Ett tröttigt inlägg.
Frukost efter prövning.
I morse vaknade jag med huvudvärk. Sämsta tänkbara dag för det… Men jag åkte iväg, träffade två trevliga och öppna kvinnfölk och sen… kändes det bara bra… Frukost åt jag först när jag kommit hem igen, efter prövningen. Ett par ostmackor. Innan jag åt mobiltelefonerade jag med en Tim. Stämde av. Sa att det kändes bra.
På eftermiddagen hämtade jag Fästmön från jobbet. Vårt mål var Stormarknaden där Anna skulle storhandla. Och som om jag… anade nånting tog jag en femtedel av min matkassa och köpte en räkbomb åt oss två. Den tänkta soppan på fådd squash och morötter köpta extraextrabilligt lagar jag i morgon i stället.
En femtedel av min matkassa. Men det var den värd!
När ungefär två timmar passerat och vi hasade runt på ICA Kvantum, halade Anna fram sin handlingslapp och mumlade nåt om att hon skulle börja handla det som stod på listan… då höll jag på att smälla av. Men skämt åsido, vagnen var redan fullastad och vi var så gott som klara. Clark Kent* tog oss till Himlen och just som jag stack nyckeln i låset hemma hos Anna… ringde mobilen igen…
Jag är alldeles för trött för att berätta mer just nu. Det jag kan ge dig en vink om är att den känslan jag kände när jag en stund senare kunde ringa min lilla mamma och leverera goda nyheter för en gångs skull… den kan jag inte beskriva i ord här. Därför får du se några bilder av Annas små dunbollar till kattbebisar och så återkommer jag i morgon med en lite fylligare redogörelse.
Ett stort och varmt TACK till dig som höll tummar och tår och hade mig i dina tankar! Det gav utdelning!
To be continued…
*Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
I söndags kväll somnade jag ifrån en Miss Marple-film på 7:an. Och det var tur, det, för överst i att-läsa-högen låg 
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 