Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dagersättning’

Ett inlägg om svenska myndigheters effektivitet, övervakning och sånt.


 

Efter en morgon med dålig sömn skuttade jag ändå ur sängen. Även idag är det en del småfixande som behövs, men förhoppningsvis slipper jag telefonköa!

Det första jag gjorde var att kontrollera att mitt a-kassekort, som jag fyllde i och registrerade igår, blivit färdigbehandlat hos myndigheten Akassan Vision. Ja kors i taket, det hade det! Men jag har nog aldrig varit med om att en sån behandling av 14 kryss har tagit ett helt dygn, 24 timmar… Nä, effektiviteten är inte på topp, precis…

SJ är ingen myndighet men ett statligt företag. En kan ha åsikter om dess effektivitet, men på nätet är det smidigt att köpa biljett, i alla fall. Jag loggade in, fyllde i tiden jag vill resa med tåg till Stockholm i morgon, mina uppgifter och sen fick jag bekräftelse via mejl att köpet var gjort. (Nån returbiljett har jag inte köpt än, för jag vet ju inte hur lång tid kontraktsskrivningen tar. Klockan 15 ska jag vara där, vilket innebär att jag måste åka med 13.11-tåget så jag hinner ta tunnelbanan och leta mig fram till kontoret.) Men… jag kanske inte ska jubla över SJ för tidigt – nån sms-biljett har jag inte fått ännu och det var en stund sen jag köpte den…

Ett svart tåg

Hoppas jag får följa med på tåget i morgon…


Jag började kolla lite nyheter på nätet
så snart jag hade köpt min tågbiljett. Det första jag läste är en artikel om att svenska myndigheter lämnar ut mina surfvanor. Det är Dagens Nyheter som har gjort en undersökning som visar att det finns utländska bolag som kartlägger besökare på svenska sjukhus och myndigheters webbplatser. Spårningsfunktioner finns också på till exempel privata bloggar som denna, e-handelssajter med mera. Och syftet är förstås ett: att rikta reklam så att du ska lockas att nätshoppa. Landsting och kommuner, Bolagsverket, polisen, Skatteverket, Kristdemokraterna och Kronofogdemyndigheten är exempel på andra som har spårning. Men det blir nästan ironiskt när jag läser om detta hos Omni och under den korta artikeln hittar en annons från Bokus med tre böcker som jag nyligen har läst om – hos Bokus… Inte bara ironiskt, ganska skrämmande också, faktiskt, även om jag inte har nåt att dölja. Snacka om att ens surfvanor är kartlagda.

Röd drottningAtt föda ett barnDen tredje mannen
De har tre böckerna fanns i annonsen från Bokus under artikeln från Omni. Och det är inte första gången det här händer…


Jag utgår från
att det också syns att jag beställde en skattsedel från Skatteverket i förra veckan. Det vore ju bra om de slutade kolla mina surfvanor och skickade över skattsedeln med snigelposten i stället… Nä, fort går det inte när det är nåt Den Lilla Människan vill ha från en myndighet.

En applåd vill jag ändå dela ut. I förrförra veckan skrev jag om våra nya sedlar här på bloggen. Sen dess har det trillat in en broschyr med bra information om sedelbytet från Sveriges Riksbank. Där finns bland annat en sida med både viktiga datum och bilder. Den som vill kolla digitalt kan förstås surfa in på Riksbankens webbplats, men också ladda ner en gratis-app.

nyasedlar

Så här ser de nya sedlarna ut. Några av dem börjar komma ut i oktober.


Nu ska jag sätta mig med mina egna sedlar 
eller snarare mina hushållsräkenskaper. Förhoppningsvis kan jag betala mina räkningar den här månaden också, trots a-kassans fina lilla avdrag om 300 kronor för att jag råkade ”jobba” två timmar i augusti. Det sved lite att veta att min dagersättning från a-kassan har gått upp till 910 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar) från och med den 7 september. Jag har haft 680 kronor om dan (noll kronor lördagar och söndagar). När det äntligen går att leva på a-kassan är det dags att säga ajöss till den för min del. Men ärligt… jag vill självklart mycket hellre jobba och få en lön!

Jag ska förresten också ringa bilverkstan och boka en tid för service framöver samt be dem ta fram offert på fyra nya vintertofflor till Clark Kent* så att vi kan ta oss fram lagligt i vinter. Det bör jag ha råd med när jag får lön framöver.


