Posted in Epikuréiskt, Familj, HBTQ, Personligt, tagged alkohol, augusti, augustimåne, Östgöta sädes, äta, öl, balkong, bättre luft, bita av, bröd, dessert, diska, dräglig nivå, en egen måne, fälla persiennerna, fånga, foto, frukt, funktionshinder, gigantiska rättikor, goffa, kaffe, kanelwienerbröd, kök, kladdig, kräftluktande fingrar, kräftor, kräftskal, kräftskiva, krondill, lameller, lägenhet, läsa, lördag, lykta, mamma, melon, natt, natthimmel, ost, ostpaj, picknick, plan, prata, Pride, regn, regnbågssvampar, sallad, sörpla, söt, sen lunch, servetter, shopping, sjunga, smart, smått och gott, smör, snaps, snapsvisor, solstrålar, soprum, stänga ute, suga, telefoni, temperatur, trött, tyst, utflykt, varm dag, värme, Willys on 10 augusti 2014|
12 Comments »
Ett inlägg om en lördag med fokus på kräftor.
Kräftor hör augusti till! Fast jag kan äta kräftor när som helst, egentligen. Igår var det emellertid bestämt att vi skulle ha kräftskiva, Fästmön och jag. Jag hade hoppats att vi skulle kunna hålla till på ballen* och det kunde vi. Lycka! Vi satt på ballen nästan hela dan, till och med. Det var skönt att ta det lugnt, prata, läsa, äta nåt lätt på dan, sörpla och suuuga på kvällen.
Jag slog en signal till mamma innan vi traskade över till Tokerian. Det var en varm dag igår igen, men luften har blivit bättre. Jag har lyckats få ner temperaturen i lägenheten till en dräglig nivå. I natt regnade det och det gjorde förstås sitt till. Sen var Anna smartare än jag och fällde persiennernas lameller åt rätt håll förra måndagen – så att de stänger ute solstrålarna i stället för att släppa in dem… Därför hade det varit möjligt att ha kräftskiva i köket – om vi på kvällen hade helöppnat de två mindre köksfönstren. Nu blev det inte nödvändigt.
På eftermiddagen plockade vi ihop var sin sallad på Tokerian. Var sitt kanelwienerbröd följde också med hem i påsen. Det var underbart gott! Jag köpte mycket melon och annan frukt i min sallad. Kaffe och det söta, kladdiga wienerbrödet till dessert var perfekt.
Det fanns ostpaj till kräftskivan, men eftersom vi intog lunch så sent (15.30-tiden) bestämde vi oss för att nöja oss med kräftor, bröd, smör och ost. Och naturligtvis öl och Östgöta sädes. Jag hade köpt nya servetter med tolv snapsvisor på. Vi sjöng (tyst) en till varje snaps. Fast naturligtvis tog vi inte tolv snapsar, utan sex. Anna bet av några av sina, dessutom.
Jag gick ut med skalen till soprummet efter skivan och Anna diskade. Vi satt inte uppe så sent. Värmen på ballen gör en ganska trött, säkert alkoholen också. Idag vaknade vi i lagom tid med kräftluktande fingrar. Vi funderar på nån sorts utflykt, vi har ju paj vi kan packa ner till picknick.
Här kommer några bilder från vår lördag:
Detta bildspel kräver JavaScript.
*ballen = balkongen
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, tagged alkohol, äggmacka med ansjovis, årsskötsel, balkong, balkongbord, barn, båt, blomma, bokstav, Bron, cykla, dator, framhjul, grav, härlig luft, instabilt, java, kaffe, kalkon, kall öl, klart vatten, kraftig, kyl, kyrka, landa, lägenhet, Livskvalité, magiskt ljus, mamma, måsar, metropol, middag, mimosasallad, morfar, mormor, Motala griftegårdsförvaltning, mutter, namn, nattas, nöjd, nyheter, nytt fordon, orka leka, pappa, rörelsehindrad, ringa fel, rollator, ros, ryttarklubb, salt, shopping, sjö, Skagen, skrika, softa, sova, sportresultat, springa, tagetes, telefoni, toabesök, trafik, tröja, trevlig dam, tystna, urminnes tider, vackert träd, varm dag, varm om hjärtat, vattenhål, Vättern, vind on 10 juli 2014|
6 Comments »
Ett inlägg från en metropol..
