Ett bönande inlägg.
Restez ici!
Livet är kort.
Posted in Musik, Personligt, tagged bönande, Jacques Brel, Ne me quitte pas, stanna on 18 september 2015|
Posted in Böcker, Epikuréiskt, Familj, Film, Personligt, Trams, TV, Vänner, tagged aktivitetsrapportera, Arbetsförmedlingen, arbetsställe, äta choklad, äta vegetariskt, överklagningstiden, bil, bloggutrymme, dålig, deckare, Den tredje mannen, extra intressant, fixa jobb, glad, glädja, Gränby centrum, gråta, gulla, handläggare, helg, humor, inte piska, internt skämt, kattungar, koka soppa, komma ihåg, kontraktsskrivning, kulturredaktionen, kyrkbänk, litteratur, mamma, manusförfattare, mat till kossorna, måndag, mejl, Michael Crompton, mobiltelefoni, nytt jobb, nyutkommen, oktober, onsdag, pirrig, pojke, prata med väggarna, recensera, referenser, rekryterare, Safe house, säsong, söka en massa jobb, semester, signal, skratta, snålt medelbetyg, solnedgång, soluppgång, startdatum, Stockholm, tillträda, tummen upp, tvätta, tvångsintagen på nåt dårhus, Ulf Broberg, underkläder, uppdrag, Uppsalaförfattare, utskriven, vädra, välja ut, värma soppa on 18 september 2015|
Ett inlägg om läget.
Nä, nån kontraktsskrivning blir det inte på måndag. Idag har det varit en rätt pirrig dag. Kanske inte för dig, men för mig. Det skulle nämligen tas referenser. Under dan har jag fått signaler om att referenser har tagits. Var de dåliga? Får jag inte uppdraget? Framåt seneftermiddagen mobiltelefonerade rekryteraren och jag. Referenserna var utmärkta, men troligen måste mitt blivande arbetsställe invänta överklagningstiden. Detta innebär att jag tidigast onsdag kan fara in till Stockholm och skriva kontrakt och tidigast måndagen den 28 september tillträda. Och det i sig innebär att jag plötsligt får en veckas semester! Det passar bra, för idag trillade det in en nyutkommen bok av en Uppsalaförfattare som gärna vill bli läst och recenserad…
Det kom en bok till kulturredaktionen…
Under eftermiddagen hörde min handläggare på Arbetsförmedlingen av sig också via mejl. Jag blir utskriven (det låter som om jag varit tvångsintagen på nåt dårhus och på sätt och vis har jag det också…) så snart jag meddelar startdatum. Blir det före den 1 oktober innebär det att jag inte behöver aktivitetsrapportera resten av året. Det betyder också att jag inte är piskad att söka en massa jobb under den här tiden, utan jag kan i stället välja ut jobb som jag tycker är extra intressanta att söka.
Så. Nu ska jag lämna ämnet Nytt jobb för helgen. Jag har faktiskt gjort andra saker än fixat jobb i veckan, till exempel läst, gullat med småkissar, klarat av ett besök på Stormarknaden, sett sista delen av Safe house (ja, den slutade som jag trodde, MEN enligt Michael Crompton, manusförfattaren som kommenterade mitt snåla medelbetyg, kommer en säsong två och DET låter bra!), fotat, ätit upp en choklad till pojken (internt skämt mellan Fästmön och mig), sett en film, glatt min mamma, blivit glad, gråtit, skrattat, kokat soppa, pratat med väggarna, pratat med goa vänner, fått fin post från Elliot, fått en generös påhälsning av Karl-Bertil och en massa annat…
Jag lämnar dig med några bilder från den gångna veckan och går och värmer min soppa. Detta har jag också gjort de senaste dagarna:
(Nu vore det väl tusan om inte bloggutrymmet krymper med alla bilder…)
Jag tar lite semester, jag…
Livet är kort.
Posted in Familj, Film, Personligt, TV, tagged 100 code, Angelina Jolie, Bron, buss, en knorr, ett extra slut, FBI-profilerare, flyga, franskkanadensisk, högt, identitet, jobb, kallblodigt, Kanal 5, köpa en bil, laga, märklig, mörda, motorstopp, offer, okomplicerad, omdöme, otäckt, polis, psykologisk thriller, punktering, rädd, ruggig, saga, seriemördare, spännande, stanna, Taking lives, tonåring on 18 september 2015|
Ett inlägg om en film.
Igår kväll flög vi hem från Fästmöns jobb för att se andra delen av 100 Code. Men lustigt nog följde en bra film på den, så vi satt uppe framför Kanal 5 alldeles för länge och såg Taking lives (2004).
Filmens story är ruggig, men ganska okomplicerad. Den franskkanadensiska polisen kallar in en FBI-profilerare för att hjälpa dem i jakten på en seriemördare. Mördaren är dock märklig så tillvida att han tar sina offers identiteter efter att han har mördat dem. Vi tittare får se alldeles från början när han som tonåring blir bekant med en annan tonåring som gett sig av hemifrån. När bussen får motorstopp bestämmer sig de två vännerna för att köpa en bil. Fast när den bilen sen får punktering och de stannar för att laga den… Då blir det… riktigt jävla otäckt, på ren svenska! Otäckt och kallblodigt.
Jag tycker att den här psykologiska thrillern är väldigt spännande och på flera ställen i filmen blir jag rädd. Mördarens identitet avslöjas inte förrän mot slutet, men filmen är inte slut med det. Det blir liksom ett extra slut, med en knorr. Angelina Jolie är förresten riktigt bra i rollen som profilerare – med drag från Saga i Bron…
Toffelomdömet blir högt, för det här är bra och spännande.
Livet är kort.
Posted in Familj, Personligt, tagged ösregn, glad, grattis, hundralappar, jubilera, köpa, köpa mig nåt gott, kort, lager, mamma, omtänksamhet, peng, posta, rollator, sista, skicka, skriva, somras, spara, vänner och bekanta on 18 september 2015| 2 Comments »
Ett inlägg i vilket Tofflan uppvisar sin moders omtänksamhet.
En vet att en har gjort sin lilla mamma glad när hon tar det sista av korten i högen jag köpte till henne i somras att ha som lager för att skicka till jubilerande vänner och bekanta…
Det sista kortet ur mammas lager.
… skriver nåt i det och lägger två hundralappar i det…
Hundralappar och grattis från mamma.
… och rollar sen iväg i ösregnet för att posta det. Tack snälla mamma!!! Jag ska köpa nåt gott, men jag sparar pengen tills jag vet vad.
Livet är kort.