Lördag i Toffelmania

Ett inlägg om helgen.

Det var inte tu tal om annat än att jag, efter denna vansinnesvecka, längtade efter helgen. Och skälet till det står delvis att läsa i veckans lösenskyddade inlägg, eftersom jag faktiskt inte vill berätta allt för alla.

Igår var vi vakna ovanligt länge med tanke på att det var fredag och vi drack vin. Kvällen avrundades framför TV:n med ett par amerikanska polisserier som jag visserligen halvsov till.

Annas pappa till vänster och jag till höger. Annas pappa är mycket snällare än jag, men jag har mer hår.

Men även Fästmön måtte ha varit väldigt trött. Hon kallade mig nämligen pappa. Eller pappslan, vilket betyder pappa på Anna-språk. Vi skrattade gott åt det.

Den tidiga kvällens dansförsök har satt igång nåt inne i huvet på mig. Vi blev faktiskt sugna på att delta i nån danskurs, typ bugg. Ja jag veeet! Det är inte alls min stil och dansbandsmusik gillar jag inte. Men igår gjorde Magnus Carlssons låtar mig lätt till sinnet. Och sånt behöver jag. Nåt som gör mig glad, nåt där jag inte behöver tänka så mycket. Besides, Anna och jag har aldrig dansat, inte offentligt i alla fall. Dessutom vore det roligt att göra nåt tillsammans när vi är lediga.

Anna ska jobba idag, tråkmånsan. De två senaste dagarna har hon varit ledig och jag har jobbat. Nu blir det tvärtom, hon jobbar två dar, jag är ledig. Jag skjutsar henne till jobbet och passar på att tanka på vägen hem. Och göra en avstickare för att köpa vin.

Det blev hela tio timmars sömn i natt. Hade en hel del att ta igen efter vaknätterna i veckan. Sedvanligt gapande från några i huset avgjorde att det var dags att gå upp. Jag fixade helgfrukost åt min älskling med kokt ägg. Som vanligt glömmer jag alltid ställa fram nåt. Idag var det knäckebrödet som Anna hade önskat. Men som tur var kom jag på det innan hon var på plats vid bordet. Anna gjorde sig illa i ryggen när hon klev upp och jag krossade en fotknöl mot köksbordet. Som tur var blev Annas rygg bättre när hon hade rört på sig en stund. Min fotknöl får väl ett blåmärke.

VirrpANNA, min egen lokalkorrespondent, rapporterar.

Min egen lokalkorrespondent meddelar att det är inflyttning på gång i huset. Det ska bli spännande att få nya grannar. Det första intrycket av paret är att de var trevliga – de hälsade ju glatt, till skillnad från föregångarna som varken hälsade eller var glada.

Nu är det dags för mig att masa mig in i badrummet. Vi ska åka lite tidigare eftersom Anna ska inhandla en liten blomma till nån som fyller år. När jag kommer hem igen väntar tvätt och renbäddning av Toffelsäng. Och telefoni med huld moder i Östergyllen.

Ha en go lördag! 

Livet är kort.

Read Full Post »

Vecka 2: Stjärna och Ogärna

Ett inlägg om veckans toppar och dalar, allt enligt Tofflan, förstås.

I torsdagsmorgonens värsta mörker lyser jag upp din stig (<= ironi) med att berätta om min gångna veckas toppar (Stjärna) och dalar (Ogärna). Och det är inte svårare än så här:

Stjärna

• Apotea och Boxholmsost (Apotea = snabb och säker leverans ända hem till postboxen utan extra kostnader; Boxholmsost = fina presentkort från Klara)
• Böcker är roligare än kläder (Jajamens!)
• Stjärnorna på Slottet 2014: Claes Månssons dag (En TV-serie som fortsätter i samma braiga stil.)
• Fröken Frimans krig (Ytterligare en svensk TV-serie som fick högsta Toffelbetyg.)
• I wear stripes for someone special (För Klara, förstås!)

