Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘textil’

Ett inlägg om ett utfört dagsverke.


I morse var jag trött när jag vaknade,
men upp skulle jag – förrådet skulle städas och garderoberna rensas. Jag satte igång med garderoberna när jag hade skjutsat Fästmön till jobbet. Fortsatte sen i förrådet. Jisses…

Johan dök upp strax före avtalad tid och fick genast börja springa fram och tillbaka till soprummet med skräp. Vi åkte också två turer till Återbruket med grejor – kläder, resväskor, lite husgeråd, en gungstol, lite textil med mera.

Lite svårt att se på bilden, men det blev väldigt fint i mitt förråd!

Städat förråd

Det blev mycket ordningsamt i förrådet.


Eftersom vi blev klara
betydligt tidigare än vi trodde tog vi en tur till Stormarknaden för att fylla på mitt ölförråd. Men jag slog också till och köpte en ny mobil. Det blev en iPhone 5, för det var den Teliabutiken hade erbjudande på. Det tog ganska lång tid att kopiera över prylar från min tjänstemobil, men Johan och jag gick och tog en fika så länge. Sen när jag kom hem har jag upptäckt att varken kontakter eller kalenderuppgifter är kopierade… Kontakterna har jag nu lagt in för hand och kvar att lägga över är kalenderuppgifterna. Men det vet jag inte om jag orkar göra i kväll. Bilderna struntade vi i att kopiera, för dem har jag lagrade på annat sätt. Bara att tömma tjänstemobilen på dem, alltså.

iphone5black

Det blev en svart som tjänstemobilen, men en nyare modell.


Lite senare än vanlig tid
åkte vi och hämtade Anna och därefter bjöd jag på flott (!) middag på Mac Jack.

Johan o Anna väntar på mat

Johan o Anna väntar på mat.


Killarna på Mac Jack var så gulliga
och efterskänkte sex kronor plus en dipsås, för ingen av oss hade växel! Toppenställe!

Slutligen åkte vi till Himlen och hämtade saker som skulle lämnas till återvinning respektive kastas. Det blev lite rensat där också! Anna hade förberett det mesta så bra.

Nu luktar jag som en apa och är skittrött, så jag tänker med gott samvete kollapsa framför TV:n efter utfört dagsverke.

Jag har fått en fin rekommendation av M på jobbet till min LinkedIn-presentation. Den var så fin att jag faktiskt fällde en tår… Är det nån jag lär sakna så är det just M… Och Lille M, förstås! Och kanske en och annan ytterligare…


Livet är kort.

Read Full Post »

I dagens lokalblaska hittar jag en intressant artikel om detta med att ärva sitt yrke från föräldrarna. Det är faktiskt så många som var tionde som gör det! Siffran förvånar mig lite eftersom jag trodde att detta var en företeelse från äldre tider. Men icke!

Förr var det väl snarare så att pojkbarnen, sönerna, ärvde sitt yrke efter sin pappa. Bondsöner blev bönder, skomakarens pojke blev skomakare och så vidare. Men trots att tiderna är annorlunda idag och att det finns en massa fler olika yrken, tycker jag, är det sociala arvet nåt som väger tungt när man ska välja yrke.

Statistiska Centralbyrån och tidningen Du & Jobbet har undersökt hur det förhåller sig. Statistiken baseras på 2,3 miljoner personer där det finns en uppgift om en förälders yrke. Resultaten visar alltså att ungefär en tredjedel väljer samma yrkesbana som nån av föräldrarna! Troligt är, att man som ung väljer ett yrke där man kan föreställa sig hur livet blir. Och ett yrke man känner till, som föräldrarnas, påverkar. Det som är välbekant eller välkänt minskar liksom riskerna. Naturligtvis handlar det om trygghet, men också det faktum att man troligen får mer hjälp på vägen av föräldrarna om man gör ett yrkesval liknande deras.

Vissa yrken har också, enligt forskare vid Uppsala universitet, en stark personlig koppling. Som exempel nämns läkare, advokat, journalist och skådespelare.

Det blir även allt vanligare att döttrar ärver sin pappas yrke. Inom en del yrken som är mansdominerade har det visat sig att det är vanligt att de kvinnor som arbetar där har/har haft en pappa i yrket!

De tio vanligaste yrkena man ärver är

  1. fiskare/jägare
  2. vård- och omsorgspersonal
  3. växtodlare och djuruppfödare
  4. städare
  5. garvare, skinnberedare och skomakare
  6. fordonsförare
  7. maskinoperatörer, textil-, skinn- och läderindustri
  8. hälso- och sjukvårdsspecialister
  9. processoperatörer vid stål- och metallverk
  10. djuruppfödare och djurskötare

De tio yrkena som är ovanligast att man ärver är

  1. specialister inom biologi, jord- och skogsbruk
  2. fysiker och kemister
  3. biomedicinska analytiker
  4. säkerhets- och kvalitetsinspektörer
  5. samhälls- och språkvetare
  6. industrirobotoperatörer
  7. datatekniker och dataoperatörer
  8. lantmästare, skogsmästare
  9. tecknare, underhållare, professionella yrkesutövare
  10. administratörer i intresseorganisationer

När jag var barn vill jag bli professor i inre medicin eller hemlig agent. Mina föräldrar tyckte att jag skulle bli lärare. Min mamma jobbade främst som kontorist, min pappa som journalist. Jag skulle aldrig bli journalist, det var jag tvärsäker på. Jag blev informatör/redaktör…

Vad ville du bli när du var liten? Vad var dina föräldrar? Och vad blev du???

