Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘cirkulera’

Ett tyst och oblåst inlägg.


 

Bokläsning på bilverkstan

Jag passade på att läsa medan jag väntade på bilverkstan.

I morse blev det till att stiga upp före tuppen. Eller nja, jag var ju förstås redan vaken. Det cirkulerar jobbsaker i Tofflans skalle under morgontimmarna. Ibland cirkulerar de så snabbt att jag vaknar extra tidigt. Denna dag bar det av till bilverkstan före jobbet. Jag hade fått en tid klockan sju och jag skulle få sitta och vänta medan mina bromsrör tektylades och fläktremmen byttes. När jag bokade tiden fick jag veta att det skulle ta en halvtimme. När jag kom idag och skrev in Clark Kent* skulle det ta en timme. Det tog i själva verket 45 minuter. Nu tassar Clark fram så tyst som en katt. Han varken gnisslar eller tjuter.

Tiden medan jag väntade ägnade jag åt att läsa (min bok på gång heter Vänaste land och trots typ tio år på nacken har den ett högaktuellt tema) och fundera över hur illa vuxna människor beter sig. Det dök nämligen upp en gammal bekant från ett annat liv. Men jisses så farlig jag måtte vara, för se det gick inte att varken hälsa eller sätta sig ner i vänthörnan. Utan att berätta vem, vad och varför vill jag bara säga att det inte var jag som skämdes utan personen ifråga. Jag hoppas att h*n har ett bra liv. Min kamp att få min osäkra tillvaro att gå ihop pågår fortfarande. Det snackades om personen att h*n var extremt lat. Konstigt då att h*n fortfarande har sitt på det torra medan jag plaskar med tårna i väta, så att säga. Nä, livet är inte rättvist. Men jag har kommit så långt att jag har accepterat att det inte går att ändra på vissa saker – hur fel och orättvisa de än är.

Nio minuter efter arbetsdagens start var jag på jobbet. Så nu ligger jag cirka 35 minuter på plus. Jag hade nämligen jobbat över lite i förväg. Det behövs vissa dar. Det är svårt att bryta mitt i nånting också. Jag trodde inte att jag skulle hinna med ett jobb idag eftersom jag inte fick underlaget förrän 20 timmar försent. Men det gick. Det är jag nöjd och stolt över. Sen var det som vanligt en massa konstigheter här och var, med avbrott för torsdagssoppa och dito pannkakor till lunch i restaurangen med NK**. I eftermiddags hann jag ikapp lite administration och dessutom påbörjade jag en textgranskning. Jag säger som Jesus när han for på arslet nerför Oljeberget:

Här går det undan!

Undan går det dessvärre inte för Telia. Igår skickade jag en fråga till deras support angående mitt starkt minskade antal ringminuter på mobilen. De ska ha 72 timmar på sig att svara, har jag fått veta. Alltså 72… Maj gadd, jag hinner ju åka på radonmöte i Italien under tiden… Vi får se om Telia slår SL som ännu inte har svarat på en fråga jag skickade till kundtjänst i augusti…

Radonmöte Italien

Jag hinner!


Två paket var jag och hämtade efter jobbet.
Det ena var mina och mammas julklappsböcker, det andra en klapp till en annan familjemedlem. Jag gillar att vara ute i god tid, vis av erfarenheterna från 2012. Passade på att handla lite också på ICA Heidan, så jag åkte en annan väg hem från jobbet.

Jag börjar trivas på mitt nya kontor, men avståndet till NK är för stort med tanke på hur tätt vi jobbar. Dessutom är rummet lika kallt som mitt förra. Idag tog jag emellertid till ett gammalt knep. En har ju jobbat ett antal år inom offentlig verksamhet och vet att internkuvert är bra till mycket. Visst har elektronisk post ersatt mycket annan post, men se e-post kan inte stoppa utblåst kalluft från en ventil. Det kan däremot internkuvert. Nu blåser det inte!

Internkuvert över utblås

Här är det inte blåst längre.


Ha en fin torsdagskväll!


*Clark Kent = min numera mycket tystgående bilman

**NK = Närmaste Kollegan

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en barnbok.


