Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘trolla med knäna’

Ett inlägg där Tofflan berättar om dröm och verklighet när det gäller jobbet – och om hur hon gjorde bort sig i hastigheten häromdan.


Det cirkulerar mycket kring Jobbet
i huvudet just nu. Dels är det nog för att jag försöker distansera mig och

göra slut,

dels för att jag vill slutföra öppna ärenden och göra bra ifrån mig innan jag lämnar byggnaden.

I natt låg jag i sängen och snurrade och snurrade. Det kliade i hela kroppen. Jag somnade snällt strax för klockan 23, men vaknade vid ett-tiden. Sen blev det sömn, vaka, sömn, vaka resten av natten. Och lite dröm. Jag drömde att kollegan MF och jag befann oss på jobbet och höll på att skriva

Mycket Viktiga Saker

på våra datorer. Då gick strömmen! Inte nog med att det vi skrivit försvann, här blev kolsvart! Ingen annan än MF och jag blev upprörd. Och vi höll verkligen på att gå upp i limningen!!! Jag tänkte berätta för MF idag om min lustiga dröm – men MF är inte här den här veckan. Kanske hemma och sliter sitt tjocka hår i förtvivlan?

En av mina andra kollegor började följa mig på Twitter igår. Det känns helt OK. Sen kan det bli jobbigt om J läser mina personliga blogginlägg, men what the heck, jag ska ju som sagt snart lämna byggnaden! Upptäckte då en annan kollega på Twitter. Det visade sig att F är från Bosnien, vilket jag starkt misstänkte. I morse hade jag tänkt hälsa F med

Dobro iutro!

Fast i morse var h*n ute på fältarbete. Nej, i stället blev det till lunch jag stack in huvudet och undrade

Jesti?

Min bosniska kollega blev jätteförvånad och undrade om jag kunde flera bosniska ord och varför. Jag berättade då att jag under många år i mitt förra arbetsliv började alla mina arbetsdagar med att säga just

Dobro iutro!

till en kollega.

Och nu kan du göra det igen!

svarade F.

Jaa, ett tag till…

tänkte jag, men svarade instämmande.

På förmiddagen hade jag besök på rummet av J som hade lite dåligt samvete (behövde J inte alls ha) för att h*n inte meddelat mig att jag ska närvara på ett möte i morgon. Nu var det ju inte J:s uppgift att kalla mig. Kallelsen kom via e-post igår kväll när jag hade somnat, klockan 23.19… Jag har bara kort svarat att jag inte vet om jag kan närvara eftersom jag jobbar för institution 1 på tisdagar (har gjort det i ett år snart, bara…). Dessutom uttryckte jag att det var lite (!) kort framförhållning, men att jag nog ska kunna förbereda en föredragning på cirka 20 minuter inklusive frågestund. Ibland förväntas man trolla med knäna på mitt jobb. Vilken tur att jag har alldeles väldigt flexibla knän. Och att jag är säker och trygg i min yrkesroll. Dessutom har jag inget att förlora, men en och annan oupplyst själ att vinna.

döskallearmband
Nån gjorde en gång en tabbe vid köpet av detta armband. Men det är fint, tycker jag!


Idag uppdagades en riktig tabbe jag har gjort!
Det är nog den största missen jag har gjort hittills. Professor K fick i fredags besked om att ett projekt fått ett synnerligen stort anslag. Jag gjorde en nyhet till externwebben om detta – en version på svenska, en på engelska. Men jag var lite slarvig och lät Google translate hjälpa mig på traven. Jaa, jag erkänner! 😳 Jag hade nämligen bråttom och skulle få ut nyheten efter lunch men före halv tre på eftermiddagen när jag var ”bortbjuden” på fika hos institution 1. Google translate hade översatt ett efternamn eftersom det tolkades som ett vanligt ord. Jag skämdes, men erkände för professor K, berättade som det var att jag var stressad. Professorn gjorde inte alls nån stor sak av det, utan skrattade och sa att det viktiga var ju att jag ändrade snabbt. Och jisses anoga så snabbt jag ändrade…

Stack in näsan till M och fick veta att M tyvärr inte deltar på mötet i morgon när jag ska ha min lilla föredragning. Jag sa att jag ska vara lite ledig framöver, först och främst semester från fredag och ledig till och med onsdag i nästa vecka. Sen får vi se. Jag kommer hit och tömmer mina datorer och så nån dag. Frågade åter om Ajfånen och möjligheten att köpa ut den, men den är obefintlig – statens egendom ska lämnas tillbaka när man slutar. Nåja, jag får ju två löner till så det ska väl räcka till en ny.


