”Semester” – ha!

Ett jaha-inlägg.

---

 

Jaha ja. Jag skulle leka semester. Det blev rätt tji med det. Min blivande chef i Stockholm var först på plan att ringa för att boka tid för kontraktsskrivning. Sen mejlade han, jag svarade med en fråga, fick snabbt svar och så… fick jag klarhet i att jag behövde göra en liten kurs via datorn här hemma före kontraktsskrivningen på onsdag eftermiddag. Innan jag gjorde kursen klarade jag av strykningen. Och lyckades få mejlsvar från min handläggare på Arbetsförmedlingen, som lovade ringa efter klockan 14 idag, efter ett möte.

Kursen på nätet var lagom lång och bra, men felstavad. Det tänker jag tala om. Det stod nämligen att en kunde få 2 000 spänn om en gav feedback på nånting. Gissningsvis avsågs nåt rörande företaget. Ett företag som har stavfel i sin kurs ger inte nåt bra intryck. Tycker jag. Det tänker jag säga. Och peka ut felet. (Jag tror inte jag får några tusenlappar.) I övrigt skrev jag ner några frågor, som är viktiga att jag får svar på – vilket jag tror att jag får utan att ha ställt dem. Men ändå.

Företaget behöver sudda bort sina korrekturfel.

Framåt mitt på dan hastade jag in i badrummet och blaskade av mig. Sen blev det en skål med fil och müsli innan jag gav mig på ballen*. Den skulle ju vinterinpackas, det vill säga möbler och golv skulle övertäckas med presenning. Fast det vete tusenlappar tusan hur jag gjorde förra säsongen. Eller också måste befintlig presenning ha krympt… Det verkade som om ballen hade tryckt orden

Ei saa peittää!

på sig, med finska ord.

Må ej övertäckas!

med svenska ord för den som inte orkar använda Google Translate. Nån tid att skena över till MM-butiken för att kolla dess presenningbestånd fanns inte – jag ville inte prata med min AF-handläggare i en affär. Bra nog ringde hon åtta minuter efter 14. Vi diskuterade igenom utskrivning eller inte. Nu blir det nån sorts mellanting, men jag slipper aktivitetsrapportera varje månad och jag är inte piskad att söka miljoner jobb som jag inte vill ha eller har utbildning för/erfarenhet av.

Fast… vissa saker behövde jag nog ändå kolla med min a-kassa. Suck och stön, ringa Akassan Vision är bland det värsta jag vet för oftast är de som svarar så himla otrevliga!.. Men jag tog tio djupa andetag och ringde. Telefonkö. Knappade in att jag ville bli uppringd. Jag hade ju ytterligare en fråga om varför jag inte fått nån PDF-bekräftelse på mitt inskickade tidkort i morse.

Ballen är vinterinpackad! Monstret i mitten är mina möbler.

Telefonköer. Är. Inte. Roliga. De. Är. Långa. Så jag slängde på mig jeansen, sprang (nästan, i alla fall…) först till soprummet, sen till MM-butiken. Inhandlade två presenningar BILLIGT. Hemma igen slet jag upp presenningarna, bredde ut dem på ballen som jag ville ha dem, vek och säkerhetstejpade för kommande höststormar och dito vinter och gick in. DÅ ringde a-kassan. (Telefonkön var nästan en timme lång, alltså. Vis av erfarenhet kring detta gjorde att jag vågade springa över och köpa presenningar medan jag väntade.) Idag var det en trevlig person – och det är tredje gången under de sex och ett halvt åren jag av och till har varit i kontakt med dem det händer. Alla andra gånger har a-kassans handläggare varit så jävla otrevliga. Det kan till och med min handläggare på Arbetsförmedlingen intyga, för de har för säkerhets skull varit otrevliga mot henne också.

Nåt svar på varför jag inte fått nån PDF-bekräftelsen kunde hon emellertid inte ge, men hon såg att mitt kassakort hade kommit in.

