Nu så. Såja. Så där ja

Ett på bättringsvägen-inlägg.

---

 

Sjuklingen Sicko vilar solig (?) på solkudden ovanpå sjuksängen (även benämnd gästsängen och Mammas säng.)

Nu är det fredag och jag börjar långsamt hitta tillbaka till de levandes värld. Men jag ska ärligt säga att jag var bra borta i ett par dar och jag är fortfarande inte frisk. Jag mår i alla fall bättre. Idag har jag varit uppe i över en timme och suttit vid datorn för att administrera. Det är segt. Jag är seg. Men det går. Allting går. Det finns inget som heter sjuk när du är arbetssökande, dessutom. Sen kan den som inte vet bättre få tro och föreställa sig annorlunda.

Det finns många som tycker olika saker om mig. En del säger faktiskt att jag är snäll och givmild. Det senare har jag nu bevisat genom att dela med mig av mitt virus till Fästmön. Det började med hosta och huvudvärk igår kväll och i morse gick det inte att komma iväg till jobbet. Så nu är vi två som stönar och hostar här hemma.

Torsdagstrollerimiddag. Men pfeferoni är inte att rekommendera för den som har en sårig strupe.

Jag är emellertid friskast och ska idag försöka hasa över till Tokerian. Det går nämligen mest åt filmjölk när man har det här viruset. Svalt slinker det ner genom hostrivna strupar. Vindruvor var ett fint och gott tips från vännen FEM. Men asken är slut för länge sen och igår var det ingen av oss som orkade handla. Igår kväll lyckades jag i alla fall trolla fram nån sorts middag bestående av olika saker från kylskåpet. Det är emellertid inte att rekommendera att äta pfeferoni när halsen är som ett sår.

Ett friskhetstecken för min del var att jag orkade läsa igår. Jag läste och recenserade Sally, jag läste ut Sonjas hemlighet och jag började läsa en bok som mycket passande heter Hat och är skriven av Inger Jalakas. Jag har läst alla Inger Jalakas böcker om den lesbiska polisen Margareta Nordin förut, men denna hade jag missat. Vilken tur att jag kunde fynda den för en Selma hos Röda Korset!

Slutligen kan jag glädja mig åt att mitt till DM-nämnden anmälda ärende om att Dagens Nyheter ringer mig trots NIX på min mobil är avgjort. Jag fick just nu beslutet. Så här står det bland annat:

[…] DM-nämnden finner att AB Dagens Nyheter brutit mot god sed vid direktmarknadsföring, eftersom man ringt en konsument vars nummer var infört i spärregistret NIX-Telefon, och inga undantag från förbudet att ringa var tillämpligt. DM-nämnden finner vidare att AB Dagens Nyheter även handlat i strid mot god sed vid direktmarknadsföring, genom att ha kontaktat anmälaren trots att konsumenten uttryckligen begärt att inte bli kontaktad igen. DM-nämnden finner vidare att AB Dagens Nyheter brutit mot god sed genom att inte inkomma med ett yttrande […]

I’ve got the power! Hoppas jag…

Tofflan vs. Telefonförsäljare 1 – 0, alltså. Och det återstår fler matcher att vinna…

 

Som sagt, ilskan är tillbaka och det är ett friskhetstecken. Dessutom, hellre ilska än tårar. Nu ska jag kolla om jag kan få i mig lite fil, ta en dusch och sen hasa över rondellen.

 

 

 

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Prövad första gången idag…

Så var det gjort! Dagens första prövning. Jag blev stucken av samma duktiga biomedicinska analytiker som de senaste två gångerna. Alltså kom det blod som det skulle. Jag lär i och för sig få ett osnyggt blåmärke i armvecket, men bara det kommer blod, så. Som vanligt tittade jag bort. Tål ju varken nålar eller blod, så detta är i sanning en prövning!!!