Ogärna

• Passa in (Det är bara skitsvårt. Jag blir bara irriterad och frustrerad när jag försöker.)
• Barr (De finns överallt och jag hatar dem!)
• Blåmärken och örhängen som fastnar (Och lite för lite sömn.)
• För lite av Fästmön (Vill ha mer.)
• Turkos (Det finns för många saker som är turkosa.)

Livet är kort.

Read Full Post »

Morgonen är här

Ett inlägg om natten.

Försök sova när du inte vill eller kan. HA! Vi såg två riktigt bra polisserier på TV igår kväll. Sen skulle jag sova eftersom jag ska jobba idag. HA igen! Inte nog med att jag drabbades av den sedvanliga sängklådan (det kliar överallt, typ). Jag drabbades av två riktiga åkommor.

Mitt ena örhänge fastnade i det andra (i samma öra dock, hur tror du jag är skapt?). Det gjorde rätt ont och paniken var nära, men jag lyckades komma loss och fick samtidigt örhänget rengjort klockan halv tolv på natten.

Men det märkligaste var nog långfingerleden på vänsterhanden. Det stack till i området och strax därpå dök ett blåmärke upp samtidigt som det gjorde skitont i fingret. Nu på morgonen har jag fotat fingret och blåmärket har blivit lite brunt. Fingret gör inte ont längre bara lite ont när jag skriver.

Brun fingerled.

Detta betyder att jag överlevde natten och morgonen är här. Jag äter min fil vid Storebror* och har som vanligt ångest för att åka iväg till jobbet. Men det går. Allting går utom tennsoldater och små barn, var det nån som sa en gång. Nån som inte alltid var så smart, men som i detta fall hade rätt.

Ha en bra dag!!! Och detta är inte bara amerikanskt uttryckt utan jag menar det.

*Storebror = min stordator

Livet är kort.

Read Full Post »

På natten ska man sova, på dagen ska man..?

Ett inlägg om sömnstörningar och roligare saker.

Det blev korv till middag igår. Chili- och chipotlekryddade kalkonbrännare. De gick inte av för hackor, kan jag meddela… Brändes gjorde de också, så de gjorde skäl för sitt namn. Jag grillade dem i ugnen och som tack för det spottade de hett fett på min vänsterhand. Som svar på detta bet jag i den. HA! Jag vann, typ!

Och skymningen var blå.

Försökte få ut Fästmön på en kvällspromenad, men hon var så trött och frusen att hon somnade under filten i soffan. Och när hon vaknade till kände ingen av oss för att gå ut.

Och skymningen var sepia.

I vart fall fick jag henne att regga sig för Quiz battle och vi körde några tuffa matcher. Det tar ett tag att lära sig knepen (man kan blockera andra från att knipa poäng och så), men annars handlar det mest om allmänbildning. Ett roligt och lärorikt spel! Tack Johan Kronprins, som tipsade om detta! Och jag blir alltid så stolt när jag lyckas klara sportfrågorna, för det tror jag inte om mig själv!

Och skymningen var lilagul… Som ett blåmärke…

Medan Anna slumrade läste jag om ruskigheter på Sandhamn mitt i vintern. Det var inte utan att jag satt och frös… Men det är en väldigt lättläst bok, en riktig bladvändare. Spännande som 17!

Vi hasade väl i säng framåt halv elva. Då hade jag fått delta i ett nytt gymnastikprogram, signerat Anna. Vi körde

Sågen.

Den går ut på att man står med benen brett isär och fötterna bladut, fattar varandras motsatta händer och… så att säga sågar. Jag skrattade så mycket att jag fick väldigt bråttom in på toa…

Sen skulle det sovas. Jag läste en stund till, släckte och somnade. Bara för att vakna sedvanlig tid, klockan 4.27. Det är så irriterande!!!

Jag vaknar alltid den här tiden.