*vintertofflor till Clark Kent = dubbfria vinterdäck till min lille bil

 


Livet är kort.

Annonser

Read Full Post »

Ett jaha-inlägg.


 

Jaha ja. Jag skulle leka semester. Det blev rätt tji med det. Min blivande chef i Stockholm var först på plan att ringa för att boka tid för kontraktsskrivning. Sen mejlade han, jag svarade med en fråga, fick snabbt svar och så… fick jag klarhet i att jag behövde göra en liten kurs via datorn här hemma före kontraktsskrivningen på onsdag eftermiddag. Innan jag gjorde kursen klarade jag av strykningen. Och lyckades få mejlsvar från min handläggare på Arbetsförmedlingen, som lovade ringa efter klockan 14 idag, efter ett möte.

Kursen på nätet var lagom lång och bra, men felstavad. Det tänker jag tala om. Det stod nämligen att en kunde få 2 000 spänn om en gav feedback på nånting. Gissningsvis avsågs nåt rörande företaget. Ett företag som har stavfel i sin kurs ger inte nåt bra intryck. Tycker jag. Det tänker jag säga. Och peka ut felet. (Jag tror inte jag får några tusenlappar.) I övrigt skrev jag ner några frågor, som är viktiga att jag får svar på – vilket jag tror att jag får utan att ha ställt dem. Men ändå.

vässa pennan

Företaget behöver sudda bort sina korrekturfel.


Framåt mitt på dan
hastade jag in i badrummet och blaskade av mig. Sen blev det en skål med fil och müsli innan jag gav mig på ballen*. Den skulle ju vinterinpackas, det vill säga möbler och golv skulle övertäckas med presenning. Fast det vete tusenlappar tusan hur jag gjorde förra säsongen. Eller också måste befintlig presenning ha krympt… Det verkade som om ballen hade tryckt orden

Ei saa peittää!

på sig, med finska ord.

Må ej övertäckas!

med svenska ord för den som inte orkar använda Google Translate. Nån tid att skena över till MM-butiken för att kolla dess presenningbestånd fanns inte – jag ville inte prata med min AF-handläggare i en affär. Bra nog ringde hon åtta minuter efter 14. Vi diskuterade igenom utskrivning eller inte. Nu blir det nån sorts mellanting, men jag slipper aktivitetsrapportera varje månad och jag är inte piskad att söka miljoner jobb som jag inte vill ha eller har utbildning för/erfarenhet av.

Fast… vissa saker behövde jag nog ändå kolla med min a-kassa. Suck och stön, ringa Akassan Vision är bland det värsta jag vet för oftast är de som svarar så himla otrevliga!.. Men jag tog tio djupa andetag och ringde. Telefonkö. Knappade in att jag ville bli uppringd. Jag hade ju ytterligare en fråga om varför jag inte fått nån PDF-bekräftelse på mitt inskickade tidkort i morse.

Inpackad balkong

Ballen är vinterinpackad! Monstret i mitten är mina möbler.

Telefonköer. Är. Inte. Roliga. De. Är. Långa. Så jag slängde på mig jeansen, sprang (nästan, i alla fall…) först till soprummet, sen till MM-butiken. Inhandlade två presenningar BILLIGT. Hemma igen slet jag upp presenningarna, bredde ut dem på ballen som jag ville ha dem, vek och säkerhetstejpade för kommande höststormar och dito vinter och gick in. ringde a-kassan. (Telefonkön var nästan en timme lång, alltså. Vis av erfarenhet kring detta gjorde att jag vågade springa över och köpa presenningar medan jag väntade.) Idag var det en trevlig person – och det är tredje gången under de sex och ett halvt åren jag av och till har varit i kontakt med dem det händer. Alla andra gånger har a-kassans handläggare varit så jävla otrevliga. Det kan till och med min handläggare på Arbetsförmedlingen intyga, för de har för säkerhets skull varit otrevliga mot henne också.

Nåt svar på varför jag inte fått nån PDF-bekräftelsen kunde hon emellertid inte ge, men hon såg att mitt kassakort hade kommit in.

