Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for augusti, 2015

Ett inlägg i vilket Tofflan leker Kristallengalan hemma hos sig. Rätt tramsigt, med andra ord, men ett inlägg som avslutas seriöst.


 

Idag har jag sett så mycket tokigt och oslugt att det inte är konstigt att jag är som jag är. Eller vad sägs om rondelltoaletter, nåt som Byhålebladet kallar

[…] ett klipskt reklamtrick av reningsverk Karshults […]

Nån som kan se det klipska i detta??? Vardå, i såna fall?


Dagens rubrik
hittade jag ändå hos förra konkurrenten Byhålenytt, numera ägd av samma koloss som Byhålebladet:

Piskman rubrik Corren


Piskman, är det en yrkeskategori precis som polisman?


Dagens nyaste stadsdel
står däremot SvT Uppsala för:

Grändby

Grändby i Uppsala har jag aldrig hört talas om. Inte heller Gräny, som SvT Uppsala provade med lite senare…

Gräny centrum

Tänk att det ska vara så svårt att stava till Gränby!!! (Fråga Fästmön…)


Dagens skojigaste chokladbit
observerades på ICA Solen i Förorten.

Kit Kat Romantic Naughty

Have a romantic/naughty/crazy break – have a KitKat.


Och så beviset – dagens bilförare = ett kålhuvud:

Kålhuvud i bilen

Dagens bilförare = ett kålhuvud.


Men det hände en del igår också! 
Gårdagens R I P får bli Wes Craven du vet han som regisserade Terror på Elm street och Scream.

Gårdagens TV-upptäckt av mig får bli Katarina Wennstam, som blir en av tre programledare när nya Efterlyst kör igång på TV8 nu på onsdag. Att ha en före detta kriminalreporter och numera deckarförfattare i studion är ett nytt och spännande grepp!

Gårdagens babbelpelle blir utan tvekan David Lagercrantz som syntes i Babel, ett program som var inspelat före släppet av den däringa boken… va heteren eh… Det som inte DÖVAR oss..? Nej, Det som inte dödar oss. Uppenbarligen är herr Lagercrantz lika ensam som jag såsom han babblade… Hela tiden. It takes one babbelpelle to know one!

Slutligen nåt seriöst. Dagens klokaste ord kommer från Fotios Papadopoulos, överläkare och docent i psykiatri, här i Uppsala. Och det här är inget skämt utan väldigt, väldigt bra påpekat med anledning av att psykiatrivården här i stan slår sig för bröstet vad gäller statistiken kring självmord, som är lägst i landet i Uppsala län:

[Fotios Papadopoulos] menar att antalet självmord i Uppsala län generellt är lågt och att man därför bör vara försiktig i tolkningen av statistiken, samt att det är viktigt att följa upp siffrorna under kommande år. Han menar att åtgärder för minskad arbetslöshet, ensamhet och alkoholkonsumtion är viktiga för att ytterligare få ner antalet självmord.
– Vi ska komma ihåg att långt ifrån alla som tar sitt liv har haft kontakt med psykiatrin. Däremot har de allra flesta haft kontakt med primärvården året innan. Detta betyder att primärvården har en avgörande roll för att fånga upp personer som inte mår psykiskt bra och erbjuda diagnostik och behandling […]


Nä, allt i det här inlägget var inte trams. Och NU kunde jag ha frågat DIG om DU ville dela ut nåt pris till nåt/nån Dagens – eller gårdagens – av nåt slag. Men jag gör inte det. Du får skriva om det på din egen blogg. Eller strunta i det.

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett inlägg om en picknick i Gamla Uppsala.


 

Himmel och gräs liggande

Tillvaron är uppochner.

Vissa dar är bara uppochner från början. Som om kropp och själ känner på sig. Eller också är det erfarenheten, den dyrköpta, som bor i mig sen sex och ett halvt år tillbaka, som ger utslag. Denna spänning, detta att alltid vara taggad, laddad, beredd – på det värsta. Det bästa kommer inte till mig.

Så jag bröt ihop redan på förmiddagen, trots att jag inget visste då. Sen förbarmade sig min fästmö över mig. Vi åkte till Gamla Uppsala. Jag tog med picknickfilten, Anna tog med picknicken – inklusive silvergaffel till smörgåsmaten! Jo, hon har klass, min älskade.

Framåt eftermiddagen kunde jag peta i mig två ostmackor, ett par salta kex och några chokladpraliner. Mitt under mackan kom telefonsamtalet. Jag fick den bästa återkopplingen nånsin – och det talade jag om. Men besvikelsen är min. Bara min. Trots att min mamma också grät. Jag är en besvikelse för henne. En börda. Precis som jag är för Anna.

