Maria Wern: De döda tiger

Ett inlägg om en TV-serie/film.

---

 

Anna Jansson är en av mina favoritförfattare av spänningslitteratur. Eller deckare, som jag helst kallar genren. Igår hittade den sjuttonde och senaste boken i serien om polisen Maria Wern på Gotland hem till mig. TV4 visar då och då filmatiseringar av hennes böcker. Nu har ytterligare två avsnitt av Maria Wern gått, denna gång med undertiteln De döda tiger. I kväll var det dags för upplösningen.

Den här gången har en läkare försvunnit. Mannen är inte bara läkare, han arbetar hårt för välgörenhet. Men så hittas han, dumpad vid en vägkant. Han tas in för vård och det visar sig att han är förgiftad. Som så ofta är verkligheten varken svart eller vit. Doktor Helmersson har fler fiender än man kunnat ana, visar det sig. Dessutom hade han en otrohetsaffär med en biomedicinsk analytiker (laboratorieassistent). När hon också försvinner leder spåren till en patient som har sänt hotbrev. När en tredje person försvinner brinner det i knutarna, minst sagt.

På nåt vis blir de här två avsnitten ett försök till samhällsengagemang, ett sätt att diskutera prioriteringar i vården. Tyvärr känns det inte riktigt trovärdigt – många läkare anser nämligen att de verkligen är små gudar. Samtidigt är det spännande och jakten på tiden trappar upp spänningen. Dessvärre trappar relationsdramatiken hos polisen ner den igen. Nä, det här var mindre lyckat. Böckerna ÄR bättre!

Toffelomdömet blir

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fyra rör fattigare, men jag överlevde!

Tidigt i morse skuttade jag in på labbet och blev fyra rör blod fattigare. Träffade två trevliga farbröder i väntrummet som småpratade. Det var skönt, för jag hann inte bli nervös. Den ena farbrorn, Trevlige Herrn, var dessutom väldigt rolig och gillade inte galna cyklister, precis som jag. Jag fick träffa ”min” duktiga biomedicinska analytiker som aldrig har misslyckats att få blod ur mig – till skillnad från somliga i den offentlig verksamhet.

Väl ute från laboratoriet hade Trevlige Herrn och jag sällskap till parkeringen. Det visade sig att våra bilar stod parkerade bredvid varandra.

Vi kunde ju ha samåkt!

sa jag och han skrattade gott.

Det föll några snöflingor i stan, men här ute på jobbet öser regnet ner. En grå dag. Men den ska lysas upp med en thailunch tillsammans med vännen Rippe!

Nåt annat som väl lyser upp tillvaron är denna lilla målning som jag fotade. Tänk så enkelt att försköna en soprumsdörr!

En enkel målning lyser upp denna soprumsdörr. Fint!

Kära Sysslingen är upprörd och det förstår jag. Jag överväger att stoppa min betalning av helårsprenumerationen på lokalblaskan. Nu censurerar man nämligen både honom och mig. Snälla Lisa Irenius, kom tebax till Kulturen!!! Råttorna lämnar skeppet, annars, en efter en. Och då talar jag inte bara skribenter och prenumeranter…

Dags att göra skäl för månadspengen från min arbetsgivare, den härliga som trillar in i morgon. Jag känner mig rik som ett troll redan i förväg! Dessutom kommer Fästmön i morgon på fredag, vilket glädjer mig ännu mer. Hon behöver jobba över administrativt och då passar det bättre med en fredagskväll i New Village. Det blir lugnare för Elias också att få vara kvar hos pappa en dag till. Jag hoppas att det inte blev nåt med den Lille Mannens förkylning. Vi åker till Förorten på lördag och hämtar Elias på Morgonen samt tillbringar helgen i Himlen tillsammans med grabbarna enbart. ”Våra” girls är ute på vift!..

Read Full Post »

Har du ärvt ditt yrke?

I dagens lokalblaska hittar jag en intressant artikel om detta med att ärva sitt yrke från föräldrarna. Det är faktiskt så många som var tionde som gör det! Siffran förvånar mig lite eftersom jag trodde att detta var en företeelse från äldre tider. Men icke!

Förr var det väl snarare så att pojkbarnen, sönerna, ärvde sitt yrke efter sin pappa. Bondsöner blev bönder, skomakarens pojke blev skomakare och så vidare. Men trots att tiderna är annorlunda idag och att det finns en massa fler olika yrken, tycker jag, är det sociala arvet nåt som väger tungt när man ska välja yrke.

Statistiska Centralbyrån och tidningen Du & Jobbet har undersökt hur det förhåller sig. Statistiken baseras på 2,3 miljoner personer där det finns en uppgift om en förälders yrke. Resultaten visar alltså att ungefär en tredjedel väljer samma yrkesbana som nån av föräldrarna! Troligt är, att man som ung väljer ett yrke där man kan föreställa sig hur livet blir. Och ett yrke man känner till, som föräldrarnas, påverkar. Det som är välbekant eller välkänt minskar liksom riskerna. Naturligtvis handlar det om trygghet, men också det faktum att man troligen får mer hjälp på vägen av föräldrarna om man gör ett yrkesval liknande deras.