För det mesta kan jag somna om, men i morse var det lögn i h-e! Jag låg vaken en och en halv timme innan jag slumrade till. Då drömde jag så konstigt! Min grupp frilansare från ett annat arbetsliv och jag befann oss plötsligt på institution 1 där vi skulle ha ett möte…

När Anna väckte mig klockan sju hade jag ett lätt dunkande huvud och kände ett svagt illamående. Men upp kom jag! När man är arbetssökande får man inte ligga och dra sig. Först skjutsade jag Anna till jobbet. På vägen tillbaka fick jag en vinkning av världens sötaste lilla pojke, säkert till hans vårdnadshavares förtret. Därefter parkerade jag mig vid datorn. Blogga lite, sen söka dagens tre jobb.

Min övervakare.

Det känns lite som jag kan tänka mig att det gör när man har fotboja: jag känner mig låst till hemmet, låst till att prestera, söka, söka, söka… Men idag ska jag faktiskt ut i verkligheten också och träffa min uppdragsgivare och vän Pe! Vi ska till och med luncha, fast man inte får det när man är arbetssökande (mina regler, för mig!). Tänkte passa på att handla hem lite förnödenheter också samt middag till i kväll, vad det nu blir. Fantasin flödar ju inte precis när det gäller mat…

Pe och jag ska träffas på Stormarknaden och testa ett av matställena där. Gissningsvis blir det en recension senare att läsa på en blogg nära dig – för den som är intresserad, förstås. Andra kan ju strunta i att läsa. Enligt webbplatsen finns det faktiskt hela elva (11) ställen på Stormarknaden där man kan äta… Jisses…

Vad händer hos dig idag??? Har du tid och lust, skriv gärna en rad eller två i en kommentar!

Livet är kort.

Read Full Post »

På väg tillbaka: Dag fem hemma

Oj oj, dagarna går och snart är det faktiskt julafton. Jag tvingade på Fästmön lite julklappar med sig hem igår. Jag hann ju inte köpa så många innan operationen, så vi har löst saken på annat sätt.

Tiden går, som sagt, och såret läker. Det stränar bara lite grann. Nej, värst ont just nu har jag i ryggen. Antagligen går jag och spänner mig och små, hemliga muskler tvingas jobba. Liksom min onda axel. Den protesterar lite.

Idag på förmiddagen skickade jag iväg en julhälsning till båda institutionerna och jisses så många fina svar jag fick tillbaka! Det trillar fortfarande in! Till och med prefekten på institution 2 tog sig tid att skriva några rader. Dess värre noterade jag att min anställning ännu inte är förlängd i systemet. Det oroar mig lite eftersom det nu är en massa helger. Jag vill inte ha nåt krångel med Försäkringskassan. Jag messade M om detta och fick veta att det är på g. Precis som det var före operationen…

För första gången sen dan före operationen satte jag i linserna idag. Känner mig alltmer mänsklig…

Linser för första gången sen dan före operationen.

På agendan idag stod att sortera in lite papper i pärmar. Det har jag gjort. Men så jobbigt det är att håla när man inte har några krafter! Medan jag satt och kämpade trillade det in mejl från A i Belgien. Det var ett tag sen vi hördes så det var riktigt kul att få lite nyheter!

Papper, papper, papper att sortera in i pärmar.

Idag återstår bara fyra sprutor, men den fjärde och sista skiter jag nog i. Jag kan inte begära att Anna ska åka in till mig på självaste julafton!

Bara fyra kvar…

Det är fem grader kallt idag och det snöar. Känns faktiskt inte helt fel att kura inomhus… Anna och äldsta dottern är på stan och julhandlar och jag är inte ett dugg avundsjuk på dem…

Jag tittar på tomtemusen innanför mera än på snön utanför mitt fönster.

Dagens terapiarbete har varit att stoppa pappersnäsdukar i en för sådana avsedd behållare. Det tog tre minuter. Vad ska jag hitta på nu?

Näsdukarna innan de hamnade i för dem avsedd behållare.

Jag sitter och väntar lite på Anna som kanske dyker upp vid 14-tiden idag. Hon börjar jobba klockan 16, så det är snävt med tiden. Men i morgon är hon ledig – från jobbet, vill säga. Inte från spruterierna eller julerierna… Jag är lite orolig för att hon stressar ihjäl sig.