Prova igen i morgon!

tyckte hon. Som om jag inte har annat att göra min sista lediga dag… Nåja, alla andra frågor fick jag svar på. Bland annat fick jag veta att min nya dagersättning blir 910 kronor före skatt – att jämföra med 680 kronor som jag har haft hittills. Så nu kanske en skulle kunna leva på a-kassan, rentav… Jag är glad att jag slipper, trots allt. Ett tag framöver, i alla fall, får jag ju lön.

Om en stund ska jag åka och hämta Fästmön från jobbet och skjutsa hem henne. Jag tänkte passa på att köpa nån middagsmat samtidigt. Än så länge är det bara kaffe, fil och müsli samt ett halvt glas Pro Viva svartvinbär i min mage.

I kväll ska jag ringa mamma en snabbis (nåja…) och berätta det senaste. Jag har ju redan berättat för Annas snälla mamma. Det var så gott att höra att hon blev glad för min skull!

Kanske hinner jag vara lite nervös i morgon..? Eller rentav göra nåt… semestrigt..?


*ballen = balkongen

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett gott inlägg.


 

Räkmacka med dill

En räkmacka med hopplock från olika kylar, frysar och Tokerian.

Då och då händer det att människor undrar hur jag kan leva som jag gör utan nån inkomst. Jag har lust att svara

Det ska du skita i!

Men det gör jag förstås inte, jag är för väluppfostrad. Fast jag kan avslöja att mitt knep är att leva snålt nio gånger av tio och sen unna sig den tionde gången. Vissa dar äter jag middag för en femma. Då kan jag tillåta mig att köpa fyra goda viner – som igår. (Varav ett par av vinerna för övrigt var billiga viner.)

Fil med flingor blåbär o hallon

Blåbär och hallon till filmjölken blev det i morse.

Igår kväll kom Fästmön hit. Då åt vi räkmackor. Livet på vår räkmacka gick till så att vi samlade ihop det vi hade i våra kylar och frysar, så det enda jag behövde köpa var dill och en citron. Resten fanns redan, inköpt nån dag när det fanns pengar i hushållskassan. Och genom detta hopplock kunde jag köpa oss lite C-vitamin som vi behöver efter den hiskeliga influensan, eller vad det nu var, som vi drabbades av för ett par veckor sen.

Idag hade jag fått ett meddelande från a-kassan. Utan att ha läst det fick jag rusa in på toa. Jag reagerar alltid så när a-kassan mejlar att jag har ett meddelande att läsa på Mina sidor, så det hade inget med räkorna att göra. Det var en specifikation på en utbetalning jag får på torsdag. Den sista på ett tag. Jag får inte ens ut en tredjedel av vad jag tjänade på min senaste visstidsanställning. På specifikationen står att jag har 70 procent. Men min dagersättning har aldrig sänkts, för jag har en gång i tiden haft för hög lön. Att slå i det taket gör rätt ont. Nu menar jag inte att man ska bli rik av att gå på a-kassa, men faktum är att jag lever på ett par tusen under existensminimum varje månad, ungefär. Det går. Allting går om man bara ger sig den på det. Men jag är inte nåt kap längre för den som tror att jag är förmögen…

Jag berättar inte detta för att du ska tycka synd om mig eller för att stilla nåt dåligt samvete hos mig själv. Jag skriver om det i en konstaterande ton som jag hoppas att du uppfattar. Sen vet jag att det sitter kärringar framför allt och en och annan gubbe också och tycker en massa och har en massa synpunkter på mitt leverne. Varsågod och kom och byt liv med mig en vecka så får du se hur du klarar det! För ärligt talat har du ingen aning om saker och ting eftersom du ju inte är jag. En sak jag äntligen har lärt mig den hårda vägen de här sex djävulsåren är att… Eh nej. Det tänker jag inte avslöja. Jag har lärt mig många saker, om både mig själv och andra människor. En dag kanske jag dör som en snäppet bättre människa än den jag var 2009. Vem vet…

Nu på morgonen har jag rivit i mina garderober efter nåt helt och propert jag kan ikläda mig denna eftermiddag när vi ska fira en 60-åring i familjen. Det är OK att gå omkring i trasiga kläder här hemma, men baske mig inte när man ska bort på kalas. Kläder är ett nödvändigt ont ibland. De enda av den sorten som jag nu har tillräckligt av och som även är i gott skick är underkläder och strumpor. Men sånt visar man förstås inte upp på nåt kalas. Min gamla mamma sa häromdan att hon tänkte skicka mig en namnsdagspeng senare i månaden att använda till inköp av byxor. Jag vet inte det, jag. Byxor… Är inte det onödigt när jag inte ska nånstans direkt..?