Livet är kort.

Read Full Post »

Ilsken som ett bi sitter jag vid jobbdatorn. Den gör åtminstone det den ska – fungerar. Jag skjutsade Fästmön tidigt som attan till jobbet i morse eftersom hon började klockan sju. Samma tid skulle jag lämna Clark Kent* hos Bil 3:an, Toyota för service. Jag var där fem i sju, inte ensam.

När det blev min tur tog han fram servicepappret och läste upp vad jag hade beställt – stor service, byte till vinterdäck, kontroll av bromsar som låter illa och byte av gummit på vindrutetorkarna. Jag signerade. Sen var det bara det att nån lånebil inte var bokad, detta trots att lånebil är det första jag alltid kollar efter! Skälet till att jag bokar lånebil är att Toyota har flyttat nästan från city utanför stan, nära nya E4:an mot Stockholm. Det de kunde erbjuda var en buss in till stan, men dit ska ju inte jag och jobba, jag ska ju åt andra hållet. Nu är det andra gången Bil 3:an missar att jag bokat lånebil. Första gången lyckades de lösa det ändå, men idag fanns ingen ledig bil och man kan ju inte trolla med knäna. Du kan nog bara föreställa dig hur arg jag var. Det fanns inget annat att göra än att boka om tiden. Så nu får jag åka omkring med vinterdäcken inne i bilen tills på fredag morgon. Skitkul, eftersom detta kräver fällt baksäte. Det är en evig tur att vi inte har barnen den här veckan. Hade jag haft råd skulle jag ha tagit taxi, men eftersom jag ska göra en stor service och lite mer samt misstänker att det är nåt fel på bromsarna, gissar jag att jag måste vända på varenda krona.


Rätt ilsken idag.

                                                                                                                                                                Det enda som var bra med den starten på den här dan var att jag kom till jobbet tidigt. Men då hade jag fått ett otrevligt mejl med en snorkig ton som gränsar till von oben. Jag har utfört uppdraget, men frågan är om jag ska tala om för vederbörande att jag inte gillar tonen. Eller också får jag svälja och låta det rinna av mig. Jag är ju bara vikarie… Dessvärre är detta inte första gången jag får höra denna ton och jag trodde att jag hade gjort personen uppmärksam på att tonen inte var hövlig. Men det gick visst in genom ena örat och ut genom det andra. Därför misstänker jag att jag inte har nåt för att jag påpekar det igen. Frågan är hur mycket jag ska svälja…

Och ja, jag är nog extra nervös den här veckan eftersom jag har blivit lovad ett besked angående onsdagens intervju…

                                                                                                                                                             *Clark Kent = min gnisslige lille bilman

                      

Read Full Post »

När man går så här och drar, värdelös och tärande, finns det i alla fall en sak man har gott om: tid. Tror du, ja! Min kommande vecka är ganska fulltecknad:

