Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘frågor och svar’

Ett inlägg om väskor och datorer. Bland annat.


 

Vilken dag det har varit! Den har varit lång och innehållsrik. När man inte har ett jobb att gå till måste man se till att fylla dagarna med vettiga saker ändå. Morgonens jobbsökeri slutade i ett enda jobb och frustration. Bloggade lite, surfade lite och sen stämde jag träff med Fästmön en timme tidigare än planerat. Fast jag gav bara tillfälligt upp jobbsökeriet, förstås.

Vännen Gunilla tycker att jag har så snigga handväskor. Jaa, jag har väl smak… Så idag åkte vi och tittade… på väskor. Bland annat. Den här fick dock stanna kvar i affären. In fact, ingenting alls följde med mig hem. Däremot kom Anna hem med en låda, men den får hon själv berätta om!

Döskalleväska

Den fick stanna kvar i affären.


Vi åkte ut till Himlen 
och Anna bjöd på knäckemackor och kaffe. Jag åt visst fyra stycken… Men det gick bra, magen till trots. Jag fick också en pratstund med den enda bonusdottern som är kvar hemma och vi ska eventuellt ses på tu-kvinna-hand i nästa vecka för ett eget samtal med frågor och svar. Tanken är att yngsta bonusdottern ska bli lite mer mediekändis än vad hon redan är… Minstingen kom också hem varm och svettig efter en idrottsdag i höstsolen. Jag tog en flukt i hans mattebok och ärligt talat fattade jag… ingenting inte mycket…

Vinstlotten som jag vann på Triss skrapades och jag köpte förstås en till Anna också. Givetvis var det jag som vann.

Tur i spel, men otur i kärlek..?

Vid 16-tiden kom jag hem till mitt och återupptog då jobbsökeriet med godkänt utfall poängmässigt sett. Jag skrev en text, jag skrev ett mejl, jag läste ett mejl och skrev bok fram till klockan 20. Då var det liksom dags att fixa middag. Idag blev det potatismos och kycklingkorv. Korven hade jag glömt att ta fram ur frysen, men den stektes och serverades nästan genomstekt. Jag åt en och en halv och lämnade en del mos. Det tog bara stopp – och det var bra.

Svart tangentbord

Jag skriver om tunga saker.

Dagens arbete blev förskjutet till eftermiddag – kväll, men faktum är att det gick bra ändå. Däremot är det tunga saker att ta sig igenom. Underlaget är dessutom stort. Men det blir nånting. I skrivande stund har jag elva kapitel – eller ramen för, i alla fall – till den första boken.

Efter maten skulle jag sätta mig en stund igen vid datorn, men då började den att krångla. Först ville den inte alls skriva ut det sista kapitlet och sen tvärhängde den sig. Den bara stod och tuggade. Jag försökte med alla kommandon, men till sist återstod bara att stänga av den hårt. Jag höll andan när jag startade den efter en stund… Den frågade om jag ville starta som vanligt och det ville jag. Spänningen var olidlig… Den gick igång!!! Sen körde tre utskrifter igång också och det var väl mindre bra, eller i vart fall ganska onödigt. Innan jag gjorde nåt mer sen säkerhetskopierade jag filer till min externa hårddisk. Det gäller att vara försiktig – även med nya datorer, uppenbarligen…

Tänk att vi redan är tre dagar in i september! Hösten har bara kommit. Snart är det dags att täcka in ballen* på nåt sätt. Jag vill ju inte att min fina trall ska bli förstörd i vinter. På fredag när Anna kommer ska vi äta kräftor. Jag har bestämt att min mage tål det. Det blir ett good bye till augusti, välkommen till september.

Men det är bara torsdag än så länge i morgon. Och om några timmar fortsätter mitt arbete. NU ska jag ta en surfrunda bland mina kickor & pluttar!


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan berättar hur hon ska fira Världsbokdagen, att hon ska hålla ett kort föredrag och att hon förfasar sig över enögda.


Idag är det Världsbokdagen.
Det var UNESCO som 1995 kom på att hela världen skulle skattskrivas festa och fira läsande, böcker och författare. Men också att man skulle värna om sånt högaktuellt som upphovsrätt och rätten till fri information. Det är STORA ORD, det där…

Själv firar jag och Fästmön passande nog genom att gå på Upplandsmuseet där Magnus Alkarp släpper sin bok Fyra dagar i april. Det blir säkerligen ett intressant föredrag av författaren! Jag är mycket spänd på hur kära Sysslingen sköter sig i det offentliga livet! (Hur han sköter sig privat har jag en viss insikt i.)