Jag har landat. För några timmar sen. Men vid datorn har jag inte hunnit sitta förrän nu till kvällen. Det har varit ytterligare en varm dag. Mammas lägenhet är inte precis sval, men ligger nära sjön. Nu fläktar en härlig kvällsvind. Tyvärr är det ett jädra liv på husets ungar i skrivande stund. Gissar att de först nu orkar leka och springa och cykla…
På vägen ner stannade jag en gång på sedvanligt ställe för toabesök, kaffe och äggmacka med ansjovis. När det är så här varmt längtar jag efter nåt salt. Det var ganska mycket trafik på vägarna och en hel del långa åk. Jag körde ändå på cirka tre och en halv timme – och då kan man räkna bort halvtimmen i rast. Ungefär.
Det första jag gjorde hemma hos mamma var att kolla in skicket på hennes rollator. Nej, jag kunde inte laga den. Ett av framhjulen var helt instabilt och tycktes sitta på trekvart, men det gick inte att skruva åt, muttern tog inte. Så jag ringde en fin liten affär här i stan (fast först ringde jag fel och kom till en ryttarklubb…) och pratade med en trevlig dam. Jodå, de hade öppet till klockan 18 och jodå, de sålde rollatorer. Efter en mugg java gav vi oss iväg. Den gamla rollatorn var i sämre skick än min mor. Ny rollator inhandlades och så gjorde vi några ärenden när vi ändå var på stan. Mamma var mycket nöjd med sitt köp. Vi mellanlandade och la lite varor i kylen innan vi åkte upp till pappa, mormor och morfar med några blommor. Griftegårdsförvaltningen hade gjort ett fint jobb med graven och tagetesen vid graven var som stora och kraftiga solar. Då blir man varm om hjärtat. Årsskötseln kostar ju en del, men det är det alternativ som gäller när jag bor 30 mil bort och mamma är rörelsehindrad.
Middag intog vi på mammas balle*. Det fläktade en skön vind från sjön, men jag tog ingen tröja på mig när vi gick neråt. Det är så härlig luft! Vattnet var alldeles klart och ljuset… magiskt. Skagen, släng dig i väggen!!!
Nu softar vi en stund. Mamma har kollat nyheter och sportresultat och jag sitter lite vid min fina, nya dator. Lång dags färd är snart över. Om bara de skrikande barnen tystnar kan jag nog sova ganska gott i natt. Gissningsvis tar måsarna över när barnen har nattats.
Här kommer några bilder från min dag!
Detta bildspel kräver JavaScript.
*mammas balle = mammas balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, tagged AC, avresa, balkong, bäva, bil, bita ihop, blogg, bråka, dator, dusch, en liten krabat, ensam, gäst, ge mig ut på vägarna, granne, hög luftfuktighet, hittar ingenting, ICA Maxi Motala, jeans och tischa, köra på, kläder, koppla ur, ligga steget före, mamma, märka, packa, Photoshop, resa, reslig, rollator, sätta fart, söder, söka jobb, shopping, shorts och linne, sol, sovmorgon, stafettpinne, teknisk genialitet, uthärdlig, varm dag, vattenkanna, väg, växthus on 10 juli 2014|
6 Comments »
Ett reseförberedande inlägg.
Det var bara 30 grader varmt när solen hade sjunkit ner bakom husen.
Idag bär det av neråt södern för min del. Det är åter en varm dag, i bilen blir det tack och lov uthärdligt på grund av AC:n. Nån AC har jag inte hemma nånstans. Dagen igår blev nog den varmaste hittills. Jag mätte ju upp 42,6 grader på morgonen. På kvällen, när solen hade sjunkit ner bakom husen på baksidan, var det 30 grader, ungefär, på ballen*. Den stående klädseln är shorts och linne, men idag blir det jeans och tischa eftersom jag ska ge mig ut på vägarna.
Det blev sovmorgon ända till klockan åtta i morse. Jag gav mig det eftersom jag sökte dagens tre jobb igår eftermiddag. Det är bra att ligga steget före. Då kan man ta sig tid att blogga lite fast man borde förbereda sin avresa.
Morgonen har jag ägnat åt att packa. Jag ska strax gå med vattenkannan, både hos Lucille och hos mig själv. Sen tar Lucille över stafettpinnen. Efter besöket i Lucilles växthus** blir det en dusch. Luftfuktigheten är hög där. Slutligen ska datorn kopplas ur och packas ihop, för hemma hos mamma får jag köra trådlöst via routern som jag tar med. Photoshop har bråkat nu på morgonen och beter sig inte som igår. Men jag hittar sätt att komma runt det. Liiite teknisk genialitet får man ändå visa upp, trots allt.