Lite har jag läst i min nya bok på gång. Den har börjat mystiskt och bra och är synnerligen lättläst.

Min nya bok på gång!

Så har jag beundrat mina blåmärken och försökt fota dem. Men Ajfånen och jag kommer inte överens! Jag vet inte hur många gånger jag får ta om bilder för att de är oskarpa! Trist…

Det här är nog blåmärket från hell och det ser tusen gånger värre ut i verkligheten. Just nu är det mest brunt och grönt. Äcklisch!

Vad gör du idag då??? Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad!

Livet är kort.

Read Full Post »

En dag på vägen tillbaka

Min älskade fåtölj! Jag visste att det var 6 000 väl spendarade kronor när jag inhandlade den hösten 2008! I vanliga fall är den underbar, som nyopererad Toffla tycker jag att den är en ren mirakelmöbel. Jag kommer lätt i och ur den och jag låg bekvämt igår kväll, med fotstödet utfällt, och såg på TV.

Så här såg den ut 2010 och så här ser den fortfarande ut.

Sängen var nåt jag bävade för. Den är låg och mjuk. Men jag kom både i och ur den ganska lätt. Har pallrat upp med kudde under knäna och kudde på ena sidan. Jag ligger på rygg tills jag vaknar av att det gör ont. Då drar jag mig på sidan, motar med knäkudden – och så somnar jag om! Och du… att sova i sin egen säng är nånting verkligen underskattat…

Före klockan åtta i morse hade jag herrbesök i sovrummet. Två trevliga killar från Elitfönster kom för att försöka fixa den trasiga persiennen i vädringsfönstret i sovrummet, ett av de nya fönster jag fick inmonterade i september. Tyvärr lyckades de inte, så nu är ett nytt vädringsfönster beställt. Leverans: nån gång mitten – slutet av januari.

Allting tar sån tid. Vad jag än gör måste jag vila efteråt minst dubbelt så länge. Det är frustrerande och irriterande, men bra tålamodsträning. Jag har inte särskilt ont, bara lite och det är jag väldigt glad över eftersom jag inte har nån sorts smärtlindring alls efter sjukhusvistelsen. Det är mitt eget val och har med flera saker att göra, inte enbart tjurskallighet. Så nej tack, inga goda råd om smärtlindring – jag behöver ingen smärtlindring just nu.

Jag har tvättat mig hundra gånger, men rester från EKG-lappar och operationstejp sitter som berget. Upptäcker varje dag nya blåmärken. Det värsta har jag nog översidan av högerhanden, en bula som är brungrön just nu och som är ganska öm.

Aj aj på handen. Men den jävla Ajfånen visar bara hur rynkig min hand är. Blåmärket/bulan är rätt läbbig i verkligheten.

Min dag har jag tillbringat i kökssoffan. Där kan jag både sitta och ligga och den är skonsamt hård mot ryggen. Men tyvärr har jag svårt att resa mig från liggande till sittande. Du må tro att jag får fina magmuskler!

Fästmön kom hit på eftermiddagen. Det var gott att ses igen. Och jag tror att hon blev nöjd med att upptäcka att jag blivit betydligt mer rörlig sen sist vi sågs. Då, när jag var ett ämligt, ynkligt vårdpaket som inte kunde resa mig från sängen i sittställning utan två personers hjälp. Anna hängde en maskin tvätt som jag hade kört och sen gav hon mig min spruta. Hon stack så fint, så fint. Det sved bara lite.

Halv fyra kom Annas mamma och hämtade henne. De två var så snälla och hämtade ett gigantiskt paket till mig från Bokus. Ett paket som anlänt när jag var inlagd och som jag var rädd skulle skickas tillbaka om det inte hämtades ut inom en viss tid. Anna postade också mitt sjukintyg till jobbet innan hennes mamma skjutsade henne till jobbet. (Kom just på att institution 1 var och åt julbord idag… Själv har jag ätit en macka, lite yoghurt och druckit ett glas mjölk. Men jag är inte sugen på nåt. Inte ens julbord.) Och sen kom Annas snälla mamma hem till mig med det jättestora paketet!