Efter samtalet började flygövningarna igen. Började och började… De har hållit på sen i fredags, dag som natt, men det var inte förrän Stockholmsborna klagade på oljudet i natt som det blev känt för mig att det var en övning. En övning här strax utanför Uppsala. Så för min del har det inte varit tal om lite förstörd skönhetssömn i natt. Både nätter och dagar har understundom trasats sönder av oljud. Jag tänker på dem som kommer från kriget. Vad kände de? Jag kan inte ens föreställa mig… I Gamla Uppsala, på filten, kunde vi nästan inte föra nåt samtal med varandra, Anna och jag. Sex klagomål har inkommit till försvarsmakten. Nån information har jag, som bor ganska nära start- och landningsbanor, ICKE fått. Trots detta säger Anders Persson, ansvarig övningsledare, till Radio Uppland:

[…] Det har getts information på alla tänkbara vis. Vi har skickat information till olika tidningar, nyhetsredaktioner och här lokalt så har vi delat ut informationslappar i brevlådor […]

Jag måtte ha varit blind. Nu är jag hörselskadad också. Tur att jag kan lite teckenspråk. Annars är jag inte särskilt mycket för kommunikation för tillfället. Orkar inte svara på frågor och kommentarer, orkar inte läsa fler dåliga ursäkter. Säg som det är, i stället! Jag är för fan en diamant. Hård, men inte hårig.

Här är några bilder från Gamla Uppsala:

Detta bildspel kräver JavaScript.


Den som vill
 lägga lite mer kulor på eftermiddagsfika kan snart åka till Lady Hamilton i Gamla stan i Stockholm snart för afternoon tea. Lördagen den 12 september börjar hotellet servera sin afternoon tea-buffé igen på lördagar och söndagar. Det är två sittningar, klockan 12.30 och 15, fram till mitten av december. Men det går inte bara att ramla in, en måste boka per telefon 08-506 401 04 eller e-post info@ladyhamiltonhotel.se Numera är priset 349 kronor per person (439 kronor för den som vill ha champagne också). När vi var där i november 2010 kostade det 195 kronor, så en viss prishöjning har skett. Men jag tvivlar inte ett ögonblick på att det är lika gott idag som då.

Personligen är jag helt tillfreds med det eftermiddagsfika jag fick idag. Tack, Anna!


Och HÄR hade jag kunnat fråga DIG hur DU helst fikar om eftermiddagarna. Men jag gör inte det. Du får skriva om det på din egen blogg eller nåt i stället. Prova att prata med väggarna, det gör jag ibland.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg som främst riktar sig till presumtiva arbetsgivare som söker en skribent.


 

Idag är det den 31 augusti. Här kommer en statistikrapport för den här bloggen och dess augusti månad 2015 i siffror och ord.

Statistik bloggen augusti månad 2015

Antal besök på bloggen från den 2 augusti till den 31 augusti klockan 11.19. De mörkblå staplarna visar unika besökare. (Diagram från WordPress.)


Under augusti månad 
var det flest antal besök på bloggen den 10 augusti (490), den 3 augusti (488 samt den 4 augusti (483). Antalet unika besökare i augusti månad per dag låg i genomsnitt på cirka 250, vilket är en minskning med knappt 90 jämfört med augusti månad. Flest antal unika besökare hade bloggen den 5 augusti (303). Det är egentligen ingen mening med att spekulera i orsaken till minskningen, men sommarvärmen som anlände under månaden spelade med all säkerhet en viss roll. Jämfört med andra lokala bloggar låg bloggen under augusti högre upp/på bättre plats än tidigare bland topp tio i Bloggportalens lista över mest besökta privata bloggar i Uppsala.

Statistik bloggen år månad dag

Statistik per månad och år samt snitt per dag. (Diagram från WordPress.)


Augusti månad hade totalt 
12 448 besökare, vilket är en nedgång på ungefär  1 500 besök jämfört med juli. Men bloggen får fortsatt många träffar via sökmotorer, vilket är ett gott tecken – sökningar ger resultatet att besökare hänvisas hit. Antalet ”trogna följare” är ungefär konstant, men antalet bloggföljare ökar.

Genomsnittligt antal besök per dag under augusti är 410 vilket är en minskning med ett fyrtiotal per dag jämfört med juli. Förra året hade ett totalt genomsnittligt besöksantal om 507 per dag. Årets genomsnittliga antal besök efter sju månader är 485 per dag.