Livet på en räkmacka i New Village har du fått lite glimtar av nu.  Hellre böcker än kläder är det som gäller samt goda viner och nyttig mat en gång på tio. Det bästa i livet är ändå gratis. Kärlek, till exempel, och goda vänner. Att titta på mina blommande växter i köket, växter som jag har fått av två goda vänner, är både gratis för mig och en ren och skär njutning. Tack för dessa skönheter, Agneta och Lucille! Se så vackra blommorna är:

Detta bildspel kräver JavaScript.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om små saker.


 

Laddsladd till mobilen

Den här lilla rackarn kostade 160 spänn.

På dagordningen idag stod att fixa ett par små saker. En del av de små sakerna var av yttersta vikt för ett fungerande liv i dagens samhälle. Jag talar om att köpa en ny laddsladd till min mobil. Mitt i sommaren 2013 köpte jag en iPhone 5 eftersom min visstidsanställning upphörde och den där till hörande tjänstemobilen skulle återlämnas till arbetsgivaren. Förra våren pajade laddsladden till mobilen, så då alltså inte ens var ett år gammal. Som tur var kunde jag använda sladden till tändaruttaget i bilen till dess att denna sladd nummer två pajade häromdan. (Jag har använt den tejpad, vilket inte är så smart när det gäller elkablar…) För den som nån gång har ägt en iPhone vet att den måste laddas. Ofta. Som jag ser det är den enda nackdelen med iPhone den otroligt korta batteritiden. Jag fattar verkligen inte varför Applemänniskorna inte gör nåt åt detta problem – teknologin i övrigt utvecklar de ju. Hellre bättre batterier som håller laddningen längre än nån jädra äppleklocka med skitliten display, kan jag tycka.

Men en laddare behövde jag ju så jag kan vara tillgänglig och nås av såväl byråkrater som roliga och normala människor. Alltså tuffade jag iväg till Stormarknaden. Inne hos Kjell & Company hittade just den lilla sladd jag behövde. Ja, för jag behövde precis bara sladden, inte själva kontaktdelen. Billigast möjliga alltså. Ändå gick den rackarn på 160 kronor. Det är 24 procent av min dagersättning från a-kassan – före skatt… Men det har jag ju råd med, enligt den oförskämda människan jag sist talade med på Akassan Vision, en a-kassa som till skillnad från så många andra myndigheter ignorerar klarspråkskravet. (Den oförskämda människan sa för övrigt en massa dumheter som jag inte orkar referera här. Jag kan bara förvånas över att en sån person har ett jobb. Det är ingen jävla vision där inte, utan dimsyn, skulle jag vilja påstå.)

Ripasso Casa Vinironia 2013

Ripasso Casa Vinironia 2013 fick jag av Annas snälla mamma.

Nej, jag får nog försöka skrapa fram en vinst på Trisslotten som jag fick av Annas snälla mamma igår. Och sen, när jag troligen inte vinner nåt, får jag dränka mina sorger i det goda Ripassovinet hon också gav mig. Det är tur att jag har en sån snäll familj.

För övrigt har jag ställt undan sakerna från mitt presentbord nu. Body butterburken kom till användning redan på förmiddagen idag efter duschen. Böckerna har lagts i en särskild födelsdagsbokhög. Hundralappen till en god kaka eller bakelse från mamma är undanstoppad – vi hade nämligen MATERIAL kvar för egentillverkning av hallonbakelser idag. Sängen är renbäddad, tvätten hängd och Fästmön hostar i soffan. Nu är det bara att vänta till kvällen när ToffelKocken ska laga tomat- och champinjonsoppa till middag.

Klockan 21 ska vi glo på en ny TV-serie på TV4 som jag tycker låter spännande, Svenska fall för FBI. Detta är en alldeles nyproducerad dokumentärserie där två experter tar sig an ouppklarade svenska mordfall. Tanken är att experterna ska hitta nya infallsvinklar som förhoppningsvis leder till att fallen blir uppklarade. Många anhöriga behöver få klarhet i saker och ting även om de döda offren inte kommer tillbaka.