Ett jättestort paket från Bokus hade kommit till mig när jag var inlagd.

Tänk, ett paket som vägde nästan fyra kilo – och inte en pryl i det var till mig själv! Hum hum, somliga har visst varit snälla, medan andra har varit elaka.

Nästan fyra kilo – och inte ett gram var till mig själv!

Jag ringde mamma när jag hade vilat mig från att betrakta paketet. Sen öppnade jag paketet. I kväll har jag slagit in tre (3) julklappar. Jag grinade när jag inte hade krafter nog att få snörena krusiga, men jag gav fan inte upp. Resten slår jag in en annan dag. Det är ju inte julafton än.

Nu ska jag hälla ner mig i min fåtölj. Jag har njutit av mitt trådlösa bredband hela dan. Leksaksdatorn har varit med mig i köket och när jag inte har orkat sitta upp har jag kunnat surfa på Ajfånen. Den julklappen till mig själv är nog Årets julklapp om jag får välja!

Det har gått en dag på vägen tillbaka. Det är många dagar kvar. Men jag är på banan igen, var så säker.

Vad har du gjort idag då??? 

Livet är kort.

Read Full Post »

Kroppsutsmyckningar

När man har varit på Sjukstugan i Backen som patient behöver man inte bekymra sig om kroppsutsmyckningar. Det står i en del papper att man ska lämna sina smycken hemma. Men deppa inte ihop! Du får så fina andra kroppsutsmyckningar på Sjukstugan.

Mitt lila blåmärke på handen, där kärlet sprack – precis som jag sa att det skulle göra – har nu blivit både rött och brunt. Beckers jävla färgkarta…

Beckers färgkarta…

Och trots att fyra, fem pers frågade mig om allergier igår och jag varje gång, om än lite surmulnare för varje gång, svarade att jag bland annat har kontaktallergi mot plåsterklister – vad tror du händer? De plåstrar som fan och jag insåg det försent. Rött är visserligen sött, men inte som eksem…Märkena efter EKG-plåstren tänker jag inte visa upp, du får hålla tillgodo med underarmen där jag hade nålen till narkos och läkemedel.

Rött är sött – men inte eksemform.

Nej, nu tröstäter jag lite mer Paradischoklad och så gråter jag en skvätt i luren när min egen valda Storasyster eller Fästmön ringer – TACK för att ni finns!

Livet är kort.

Read Full Post »

Grusbögar eller balltramp

Grusbögar eller balltramp?

Det är en fråga som jag inledningsvis ställer till dig. För tro det eller ej, ett av orden existerar faktiskt. Men för att du ska slippa anstränga din hjärncell ska jag avslöja sanningen:

Balltramp.

Balltramp är en sorts sårskada på häst, nära hoven. Ofta är det en hudflik som har rivits av, det kan se ut som ett skärsår, ibland som ett blåmärke. (Jorå, jag har googlat!)

Alltid lär man sig nåt nytt! Nu tyckte ju jag att balltramp lät kul, men sår är ju aldrig kul, eller hur?

Grusbögar då? Tja, det var Fästmön som läste lite för snabbt i lokalblaskan i morse. Det stod egentligen

grushögar…

Idag är det åter en mulen dag. Vi har nyss ätit sen frukost med färskpressad apelsinjuice (inga tillsatser, inget socker, bara själva fruktsockret). I alla fall jag känner mig supernyttig. Vad händer idag, denna sista semestertorsdag? Vi ska ut och handla mat, bland annat. Här tänkte huset bjuda på ost och kex och vin med druvor och/eller päron till middag. Det kan ju låta spartanskt, men vi är två ostälskare så vi lär glufsa tills det bara är skalkar kvar. Vin har jag visserligen i vinskåpet, men jag ska titta om jag hittar nåt som är extra gott till starka ostar.