Totalt antal besök på bloggen ligger på 1 139 424 strax efter inklippningen av graferna. Denna totalsiffra finns för övrigt för vem som helst att när som helst se i högerspalten på bloggen, ganska långt ner, under rubriken Besökare.

Eftersom endast tio procent utrymme återstår av den här bloggen lär den upphöra att vara aktiv under hösten. Bloggen finns emellertid kvar och är sökbar.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om fraser och annat.


 

Trötta fötter

God morgon, fötterna! 

För ett tag sen jobbade jag på en arbetsplats där mina närmaste kollegor inte hälsade. Det var aldrig

God morgon

när en kom eller

Hej då

när en gick. Det var en rent förfärlig arbetsplats på andra sätt, men just detta blev så talande (eller inte, dårå…). Jag gjordes till en Ingen. Ingen som var värd ens att hälsa på. Det var inte så att jag väntade på att de andra skulle säga nåt. Nej då, jag hälsade själv först i början, men när svar uteblev slutade jag. Jag gick till andra människor på arbetsplatsen och hälsade i stället. Den dan jag åkte från stället för allra sista gången lovade jag mig att aldrig mer sätta min fot ens på orten. Det löftet har jag hållit till mig själv.

Men i morse tänkte jag efter när jag klev ur sängen tills jag satte mig vid datorn för att göra det jag gör varje vardagsmorgon. Det är ju ingen nu heller som säger

God morgon.

och inte nån som säger 

God natt 

för den delen. En får väl vänta tills en hamnar på hemmet för att få höra det. Eller tills en får vård i livets slutskede här hemma. För nåt annat hem än mitt eget vill jag inte till. Nä, jag får nog börja säga

God morgon 

och

God natt

till min bok på gång. Så att jag hör min röst. Så den inte tystnar också.

Kristallenpriset

Kristallen – priset som delades ut igår för det som kallades Sveriges bästa TV.

På tal om fraser var det Kristallengalan (Oops! Jag höll på att skriva KristallengalEn!) i går. Sveriges bästa TV skulle utses. Där kan en snacka fraser… Inte för jag tittade, men det var visst snurrigt värre i början och ingen vet vem som gjorde fel – TV3 eller Måns Zelmerlöw. MTG:s presschef skyller på

[…] fel i beställningen från glasbruket som tillverkar Kristallerna. […]

Eh… fel i beställningen FRÅN glasbruket..? Var det glasbruket som beställde vinnare eller vad?

När jag tittar på listan över Kristallenvinnare kan jag bara konstatera att det är humor och trams som premieras. Visst, Morran och Tobias, Årets program, är rätt roliga, men framför allt tramsiga. Mia Skäringer, nominerad till Årets kvinnliga skådespelare i egen produktion, i lagoma doser är ganska kul, men att samtliga nominerade i klassen Årets manlige programledare är så kallade rolighetsministrar är mindre sköj – enligt min åsikt. Var är alla seriösa programledare, medverkande och program? Jag såg till exempel inte nåt enda HBTQ-relaterat bland de nominerade. Och var tusan var Anja Kontor, hon som verkligen gör Sveriges bästa TV-program När livet vänder??? (Ja, hon har fått kontrakt för ytterligare en säsong!) Varför ska det alltid vara så jävla roligt??? Det är bara fraser, alltihop!

Nä, jag tror att jag säger 

God natt 

direkt till svensk trams-TV. Under tiden jag väntar på nästa vända av När livet vänder kollar jag på norska och brittiska kriminalserier.

Och här HADE jag kunnat fråga vem/vilka DU säger god morgon och god natt till och vilka TV-program DU brukar titta på. Men du kanske kan skriva om det på din egen blogg. Eller nåt. 

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett minnesvärt inlägg.


 

Femina från månaden och året jag föddes. Gåva från en av butiksägarna.

Jag fick en fin gåva i onsdags.

Nu ska här ske ett litet experiment. Jag ska upprepa händelser i den gångna veckan och se hur det går utan hjälp/fusk. Ett djupt andetag och…

Två roliga saker minns jag genast. Det ena är en ny bekantskap som jag gjorde i tisdags. Möten med människor IRL tar mycket energi från mig, men ger också väldigt mycket. Att socialisera, att prata med nån som är levande och verklig är bra för mig. Ännu mer prat blev det på onsdagen när jag besökte Uppsalas nyaste retro- och vintagebutik. Däremot är jag lite osäker på vad som sas där. Jag fick med mig en fin gåva. Men vad som sades…

För tillfället har jag mitt förhållande i en bil. Och på ICA Solen. Fästmön debriefar, jag lyssnar och sen blir det min tur. Jag pratar för mycket, alldeles för mycket, om ingenting. Sen är det dags att åka hem. Men i torsdags var jag bjuden till Himlen på middag. Vi åt lax. Jag tog en jättestor portion lax, ris och hollandaisesås. Jag saknar hemlagad mat.