Prova igen i morgon!

tyckte hon. Som om jag inte har annat att göra min sista lediga dag… Nåja, alla andra frågor fick jag svar på. Bland annat fick jag veta att min nya dagersättning blir 910 kronor före skatt – att jämföra med 680 kronor som jag har haft hittills. Så nu kanske en skulle kunna leva på a-kassan, rentav… Jag är glad att jag slipper, trots allt. Ett tag framöver, i alla fall, får jag ju lön.

Om en stund ska jag åka och hämta Fästmön från jobbet och skjutsa hem henne. Jag tänkte passa på att köpa nån middagsmat samtidigt. Än så länge är det bara kaffe, fil och müsli samt ett halvt glas Pro Viva svartvinbär i min mage.

I kväll ska jag ringa mamma en snabbis (nåja…) och berätta det senaste. Jag har ju redan berättat för Annas snälla mamma. Det var så gott att höra att hon blev glad för min skull!

Kanske hinner jag vara lite nervös i morgon..? Eller rentav göra nåt… semestrigt..?

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ut ur dimman..?

Ett måndags-inlägg.

---

 

Gult träd i dimma, fotat hösten 2011.

Måndagen jag vaknade till var lika dimmig som helgens morgnar. Sen brukar vädret bli bättre framåt dan, ofta varmt och soligt. Har jag råkat vara ute då så har jag varit felklädd, det vill säga för varmt klädd.

Den här helgen har vi suttit en helt del vid våra datorer. Fästmön har ju köpt en ny och har påbörjat ett enormt arbete med att sortera bilder… Sist jag hörde från henne borta i soffhörnet var hon på 2005.

Igår var vi i alla fall en tur ut i verkligheten i Förorten för att hälsa på grabbarna på Morgonen och bli bjudna på Jerrys kaffe. Jerrys kaffe kan väcka döda, snudd på.

Svindyrt fynd i vinskåpet.

Hemma i New Village lagade jag sen lax i ugn med fetaostpesto och kokt potatis. Det blev till och med en lunchlåda över till min hårt arbetande älskling! Vi har ätit gott den här helgen, men ändå billigt. Lördagens vin var förstås allt annat än billigt, fast det fanns ju sedan länge i vinskåpet… Det var ett argentinskt sangiovese från 2008 som verkligen gick suveränt ihop med lasagenen på kycklingfärs.

Igår på söndagen blev det vatten respektive mjölk till maten. Men vi tillät oss att äta upp såväl lördagsgodis som fredagens snacks (prästostbågar). Magen har hittills inte protesterat! Tanke var att vi skulle titta på Hercule Poirot’s Christmas. Vi började i vardagsrummet, borstade tänderna i en reklampaus och fortsatte titta i sovrummet. Det tog tio minuter så snarkade vi båda två. Men gissningsvis hittade monsieur Poirot mördaren till sist.

Den enda gången jag vaknade var under reklamfilmen för Microlax. Den är så urbota dålig och jag undrar om reklammakarna har använt Google translate från 2008 till den. Framför allt reagerar jag på ordet ”välbefinnande” – vem använder det naturligt i dagligt tal – eller när man pratar om/tänker på förstoppning??? Jag blir bara arg och irriterad och tänker aldrig köpa Microlax.

Idag på måndagen hade ilskan gått över och jag loggade in med e-legitimation hos a-kassan för att fylla i två veckors kassakort. Jag lyckades på första försöket! Kanske berodde det på att jag läst en glädjande kommentar här på bloggen från en annan arbetssökande kommunikatör. Denna/e olyckssyster/-broder skrev att jag visst är berättigad till nya dagar och att sådana fylls på när de gamla har tagit slut. Men naturligtvis ska jag kolla upp det med min a-kassa! Jag ska ta mig i kragen och ringa nån dag när jag känner mig psykiskt stark och glad. Det måste man vara om man ska palla med att prata med alla surkart på a-kassan, nämligen.