Fyra dagar i april
Den här släpps idag!


Men innan dess
ska jag förstås arbeta. Idag jobbar jag för institution 1 på femte våningen. Jag har bett prefekt 1 att få smita ifrån en stund för att presentera mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1 för institution 2, men jag har inte fått nåt svar än. Prefekt 2 får alltså precis som jag lära sig att vänta på besked in i det sista. Nu har jag inte gjort detta för att straffa eller hämnas, men det är ju faktiskt så att jag måste gå ifrån min arbetsplats för att delta i en övning på en annan arbetsplats. Och då måste man höra med chefen om det är OK.

Jag förberedde nåt litet föredrag igår i alla fall om mitt arbete med kommunikationsplanen på institution 1. Totalt har jag 20 minuter till mitt förfogande, men tiden ska också omfatta frågor och svar. Inte vet jag om mitt föredrag påverkar nån eventuell förlängning av min tjänst här. Jag börjar bli är ganska less på korta förlängningar, jag har levt så sen september 2011 och det är svårt att inte kunna planera sitt liv mer än en, två månader i taget framåt – i bästa fall…

Mitt föredrag ska jag hålla klockan 13.10 och fram till 13.30, ungefär. Men jag vet att förmiddagen går fort. Jag ska grejsa med forskningssidorna (The Neverending Story) på institution 1 och diskutera lite upplägg med en av skribenterna. Vidare är det stormöte klockan 9.50 med kaffe och macka som vanligt. Och så har jag varit nere hos F (F är lika morgontidig som jag) och sagt

Dobro iuotro. Kako si? Vidimus se sutra.

Det kan du som inte begriper knappa in på Google translate och kanske få nån ledning i vad det betyder.

I övrigt har jag ägnat morgonen åt att förfasa mig över bilister som kör omkring med enögda bilar denna regniga, grå morgon med dålig sikt. På min ungefärliga tjugomintersresa till jobbet såg jag elva (11) enögda bilar. Det är mer än en enögd bil varannan minut, det…


Livet är kort. Byt för fan ut trasiga billampor!

Read Full Post »

Den som har läst min blogg längre tillbaka i tiden vet nog vad jag har för åsikt om vaccinationer – att de ska göras måttligt. När det gäller masshysterin kring svininfluensan var jag skitförbannad. Det piskades upp rykten om pandemi och Gud vet allt, men ingen inom den verksamhet i vårt län tog sitt ansvar och informerade om sånt som biverkningar och risker. (En frågor-och-svar-funktion anordnades… av lokalblaskan här..!) I stället gick man ut med stoooora annonser där såväl vuxna som barn uppmanades att vaccinera sig. Själva tog de ansvariga tjänstemännen och politikerna en gräddfil till vaccinationerna  – för de ansåg sig tillhöra RISKGRUPPER (?!) – medan vanligt folk, uppskrämda förstås, köade flera kvarter för att få den eftertraktade spiken i armen.

Uff! Nålar och jag är ingen bra kombo!


En biverkning som ganska snart konstaterades
var narkolepsi, framför allt bland barn. Det handlar om mer än 220 svenskar, som fick narkolepsi som biverkning av vaccinering med Pandemrix mot svininfluensa. En undersökning har nu visat att alla som fick narkolepsi fick vaccin från tolv av 35 sändningar. Tolv av 35. Det är Narkolepsiföreningen Sverige som har gjort undersökningen som nu överlämnas till Läkemedelsverket. Läkemedelsverket har ju tidigare viftat ifrån sig och sagt att det inte finns nåt samband narkolepsi – vissa vaccinsändningar. HA! Hade det inte varit mer korrekt om verket undersökt detta i stället för att en patientförening gjorde det? Kanske hade varit bra att veta innan man gick ut med ett sånt tvärsäkert

Nej, det finns inga samband.

Eller? Läkemedelsverket, som borde ha otroligt mycket mer resurser än en patientförening. För att inte tala om hur stort ansvar man borde ha insett att man faktiskt hade/har…

I vissa delar av Sverige finns det särskilt många barn som fick  narkolepsi av vaccinet. Ett område som är drabbat är Uppland. Där för övrigt Läkemedelsverket finns, i Uppsala.

