Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘industri’

Ett inlägg om en somrig bok.


 

MarielundI början av sommaren noterade jag i media en nyutkommen bok med lokal anknytning. Boken har ett härligt sommartema och heter också Marielund. Sommardröm vid Uppsala. Historisk litteratur kring Uppsala är inte särskilt ovanlig och den här boken är faktiskt inget undantag. Den berättar, i text och bild, på sätt och vis det tidiga 1900-talets historia när vårt land går från fattigt bondeland till industrialismen och en borgarklass, som har det lite bättre ställt, växer fram.

Från staden Uppsala flyttar borgarna ut till sommarbostäderna i Marielund. Där insuper man frisk luft och lantliv, man promenerar, ror, simmar, spelar sällskapsspel, ägnar sig åt högläsning med mera. Uppsala är ingen stor stad – år 1920 var antalet invånare runt 23 000 – så umgänget i staden blev i princip detsamma både i staden och på landet.

Närmare naturen var det som gällde när stadens industrier släppte ut föroreningar. Snickarglädjen är stor, men man flyttar också hela byggnader, bland annat från Dalarna, som var Sveriges dåtida mall. Boken ger emellertid mer historia längre bakåt i tiden. Kanske var Marielund rentav en helig plats på vikingatiden.

Redan när jag öppnar den gröna påsen som boken levereras i blir jag glad. Detta är en vacker bok och den doftar alldeles nytryckt. Föreningen Marielunds vänners redaktionsgrupp har gjort en fin bok vad gäller text och bild, men också utseendemässigt. Det röda bokmärkesbandet signalerar Kvalitet med stort K. Bokens huvudredaktör Jonas Pertoft är en synnerligen duktig formgivare, något han visar prov på här.

Innehållet mer specifikt då? Det jag gillar mycket är att man som läsare lockas in i historien kring en plats, en byggnad etc och att finns tydliga referenser till var man kan läsa mer på andra håll. Texterna är välskrivna, ofta baserade på samtal och intervjuer med Marielundsbor och alldeles lagom långa. Dessutom är sidorna i boken rikt smyckade med fina illustrationer. De flesta färgbilderna är tagna av Åke E:son Lindman.

Jag lär mig saker när jag läser den här boken också, till exempel att man faktiskt från Marielund kunde ta tåget ända till Paris, hur Lennakatten fick sitt namn, att Uppsala har världens äldsta simsällskap och att det i Sverige fanns något som hette lokaltid som gjorde att tidsskillnaden mellan Strömstad och Haparanda var 45 minuter. Vidare läser jag med stor behållning om arkitektur, natur, sjön, föreningsliv, trädgårdar och järnvägen. Extra kul är Stellan Skarsgårds lilla minnesruta över somrarna i Marielund. Jag kan stå ut med de små korrekturfelen, men jag hade kanske önskat att de inte fanns alls.

Det här är en perfekt presentbok, kanske till och med en julklapp? Tänk att bläddra i denna sommarbok på julaftons kväll, medan snöstormen viner utanför husknuten…

Toffelomdömet blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Boken finns att köpa
på bland annat Studentbokhandeln i Uppsala, Marielunds station, Upplandsmuseet och i Fjällnora. Här kan du beställa boken från Föreningen Marielunds vänner.


Tack Föreningen Marielunds vänner genom Jonas Pertoft för recensionsexemplaret!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett jobbigt inlägg.


 

Det finns platser i Sverige där man faktiskt gör bra saker för att folk ska få jobb. Jag talar om Östergötland, mitt Östergyllen (ibland…), där man faktiskt försöker på olika sätt. Bland annat läste jag i Byhålenytt på nätet om bemannings-företaget Lärarförmedlarna. Naturligtvis lyfts det lite negativa fram – att man främst tillhandahåller obehöriga lärare – men också det faktum att det är såna som mest efterfrågas av arbetsgivare när det gäller korta jobb. För korta jobb, visstidsanställningar och vikariat, vimlar det av nu för tiden. Fråga mig, jag vet.

Lärarförmedlarna startade 1999 i Stockholm, men nu är företaget på väg att etablera sig i Linköping – fast även i Uppsala, ser jag i artikeln. Företaget letar kundansvariga som har skolbakgrund och även erfarenheter av relationer och kommunikation. Det går bra för Lärarförmedlarna. Företaget, som erbjuder vikarier till förskolan och uppåt, expanderar. Mellan år 2012 och 2013 ökade omsättningen med nästan 20 miljoner.

Hets lärare pekpinne

Behörig lärare?