  • I morgon måndag ska jag sätta mig och ringa en massa telefonsamtal när jag har skjutsat Elias till skolan och Fästmön till jobbet. Jag vill inte diskutera vilken typ av samtal i ett öppet inlägg på bloggen, var vänlig respektera det. På eftermiddagen ska jag hämta tårta som är betald (kors i taket!) och sen ska vi försöka trolla med knäna för att få ihop nån middag innan vi firar Annas födelsedag framåt kvällen.
  • Tisdag fortsätter jag antagligen med en del ringande efter leverans av familjemedlemmar till skola och jobb. Därpå ska jag försöka komma till ett beslut, meddela en viss instans samt hämta familjemedlemmar för att gemensamt försöka trolla med knäna för att få ihop nån middag. Hinner jag ringa min mamma under dagen är det bra, eftersom hon behövde lite hjälp per telefon.
  • Onsdag börjar Anna jobba sent, vilket innebär endast en morgonleverans av liten pojke till skola. Därefter ska jag försöka få vinterdäcken utbytta till sommardäck om jag kan skrapa ihop ett par hundralappar. På eftermiddagen hämtar jag antagligen skolpojke samt skjutsar hans mamma till jobbet, tillbringar kvällen i Himlen och försöker förgifta trolla fram nåt ätbart till oss fem som är hemma innan jag nattar skolpojke och åker och hämtar hem hans mamma från jobbet.
  • Torsdag är det bara skolpojken som ska iväg på morgonen och hämtas på eftermiddagen. Möjligen infinner sig nån inspiration till skriftligt arbete under dagen. En maskin tvätt vore det bra om jag hann att köra och även ta tag i en strykhög som ligger. På kvällen blir det körning av barnens väskor och prylar till deras andra hem efter middagen som vi förhoppningsvis lyckas trolla fram.
  • Fredag har jag tid för klippning klockan tio om jag nu lyckas få fram pengar till dess. Resten av dagen blir det hemlig aktivitet med Anna.
  • Lördag och söndag jobbar Anna klockan 7 – 14. Då blir det skjutsning och hämtning till och från jobb. Och under tiden Anna jobbar städar jag hemma. Och ringer mamma. Kanske tvättar en maskin till. Middagar ska vi äta, jag tror att det finns kycklingfärs (inköpt för halva priset på grund av kort datum), ett par kycklingfiléer, lite pommes och fiskpinnar i frysen.

Tjolahopp! Om det ändå gick att leva på luft… Kläder har jag ju inte köpt sen i somras förutom strumpor, men det gör ju inte så mycket för när jag bara går hemma spelar det ju ingen roll om det är stora hål i kläderna. Stora hål i tänderna lär det snart bli också, för det är några år sen jag var hos tandläkaren. Och snart ser jag inte heller, för glasögonen är för svaga och linserna börjar ta slut. Förutom det håller packningarna till ett antal kranar på att paja och jag vågar inte ge mig på att byta och har inte råd att anlita en rörmokare.

Men ja, jag är tacksam att det finns kärlek i mitt liv, fast jag vore glad om det gick att leva på luft. Detta är på väg käpprätt åt ett visst håll.

Det här var bara en liten rapport, ett sätt att skriva av mig. Det lättar lite på trycket över bröstet och bruset i huvudet. Men det löser inga problem. Och några tjolahoppiga goda råd behöver jag inte heller utan ett jobb.

NEJ, jag gnäller inte, jag konstaterar fakta på ett möjligen ironiskt sätt.

Read Full Post »

Trött, bara trött… Det är väl ingen som är trött på att läsa om mina krämpor..? För jag är det. Trött på krämpor, trött på att skriva om hur trött jag är, trött på att vara trött.

Efter hämtning på jobb, skola och handling tog orken bara slut. Jag la mig och det tog inte lång stund innan jag snarkade högljutt. Stackars Anna fick stå och steka pannkakor i typ två timmar medan jag låg. Först sov jag, sen låg jag och läste. Fick stiga upp till dukat bord och åt tre pannkakor med blåbär och spraygrädde och mjölk i glaset. Mår lite lätt illa nu, men det var maten värd! Så gott!


Blåbär… Det var så gott!

                                                                                                                                                  Vi har suttit och planerat maten för helgen. Inte så lätt när köpkraften är låg och barnen förväntar sig nåt smarrigt både till middag och till senare, typ chips. Vi får trolla med knäna och kolla extrapriser så går det nog. Och jag äter ju inte på söndag eftersom jag ska dricka afternoon tea på Lady Hamilton i Gamla Stan med en god bloggvän!

Innan jag åkte och hämtade Anna tidigare i eftermiddags funderade jag lite över framtiden och insåg att jag måste ta tag i en del praktiska ärenden nästa vecka. Jag bara måste. Jag får strunta i att det är förnedrande att stå med mössan i handen och be om hjälp. Jag får helt enkelt bara göra det – och sen får jag gå hem och svära och skrika och grina när ingen ser och hör.