Den gav 60 spänns vinst!

Mamma vann 60 kronor åt oss. 

Igår ringde jag mamma. Det enda jag minns från samtalet är att det var 43 minuter långt och att hon hade vunnit 60 kronor på vår Trisslott. Vi turas om att köpa en trisslott varannan vecka. Jag måste komma ihåg att det är min tur i veckan.

Dåliga saker… Två personer ljög för mig. Ljög mig rakt upp i ansiktet gjorde den ena, den andra ljög i skrift. Det förvånade mig. Det förvånade mig att båda gjorde det så lättvindigt. Det verkar vara helt OK för dem. Inte för mig. Det är nog nu. Samtidigt är det svårt – för mig, dårå. Det är två personer som står har stått mig nära. Det förvånar mig också att jag så tydligt minns detta.

Mer dåligt… Eh… jag fick ingen bok från Massolit förlag att recensera. De skickar bara länkar till e-böcker till bokbloggare. Glöm recension, dårå!

Jag såg en ny brittisk deckarserie och gav den medelbetyg. Manusförfattaren hörde av sig och lämnade en kommentar här på bloggen (på den tiden det gick att kommentera här, ha ha ha!).

Tomater.

Jag ska vattna tomater.

Sen är det… stopp. Blankt. Jag har påbörjat ett nytt lappsystem som ska komplettera kom-ihåg-listan på en av bänkarna i köket. Nej vänta! Jag skrev ju upp idag att jag ska vattna tomater! Ett uppdrag, minsann. Det kändes gott att bli tillfrågad, minns jag. Det är så sällan jag kan göra nåt tillbaka för den personen. Men sen är det… Ingenting. Ja jo, jag har läst, förstås och sett på TV. Läst… Monstret och… Pardans och…

Inte så dåligt. Allt detta ovan minns jag, åtminstone delvis. Jag får vara nöjd med det. Det kunde vara värre.

När jag tänker framåt då. Utan att kolla kalendrar och lappar… Nej, jag minns inte nåt som är inbokat nästa vecka – mer än tomaterna. Fast jag kommer inte ihåg vilken dag. Tur att jag har det uppskrivet.

Nu är det nog dags att gå och lägga mig. Jag hittar fortfarande till sovrummet och sängen och jag vet ännu vad som ska göras innan jag drar täcket över huvet.

(Glatt överraskad. Trodde inte jag skulle klara så mycket. Och jag har inte fuskat!)

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

MonstretEn av mina gamla favoriter, Jonathan Kellermantittar fram ibland i bokhyllorna på loppisar och i secondhandaffärer. Den här författaren har gett ut ganska många böcker, men efter ett tag slutade de att översättas och ges ut i Sverige. Intressant nog skriver Jonathan Kellerman thrillers av mer psykologisk art – vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att han började sin yrkesbana som barnpsykolog. Huvudrollerna i hans böcker innehar psykologen Alex Delaware och hans vän polisen Milo Sturgis, som för övrigt också är bög.

I början av månaden fyndade jag Monstret (utgiven 2001 i Sverige) på Återbruket – för 2:50 kronor… Det kan ju knappast ens en smålänning tycka är dyrt, eller? 😉

Den här gången utreder Milo och Alex ganska vidriga mordfall. Det första är en en man som hittas itusågad i bagageutrymmet på en bil, det andra är en ung kvinnlig psykolog. Fallen har vissa likheter och det står inte på förrän Milo och Alex hittar gemensamma nämnare. De hamnar så småningom på Starkweathersjukhuset, ett ställe som härbärgerar de allra sjukaste mördarna. Men frågan är hur en intagen galning kan förutsäga mord som sker utanför sjukhuset…

Jag blir inte riktigt lika begeistrad den här gången i Jonathan Kellermans bok. Monstret blir bara en vidrig historia om sjuka seriemördare, människor som är så sjuka i huvudet och totalt utan förmåga för empati att de mördar sina familjer och vänner. Nja, bättre kan han, Jonathan Kellerman.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett funderande inlägg.


 

Månen 29 aug 2015

Månen kanske får mina ord framöver.