Morgonen började kall och mörk. Jag vaknade vid 6.30-tiden och skuttade ur sängen tämligen omgående. Tog medicin och med perkolatorn gjorde sitt tvättade jag och klädde på mig. Inför dagens prövning skulle jag vara fastande, men medicinen fick jag ta och vatten och kaffe – tack och lov! – var helt OK. Läste lokalblaskan först idag – det blev ingen dator påslagen förrän jag kom hem! (Stort KORS i det proverbial tak! Varför finns det inget bra ord på svenska för ”proverbial”???)

På labbet var det MASSOR av folk, men jag hade garderat mig för väntetid med min bok på gång, Hanne Vibeke Holsts Drottningoffret. Jag gav den till mamma i julklapp förra året. Trots att jag fick könummer 16 gick det hela ganska snabbt. Det blev två lagoma och sköna promenader från parkeringen till labbet och tillbaka. Stannade till vid en mack och drog av rutorna fram och bak så att jag skulle se nåt – Clark Kent* är genomskitig och skulle behöva en LÅÅÅNG dusch. Och HEPP! så tittade solen fram!

Solen har tittat fram idag! Igår lyste den med sin frånvaro…

                                                                                                                                                      Igår kan man ju verkligen säga att solen lyste med sin frånvaro. Det var en alldeles utmärkt dag för städning. Och bättre blev den, för på seneftermiddagen ringde mamma och berättade att hon fått riksfärdtjänst till jul beviljad. Hon kommer redan den 18 december och stannar till den 8 januari. Det blir tre hela veckor, det… Vi får hoppas att det går bra. Men nu har jag ju mer ork tack vare medicinen, så det ska väl funka.

Pratade med Fästmön två gånger igår. Hon mådde väl sisådär, men hade börjat känna sig lite rastlös. Det är ett friskhetstecken! Fast risig låter hon, så hon blir hemma idag också. Jag lovade att höra av mig efter provtagningen, men tänkte vänta ett tag ifall hon sover än.

På dagens agenda står annars att fylla i ett antal blanketter som ska in till a-kassan om en vecka. Som synes tar jag GOD tid på mig för denna uppgift! Detta på grund av att blanketter är blanketter – det vill säga inte anpassade eller formgivna för normalbegåvade människor utan för… tja, det vete 17 vem! Inte finns det väl nån i vårt avlånga land som tycker att blanketter är anpassade efter individen, i alla fall…

So wish me luck…

                                                                                                                                                         *Clark Kent = my carman

Read Full Post »

Fredagsfrusen

I natt var det så kallt att min nästipp var alldeles frusen där den stack upp ur duntäcket. Jag var jättetrött, men hade svårt att somna. Det var en massa tankar som for runt i huvudet – jag gissar ändå att det är ett friskhetstecken..? Mina värden har stigit, men jag har minskat på medicien eftersom jag mår så illa av den. Förhoppningsvis fortsätter kurvan att gå uppåt, om än lite långsammare. Det får jag ta.

Många tankar snurrade kring Den Mest Älskade. Det blir mycket telefonerande oss emellan nu, men för att citera Leo Sayer i den gamla låten When I need you

[…] the telephone can’t take the place of your smile […]

Det slutar alltid med att båda mina telefoner är urladdade och när jag inte pratar i dem ligger de på laddning…

Tankarna på framtiden gnaver också. Oro. Det har gått alldeles för lång tid, det var inte så här det skulle bli. Och jag har inte riktigt kraft och ork att ge mig ut och ”knacka dörr”, nåt som jag mer och mer inser blir nödvändigt.

Sen är det här med… svek. Att människor brinner för saker och ting är lovvärt, men när man sviker gamla lojaliteter för att i stället låta sig lyftas till skyarna för sitt engagemang, då är man inte mycket värd i mina ögon. Jag själv klarar mig utan. Det var ett tag sen jag såg igenom fasaden, så ärligt talat var jag beredd. Men det finns andra i mer utsatta positioner än jag själv som är mycket ledsna just nu. Mycket ledsna. Och då hjälper det inte att vi som blivit klarsynta ökar till antalet.

I morse vaknade jag före halv sju. Det blev fem timmars sömn i natt. Och jag som har sovit så mycket den senaste veckan! Det är väl pigg-pillren, antar jag! Dags att skutta upp ur sjuksängen! Allt ska bli som vanligt igen. Fast allting blir aldrig mer som vanligt. Aldrig.