 

Trixigt SallySally rules! Det kan jag helt klart konstatera efter att ha läst två Sallyböcker numera. I Anna Ehns och Mia Öströms nyutkomna Trixigt, Sally! är den smarta tjejen med de stora visionerna – och den jobbigaste familjen – tillbaka. Och nu vet Sally vad hon ska bli när hon blir stor: cirkusartist.

Tillsammans med kompisen och parhästen Rakel piffar Sally sin hamster Minus. Rakels statyundulat Barbro sitter stilla och tittar på. Förkylda hockeysyrran brakar in och kastar snoriga papperstussar överallt. Sen kommer mamma som bara glor på sin mobil. Jaa, Sallys familj är verkligen o-cirkus. Därför drar Sally och Rakel till en riktig cirkus där de naturligtvis råkar ut för en massa spännande saker som hästbajs och elefantsnablar – och en cirkusdirektör som inte kan trolla. Och då uppstår ett verkligt krisläge!

Trixigt, Sally! är minst lika rolig som föregångaren, Stjärnklart, Sally!. Språket är rappt och det enkla i det gör boken så rolig. Jenny Karlssons illustrationer passar dessutom perfekt till texterna. Det är såna där bilder man kan titta på igen och igen och upptäcka nya saker, vare sig det gäller den lilla flugan som cirkulerar över hästbajset, syrrans snoriga papperstussar som Minus gladeligen tuggar i sig eller apan som skrattar när clownen på styltor faller eller… Äh! Jag tycker att du ska köpa boken – till dig själv eller din sex- till nioåring och sen läsa den.

Tack, Opel förlag, för recensionsexemplaret!


Toffelomdömet blir självklart det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


För dig som är piggelin är det release i kväll den 23 april kl 18 – 20 på Drottninggatans bokhandel här i Uppsala. 

Den 30 april är det bokprat på F-3 på Stadsbiblioteket i Stockholm.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett inlägg i vilket Tofflan pratar om ätbart samt undrar över vart tiden tog vägen. Lite grann, i alla fall.


Det blev jättesent
innan jag kom iväg ut till Förorten. Storebror* var lite kinkig och tvättmaskinen seg. För att inte tala om mig själv. Fästmön och jag stack iväg direkt och hämtade en huvudbonad som kommit per post att avhämtas på livsmedelsbutik. Vi handlade ingenting där, för är det nån affär som kan betalt är det denna Coop-butik. Inte konstigt att Coop går så dåligt. Nej, vi for i sporrsträck till min favoritaffär ICA Solen. Dagen till ära var det druv-bjudning. Vi lät oss förstås väl smaka, glupska små (?) kickor som vi är.

Smaka gärna druvor
Titta vilket bra initiativ! Är det inte kakor eller kolor så är det druvor! ICA Solen är bra på att bjuda sina kunder på saker.


Vi köpte med oss glassar hem
och Anna och snaskade i oss våra på hennes balle**. Det började mulna på. Vi funderade över middagen. Ingen hade lust att ställa sig vid spisen i det kvava vädret. Vi noterade hur några arbetade med att gräva upp (!) sin uteplats, medan andra sprättade sin första öl runt halv fyra. Själva satt vi mest och latade oss och drack vatten. Och funderade över vilket namn det senaste Us-barnet kan tänkas få.

Bakom spaljén på Annas balle
Bakom spaljén på Annas balle.


När de första regnstänken kom
travade vi iväg till Kreta. Ja inte till ön Kreta utan till restaurang Kreta. Att sitta utomhus var inte att tänka på, så vi blev hänvisade ett av ställets två större bord – vi var ju fem personer (Storasyster åkte iväg på bio, annars hade vi varit fulltaliga). De tre medföljande yngre förmågorna valde var sin pizza, medan vi Äldste tog kyckling. Den enda som kastade sig över pizzasalladen var Kronprinsen. Jag vågar inte tänka på vad kålen gör med hans mage och vilka dofter som cirkulerar som bruna moln bakom hans stängda dörr i skrivande stund…

Pizzasallad
Pizzasallad.


Nåt av det finaste och godaste ätbara
på Kreta är lökarna som är skurna som näckrosor och innehåller tzatziki. Mums!

Lök med tzatziki
Lök, som näckros, med tzatziki i.