När jag kommer fram till mamma ska vi direkt iväg och titta på rollator om jag nu inte kan laga hennes. Sen ska jag handla på Metropolen Byhålans största köpställe (bävar; hittar ingenting). Men det är bara att bita ihop och köra på. Därför är det bäst att jag sätter fart nu, så jag hinner allt jag ska göra idag. Innan jag kommer till södern måste jag tillryggalägga ungefär 30 mil. Det tar sin lilla tid, för jag lär ju inte vara ensam på vägarna.
Slutligen en bild på en liten krabat som gästade grannen igår kväll. Fast jag tror inte att grannen märkte det.
Gäst hos grannen.
*ballen = balkongen
**Lucilles växthus = Lucilles inglasade balkong
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Epikuréiskt, Familj, Film, Krämpor, Personligt, TV, tagged Anja Kontor, arbete, artikel, årlig kontroll, övning, balkong, barnpassning, bär, belöning, besiktning, bil, bloggtext, bråkande rygg, Bredbandsbolaget, chef, damm, damma, dammsuga, driftstörning, en försmak av sommaren, ensam, fast lina, förinta strykhögen, femstegsstol, fika, flexibel, fredag, fruktansvärt spår, glass, golv, gott, grönt ljus, hålla mig vaken, högt tryck, helg, hemma, horn, information, inte ha råd, inte ha tid eller ork, internet, intranät, kabel, kärlek, klämma mig förbi, kollega, krångla, kvällssol, läskig, livet, livrem och hängslen, lysa med sin frånvaro, mage, mamma på heltid, Maria Wern: Drömmen förde dig vilse, mejl, mobiltelefoni, När livet vänder, nöjd, olidligt dålig luft, orolig, råd, röd display, riva ner, rycka ut nätsladden, semesterdag, sjuk, sjukdom, skämmas, skål, skrivbordshörn, skyddsrond, sliten, snava, sovrumsgolv, städning, strykhög, strykning, svanhopp, ta i trä, teknik, tidsinställda nyheter, torka av, trådlöst nätverk, trött, usel dag, varm dag, väska, våtutrymmen, vis av erfarenhet on 21 maj 2014|
4 Comments »
Ett ganska flexibelt och lite ensamt inlägg.
En försmak av sommaren bjöd Fästmön på igår kväll på ballen.*
Det verkar bli en varm dag idag. Det betyder att det är snudd på olidligt dålig luft i rummet där jag arbetar. Jag hoppas att detta togs upp på skydds-ronden, som gick när jag var sjuk. Men jag är inte helt säker på det. Förresten måste man vara väldigt flexibel på min arbetsplats. Jag sitter längst in i hörnet och får klämma mig förbi tre kollegor för att komma till min plats. Då gäller det att inte få nåt skrivbordshörn i magen, riva ner nåt med väskan eller snava på nån kabel. Det ligger kablar överallt på golvet här. Har har snavat en gång, men lyckades göra ett svanhopp. Det var innan ryggen började bråka. Det enda som hände var att jag nästan ryckte ut nätsladden för en kollega.
Nätsladd, ja… I morse fungerade inte det trådlösa nätverket hemma, men jag hann förstås inte ringa om det. Jag startade om mobilen och jag startade om routern, men inget hjälpte. Sökte på Bredbandsbolagets driftstörningar på nätet, men hittade ingen info. Tyvärr hann jag inte ringa innan vi stack iväg för att arbeta lite. Hoppas att den röda displayen är ersatt med grönt ljus när jag kommer hem. Utan åtkomst till Internet hemma är jag emellertid inte. Jag har även en fast lina i väggen och den har – ta i trä! – bara krånglat en enda gång under alla år (minst tio!) jag har haft den. Vis av erfarenhet vet jag ju att tekniken kan krångla, så jag kör med både livrem och hängslen. Ett tag till. Snart har jag ju inte råd med det.