Totalt vaccinerades mer än en halv miljon svenskar mot svininfluensan från hösten 2009 till våren 2010. Då kan 220 svenskar, de flesta barn, låta lite. Men faktum är att narkolepsi är en livslång sjukdom och drabbar individen mycket hårt, framför allt socialt.

Radio Uppland har flera intressanta webbartikar och inslag om detta!

Read Full Post »

Egentligen är jag ju inte alls inne på det här med att spela på nätet. Men Pokerspel.org är ändå nånting jag kikar närmare på för att sidan känns annorlunda, men också för att jag är intresserad av diverse tekniska lösningar på webben.

Jag spelar än så länge poker i pappersform.


Det här är ingen vanlig spelsajt utan en sorts pokerguide.
Här listas de populäraste pokerrummen på nätet, men här kan du också lära dig mer om poker, läsa nyheter om spelet och diskutera spelet. Märkligt nog är diskutera-sidan inte använd sen 2010. Däremot är de frågor och svar som finns att läsa där intressanta. Sajten har också en pokerblogg, men inte heller den har några aktuella inlägg – det senaste är från augusti förra året.

Sammanfattningsvis tycker jag att detta känns som en sajt med stor potential. Men då gäller det för ansvariga att uppdatera informationen på såväl startsida som undersidor. Det känns inte riktigt lyckat med gamla grejor från förra året eller till och med året före det. Tanken är god och med en uppryckning skulle sajten kunna vara högintressant för den som vill få en användbar guide till poker på nätet.

Read Full Post »

Allt fler företag och sajter poppar upp som vill få oss att sälja vårt byrålådsguld. Alltså sånt guld vi bara har liggande och inte använder. Ett av de allra första företagen i Sverige som kunde erbjuda oss att sälja vårt guld genom att företaget köper det via internet är smsguld.se. Jag har kikat närmare på hemsidan och tjänsten för att se om det kan vara nåt för mig.

Inget av guldet på bilden är till salu!!!


Överst på sidan kan man läsa
om hur enkelt det är och hur man gör. Instruktionerna är tydliga och det framgår att man inte förbinder sig att sälja nånting bara för att man skickar efter ett så kallat Guldpaket. Sen kommer det som kanske är viktigast för många – en prislista. Där står angett hur högt grampriset är för guld med olika karathalter. Vidare finns några få, men viktiga villkor angivna – bland annat om utbetalning av pengar.

Det som inte känns riktigt bra på sidan är att Frågor och Svar inte innehåller nån klickbar länk. Detta ger intryck av att sidan är så ny att man kanske inte har hunnit lägga ut några FAQ. Men det står ju att företaget är först i Sverige med att köpa guld via internet, så då kan rimligtvis sidan inte vara så himla ny. Dessutom är FAQ viktiga saker och jag tycker att det borde prioriteras!

Vidare är kontaktuppgifterna alldeles för små och osynliga i sidfoten. I mitten av sidan finns emellertid ett telefonnummer inklusive uppgifter om öppettider till en Kundtjänst. Ett telefonnummer som fungerar, för övrigt. (Jag har provringt.) Där står också att man kan mejla om man har frågor, men e-postadressen ligger knappt synlig i sidfoten respektive under en flik med liten stil, Kontakta oss, i sidhuvudet. För att förenkla för presumtiva kunder borde det vara hur lätt och smart som helst att lägga e-postadressen helt synlig intill telefonnumret.

Jag är inte helt säker på var miljöaspekten ligger riktigt i att återvinna guld. Enligt undersidan Återvinn ditt guld sparar man naturresurser och bekämpar klimatförändringen, men det framgår inte riktigt på vilket sätt/hur man gör det.

I sidhuvudet  sägs via en symbol att 120 000 kunder är nöjda. Personligen känner jag mig inte mogen att bli kund, så jag kan ju egentligen inte uttala mig om hur bra den här tjänsten är. Men det som allra mest får mig att inte bli kund är det faktum att jag har svårt att sälja sånt som jag en gång har fått av nån – även om det är en skitful, men värdefull guldbrosch, typ…

Read Full Post »

Den senaste tiden har jag ofta slagits av de många och stora, ofta helsides-, annonserna i papperspressen där olika företag flaggar för att de vill köpa din gamla guld. Guldpriset är ju högt nu och vi är nog många som har saker av ädla metaller i skåp och lådor. Men ärligt talat blev jag lite avskräckt för ett av dessa företag, ett lokalt sådant, där det kom fram i en intervju i samma tidning där företaget annonserat, att bakom företaget fanns ett antal tidigare straffade personer. Nu menar jag inte att den som tidigare har varit straffad inte ska få nya chanser, bara det att det att de nya företagarna hade straffats för förseelser inom liknande branscher. Då blir man lite betänksam. Och avskräckt.