Vi åt och drack
och hade det gott, men med måtta idag. Läskigt nog blev summan på notan the number of the beast… Servitören hade aldrig sett det tidigare.

666 på kvittot
Usch vilken summa… 666 – the number of the beast…


Under promenaden hem
hade regnet ökat från dropp till strilande. Jag hade tänkt stanna och fota några fina blommor jag såg på väg till restaurangen, men det fick bli endast dessa väldoftande syréner.

Syrén
Väldoft på vägen.


I ett buskage hittade vi ett anslag
som nog var bättre tänkt än stavat. Tyvärr hade regnet suddat ut en del av texten.

Stop för dom som inte kener
”Stop för dom som inte kener dom som bor här…”


Vart den här lördagen tog vägen
vet jag inte riktigt. Det är redan kväll. Vi sitter/ligger i Annas vardagsrum med var sin kaffe. Jag skriver på Lapdancen, Anna surfar på sin iPhone. Prinskorven och Kronprinsen skypar (!) – ja Storasysters rum ligger ju mellan deras respektive rum. Fritzlan smaskar chips på sitt rum. En skrikande unge blåser såpbubblor som passerar Annas balle på väg upp mot skyn. Mr Sam and his homeboys sitter på loftgången och ölar. Ingen jävla studsmatta här, inte. Snart är det söndag, vilodag. Då ska vi storhandla. Tjolahopp, liksom…


*Storebror = Stordatorn

**balle = balkong


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan berättar om dröm och verklighet när det gäller jobbet – och om hur hon gjorde bort sig i hastigheten häromdan.


Det cirkulerar mycket kring Jobbet
i huvudet just nu. Dels är det nog för att jag försöker distansera mig och

göra slut,

dels för att jag vill slutföra öppna ärenden och göra bra ifrån mig innan jag lämnar byggnaden.

I natt låg jag i sängen och snurrade och snurrade. Det kliade i hela kroppen. Jag somnade snällt strax för klockan 23, men vaknade vid ett-tiden. Sen blev det sömn, vaka, sömn, vaka resten av natten. Och lite dröm. Jag drömde att kollegan MF och jag befann oss på jobbet och höll på att skriva

Mycket Viktiga Saker

på våra datorer. Då gick strömmen! Inte nog med att det vi skrivit försvann, här blev kolsvart! Ingen annan än MF och jag blev upprörd. Och vi höll verkligen på att gå upp i limningen!!! Jag tänkte berätta för MF idag om min lustiga dröm – men MF är inte här den här veckan. Kanske hemma och sliter sitt tjocka hår i förtvivlan?

En av mina andra kollegor började följa mig på Twitter igår. Det känns helt OK. Sen kan det bli jobbigt om J läser mina personliga blogginlägg, men what the heck, jag ska ju som sagt snart lämna byggnaden! Upptäckte då en annan kollega på Twitter. Det visade sig att F är från Bosnien, vilket jag starkt misstänkte. I morse hade jag tänkt hälsa F med

Dobro iutro!

Fast i morse var h*n ute på fältarbete. Nej, i stället blev det till lunch jag stack in huvudet och undrade

Jesti?

Min bosniska kollega blev jätteförvånad och undrade om jag kunde flera bosniska ord och varför. Jag berättade då att jag under många år i mitt förra arbetsliv började alla mina arbetsdagar med att säga just

Dobro iutro!

till en kollega.

Och nu kan du göra det igen!

svarade F.

Jaa, ett tag till…

tänkte jag, men svarade instämmande.

På förmiddagen hade jag besök på rummet av J som hade lite dåligt samvete (behövde J inte alls ha) för att h*n inte meddelat mig att jag ska närvara på ett möte i morgon. Nu var det ju inte J:s uppgift att kalla mig. Kallelsen kom via e-post igår kväll när jag hade somnat, klockan 23.19… Jag har bara kort svarat att jag inte vet om jag kan närvara eftersom jag jobbar för institution 1 på tisdagar (har gjort det i ett år snart, bara…). Dessutom uttryckte jag att det var lite (!) kort framförhållning, men att jag nog ska kunna förbereda en föredragning på cirka 20 minuter inklusive frågestund. Ibland förväntas man trolla med knäna på mitt jobb. Vilken tur att jag har alldeles väldigt flexibla knän. Och att jag är säker och trygg i min yrkesroll. Dessutom har jag inget att förlora, men en och annan oupplyst själ att vinna.

döskallearmband
Nån gjorde en gång en tabbe vid köpet av detta armband. Men det är fint, tycker jag!