Vissa yrken har också, enligt forskare vid Uppsala universitet, en stark personlig koppling. Som exempel nämns läkare, advokat, journalist och skådespelare.

Det blir även allt vanligare att döttrar ärver sin pappas yrke. Inom en del yrken som är mansdominerade har det visat sig att det är vanligt att de kvinnor som arbetar där har/har haft en pappa i yrket!

De tio vanligaste yrkena man ärver är

1. fiskare/jägare
2. vård- och omsorgspersonal
3. växtodlare och djuruppfödare
4. städare
5. garvare, skinnberedare och skomakare
6. fordonsförare
7. maskinoperatörer, textil-, skinn- och läderindustri
8. hälso- och sjukvårdsspecialister
9. processoperatörer vid stål- och metallverk
10. djuruppfödare och djurskötare

De tio yrkena som är ovanligast att man ärver är

1. specialister inom biologi, jord- och skogsbruk
2. fysiker och kemister
3. biomedicinska analytiker
4. säkerhets- och kvalitetsinspektörer
5. samhälls- och språkvetare
6. industrirobotoperatörer
7. datatekniker och dataoperatörer
8. lantmästare, skogsmästare
9. tecknare, underhållare, professionella yrkesutövare
10. administratörer i intresseorganisationer

När jag var barn vill jag bli professor i inre medicin eller hemlig agent. Mina föräldrar tyckte att jag skulle bli lärare. Min mamma jobbade främst som kontorist, min pappa som journalist. Jag skulle aldrig bli journalist, det var jag tvärsäker på. Jag blev informatör/redaktör…

Vad ville du bli när du var liten? Vad var dina föräldrar? Och vad blev du???

Read Full Post »

Prövad första gången idag…

Så var det gjort! Dagens första prövning. Jag blev stucken av samma duktiga biomedicinska analytiker som de senaste två gångerna. Alltså kom det blod som det skulle. Jag lär i och för sig få ett osnyggt blåmärke i armvecket, men bara det kommer blod, så. Som vanligt tittade jag bort. Tål ju varken nålar eller blod, så detta är i sanning en prövning!!!

Morgonen började kall och mörk. Jag vaknade vid 6.30-tiden och skuttade ur sängen tämligen omgående. Tog medicin och med perkolatorn gjorde sitt tvättade jag och klädde på mig. Inför dagens prövning skulle jag vara fastande, men medicinen fick jag ta och vatten och kaffe – tack och lov! – var helt OK. Läste lokalblaskan först idag – det blev ingen dator påslagen förrän jag kom hem! (Stort KORS i det proverbial tak! Varför finns det inget bra ord på svenska för ”proverbial”???)

På labbet var det MASSOR av folk, men jag hade garderat mig för väntetid med min bok på gång, Hanne Vibeke Holsts Drottningoffret. Jag gav den till mamma i julklapp förra året. Trots att jag fick könummer 16 gick det hela ganska snabbt. Det blev två lagoma och sköna promenader från parkeringen till labbet och tillbaka. Stannade till vid en mack och drog av rutorna fram och bak så att jag skulle se nåt – Clark Kent* är genomskitig och skulle behöva en LÅÅÅNG dusch. Och HEPP! så tittade solen fram!

Solen har tittat fram idag! Igår lyste den med sin frånvaro…

                                                                                                                                                      Igår kan man ju verkligen säga att solen lyste med sin frånvaro. Det var en alldeles utmärkt dag för städning. Och bättre blev den, för på seneftermiddagen ringde mamma och berättade att hon fått riksfärdtjänst till jul beviljad. Hon kommer redan den 18 december och stannar till den 8 januari. Det blir tre hela veckor, det… Vi får hoppas att det går bra. Men nu har jag ju mer ork tack vare medicinen, så det ska väl funka.

Pratade med Fästmön två gånger igår. Hon mådde väl sisådär, men hade börjat känna sig lite rastlös. Det är ett friskhetstecken! Fast risig låter hon, så hon blir hemma idag också. Jag lovade att höra av mig efter provtagningen, men tänkte vänta ett tag ifall hon sover än.