Idag är det Fridas första skoldag i sin nya skola. Jag håller alla tummar och tår för att det blir en bra dag och en bra fortsättning.

Vidare vill jag tack Inna för fint mejl med fint innehåll (svar är på väg genom rymden). Jag är glad för ditt förtroende kring detta och önskar dig all lycka!

Och till sist… Lyssna på Annas och min låt med Sarah Dawn Finer. Och gråt. För det gör jag.

Read Full Post »

Slutet av veckan

Redan september och redan slutet av veckan. Inte för att tiden som sådan gör nån skillnad för mig, jag lever ju ännu mer i ett vacuum sen jag blev sjuk. Emellertid vill jag framhärda att jag är på väg att bli frisk! Det visar min ilska. Jag är arg på ”allt” igen – det är ett sundhetstecken hos mig!

Inte för att jag är bi, men arg är jag desto mer!

                                                                                                                                                        Under natten smattrade regnet mot taket, men när jag slog upp mina ljusblå i morse är himlen lika blå som mina ögon. Det blåser, förstås, och ser väl inte så där varmt ut. För övrigt slogs de ljusblå upp redan vid sjutiden i morse. Då kom första smällen. Från en ytterdörr som nån inte kan stänga på normalt sätt utan måste DÄNGA igen. Herreminje, så många trycken det måste gå åt i den familjen! Det kan ju liksom inte bara vara ytterdörren man inte klarar av att stänga på normalt sätt. Eller är det Svenssons sätt att redovisa att

nu är vi vakna, det ska ni också vara!

Man undrar, man undrar… Kanske skulle jag ha lite högre volym på sovrums-TV:n varje kväll när jag inte kan somna. Bara för att jag som ”onormal, ej Svensson” skulle signalera att

jag kan inte sova, det ska inte ni heller göra då!

Ja, jag ÄR arg och elak igen – se det som friskhetstecken. Fast när jag vaknade på riktigt idag var det magen som inte gillade mig.Nu har jag tagit mina mediciner och förhoppningsvis slipper jag magont och illamående – åtminstone fram till frukost. Då vet jag garanterat att det senare kommer tillbaka.

Igår blev det thaisoppa till middag. Det var så otroligt gott att jag slukade två skålar. Naturligtvis mådde jag illa sen, men jag la mig på gästsängen och telefonerade till Fästmön och fick på så sätt annat att tänka på att soppan var på väg tillbaka.

Smakade mycket och gott!

                                                                                                                                            Gårdagskvällen ägnade jag mest åt att läsa och åt datorn. Jag säkerhetskopierade bilder och filer och det gick snabbare än förväntat. Igår började jag läsa Birgitta Stenbergs senaste roman Eldar och is. En bok som är en del av hennes självbiografiska bokserie, vad jag förstår. Jag hade sån tur att jag hittade den på antikvariat (boken kom ut i år, tror jag!) i Stockholm för endast tio spänn! Gissa om jag var tvungen att fråga om det var nåt fel på boken eller om den var felmärkt. Ingetdera, de hade bara fått in ovanligt många exemplar av just den boken, därav det låga priset! Jag bara betalade och såg glad ut. Äkta glad.

Denna kostade mig endast tio pix!

                                                                                                                                                     Idag skulle jag vilja gå ut med mobilkameran, men det orkar jag tyvärr inte. Får nöja mig med att försöka ta en tur till affären. Tror jag ska åka till ICA Heidan för omväxlings skull. För resten har jag mer pengar på ICA-kortet än i plånboken, så det vore nog smart. Druvförrådet måste fyllas på liksom mjölken. Annars är det väl mest för att komma hemifrån en stund. Och till ICA Heidan måste jag ta bilen. Det känns skönt att slippa gå alltför mycket när skallen sätter igång att snurra.

Nu blir det en stunds kontemplation med lokalblaskan och därpå tvagning och påklädning. Jag sitter fortfarande i morgonrock…

Read Full Post »