Marielund – sommardröm vid Uppsala

Ett inlägg om en somrig bok.

---

 

I början av sommaren noterade jag i media en nyutkommen bok med lokal anknytning. Boken har ett härligt sommartema och heter också Marielund. Sommardröm vid Uppsala. Historisk litteratur kring Uppsala är inte särskilt ovanlig och den här boken är faktiskt inget undantag. Den berättar, i text och bild, på sätt och vis det tidiga 1900-talets historia när vårt land går från fattigt bondeland till industrialismen och en borgarklass, som har det lite bättre ställt, växer fram.

Från staden Uppsala flyttar borgarna ut till sommarbostäderna i Marielund. Där insuper man frisk luft och lantliv, man promenerar, ror, simmar, spelar sällskapsspel, ägnar sig åt högläsning med mera. Uppsala är ingen stor stad – år 1920 var antalet invånare runt 23 000 – så umgänget i staden blev i princip detsamma både i staden och på landet.

Närmare naturen var det som gällde när stadens industrier släppte ut föroreningar. Snickarglädjen är stor, men man flyttar också hela byggnader, bland annat från Dalarna, som var Sveriges dåtida mall. Boken ger emellertid mer historia längre bakåt i tiden. Kanske var Marielund rentav en helig plats på vikingatiden.

Redan när jag öppnar den gröna påsen som boken levereras i blir jag glad. Detta är en vacker bok och den doftar alldeles nytryckt. Föreningen Marielunds vänners redaktionsgrupp har gjort en fin bok vad gäller text och bild, men också utseendemässigt. Det röda bokmärkesbandet signalerar Kvalitet med stort K. Bokens huvudredaktör Jonas Pertoft är en synnerligen duktig formgivare, något han visar prov på här.

Innehållet mer specifikt då? Det jag gillar mycket är att man som läsare lockas in i historien kring en plats, en byggnad etc och att finns tydliga referenser till var man kan läsa mer på andra håll. Texterna är välskrivna, ofta baserade på samtal och intervjuer med Marielundsbor och alldeles lagom långa. Dessutom är sidorna i boken rikt smyckade med fina illustrationer. De flesta färgbilderna är tagna av Åke E:son Lindman.

Jag lär mig saker när jag läser den här boken också, till exempel att man faktiskt från Marielund kunde ta tåget ända till Paris, hur Lennakatten fick sitt namn, att Uppsala har världens äldsta simsällskap och att det i Sverige fanns något som hette lokaltid som gjorde att tidsskillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. Vidare läser jag med stor behållning om arkitektur, natur, sjön, föreningsliv, trädgårdar och järnvägen. Extra kul är Stellan Skarsgårds lilla minnesruta över somrarna i Marielund. Jag kan stå ut med de små korrekturfelen, men jag hade kanske önskat att de inte fanns alls.

Det här är en perfekt presentbok, kanske till och med en julklapp? Tänk att bläddra i denna sommarbok på julaftons kväll, medan snöstormen viner utanför husknuten…

Toffelomdömet blir det högsta!

Boken finns att köpa på bland annat Studentbokhandeln i Uppsala, Marielunds station, Upplandsmuseet och i Fjällnora. Här kan du beställa boken från Föreningen Marielunds vänner.

Tack Föreningen Marielunds vänner genom Jonas Pertoft för recensionsexemplaret!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Mångkulturell och god jul!

Ett inlägg om anor och gener.

Det finns människor som menar att jag är rasist. Hur skulle jag kunna vara det, jag med mina anor och uppblandade gener? För jag är nästan bara lite svensk, även om jag är född i Sverige och alltid har varit svensk medborgare.

Sen jag var runt fem år har traditionen varit att jag har fått julstrumpa från Tomten. Detta införde min farfar, som var till hälften svensk, till hälften engelsk. Den ursprungliga strumpan finns faktiskt kvar och i natt hade Tomten varit på besök och lämnat den utanför min sovrumsdörr. Tänk, en strumpa som är +50 år – och fortfarande så… fräsch…

En fräsch +50-åring!

I min familj försvenskade vi den engelska strump-traditionen genom att Tomten kom med strumpan natten till julafton och inte den följande natten. Och strumpan brukade innehålla några småpaket, nånting jag kunde roa mig med medan jag väntade att Tomten skulle återvända till julaftons kväll.

Förra året fick jag ingen julstrumpa, för jag hade väl varit elakare än vanligt då. Eller nej. Jag var sjuk och firade (!) jul ensam, nyopererad. I år fick jag fyra paket i min julstrumpa!

Fyra klappar i julstrumpan.

Fina klappar fick jag – nånting ätbart, nånting väldoftande, nånting användbart och nånting som kan göra mig rik.

Användbart och väldoft, gott och nånting som kan göra mig rik.

Strax före klockan elva bänkade vi oss framför TV:n. Då är det dags för nästa kultur i min familj – den finska. Vi tittar alltid på julfredens utlysande från Åbo. För min pappa är född i Helsingfors, Finland, av en finsk mamma (min farmor) och en pappa som var svensk medborgare (min farfar), men som också alltså var till hälften engelsk).

Julfreden utlystes även i år i Åbo.

Fram till trettonhelgen är julfred nu utlyst och man ska hålla sig i skinnet och inte bråka. Det här blir svårt – för somliga…

Efter Maamme och Björneborgarnas marsch trippade jag ut i köket för att koka ägg som ska bli till smaskiga ägghalvor – utan majonnäs – på vårt julbord i kväll. Och tänk… till och med i min kastrull blandas kulturerna… Eller färgerna, i det här fallet. Ett par blekvita, några ljusbruna i olika nyanser…

Flera färger i äggkastrullen.

Låt oss nu hålla julfreden och med milda sinnen fira julhelgen 2013. En riktigt god jul önskar jag dig som läser mina ord här på bloggen.

Livet är kort. Det finns andra färger än vitt.

Read Full Post »