Idag uppdagades en riktig tabbe jag har gjort!
Det är nog den största missen jag har gjort hittills. Professor K fick i fredags besked om att ett projekt fått ett synnerligen stort anslag. Jag gjorde en nyhet till externwebben om detta – en version på svenska, en på engelska. Men jag var lite slarvig och lät Google translate hjälpa mig på traven. Jaa, jag erkänner! 😳 Jag hade nämligen bråttom och skulle få ut nyheten efter lunch men före halv tre på eftermiddagen när jag var ”bortbjuden” på fika hos institution 1. Google translate hade översatt ett efternamn eftersom det tolkades som ett vanligt ord. Jag skämdes, men erkände för professor K, berättade som det var att jag var stressad. Professorn gjorde inte alls nån stor sak av det, utan skrattade och sa att det viktiga var ju att jag ändrade snabbt. Och jisses anoga så snabbt jag ändrade…

Stack in näsan till M och fick veta att M tyvärr inte deltar på mötet i morgon när jag ska ha min lilla föredragning. Jag sa att jag ska vara lite ledig framöver, först och främst semester från fredag och ledig till och med onsdag i nästa vecka. Sen får vi se. Jag kommer hit och tömmer mina datorer och så nån dag. Frågade åter om Ajfånen och möjligheten att köpa ut den, men den är obefintlig – statens egendom ska lämnas tillbaka när man slutar. Nåja, jag får ju två löner till så det ska väl räcka till en ny.


Livet är kort.

Read Full Post »

Vi är inne i en riktig läsperiod just nu, Fästmön och jag. Jag köpte ju var sin hög böcker åt oss på Bokus (en del var på bokrean, annat inte). Anna började på den andra boken i sin hög igår.

Anna läser
Anna läser under filten.

 


Själv har jag inte börjat
på min hög ännu, för jag har faktiskt julklappsböcker kvar att läsa och nån till som jag har köpt på antikvariat. Den jag läser nu är just en julklappsbok, från Jerry. För mig är Sofie Sarenbrandt en helt ny bekantskap. Jag har läst nästan hälften av boken och är väl inte så där jätteimponerad, ärligt talat. Eller vad sägs om följande exempel, ett citat ur boken:

[…] Plötsligt tyckte Nils att han hörde ett ljud men han brydde sig inte om det. […]

Eh??? Om personen i boken inte brydde sig om det, varför skriva om ljudet överhuvudtaget då? För det är inte så att ljudet kommer tillbaka eller har nån som helst funktion senare i kapitlet… Jag fattar inget, men läser på ändå. För jag vill ju ändå veta vem den skyldig* är.

bok och hand
Så här suddigt är det när jag läser utan mina läsglasögon. Därför läser jag med de nya brillorna.


Men nu är det tisdag
och jag är på femte våningen för att jobba. Som vanligt har vi stormöte strax före klockan 10. Därefter ska jag ha en ny liten one-to-one-kurs i vårt webbverktyg, denna gång med vår IT-samordnare. Jag hoppas att IT-teknikerna löser gårdagens problem under dagen, det verkar som det handlar om låsta mappar. Synnerligen irriterande när man lägger ner tid och energi på att skapa nånting nytt – och så syns bara texterna, inte en enda bild, för användarna…

Johan skickade ett sms i morse om ett ledigt kommunikatörsjobb. Jag kollade upp det lite snabbt – bara för att inse att det står mitt namn på det. Eller… det lät väldigt intressesant och skulle passa mig perfekt för jag har de meriter som efterfrågas, som

[…] högskoleutbildad kommunikatör, eller med motsvarande erfarenhet, och har erfarenhet av kommunikationsarbete gärna inom offentlig sektor. […] arbetat med förändringsarbete […] Mycket god förmånga att uttrycka dig både i tal och skrift. […] van att skriva för både webb och tryck. […] erfarenhet och kunskap om olika webbpubliceringsverktyg. […] självgående och drivande […] lätt för att bygga relationer och skapa nätverk. […] lätt för att få förståelse för medarbetarnas behov av information […] prestigelös […] god människokännedom, lyhördhet, personlig mognad och integritet. […] engagerad […]