Jag har sökt ett jobb hittills idag, men innan dan är slut ska jag ha utfört en del ytterligare aktiviteter som har med jobbsökeri att göra. I eftermiddag har jag en träff med min yngsta bonusdotter. Ett spännande samtal väntar! I kväll ska jag skriva en artikel baserad på detta samtal. Mitt bokskriveri får paus, fast bara till i morgon. Jag mår så gott av att få alla tyngder från axlarna avlyfta!

Vad händer hos dig denna måndag??? Skriv gärna några rader och berätta! 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Världsbokdagen firas med boksläpp och föredrag

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar hur hon ska fira Världsbokdagen, att hon ska hålla ett kort föredrag och att hon förfasar sig över enögda.

Idag är det Världsbokdagen. Det var UNESCO som 1995 kom på att hela världen skulle skattskrivas festa och fira läsande, böcker och författare. Men också att man skulle värna om sånt högaktuellt som upphovsrätt och rätten till fri information. Det är STORA ORD, det där…

Själv firar jag och Fästmön passande nog genom att gå på Upplandsmuseet där Magnus Alkarp släpper sin bok Fyra dagar i april. Det blir säkerligen ett intressant föredrag av författaren! Jag är mycket spänd på hur kära Sysslingen sköter sig i det offentliga livet! (Hur han sköter sig privat har jag en viss insikt i.)

Den här släpps idag!

Men innan dess ska jag förstås arbeta. Idag jobbar jag för institution 1 på femte våningen. Jag har bett prefekt 1 att få smita ifrån en stund för att presentera mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1 för institution 2, men jag har inte fått nåt svar än. Prefekt 2 får alltså precis som jag lära sig att vänta på besked in i det sista. Nu har jag inte gjort detta för att straffa eller hämnas, men det är ju faktiskt så att jag måste gå ifrån min arbetsplats för att delta i en övning på en annan arbetsplats. Och då måste man höra med chefen om det är OK.

Jag förberedde nåt litet föredrag igår i alla fall om mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1. Totalt har jag 20 minuter till mitt förfogande, men tiden ska också omfatta frågor och svar. Inte vet jag om mitt föredrag påverkar nån eventuell förlängning av min tjänst här. Jag börjar bli är ganska less på korta förlängningar, jag har levt så sen september 2011 och det är svårt att inte kunna planera sitt liv mer än en, två månader i taget framåt – i bästa fall…

Mitt föredrag ska jag hålla klockan 13.10 och fram till 13.30, ungefär. Men jag vet att förmiddagen går fort. Jag ska grejsa med forskningssidorna (The Neverending Story) på institution 1 och diskutera lite upplägg med en av skribenterna. Vidare är det stormöte klockan 9.50 med kaffe och macka som vanligt. Och så har jag varit nere hos F (F är lika morgontidig som jag) och sagt

Dobro iuotro. Kako si? Vidimus se sutra.

Det kan du som inte begriper knappa in på Google translate och kanske få nån ledning i vad det betyder.

I övrigt har jag ägnat morgonen åt att förfasa mig över bilister som kör omkring med enögda bilar denna regniga, grå morgon med dålig sikt. På min ungefärliga tjugomintersresa till jobbet såg jag elva (11) enögda bilar. Det är mer än en enögd bil varannan minut, det…

Livet är kort. Byt för fan ut trasiga billampor!

Read Full Post »

Jobbet – i drömmen och i verkligheten

Ett inlägg där Tofflan berättar om dröm och verklighet när det gäller jobbet – och om hur hon gjorde bort sig i hastigheten häromdan.

Det cirkulerar mycket kring Jobbet i huvudet just nu. Dels är det nog för att jag försöker distansera mig och

göra slut,

dels för att jag vill slutföra öppna ärenden och göra bra ifrån mig innan jag lämnar byggnaden.