By the way… Nån annan post än reklam kom inte idag till min postbox och mina båda e-postkonton krånglar. Det verkar som om så väl den lilla posten som den stora inte mäktar med livet i april 2015. Själv känner jag mig oförskämt pigg för min ålder just idag – 53 bast. Helt frisk är jag emellertid inte. Men det visste du väl redan..?

Hur pigg känner du dig??? Skriv gärna några rader och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det blev snabbt vardag igen – i alla fall för somliga. För en del är det ledigt ett tag till, nästan fyra veckor. Igår var det som att komma hem till det grå. Uppsala är en väldigt tråkig stad. Vi som har drabbats av dess negativa sidor och personligheter vet också att det är en otroligt hård stad. Ingen är vad h*n utger sig för att vara, löften är till för att brytas och folk ska huggas i ryggen. Helst hårt. Inte konstigt att man har blivit som man har blivit när man har klarat sig igenom allt det där…

För att ta udden av det trista och gråa och för att testa min mage blev det en kvällstur till Mac Jack.  Flottiga pommes frites och kycklingburgare med mango raja borde ge mig ont så att min egen teori om mina magproblem stärks. Det gjorde den. Aj, aj!


Det regnade på rutan.

                                                                                                                                                                     Vi gav oss iväg i värsta regnet, men det var nödvändigt, för vi behövde även inhandla frukost. Idag var det nämligen inte uppdukat flera bord med massor av alternativ till frukost. Nej, idag är det tillbaka till fil/lättyoghurt och ostsmörgås. Men det är gott det med! För övrigt passade jag på att inhandla en snigg diskduk. Om den är bra sen, återstår att se. Den ska tvättas före första användning.


Kan en diskduk verkligen vara luktfri? Nåja, snigg är denna i alla fall, tycker jag!

                                                                                                                                                          Kvällen avrundade vi framför TV:n där vi såg ett på DVD:n inspelat avsnitt av Tyst vittne. Lite lagom att runda av söndagskvällen med. Andras död gör de egna krämporna och den egna ångesten mindre. Faktiskt. Jag tror att det är lite skälet till att jag läser och ser så många deckare och mordhistorier!

Idag då? Jo, jag har skjutsat Anna till jobbet och postat två veckors ikryssat a-kassekort. Ska läsa igenom lite papper från Försäkringskassan som hade kommit i fredags. Det är rätt fantastiskt. Jag får en dagersättning på 680 kronor före skatt antingen från a-kassan eller Försäkringskassan. Om jag skriver ett inlägg här på bloggen, vilket tar mig cirka en halvtimma, som jag får betalt för, får jag 250 kronor före skatt. (Företag som köper inlägg hos mig betalar 500 kronor.) Är det vettigt, det??? Räkna och jämför… Om jag skulle skriva tre inlägg (en och en halv timmas jobb) mot betalning varje dag skulle jag tjäna mer än jag gör när jag jobbar på mitt praktikjobb i åtta timmar. Tro nu inte att jag inte ser fram emot att börja jobba – för det gör jag! Det ska bli skönt att komma in i rutiner igen och det ska bli kul och givande att få lära sig nåt nytt, att få träffa nya människor och att få ingå i  ett sammanhang!!! Men det lönar sig ju inte riktigt…

Vad händer idag? Jag har ett par gaytidskrifter att läsa igenom. Vidare ska jag försöka läsa ut en bok som jag tycker kvalificerar sig för Världens Tråkigaste Bok – recension kommer sen, förstås! Ett inspelat avsnitt av The Killing ligger på DVD-hårddisken och väntar.


Vad ska vi hitta på idag, min nyfunna kompis och jag?

                                                                                                                                                               Kanske hittar jag nåt att förarga mig över i helgens tidningar, nåt jag kan blogga ilsket om. Usch, jag ska verkligen försöka göra den här bloggen lite mer positiv! Men det är svårt, för det sker så många knäpperier runt om i världen, nära och långt borta. Då är det svårt att vara snäll.

Jag har också en mapp med material som jag behöver läsa in mig på före den 1 september. Det ska bli spännande, som sagt!..

I kväll ska jag i alla fall Ut på Uppdrag, men först tänkte jag dinera med min kära när hon har slutat arbeta. Sen blir det kväller igen…

Read Full Post »