Nån som tycker att jag saknar nåt av detta? Jag behöver hjälp, frågan är ärligt ställd. Möjligen kan det där med god människokännedom diskuteras (jag har ju gjort ett par riktiga missar i såväl kärlek som vänskap och en rejäl dundermiss i arbetslivet vad gäller en chef) liksom personlig mognad. Jag är ju rätt barnslig, särskilt när det gäller kiss- och bajshumor. Men på pappret  är jag… mogen.

Fjärta Pruttarström
Min typ av humor.


Nej, nu ska jag ta min piska och min morot
och cirkulera lite, för nu börjar folk anlända hit. Och jag måste kolla hur det går för dem.


Livet är kort.

Read Full Post »

Detta inlägg är tillägnat min vän Karin, som förstod ironi till 200 procent till skillnad från normalpersoner som högst kan förstå 100 procent.


Jag har varit på Tokerian.
Och idag var det värre än värst. Det var katastrofalt. Jag menar verkligen katastrofalt.

Först och främst är det ju allt annat än varmt ute. Då tror man ju att Kreti & Pleti ska ha vett att stanna hemma. Men icke! Alla redan överviktiga barn och vuxna måste ju ha lördagsgodis.

Eftersom det är jättekallt tyckte flera bilister att det var OK att parkera precis utanför de fyra affärernas huvudingångar. Med påföljd att vi som promenerade fick gå ute på parkeringen – där en massa bilar cirkulerade runt, runt – i väntan på att nån vid nån huvudingång skulle köra iväg. Det finns handikapparkeringar. Det är inte heller långt från parkeringen till affärerna. Men tro inte att det är handikappade människor som ställer sig direkt utanför. Nej, det är människor som liksom skuttar i och ur bilen och vidare in i nån affär. Har sett det själv. Inte ett handikapptillstånd så långt ögat kan se.

spår o skugga i snön

Och vem fan har kört här med vad? Till höger i bild en överviktig vuxen på väg att köpa lördagsgodis mat.


När jag närmade mig Tokerians huvudingång
såg jag en en stor hund till synes utan husse, matte eller koppel. Ganska pälslös, men stor. Och antagligen frusen. För den smet in i affären när Ett Korkat Pucko inte kunde vänta en halv minut utan måste kliva in just som hunden passerade. Hunden sprang in, men inte ut. När jag stod och skulle ta min scanner hörde jag nån ropa över affärens högtalare:

Vi har en lös hund i affären!

Som om folk inte märkte det. Det hade samlats en stor klunga utanför kiosken och jag tror att hunden fångades in. Vem vet, kanske av ägaren. Hur som helst, hur 17 kan man ha en sån stor hund utan koppel? Eller hade den lyckats dra ur huvudet ur halsbandet eller vad???  Några svar lär jag aldrig få.

Inne i affären skrattade jag rått inom mig när jag hörde en mamma på både farsi och svenska säga till sitt kinkande barn

Du kan inte sitta i vagnen nu, jag måste köra din yoghurt i den.

Ha! Unga friska ben mår bra av att gå – även inne i en affär.

Lite senare hörde jag samma unge gnälla för att h*n inte fick köpa godis. Mamman svarade stenhårt, både på farsi och svenska:

Det finns godis hemma. Jag ska visa dig sen.

Så agerar en god förälder, tycker jag. Inte som somliga *pekar åt ett visst väderstreck* som antingen ignorerar sina barn genom att hålla på med sina mobiler eller ignorerar sina barn genom att inte låtsas höra. (Nej, somliga borde inte ha barn.)

Framme i kassan var det dags för nästa show. En ung kille försökte byta en vara utan kvitto. Expediterna var justa och lät honom göra det ändå, men eftersom varan han skulle ha var dyrare ville de att han skulle betala mellanskillnaden. Det ville inte killen utan upprepade, gång på gång som ett mantra

Det var min [en äldre generation] som handlade och h*n är senil.