Men trots att företaget mest tar in folk inte är behöriga (70 procent av jobben är korta jobb), satsar företaget på behöriga lärare när det gäller längre uppdrag. Oavsett kollas de sökandes erfarenheter upp och de blir intervjuade och får göra personlighetstester. Lärarförbundet är förstås kritiskt och tycker att grundbemanningen på skolorna ska öka. Men på Lärarförmedlarna ser man det inte så att man konkurrerar om ordinarie jobb – det handlar främst om korta akutvikariat. Jag tycker att det låter bra och det verkar ju som om man gör noggranna tester och intervjuer med sökande. Så varför inte? Alla människor behöver ett jobb – och ett kort jobb är inte att förakta!

Även i Metropolen Byhålan händer det grejor på jobbfronten! I Byhålebladet läser jag om att allt fler företag kontaktar yrkesutbildningarna vid Carlslunds utbildningscentrum i syfte att rekrytera hantverkare. I den gamla industristaden kan man tro att industrierna är på väg att dö, men på Carlslund får man andra signaler: det är brist på hantverkare inom industri och fordon. Även elever på vård och omsorg är eftersökta.

Men det finns fler skolor i Metropolen som är intressanta för företag. Alldeles nyss läste jag om Platengymnasiet, där jag gick en gång på yngre stenåldern. Företaget Mättjänst rekryterar och nyanställer fem studenter från ett av skolans yrkesutbildning nuTänk att det ser så ljust ut i lilla Metropolen… Läs mer om Mättjänst här!

Det här låter toppen, tycker jag, och önskar att även akademiska ställen som Uppsala hade företagare som vore så ”på” och visade sitt intresse att rekrytera för framtiden genom att besöka yrkesskolorna. Om nu inte duktiga (hum…) Uppsala kommun lägger ner alla dessa skolor, förstås…

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Uppdaterat inlägg!


Det är intressant att följa prognoser om arbetsmarknaden.
Den senaste visar att det skapas många nya jobb de kommande åren, men ändå ligger siffrorna för antalet arbetslösa stilla. Hur kan det komma sig?

Enligt prognosen, som bygger på  intervjuer med 12 000 privata arbetsgivare och offentliga, skapas 5 000 nya jobb i år och 15 000 nästa år. De flesta av dessa finns inom byggbranschen och inom privata tjänster.  Störst efterfrågan blir det på datakonsulter, tekniska konsulter, inom hotell- och restaurang samt handeln.

Och trots att det är svårt för arbetsgivarna att rekrytera kvalificerad personal inom IT och informationsområdet ökar antalet arbetslösa något. Även om det ser bättre ut på arbetsmarknaden med fler tjänster är det samtidigt fler som blir arbetslösa. Nästa år stiger antalet från 7,7 procent till 7,8. Industrin tappar hela 10 000 jobb de kommande två åren.

Industrin tappar många jobb inom den närmaste framtiden.


För storstadslän/regioner som Stockholm, Västra Götaland och Skåne ser det bäst ut på arbetsmarknaden.
 
Här tror Arbetsförmedlingen att sysselsättningsökningen blir ända upp till 70 procent nästa år. Också Norrbotten, Halland, Östergötland och Uppsala tycks det går bra för. Sämst ser det ut för Blekinge, Västmanland, Gotland, Dalarna och Gävleborg.

Den europeiska krisen kan få större inverkan på Sverige än vad många arbetsgivare tror. Den utveckling Arbetsförmedlingen väljer att se bygger på att krisen inte blir större än vad den redan är.

Så frågan är hur stor tilltro man kan sätta till den här prognosen egentligen… Framtiden ser ju inte särskilt ljus ut, varken för de nyblivna studenterna eller gamla tofflor…

Read Full Post »

I dagens lokalblaska hittar jag en intressant artikel om detta med att ärva sitt yrke från föräldrarna. Det är faktiskt så många som var tionde som gör det! Siffran förvånar mig lite eftersom jag trodde att detta var en företeelse från äldre tider. Men icke!

Förr var det väl snarare så att pojkbarnen, sönerna, ärvde sitt yrke efter sin pappa. Bondsöner blev bönder, skomakarens pojke blev skomakare och så vidare. Men trots att tiderna är annorlunda idag och att det finns en massa fler olika yrken, tycker jag, är det sociala arvet nåt som väger tungt när man ska välja yrke.

Statistiska Centralbyrån och tidningen Du & Jobbet har undersökt hur det förhåller sig. Statistiken baseras på 2,3 miljoner personer där det finns en uppgift om en förälders yrke. Resultaten visar alltså att ungefär en tredjedel väljer samma yrkesbana som nån av föräldrarna! Troligt är, att man som ung väljer ett yrke där man kan föreställa sig hur livet blir. Och ett yrke man känner till, som föräldrarnas, påverkar. Det som är välbekant eller välkänt minskar liksom riskerna. Naturligtvis handlar det om trygghet, men också det faktum att man troligen får mer hjälp på vägen av föräldrarna om man gör ett yrkesval liknande deras.

