favoriter som G och I och P och M… Och oj så jag kommer att sakna dem om… Jag fick lite återkoppling av M kring ett viktigt möte igår, men den informationen delar jag med mig av senare i ett låst inlägg.

Och så träffade jag Johan som också hade varit på möte idag. Han får med sig någonting gott härifrån och får till och med en avtackning. Jag önskar så att det hade varit en början till en karriär, men samtidigt har vi vetat vad som gäller i tre månader. Men jag ser också att det är en ung man med en helt ny självkänsla och ett självförtroende som jag hoppas ska lyfta honom till nya höjder nån annanstans. Vi vet så lite om när livet vänder, som sagt…

Lyft mot nya höjder.

Ha en bra onsdag! I morgon inleds påsken – men ingen tycks fortfarande veta vad skär i skärtorsdag står för. Kom igen nu, enlighten me!

Livet är kort.

Read Full Post »

Lååååångfreeeeedag

Låååååångfreeeeedag… Tja, den brukar vara just låååång… Förr i tiden var inga affärer öppna, hade man TV var det bara skit och trist på den och man fick INTE gå bort och leka med kompisar. Man skulle ha låååååångtråååååkigt, helt enkelt… Idag är det lite annorlunda – och tur är väl det att man inte tar så hårt på traditionerna. För den som är kristen ”firar” ju påsk till minne av Jesu död och uppståndelse. Idag är det död som gäller, men på tredje dagen är han tillbaka igen! Det vill säga försvunnen från sin grav. Det måste ha varit en märklig upplevelse för Mariorna när de kom (hon från Magdala respektive Jesus mamma).

Skärtorsdagen, från det ena till det andra, som ju Frida firade igår med SKÄRA strumpor, har inget med färgen skär att göra. Det var den dagen nattvarden instiftades och den dagen man renade sig, kroppsligt och andligt. Ordet skär i skärtorsdag kommer från fornsvenskans skaera som betyder rena.

Men tillbaka till denna lååååånga fredag. Nog blir den lite lång ändå. Anna och jag skuttade upp tidigt för att köra in till stan. Min kära fästmö började nämligen arbeta klockan 7.30 och ska göra det till 13.30. Själv har jag åkt hem för att hämta lite tillbehör till laxen och sillen i kväll i flytande form och för att ta en dusch och tvätta håret.

Lillplutten var riktigt risig igår kväll och somnade nästan framför Antikrundan. Han var hostig och snorig och febrig. Och i morse vaknade jag och känner mig hängig och hostig, framför allt. Hade huvudvärk också 😦 Men det vore ju lite konstigt annars. Jag har ju varit frisk länge och en förkylning med hosta får man väl lov att ta. Fast det känns ju liiiite trist när jag har sett fram mot Anna-dagarna nästa vecka. Får hoppas jag är pigg till dess! I vart fall får vi också se om det blir nån tripp till farbror Bosse i morgon, påskafton. Det beror ju lite på hur Elias mår. Själv försöker jag kurera mig med Ipren och C-vitamin i brusform.

Denne man…

                                                                                                                                                                        … i kombination med…

…denna dryck är dunderbra mot lättare infektion i näsa och hals!

Nu ska jag bläddra lite i gårdagens blad innan jag hoppar in och SKAERAR mig i duschen. Innan jag åker och hämtar Anna ska jag slå en signal till mamma också och kolla läget. Det känns lite trist att hon ska vara ensam, men samtidigt vet hon att jag ju kommer ner snart till flytten!

Read Full Post »

Skärtorsdag i Förorten

Vi firar skärtorsdag ute i Förorten. Har ätit gott och är trötta efter en dålig dag och natt, jag och Fästmön.

Frida firar skärtorsdag på sitt eget sätt.

Frida firar skärtorsdag med skära strumpor på, dagen till ära.

                                                                                                                                                  Elias fick stanna hemma från skolan idag med mamma. I morse var det otroligt hostigt och snorigt.

Anna och jag sitter mitt emot varandra vid köksbordet med var sin dator. Jag har en lila fjäder i ansiktet. På bordet ligger en gul duk. I påskriset hänger en tjock kärring som Elias har ritat. Men bäst av allt… I fönstret står detta konstverk, signerat Slaktar-Pojken:

Johans tupp ser inte så snäll ut, men är en raritet i hans mammas samling av påskpynt.

                                                                                                                                                         I morgon ska Anna jobba och medan vi åker in till stan några timmar får Elias sällskap av sin pappa.

En tung dag börjar gå mot sitt slut och ska avrundas med Antikrundan.

Read Full Post »