Men hallå! Inte låter man en förälder, morförälder, faster, farmor, storebror eller Fans egen moster gå ensam och handla om h*n är senil?! För övrigt heter det dement och inte senil, har Fästmön lärt mig.

Killen trängde sig före i kön (en farbror och jag) och bakom mig växte kön. Då kom min favorit Loppan och satte ner foten. BRA gjort att be honom vänta på sin tur!

Loppan

Det här är en bra tjej!


Jag handlade alldeles för mycket
och en randig kaviartub gjorde sönder skitpåsen i botten. Påsen var alldeles för tung och jag fick stanna på vägen för att det gjorde ont i operationsärret när jag bar. Men det var nog en av dagens smärre katastrofer…


Livet är kort.

Read Full Post »

Alltså det snöar JÄTTEMYCKET! Som tur var är snön lätt, så jag behövde inte gräva fram bilen när jag skulle åka hem från jobbet. Det räckte med att borsta. Men eftersom temperaturen har stigit rejält nu är det förstås ännu mera snorhalt än i morse. Nu är det JÄVLIGT snorhalt.

Min dag började ju inte så vidare värst bra, som du kanske läste om. Det var till och med så att jag åkte ifrån tiden, kan man säga. Jag var sen i morse, trött och stressad efter att ha ställt om alla klockor från 1:35 och 88:88 till 4:16, så jag åkte ifrån mitt armbandsur. Men lite orolig blev jag att jag hade glömt det nånstans på jobbet redan igår. Det var en ganska dyr klocka och ett armbandsur måste man ju ha. Fast… Jag gillar egentligen inte den här klockan och har aldrig gjort. Den var en riktig otursklocka från dag ett. Kanske berodde det på att jag köpte den på årsdagen av pappas död. Hur som helst, den gick sönder bara nån månad eller två efter köpet. Den är rätt krånglig att ställa in och jag får byta batteri ganska ofta i den. Men ändå. Det är det armbandsur jag har och det kostade ändå ganska mycket pengar för fem år sen. När jag kom hem låg det i alla fall i köket, på min lilla diversebricka. Tur!

 

armbandsur Paavo Nurmi ask penna regnbågsknapp varuvagnsmynt

Mitt armbandsur på diversebrickan flankerat av pappas Paavo Nurmi-ask från Olympiaden i Helsingfors 1952, en sladdhållare, två plastmynt till varuvagn från Folktandvården, en penna från Bonniers, Fästmöns regnbågssmileyknapp och en gratisbiljett från UL.


Jag stannade till
och handlade lite på vägen hem. Naturligtvis glömde jag köpa nåt att äta till i kväll, men det ordnar sig. Jag köpte ett par julklappar också och en liten grej till en viss kompis som snart fyller år. Hoppas bara att jag kommer ihåg att posta den i morgon!!!

I min shoppingpåse stoppade jag en stor burk pepparkakshjärtor, över 600 gram. Nu jävlar ska jag bli snäll! (Det är ju jul snart, vill jag mena!..)

en burk pepparkakshjärtor

Nu jävlar ska jag bli snäll!


Vad händer i kväll då?
Förhoppningsvis blir det en pratstund med Fästmön per telefon. Gissningsvis sitter jag vid datorn (sitter ju redan där…). Träffade en synnerligen pratsam granne när jag var och handlade, så generellt sett känner jag mig ganska färdigpratad. Fast med Anna kan jag ALLTID prata.

Det har varit en dag med ett rasande tempo på jobbet. Jag borde verkligen äta nån middag, för min lilla dubbelmacka åt jag vid skrivbordet för många timmar sen. Men orkar jag fixa middag? Nej. Jag blir ännu tröttare när jag tänker på min morgondag. Idag var den helt tom i min kalender, nu står där fem mer eller mindre bråttom-grejor som jag bara måste fixa.

En bra grej har i alla fall varit mina nya skoinlägg. Det har gått jättebra att ha dem och hälen har gjort minimalt ont. Men lite orolig är jag, för jag tog den sista tabletten i morse…

Nej, vet du, jag börjar se fram emot lite julledighet, faktiskt. Det är otroligt hektiskt på jobbet just nu, jag tror att mycket cirkulerar kring projekten som forskarna försöker få finanisering till. Och för en del går det riktigt bra! Det är bland annat nånting om det jag ska skriva i morgon.