Ost och kex och vin med frukt är emellertid ändå lite lite, så jag har tänkt mig att göra en för-middag lite senare, bestående av dessa guldklimpar, plockade av mammakusinen B:s man A:

Gulingar plockade av mammakusinen B:s man A. Mamma och jag fick dessa, men det blev aldrig tillfälle till tillagning, så nu ska Anna och jag glufsa i stället.

Jag tänkte slänga ihop var sin omelett med kantarellstuvning, det blir lagom gott och lätt.

Vad har du för matplaner idag???

Livet är kort.

Read Full Post »

Tro, under kompressen, mord och lite annat smått och gott

Känsliga läsare varnas för stark bild!!!

Det blev en mycket längre lunch än planerat idag, för vi, S och jag,  fastnade i en djup diskussion om tro. Och Bibeltolkningar. Och hur störd jag blev i morse när jag passerade kyrkan där min farfar var präst, kyrkan som numera är… reklambyrå… Precis när vi skulle dra dök fru Chef2 upp och joinade oss. S gav sig den på att försöka sälja Budskapet till fru Chef2, men jag tror inte han lyckades…

Tillbaka på kontoret fick jag återbud på eftermiddagens intervju. Därför blev det lite annat gjort på intranät och extranät mest. Och så tog jag mod till mig att riva bort tejpen och kompressen. Nu kommer den starka bilden:

Ett smärre blåmärke i armvecket efter sticket – och ett desto större, rött märke efter tejpen.

På vägen hem stannade jag vid Tokerian för att handla lite grejor till midsommar. Det var nog ganska smart, för där var tämligen tomt. En och annan kuf skymtades förstås, men det vågar jag inte nämna här för då anses jag så elak, så elak. Som vanligt var den största kufen jag själv.

Hemma i New Village blev jag så upprörd av ett brev från Journalistförbundet, där jag är medlem, om presskort. Mitt presskort går snart ut och för att få ett nytt måste jag ta mig till Stockholm. Vissa klockslag. På vardagar. Hur enkelt är det, liksom? Nåt ombud tycks inte finnas här i stan, så Stockholm blir närmast. Eller Västerås, tråååkiga stad. Äh, jag slängde några färskpotatisar omkring mig och sen var mitt goda humör tillbaka.

En färskpotatis på rymmen.

Jag känner mig nästan förkyld, men eftersom jag inte har varit det på över ett år, tror jag, tänker jag inte bli det nu heller. Fast jag har ganska ont i kroppen och det känns irriterat i näsgångarna.

En maskin grön tvätt snurrar medan jag har läst såväl TV-tidning som personaltidning. Enda glädjeämnet i TV-tidningen är att SvT sänder Morden i Midsomer i sommar – fast bara två (2) nya avsnitt. TV4 kontrar med att sända en annan brittisk deckare exakt samtidigt – nästa tisdag klockan 21. Men HA! Så bra! Jag pallar nämligen inte att se på TV4:s alla reklamavbrott så jag spelar in Kommissarie Thorne på DVD:n för att sen snabbspola. En timma på TV4 blir då cirka 40 minuter.

Efter TV-tidningen blev det personaltidningen och jag är fortfarande SKITSUR för att jag inte vann fototävlingen med dessa bilder:

Mina bidrag. 

Nä, i stället vann en dålig motljusbild på kossor (nååågot uttjatat motiv), en trist vinterbild på ett av husen på campus (inget liv alls i bilden) och en skitsnygg närbild på en blomfluga (vinnaren behövde absolut ingen fin kamera, h*n hade redan det). Första pris var en fin kamera. Livet är inte rättvist.

Nu ska jag ringa min mamma, för jag är rädd att hon känner sig ensam. Därpå blir det tvätthängning (jag har redan vikt gårdagens lass) och så middag samma som igår – leverpastejknäcke, allt för blodets skull.

Read Full Post »

Oförklarligt och plötsligt…

Plötsligt såg jag det. Oförklarligt hade det kommit dit. Ett blåmärke, ganska stort, på min hand. Det gjorde inte ont och jag har inte slagit mig. Det bara var där. Oförklarligt. Jag hatar mitt blod!..

Det bara var där i kväll.

Read Full Post »