Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘köra på’

Ett reseförberedande inlägg.


 

30 grader varmt

Det var bara 30 grader varmt när solen hade sjunkit ner bakom husen.

Idag bär det av neråt södern för min del. Det är åter en varm dag, i bilen blir det tack och lov uthärdligt på grund av AC:n. Nån AC har jag inte hemma nånstans. Dagen igår blev nog den varmaste hittills. Jag mätte ju upp 42,6 grader på morgonen. På kvällen, när solen hade sjunkit ner bakom husen på baksidan, var det 30 grader, ungefär, på ballen*. Den stående klädseln är shorts och linne, men idag blir det jeans och tischa eftersom jag ska ge mig ut på vägarna.

Det blev sovmorgon ända till klockan åtta i morse. Jag gav mig det eftersom jag sökte dagens tre jobb igår eftermiddag. Det är bra att ligga steget före. Då kan man ta sig tid att blogga lite fast man borde förbereda sin avresa.

Morgonen har jag ägnat åt att packa. Jag ska strax gå med vattenkannan, både hos Lucille och hos mig själv. Sen tar Lucille över stafettpinnen. Efter besöket i Lucilles växthus** blir det en dusch. Luftfuktigheten är hög där. Slutligen ska datorn kopplas ur och packas ihop, för hemma hos mamma får jag köra trådlöst via routern som jag tar med. Photoshop har bråkat nu på morgonen och beter sig inte som igår. Men jag hittar sätt att komma runt det. Liiite teknisk genialitet får man ändå visa upp, trots allt.

När jag kommer fram till mamma ska vi direkt iväg och titta på rollator om jag nu inte kan laga hennes. Sen ska jag handla på Metropolen Byhålans största köpställe (bävar; hittar ingenting). Men det är bara att bita ihop och köra på. Därför är det bäst att jag sätter fart nu, så jag hinner allt jag ska göra idag. Innan jag kommer till södern måste jag tillryggalägga ungefär 30 mil. Det tar sin lilla tid, för jag lär ju inte vara ensam på vägarna.

Slutligen en bild på en liten krabat som gästade grannen igår kväll. Fast jag tror inte att grannen märkte det.

Gäst hos grannen

Gäst hos grannen.


*ballen = balkongen

**Lucilles växthus = Lucilles inglasade balkong

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en film.


Att glo på film
är en bra avslutning på en kväll, tycker jag. Igår kväll såg Fästmön och jag Psalm 21 (2010), en film som jag hade spelat in på DVD-hårddisken från TV4 för ganska länge sen. Det var perfekt att kunna spola förbi all reklam! Men var filmen perfekt..?

Psalm 21

En film om tro, Bibeln och prästers hemligheter.


Henrik är en populär präst
i sin församling nånstans i Stockholmstrakten. Men han plågas av mardrömmar och har svårt att hjälpa en kvinna i församlingen som uppenbarligen lider svårt av sina syner. Dessutom har han ingen vidare kontakt med sin son. Nåt mer men? Ja, en kväll ringer en rättsläkare och meddelar att Henriks pappa, också präst, har drunknat. Henrik ger sig iväg direkt norrut i landet, till byn där pappan bodde och arbetade. När han är nästan framme kör han på en kvinna. Han stannar bilen och kliver ur för att se hur det har gått. Kvinnan är spårlöst borta och bilen vill inte starta igen… Henrik börjar gå och hamnar hos en familj som beter sig väldigt märkligt.

Det här är en skräckfilm som tycks börja i bästa skrächfilmsmanér – nån kör på nån på en ödslig väg, den påkörda är borta och sen startar inte bilen… Fast den här filmen blir nånting annat än ren skräck. Som jag tolkar den handlar den om skuld och hämnd. Om vuxna som förgriper sig på barn och om incest. En riktigt ruskig film, med andra ord.

En massa duktiga skådespelare är med i filmen. Jonas Malmsjö är lysande i huvudrollen som prästen Henrik, Per Ragnar skymtar som Henriks pappa, för att nämna några. Ska jag vara kritisk mot filmen är att den blandar alltför många teman. Det blir lite väl mycket och framför allt konstigt.

Toffelbetyget blir emellertid högt. Det här är en otäck film, även om den är konstig!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det dags för det andra avsnittet på SvT1 om Jan Stenbeck. Jag tyckte att del ett var ganska seg och eftersom jag var übertrött i kväll kände jag mig nästan tveksam till att titta. Men jag är glad att jag gjorde det, för den andra delen, Stenbeck: Mediemogulen var riktigt intressant.

Jan Stenbeck

Jan Stenbeck, mediemogulen. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I del två fick vi tittare inte bara skratta åt
fem kilo lätta mobiltelefoner och gräsligt 80-talsmode utan också åt det spel bakom våra ryggar när det gällde TV3 och TV4. Intressant att se hur Jan Stenbeck blev lite av The Bad Guy när TV4:s ledning skulle sparkas – och ansvarig inte hade gjort det. Då är det rätt tufft att sitta i direktsändning och ge den där kicken.

En hel del annat var intressant också, bland annat att få en bakgrund till det politiska spelet när det gäller reklam i svensk TV. Stenbeck lierade sig för övrigt med en sosse (bland annat från tidningen Arbetet nere i Malmö, sedermera kommunalråd…) och fick Calle-Balle Bildt med flera som motståndare.

TV- och mediepersonligheter som Robert Aschberg (med hår!), Siewert Öholm (Livets ordare som jag höll på att köra på härom morgonen när han var ute på stavgång – mitt i gatan!..) och Göran Skytte (totalt självfixerad och otrevlig att ha till bordet under en middag på en taltidningskonferens, numera förkunnare. FÖRKUNNARE!) passerade.

Nej, den här andra delen kändes betydligt vitalare än den första! Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Read Full Post »

En död lillebror och en storasyster som plötsligt minns vad som hände för 16 år sen. Det är upptakten på Unni Lindells senaste Cato Isaksen-deckare Sockerdöden, en bok jag fick av vännen Rippe till födelsedagen genom ett presentkort. TACK!


Ett barn dog av ”socker”, ett annat försöker ha ihjäl sig själv med socker…

                                                                                                                                                                 Den överviktiga Kari Helene inser en dag att det faktiskt inte var hon som hade ihjäl sin lillebror. Han dog av ”socker”. Och hon har i hela sitt liv försökt döda sig själv genom att äta en massa socker… Därför kontaktar hon polischefen Martin, som är vän till familjen. Men kvällen innan de ska träffas kör nån på Martin. Han hamnar på sjukhus och dör. Cato Isaksens medarbetare Marian Dahle drabbas personligen och hon blir också en av dem som ärver Martin. Men samtidigt blir hon misstänkt för mordet på honom. Jag får associationer till Stieg Larssons  romanfigur Lisbeth Salander

Detta är en typisk och otroligt spännande deckare av Unni Lindell! Hon kan verkligen konsten att fånga läsaren, hålla kvar spänningen. Och jag kunde faktiskt INTE gissa vem mördaren var. Mördarens identitet röjs inte förrän alldeles i slutet.

Högsta betyg!!!

Read Full Post »