På jobbet fick det bli väldigt flexibelt nästan bums. Chefen lyser med sin frånvaro, vi har sjukdom och barnpassning och stackars han-som-fick-tjänsten fick ge sig iväg hals över huvud med ett råd till en akut och stor ”övning”. Själv fick jag mejl om tre (3) saker som helst ska ut typ NU (läs: igår) på intranätet. Bara det att jag redan hade två tidsinställda nyheter i morse. (Den här bloggtexten påbörjade jag i hemma och morse. Det här stycket skrev jag i stället för att fika.) Trycket är högt, kan man säga…
I kväll blir jag ensam hemma. Anna åker en sväng till Himlen och stannar kvar där i natt för att vara mamma på heltid. Jag är så nöjd att jag klarade av strykhögen igår kväll, men dessvärre har jag städningen kvar. Anna visade på ett fruktansvärt spår i dammet på sovrumsgolvet. Jag skämdes rejält. Men jag har inte haft tid eller ork. I kväll ska jag försöka torka av mina våtutrymmen i alla fall. Dammning och dammsugning sparar jag till helgen. Anna bjöd på en försmak av sommaren igår i alla fall. Jag tog det som en belöning för att jag förintade strykhögen. En stund på balkongen, i kvällssolen, med glass och bär i skålen och min älskade i femstegsstolen bredvid… Det var gott. Livet är gott ibland – även om min dag igår var usel.
Det blir extra ensamt i afton eftersom jag inte heller har sällskap av När livet vänder. Jag får väl läsa min artikel om Anja Kontor i stället 😉 Vidare går andra delen av Maria Wern: Drömmen förde dig vilse. Då går en timme till. Om jag kan hålla mig vaken så länge. Jag känner mig trött och sliten och ser fram emot en semesterdag på fredag. Fast samtidigt är jag förstås orolig eftersom Clark Kent** ska på sin årliga kontroll. Maj gadd, det finns inget läskigare än att besiktiga sin bil!
*ballen = balkongen
**Clark Kent = min lille bilman
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Vänner, tagged avstängd, ögonblick, batteri, besked, bil, döden, drunkna, ensamt, fabrik, födelsedag, förtvivlad röst, gå bort, glömma, hastigt, hotell, Jönköping, juli, körkort, krigsbarn, ledsamt, livet, mamma, mysiga, oåterkalleligt, pappa, påverka, sakna, sång, sörja, semester, simma, sista natt, sjö, sjukhus, sova, telefoni, telefonsvarare, träffas, tråkigt, tvingades arbete, utan lön, val, varm dag on 19 oktober 2012|
12 Comments »
Idag är det min pappas dag. Hans födelsedag. Pappa skulle ha fyllt 85 år. Om han nu inte hade gått bort så där hastigt för sex år sen.
Min pappa som jag minns honom.
Sex år har gått, som sagt. Så klart jag funderar på hur allt hade varit om han inte hade drunknat den där varma dagen i slutet av juli. Och jag saknar och sörjer fortfarande. Tycker att det är tråkigt att pappa och Fästmön aldrig fick träffas, att det är ledsamt och ensamt för min lilla mamma. Men så är livet.
Vi vet så lite om livet. Visst kan vi till stor del påverka vad som händer oss genom de val vi gör, men baske mig inte allting! Döden kommer när den tycker att det är dags. Och då är det oåterkalleligt.
Sista kvällen pappa levde fick vi i alla fall prata ovanligt länge i telefonen. Det känns gott. Det känns gott att veta att hans sista timmar var mysiga och att han hade det bra på semestern tillsammans med mamma. Föga skulle jag då ana att jag nästa kväll skulle sova i sängen där han hade sovit sin sista natt – jag fick ju ge mig av i all hast neråt landet. Som tur var hade jag vännen Mia här som skjutsade mig, för sen blev jag ju tvungen att köra hem mamma och pappas bil (mamma har inte körkort).
Det finns ögonblick från den där dagen jag helst glömmer. Som när mamma ringde på eftermiddagen och jag hörde hennes förtvivlade röst på telefonsvararen – men jag kunde inte svara för att själva telefonapparaterna var avstängda för att spara batteri! Och väntan… Väntan på att sjukhuset i Jönköping skulle ringa tillbaka med ett besked. Det gjorde de aldrig och det tycker jag var riktigt jävla dåligt!
Till sist fick jag tag i nån på hotellet och jag insåg att jag skulle åka ner. Min pappa hade slutat sina dagar i den sjö där han simmade som krigsbarn – när han inte tvingades arbeta utan lön i sin värdfamiljs fabrik.
Älskade lilla pappa vad jag saknar dig!!
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 