Inte vet jag hur det ska bli i framtiden, men det jag funderar mycket över just nu är den här bloggen. Den har på sätt och vis blivit mitt jobb, mitt oavlönade jobb (förutom sex texter på åtta månader som jag har fått betalt för att skriva). Varje dag lämnar jag ut mina känslor och tankar om mig själv och sånt som intresserar mig.

Återkopplingen blir bara mindre och mindre. Jag ser att människor läser, men se kommentera… Jag har fått höra att det är svårt att kommentera av olika skäl. Konstigt då att det är lättare att kommentera i ANDRA sociala medier… Hum…

Vanligen lämnar nån ett avtryck i kommentarsfältet till det senast skrivna inlägget. Texter, som jag har skrivit samma dag, med ett större djup innehållsmässigt, som är bättre skrivna och som jag har lagt ner mycket tid på (jaga källor, länkningar etc), lämnas okommenterade. Sen finns det läsare som åtminstone klickar på gillaknappen. Jag får känslan av att den knappen används av somliga för att visa sig själv snarare än sin uppskattning.

 Spår i sanden

Avtryck, dock inte av nån gillaknapp…


En del säger till mig
att jag skriver så mycket att de inte kan läsa och kommentera allt för det har de inte tid med. Dessutom är de inte intresserade av allt jag skriver. När jag själv kollar in andras bloggar skummar jag igenom nya inlägg som jag inte har läst. Därefter läser jag – och kommenterar oftast – de inlägg som engagerar mig på nåt sätt (jag blir intresserad av ämnet eller personerna som nämns, jag blir glad, rörd, arg, irriterad…. Ibland använder jag gillaknappen, men för det mesta i kombination med en kommentar. (Jag är nämligen inte slö.)

Nej, jag vill inte ha några dåliga ursäkter. Det är inte det jag är ute efter. Jag funderar högt. Hur det ska bli. Jag skriver fortfarande mest för min egen skull, så att jag ska komma ihåg vad jag har gjort med dagarna. Det finns skäl till det som jag inte har skrivit om här. Men det klart att engagemang från läsarna spelar roll för lusten att skriva – jag skulle ljuga om jag påstod annat. Samtidigt känner jag ingen glädje att skriva längre. Det är mera nåt jag måste göra för att få ur mig alla tankar och ord som det inte finns nån att dela med. På bloggen visar jag upp en social sida av mig själv, med massor av aktiviteter och umgänge med människor. Det är ingen falsk verklighet. Men detta visar inte hela verkligheten. För största delen av tiden är jag ensam och hemma.

Tyck inte synd om mig, för det vill jag inte! Som jag skriver ovan funderar jag högt. Jag har tänkt på vad jag ska göra när utrymmet här på bloggen tar slut. Men fasen så sakta sanden i timglaset rinner ner… Kanske är det bra. Kanske ger det mig tid att tänka över hur jag verkligen vill göra. Eller också är det bara skönt att det rinner på, jag kan låtsas som att allt är som vanligt och sen… en dag… tar det bara slut. Precis som livet.

Godis

Några bitar av mitt favoritgodis – lyxsockerbitar, orange sega råttor och hallon- och lakritsskallar blev min helgs lyx.

Möjligen fortsätter jag skriva på en privat blogg dit ingen har tillträde. Det är så en sån som jag hanterar att jag inte har fasta och dagliga sociala kontakter. Visst, jag har familj och vänner. De flesta av dem jobbar om dagarna. Och ska det göras nåt som har med socialt umgänge att göra är det ofta behäftat med en kostnad. Jag måste hålla lite hårdare i mina kronor nu. Jo, jag unnade mig lite gott att äta och dricka i helgen i form av lördagsgodis, två starköl, god mat och två glas rött. Maten hade köpt i somras för halva priset. Tokerian är toppen på det viset att de säljer ut kalkon, kycklingfärs och sånt med kort datum till väldigt rabatterade priser! Godiset och ölen var lyx, vinet är hemtrampat och har stått färdigt för upptappning i ett par, tre års tid nu.

Varför berättar jag så detaljerat? Det är som om jag vill förklara mig. Visa att verkligheten kanske är större än orden. Jag vill inte höra att jag lever över mina tillgångar och såna saker – den taggen sitter djupt. Däremot blir jag sporrad av att försöka leva så snålt – men ändå rikt mentalt! – det bara går de flesta av mina dagar. Då kan jag lyxa nån enstaka gång.

Men hur det ska bli med bloggandet vet jag inte än. Och nu ska jag ta en bloggrunda för det orkade jag inte göra igår.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Older Posts »