I natt låg jag i sängen och snurrade och snurrade. Det kliade i hela kroppen. Jag somnade snällt strax för klockan 23, men vaknade vid ett-tiden. Sen blev det sömn, vaka, sömn, vaka resten av natten. Och lite dröm. Jag drömde att kollegan MF och jag befann oss på jobbet och höll på att skriva

Mycket Viktiga Saker

på våra datorer. Då gick strömmen! Inte nog med att det vi skrivit försvann, här blev kolsvart! Ingen annan än MF och jag blev upprörd. Och vi höll verkligen på att gå upp i limningen!!! Jag tänkte berätta för MF idag om min lustiga dröm – men MF är inte här den här veckan. Kanske hemma och sliter sitt tjocka hår i förtvivlan?

En av mina andra kollegor började följa mig på Twitter igår. Det känns helt OK. Sen kan det bli jobbigt om J läser mina personliga blogginlägg, men what the heck, jag ska ju som sagt snart lämna byggnaden! Upptäckte då en annan kollega på Twitter. Det visade sig att F är från Bosnien, vilket jag starkt misstänkte. I morse hade jag tänkt hälsa F med

Dobro iutro!

Fast i morse var h*n ute på fältarbete. Nej, i stället blev det till lunch jag stack in huvudet och undrade

Jesti?

Min bosniska kollega blev jätteförvånad och undrade om jag kunde flera bosniska ord och varför. Jag berättade då att jag under många år i mitt förra arbetsliv började alla mina arbetsdagar med att säga just

Dobro iutro!

till en kollega.

Och nu kan du göra det igen!

svarade F.

Jaa, ett tag till…

tänkte jag, men svarade instämmande.

På förmiddagen hade jag besök på rummet av J som hade lite dåligt samvete (behövde J inte alls ha) för att h*n inte meddelat mig att jag ska närvara på ett möte i morgon. Nu var det ju inte J:s uppgift att kalla mig. Kallelsen kom via e-post igår kväll när jag hade somnat, klockan 23.19… Jag har bara kort svarat att jag inte vet om jag kan närvara eftersom jag jobbar för institution 1 på tisdagar (har gjort det i ett år snart, bara…). Dessutom uttryckte jag att det var lite (!) kort framförhållning, men att jag nog ska kunna förbereda en föredragning på cirka 20 minuter inklusive frågestund. Ibland förväntas man trolla med knäna på mitt jobb. Vilken tur att jag har alldeles väldigt flexibla knän. Och att jag är säker och trygg i min yrkesroll. Dessutom har jag inget att förlora, men en och annan oupplyst själ att vinna.

Nån gjorde en gång en tabbe vid köpet av detta armband. Men det är fint, tycker jag!

Idag uppdagades en riktig tabbe jag har gjort! Det är nog den största missen jag har gjort hittills. Professor K fick i fredags besked om att ett projekt fått ett synnerligen stort anslag. Jag gjorde en nyhet till externwebben om detta – en version på svenska, en på engelska. Men jag var lite slarvig och lät Google translate hjälpa mig på traven. Jaa, jag erkänner! 😳 Jag hade nämligen bråttom och skulle få ut nyheten efter lunch men före halv tre på eftermiddagen när jag var ”bortbjuden” på fika hos institution 1. Google translate hade översatt ett efternamn eftersom det tolkades som ett vanligt ord. Jag skämdes, men erkände för professor K, berättade som det var att jag var stressad. Professorn gjorde inte alls nån stor sak av det, utan skrattade och sa att det viktiga var ju att jag ändrade snabbt. Och jisses anoga så snabbt jag ändrade…

Stack in näsan till M och fick veta att M tyvärr inte deltar på mötet i morgon när jag ska ha min lilla föredragning. Jag sa att jag ska vara lite ledig framöver, först och främst semester från fredag och ledig till och med onsdag i nästa vecka. Sen får vi se. Jag kommer hit och tömmer mina datorer och så nån dag. Frågade åter om Ajfånen och möjligheten att köpa ut den, men den är obefintlig – statens egendom ska lämnas tillbaka när man slutar. Nåja, jag får ju två löner till så det ska väl räcka till en ny.

Livet är kort.

Read Full Post »