Ett jaha-inlägg.
Jaha ja. Jag skulle leka semester. Det blev rätt tji med det. Min blivande chef i Stockholm var först på plan att ringa för att boka tid för kontraktsskrivning. Sen mejlade han, jag svarade med en fråga, fick snabbt svar och så… fick jag klarhet i att jag behövde göra en liten kurs via datorn här hemma före kontraktsskrivningen på onsdag eftermiddag. Innan jag gjorde kursen klarade jag av strykningen. Och lyckades få mejlsvar från min handläggare på Arbetsförmedlingen, som lovade ringa efter klockan 14 idag, efter ett möte.
Kursen på nätet var lagom lång och bra, men felstavad. Det tänker jag tala om. Det stod nämligen att en kunde få 2 000 spänn om en gav feedback på nånting. Gissningsvis avsågs nåt rörande företaget. Ett företag som har stavfel i sin kurs ger inte nåt bra intryck. Tycker jag. Det tänker jag säga. Och peka ut felet. (Jag tror inte jag får några tusenlappar.) I övrigt skrev jag ner några frågor, som är viktiga att jag får svar på – vilket jag tror att jag får utan att ha ställt dem. Men ändå.
Framåt mitt på dan hastade jag in i badrummet och blaskade av mig. Sen blev det en skål med fil och müsli innan jag gav mig på ballen*. Den skulle ju vinterinpackas, det vill säga möbler och golv skulle övertäckas med presenning. Fast det vete tusenlappar tusan hur jag gjorde förra säsongen. Eller också måste befintlig presenning ha krympt… Det verkade som om ballen hade tryckt orden
Ei saa peittää!
på sig, med finska ord.
Må ej övertäckas!
med svenska ord för den som inte orkar använda Google Translate. Nån tid att skena över till MM-butiken för att kolla dess presenningbestånd fanns inte – jag ville inte prata med min AF-handläggare i en affär. Bra nog ringde hon åtta minuter efter 14. Vi diskuterade igenom utskrivning eller inte. Nu blir det nån sorts mellanting, men jag slipper aktivitetsrapportera varje månad och jag är inte piskad att söka miljoner jobb som jag inte vill ha eller har utbildning för/erfarenhet av.
Fast… vissa saker behövde jag nog ändå kolla med min a-kassa. Suck och stön, ringa Akassan Vision är bland det värsta jag vet för oftast är de som svarar så himla otrevliga!.. Men jag tog tio djupa andetag och ringde. Telefonkö. Knappade in att jag ville bli uppringd. Jag hade ju ytterligare en fråga om varför jag inte fått nån PDF-bekräftelse på mitt inskickade tidkort i morse.
Telefonköer. Är. Inte. Roliga. De. Är. Långa. Så jag slängde på mig jeansen, sprang (nästan, i alla fall…) först till soprummet, sen till MM-butiken. Inhandlade två presenningar BILLIGT. Hemma igen slet jag upp presenningarna, bredde ut dem på ballen som jag ville ha dem, vek och säkerhetstejpade för kommande höststormar och dito vinter och gick in. DÅ ringde a-kassan. (Telefonkön var nästan en timme lång, alltså. Vis av erfarenhet kring detta gjorde att jag vågade springa över och köpa presenningar medan jag väntade.) Idag var det en trevlig person – och det är tredje gången under de sex och ett halvt åren jag av och till har varit i kontakt med dem det händer. Alla andra gånger har a-kassans handläggare varit så jävla otrevliga. Det kan till och med min handläggare på Arbetsförmedlingen intyga, för de har för säkerhets skull varit otrevliga mot henne också.
Nåt svar på varför jag inte fått nån PDF-bekräftelsen kunde hon emellertid inte ge, men hon såg att mitt kassakort hade kommit in.
Prova igen i morgon!
tyckte hon. Som om jag inte har annat att göra min sista lediga dag… Nåja, alla andra frågor fick jag svar på. Bland annat fick jag veta att min nya dagersättning blir 910 kronor före skatt – att jämföra med 680 kronor som jag har haft hittills. Så nu kanske en skulle kunna leva på a-kassan, rentav… Jag är glad att jag slipper, trots allt. Ett tag framöver, i alla fall, får jag ju lön.
Om en stund ska jag åka och hämta Fästmön från jobbet och skjutsa hem henne. Jag tänkte passa på att köpa nån middagsmat samtidigt. Än så länge är det bara kaffe, fil och müsli samt ett halvt glas Pro Viva svartvinbär i min mage.
I kväll ska jag ringa mamma en snabbis (nåja…) och berätta det senaste. Jag har ju redan berättat för Annas snälla mamma. Det var så gott att höra att hon blev glad för min skull!
Kanske hinner jag vara lite nervös i morgon..? Eller rentav göra nåt… semestrigt..?
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Blivande chef, har du fått nytt jobb ? 🙂
Du kan få lite mer info här:
Men grattis vännen det var roligt att läsa 🙂
Jag är superglad. Det som gäller nu är kontraktsskrivning på onsdag och jobbstart på torsdag – den här veckan, alltså… 😮
Haha!! Nu är det andra hastigheter i New Village, märker jag! Härligt. Det är en sån här Toffla jag har längtat efter. En upptagen Toffla som har fullt upp och som trivs med det. Jag hoppas att du trivs, i alla fall.
Nej, det har INTE varit nån bra dag, jag har suttit och väntat på telefonsamtal hela dan. Och nu kommer jag från en deprimerande synundersökning. 😥
Grattis till nya jobbet. Har följt din blogg ett tag, men aldrig kommenterat någonting. Du verkar vara en person som vet vad du vill, men tyvärr haft en hel del motgångar i ditt liv. Hoppas att det blir ändring på det nu.
Själv jobbar jag som lantbrevbärare i Österbotten, Finland. Har precis fyllt 50, har lite krämpor här och var, men det hör väl till åldern antar jag. Lycka till med nya jobbet, hoppas du kommer att trivas.
PS. Är inte speciellt datakunnig, så jag hoppas att du har överseende med alla stavfel och feltryckningar.
Hej Carina och tack för din kommentar!
Det jag vill mest just nu är att jobba – och det ska jag äntligen få göra snart. Tack för ditt grattis! 😛
Nog finns det ett uns sisu i mig – jag är 25 procent finländare, vet du! 😉
Hörru, varken stavfel eller feltryckningar ser jag i din kommentar! (Det är bara på journalister, såna som ska vara proffs på språket och får betalt för det, jag reagerar.)
Var rädd om dig! Lantbrevbärare låter som ett spännande jobb! 😛
God nattis!