Men så hittade jag en sajt på nätet där man kan sälja guld. Om jag ska gå enbart efter hemsidans utseende ger den ett väldigt solitt och trovärdigt intryck. På startsidan, som är snygg och ren utan att vara tråkig, hittar jag det mesta jag behöver – skulle jag vilja bli av med min ädelmetall. Instruktionerna är enkla och tydliga. Här finns också uppgifter kring säkerhet samt kontaktuppgifter med telefontider. När jag kontrollringer blir jag placerad i telefonkö av en elektronisk röst, men efter några minuter svarar en trevlig mansröst.

Det hänger lite ”skrot” runt halsen också… Från vänster: ett hjärta från Anna, ett kinesiskt tecken för kärlek som jag fick i 40-årspresent av vännen M, ett lambdatecken och ett U. I det andra halsbandet hänger ett ryskt kors, min pappas vigselring och min farfars vigselring. Inget av detta är dock till salu!


På sidan noterar jag också
att man kan följa sitt ärende, sin värdering, genom en inloggning med lösenord. Det känns också mycket seriöst. Frågor- & svar-sidan (FAQ) innehåller inte så många frågor och svar, men dock några väsentliga som till exempel åldersgräns, om man tar emot trasiga saker, om det går att skicka smycken med ädelstenar och hur dessa hanteras med mera.

Så nu funderar jag starkt på att göra en vårröjning bland guldet här hemma. Vem vet, det kanske blir till flis..?

Read Full Post »

Regeringen vill införa möjligheten för polis att bötfälla personer som skräpar ner direkt. Den nya straffbestämmelsen ska kallas nedskräpningsförseelse och ska gälla från den 1 juli i år. Och det tycker jag är bra!

Den som kastar nåt på gatan, torget, i en park eller i naturen rent generellt ska få böta 800 spänn. Polisen ska kunna skriva ut böterna direkt – om du blir iakttagen, förstås. Regeringen har sneglat på Singapore, som man har som förebild för förslaget.

Idag är det redan straffbart att skräpa ned, men då handlar det om medveten nedskräpning, dumpning, i större skala i naturen. Detta ska fortfarande vara straffbart. Enligt miljöminister Andreas Carlgren räcker detta emellertid inte för att ta itu med sånt som nedskräpning i parker. Han vill att vi skärper oss och tar ett personligt ansvar.


I Metropolen Byhålan har kommunen till och med skojat till papperskorgarna med lustiga, men ändå som här kloka, budskap.

                                                                                                                                                        Jag tycker att regeringens förslag är ett jättebra förslag! Jag blir nämligen – för att tala klarspråk – skitförbannad på folk som bara slänger skräp utomhus sisådär. Om man har tar med sig sånt som genererar i skräp ut i naturen, bör man också ta med det tillbaka – om det inte finns papperskorgar eller tunnor för skräpet, förstås.

Ett exempel ur levande livet: Igår såg jag i Fästmöns trapphus först ett stanniolpapper som låg på ett trappsteg, några steg längre ner låg en macka med kokt ägg och tomat som nån hade tappat. Pappret hade väl inte varit några som helst problem att knyckla ihop och lägga i fickan tills vidare och den tappade mackan kunde ha kastats utomhus i nån av papperskorgarna på området? Så jäkla dåligt och framför allt, så nonchalant mot andra hyresgäster!

Husets soprum ska vi inte tala om! Det ser ut som en regelrätt soptipp ibland, trots att Uppsalahem gör tappra försök att få ordning med ömsom vädjanden, ömsom hot. Man startade till och med en angiveriverksamhet för nåt år sen… Men kanske det ska till nåt lite annat om vad som gäller – bättre information och framför allt ANPASSAD information, alltså. Det kan handla om lättläst skriven information, översättningar på andra språk av informationen för den som inte är så bra på att läsa svenska eller kanske muntlig information med möjlighet att ställa frågor och få svar. Svårare än så behöver det inte vara. Kanske Uppsalahem behöver en informatör? Jag råka veta en som är tillgänglig… *PEKAR PÅ MIG SJÄLV* (Mejladress finns under fotot på mig själv överst i högerspalten här!)

Read Full Post »

Older Posts »