Och snön bara faller… Jag har verkligen bara snö hos mig…


Livet är kort.

Read Full Post »

Den som läser här på bloggen vet säkert vad jag menar med ballen, men för nytillkomna läsare gör jag ett förtydligande – kolla asterisken (*) i slutet av inlägget!

Det blev balkongväder till kvällen. Vi satt ute och åt rökt kalkon med mimosasallad, paprikor, oliver och vitlöksbröd. Fräscht och gott i värmen!

Underhållningen är gratis. För andra året i rad har en talgoxefamilj hyrt in sig bakom tegelstenarna i väggen. Helt fantastiskt att se hur mamman och pappan flyger in och ut till de skrikande ungarna (påminner om några, ingen nämnd, ingen utpekad!..)  med en massa äckligt i näbbarna. Men de är väldigt skygga, så nån bild har jag inte lyckats ta. Än. Fästmön och min närvaro där ute stör antagligen i rutinerna, för föräldrafåglarna kan cirkulera en bra stund innan de klämmer in sig till ungarna. Och det gör de gissningsvis när den stora, elaka Tofflan går in och skriver wicked things på sin blogg… But, let me remind you, birdbrains, I’m your landlady!!! 👿

Vad hände mer när jag var inne och skrev? Jo detta:

En trött Lill-Kicka somnade. Eller slumrade till lite, i alla fall.


Jag har suttit och läst en stund
och vi har ätit var sin glass. Jag gissar att ingen läsare har lyckats klura ut Päronsplittfrågan än! Ni suger verkligen! 😮  (Jag retas lite!) För övrigt har jag bränt mig på magen (!) så trots tjockis-svart linne är magen numera inte trind och vit utan trind och röd. Hoppas solen bränner ihjäl min alien också! 😈

I morgon väntar provtagning och läkarbesök. Jag är lite orolig, faktiskt, fast jag begriper inte varför. Vi ska alla dö, liksom…


*ballen = balkongen

Read Full Post »

Idag tyckte jag att vännen Jerry behövde få i sig lite vettig lunch, så jag messade helt enkelt och frågade om han hade tid att ses. Det hade han och vi träffades nere på stan. Jag fick cirkulera en god stund, för uppenbarligen ska det vara nåt sportevenemang i stan. Detta går ju före allt annat, så folks framfart, särskilt i bilar, hindras.

Jerry såg lite trött ut, men antagligen berodde det på den råa firren han åt. Själv åt jag sötsur och friterad buffé på Dragon Palace. Det höjde mitt blodsocker rejält.

Trött och telefonerande Jerka.


Men sen blev det även lite andlig spis
i form av ett som vanligt spännande samtal och då blev Jerry superpigg. Kolla bara!

Andlig spis piggade upp den här mannen!


Tyvärr – eller ja, både och
– fick vårt lunchmöte ett lite abrupt slut. På väg tillbaka till bilen hörde jag nån som ropade på mig och det var M, min handläggare från Arbetsförmedlingen. Jag fick jordens kram och så kunde jag berätta de goda nyheterna på jobbfronten. M gladdes mycket för min skull och så kom vi överens om att mitt ärende nu liksom stängs ner. Fast mina uppgifter finns ju kvar och skulle det vilja sig illa är det bara att öppna upp det hela igen.

Nu har jag slutat för dan, men står ändå kvar en stund och skriver detta. Vårsolen är underbar idag och jag ska strax åka hem och ta en lång och välbehövlig tvagning. Fotmassagen är nåt jag ser fram emot i afton! Jag har tyvärr ont i huvet idag igen, men dessvärre inga Ipren till hands. Jag har försökt dricka mycket vatten, men det räcker inte riktigt. Ja, ja, jag får väl helt enkelt ta en bira när jag kommer hem…

En skön vårhelg önskar jag dig, vad du än hittar på! Fästmön och jag och förhoppningsvis nåt barn och kanske nån tonåring åker ut på landet och firar Annas pappa som har fyllt år i veckan. Men du… vad du än gör i helgen, glöm inte att äta våfflor på söndag och att ställa fram klockan en timma – det blir ju sommartid!!!

Read Full Post »