Vissa yrken har också, enligt forskare vid Uppsala universitet, en stark personlig koppling. Som exempel nämns läkare, advokat, journalist och skådespelare.

Det blir även allt vanligare att döttrar ärver sin pappas yrke. Inom en del yrken som är mansdominerade har det visat sig att det är vanligt att de kvinnor som arbetar där har/har haft en pappa i yrket!

De tio vanligaste yrkena man ärver är

  1. fiskare/jägare
  2. vård- och omsorgspersonal
  3. växtodlare och djuruppfödare
  4. städare
  5. garvare, skinnberedare och skomakare
  6. fordonsförare
  7. maskinoperatörer, textil-, skinn- och läderindustri
  8. hälso- och sjukvårdsspecialister
  9. processoperatörer vid stål- och metallverk
  10. djuruppfödare och djurskötare

De tio yrkena som är ovanligast att man ärver är

  1. specialister inom biologi, jord- och skogsbruk
  2. fysiker och kemister
  3. biomedicinska analytiker
  4. säkerhets- och kvalitetsinspektörer
  5. samhälls- och språkvetare
  6. industrirobotoperatörer
  7. datatekniker och dataoperatörer
  8. lantmästare, skogsmästare
  9. tecknare, underhållare, professionella yrkesutövare
  10. administratörer i intresseorganisationer

När jag var barn vill jag bli professor i inre medicin eller hemlig agent. Mina föräldrar tyckte att jag skulle bli lärare. Min mamma jobbade främst som kontorist, min pappa som journalist. Jag skulle aldrig bli journalist, det var jag tvärsäker på. Jag blev informatör/redaktör…

Vad ville du bli när du var liten? Vad var dina föräldrar? Och vad blev du???

Read Full Post »

Konflikter med chefen eller jobbarkompisarna och att stå inför en extra stressig arbetsdag – det är några av de allt mer vanliga orsakerna till att man sjukskriver sig för kort tid. Forskare vid Karolinska Institutet och Uppsala universitet har gjort en studie som nu publiceras.


Konflikter på jobbet är en vanlig orsak till korta sjukskrivningar.

                                                                                                                                                           Att negativa psykosociala faktorer på jobbet kan orsaka att man inte mår bra har väl länge varit känt – även om man inte agerar på det på många arbetsplatser utan bara låter saker bero. Men det unika med den här undersökningen är att den faktiskt visar att dessa faktorer orsakar att man sjukskriver sig fast man egentligen inte är jättesjuk. Tidigare har det ju varit vanligare att folk går till jobbet trots att de är sjuka. Detta har troligen med sjukskrivningsregler och karensdagar att göra, men också för att det helt enkelt kan vara svårt att vara borta från jobbet i några dagar. Arbetsuppgifterna blir inte gjorda och chef och uppdragsgivare blir irriterade. Eller så går det inte att få tag i nån vikarie.

I den nya studien har 400 personer på sex arbetsplatser inom vården, industrin och tjänstesektorn deltagit. Dessa har sjukanmält sig en eller flera gångar. Vanligt är att man anger lättare sjukdomar vid kort sjukfrånvaro, men man uppger nästan aldrig stress eller trötthet som orsak. Detta trots att stress i många fall verkar vara en bidragande orsak, enlöigt forskarna.

Problem med chefen och jobbarkompisarna är ännu starkare kopplat till sjukanmälningar. Det är ungefär fyra gånger så vanligt vid en kort sjukfrånvaro.

Alarmerande forskning, tycker jag, men inte så förvånande… Personligen skulle jag aldrig låta konflikter påverka mig så att jag inte går och jobbar. Jag har jobbat alldeles för länge och har mött alla sorters chefer och kollegor. Och på jobbet är jag för att jobba, inte för att vara social. 


Jag kan ge mig själv en blomma nu när jag har lite ont i magen.

                                                                                                                                                  Men visst har jag funderat lite och tittat tillbaka på mitt eget arbetsliv och mina egna före detta chefer. Särskilt vanliga chefer som jag har haft är de chefer som inte är speciellt trevliga om man råkar bli så sjuk att man måste vara hemma. Eller som en chef jag hade. År ett skickade h*n blommor till mig efter en operation som gjorde att jag var sjukskriven i sex veckor. År två fick jag ryggskott och var sjukskriven lika lång tid som efter operationen året innan. Jag fick inte ens ett telefonsamtal under de sex veckorna. Men jag gråter inte längre för det, det har bara gjort mig starkare.

Read Full Post »