Kidsen ska väl strax bänka sig framför dumburken och kolla på broiler-TV, det vill säga Idol. Det är ett program jag inte alls begriper mig på. Jag har tittat lite grann, men jag förstår det inte. Först en massa uttagningar där folk förnedrar sig inför en jury som leker Allsmäktig så det blir pinsamt. Samtidigt har vissa som söker till tävlingen ingen som helst självinsikt kring förmåga och talang. De som sen så småningom blir antagna och får tävla och vara med i TV varje vecka sätts i nån sorts skola där de visserligen får sånglektioner, men också ska tränas i att bli stjärna – med allt vad det innebär. Under några veckor i solen stiger vissas egon till oanade höjder. Och sen vinner nån och så, för det mesta, går det inte så bra för vinnaren som förutspåddes en lysande karriär som artist. Det är bara sorgligt, när det gäller en del. Jag står inte ut med att se på detta, ser inget nöje i det. Men barnen gillar det. Barnen…

Read Full Post »

Lite ljusare är dagen idag, åtminstone hittills. Båda gymnasietjejerna kom iväg med sina bussar i morse, medan jag och Elias tog Clark Kent* till skolan. Fästmön var uppe och purrade tonåring, men fick sen om inte sovmorgon så lite vilomorgon. I skolan var det fullt ös och Elias hann vara ute och leka en stund innan första lektionen. Själv fick jag en pratstund med hans trevliga fröken.


Elias fröken ser mycket trevligare ut än denna!

                                                                                                                                                    Anna är ledig idag, vilket innebär jobb hemma i form av tvätt och annat skoj som hör husmorsyrket till. Just nu planerar vi veckans matinköp. Nu gäller det att trolla med knäna eftersom det inte är nån lönevecka för kära fyrabarnsmamman. Själv får jag inte heller nån lön, men jag äter å andra sidan inte så mycket längre. Frukost äter jag för det mesta hemma hos mig eftersom jag ju brukar åka hem de dagar Anna jobbar 7.30 – 13.30. Idag blev det emellertid gemensam frukost ute i Förorten.

Magen är sur på mig, jag vet inte varför. Den borde vara glad som slipper en massa mat, godis, chillibågar och framför allt öl. Tänk att jag inte är sugen på nåt! Det är märkligt… Yrseln gjorde sig påmind när jag parkerat bilen efter att ha kört Elias till skolan. Annars har jag känt mig hyfsat pigg hittills idag. DET kan bero på det trevliga telefonsamtalet jag fick igår kväll från en… ska vi säga… Bosse Bildoktor-aspirant???


Några såna här vill magen inte ha längre. Jag hällde upp i en skål i fredags och åt några stycken. Resten ligger kvar och har blivit mjuka och dammiga.

                                                                                                                                                       För min del blir det hemfärd på eftermiddagen, när vi har handlat och hämtat hem Elias – i den ordningen. Ska väl mest kolla post och hämta lokalblaska. Till frukosten fick det bli lokalblaska via internet, inte riktigt samma sak som en prasslande pappersdrake…

I morgon åker jag hem när Anna jobbar. Sen blir det fiskbullar ute i Förorten innan Elias och jag skjutsar Anna och Jerry till föräldramöte i Fridas klass. Under tiden det är möte åker Elias och jag hem till mig. Elias är MYCKET intresserad av mitt Monopol-spel…

Ja en hel del åkande och farande blir det, men vi får njuta av den lyxen så länge jag kan ha bilen kvar. Den blir väl det första som ryker och då blir det tufft på många sätt… Jag har svårt att tänka mig ett liv utan min älskade Clark, men det blir ju den första större konsekvensen av att jag faktiskt inte har nån inkomst. Observera, jag konstaterar fakta, det gör visserligen ont och jag blir ledsen, men det hjälper inte att beklaga sig i det här fallet. Jag är lyckligt lottad i mitt liv ändå, för jag har kärlek. Jag behöver inte heller söka kärleken i hemlighet, Anna finns där. Och det går inte att köpa för varken lön eller bidrag.

                                                                                                                                                 *Clark Kent = min lille bil

Read Full Post »