På dagens agenda står annars att fylla i ett antal blanketter som ska in till a-kassan om en vecka. Som synes tar jag GOD tid på mig för denna uppgift! Detta på grund av att blanketter är blanketter – det vill säga inte anpassade eller formgivna för normalbegåvade människor utan för… tja, det vete 17 vem! Inte finns det väl nån i vårt avlånga land som tycker att blanketter är anpassade efter individen, i alla fall…

So wish me luck…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = my carman

Read Full Post »

Stucken, lunchad och klurande…

Så där ja! Nu är jag som en nåldyna igen. Stucken två gånger idag och tömd på jag vet inte hur många rör blod. Men jag ska säga att jag var riktigt, riktigt tuff vid senaste provtagningen. Jag PEP inte ens. Jag led. Men PEP INTE. Hon stack så bra, den biomedicinska analytikern, eller lab.assen, som man så ”förr i tia”. Hon har stuckit mig en gång tidigare. Då kom det så mycket blod att jag höll på att svimma på den efterföljande lunchen. Jag blir nämligen rätt och lätt svimfärdig av blod. Men idag hade jag nogsamt grundat med en lunch på China Garden – notera den skitsnygga och uttömmande hemsidan KAN INGEN FÖRBARMA SIG??? – tillsammans med Anna, Elias och Jerry. Och nu sitter jag och klurar på vad jag ska skriva…

Penna och blod – en lämplig kombo???

                                                                                                                                                                 … när jag då ska gästblogga i nästa vecka på en lokalblaska nära dig. (Oroa dig inte, det kommer en direktlänk dit från den här bloggen.) Dessutom bestämdes det alldeles nyssens att jag ska bli fotograferad om måndag. DET är inte kul, men jag inser ju det nödvändiga. De foton på mig själv som finns att knycka här på bloggen är ju inte direkt… normala…

Jag har fått vissa riktlinjer och ämnen att hålla mig till, men du som läser min blogg vet ju att jag har en tendens att flyta ut… Mininmum tre inlägg på en vecka – tror du att jag klarar det??? (Vännen Jerry frågade vid lunchen om de inte hade nåt TAK för antalet inlägg… Undras om han tycker att jag är… pladdrig..?)

Var ju tvungen också att fråga hur elak jag får vara och fick lite riktmärken även där. Jag får till exempel gärna vara elak mot redaktörerna och mig själv. Höll på att säga nåt riktigt bitskt om den bloggmanual jag fick mig tillsänd via mejl och som då innehöll ett (1) korr.fel. Fast jag bet mig i tungan – HÅRT – när den uppringande redaktören i min mobil väste fram (ja, det var inget fel på redaktörens röst, det är min mobil som är gammal och alla låter som om de har rökt 40 ciggar alldeles nyss, de VÄSER ) att jag minsann hade skrivit en siffra fel i mitt hemtelefonnummer. Jag! Skrivit fel?! Det var det värsta! Men det var sant… Även en Toffla kan fela… Skämt åsido, jag är en jäkel på att hitta korr.fel i andras texter, men i mina egna hittar jag aldrig några fel. Så du kan ju alltid roa dig med att i nästa vecka leta fel i det jag skriver, på EN ANNAN BLOGG nära dig! Men jag ska naturligtvis blogga även här. Du hittar mig alltid.

Read Full Post »

Gamla demoner, helgon och stick

Ägnade en god stund på förmiddagen åt att leta en utredning som NÅN uppenbarligen inte längre vill ha till offentlig beskådan. Kontaktade därefter en referent som jag inte lyckats få tag i tidigare. Och sen blev det lite bråttom…

Färden in till stan började med att jag såg en gammal demon i backspegeln. Det var svårt. Det var mycket svårt att se vederbörande. Men som tur var skildes våra vägar efter nån kilometer.

Hade precis klivit ur bilen, lagt i parkeringspengar och biljetten i fönstret. Hastade! Då möter jag ”Heliga Birgitta” som jag inte har sett på x antal år!!! Jag hade bråttom och HB hade bråttom så det blev en varm och snabb kram, frågor om jobb och så fick hon mitt visitkort med orden:

Nu ringer du! Vi måste prata mer över lunch eller fika!

Gick sen ner till labbet. Jag frös och då drar ju kärlen ihop sig. Påpekade detta samt att jag var skiträdd, men den duktiga biomedicinska analytikern träffade rätt på en gång! Firade detta med en fika på Storken, där jag också träffade min vän Greken och fick en kram.

Storkens minsta kaka, en latte och lite läsning – före lunch!

                                                                                                                                                             Nån timma senare mötte jag F för lunch! Det var också alltför länge sen jag träffade denna VÄN. Men det är aldrig svårt att ta upp vänskapen direkt trots att det var månader sen vi sågs. När jag skulle ta av mig tröjan upptäckte jag att jag hade lämnat så mycket blod att plåstret var rött och blött. Du ska veta att jag nästa svimmar vid åsynen av blod, men eftersom vi var på Lokal var det bara att traska in på närmaste toalett och tvätta av eländet. Tröjan hade klarat sig!

Fästmön messade att mormor dyker upp i eftermiddag, så jag bröt upp och åkte hem för att fixa ett par saker innan jag ska vidare till Annas jobb för att plocka upp henne.

En räkning och TVÅ FINA KORT var dagens innehåll i postboxen! Tack VÄNNER, ni vet själva vilka ni är!

Östergyllens landskapsblomma – eller en Folkpartisymbol – till vänster, en mer kaxig attityd har vykortet till höger, som bär texten: ”Make your own damn dinner.”

Read Full Post »