Read Full Post »

Dagens utflykt gick till Fruängen. Vi var bjudna på lunch hemma hos mammas kusin Barbro och hennes man Arne. Barbro hade snabbt rabblat en vägbeskrivning i luren härom kvällen, jag klottrade som attan – och igår var jag MYCKET TVEKSAM till om vi skulle hitta. Jag skriver nämligen som en kråka. Kråkfötter. Men faktum är att jag inte körde fel en enda gång! STOLT!

Kusinerna träffas inte så ofta eftersom Barbros föräldrar, som bodde i Metropolen Byhålan, inte längre är i livet. Men de var jättesnälla mot mig när jag var liten och mamma var sjuk! Jag minns inte alla gånger jag fick äta mig inte bara mätt utan übermätt hos Ester och Harry!!!

Barbros och mammas pappor var bröder. Ibland tar Barbro en tur neråt eftersom hon har en bror i Östergötland och för lite sen tittade hon faktiskt in till mamma i samband med en familjeangelägenhet. Men som sagt, det blir inte så ofta kusinerna träffas. Dessa två tjejer som lekte mycket som barn.


Barbro i turkost, mamma i rosa.

                                                                                                                                                              Extra roligt var det att Barbros och Arnes äldsta dotter Monica dök upp. Min syssling, som jag inte har träffat sen vi var tonåringar. Och det är länge sen, som du förstår… Solbränd och fräsch, med egendesignat armband kom hon på sin cykel från en av förorterna lite närmare Stan. Monica ska för övrigt på hantverksloppis i Norrtälje på måndag och sälja sina smycken. Varför inte ta en tur dit på eftermiddagen för att kolla in läget? Om jag inte minns fel var det mellan 16 och 18,  plats vet jag tyvärr inte. Men Norrtälje är väl inte så stort???


Monkey var lite trött efter cykelturen, men pappa Arne och mamma Barbro ser pigga ut.

                                                                                                                                                                  Vi bjöds på kaffe och hembakat när vi kom. Vädret var OK och vi kunde sitta ute. Härligt! Knappt hade vi svalt sista tuggan förrän vi bjöds in till ett härligt lunchbord med lax, färskpotatis, kantareller och annat smått och gott. Kantarellerna hade Arne plockat, men firren var från Coop…


Monica piggnade till av den goda maten.

                                                                                                                                                                    Den stackars Arne fick skäll för att han gett sig ut i svampskogen utan varken waranbricka eller mobiltelefon – eller hörapparat. Själv skrattade han mest lite smått åt fruns och dotterns oro.

Han är så cool, Arne! Inte nog med att han är en riktig tryffelhund med sina kantarellställen. Stolt visade han upp sina bridgepriser och berättade om sin frimärkssamling från Tyskland. Imponerande!

Barbro har varit lärare. Idag ägnar hon sig mycket åt att släktforska. Bland annat har hon grävt fram en halvfaster som fortfarande är i livet. Hon ser rätt sträng ut på bilden nedan, men är jättesnäll!


Barbro har grävt fram en halvfaster.

                                                                                                                                                               Monica jobbar också som lärare, men med bild, form och textil. Tänk så lite man vet när man är barn om vad man som blir av en som vuxen… Monica är två år äldre än jag och jag måste erkänna att jag såg upp till henne när hon besökte sin mormor och morfar om somrarna.


Textilfröken och Tryffel-Arne.

                                                                                                                                                                 Efter lunchen tittade vi på bilder av barn och barnbarn. Sen blev det dags för kaffe i pergolan igen, denna gång serverad till en ljuvlig smultron- och rabarberpaj och vispad grädde.


Paj med smultron och rabarber.

                                                                                                                                                                 Jag behöver väl inte säga att mamma och jag blev gaaanska mätta..? Man kan ju liksom inte låta bli att ta fast man inte borde…


Mamma hade en bra dag, tror jag.

                                                                                                                                                           Besöket rundades av med förevisning av träd, blommor och annan växtlighet. Vackra blommor fanns på både fram- och baksidan på tegelradhuset.


Här en gul ros som trots sin färg är vacker, tycker jag!

                                                                                                                                                              Jag fick se potatisodlingen i hinkar, äppleträd och ett utbyggt staket. Och i plommonträdet ett fågelhus, signerat Harry Berg, Barbros pappa.


Ett vackert fågelhus, signerat Harry Berg, i plommonträdet.

                                                                                                                                                        Vinbären var otroligt röda i solen. Men så gick solen i moln och vi packade in oss i Clark Kent* för avfärd hem till Uppsala. Jag varnade dock att vi kanske återvänder snart – för inte var det svårt att hitta till Fruängen, inte.

En skön dag i trevligt sällskap och med massor av gott att äta. Både mamma och jag är alldeles matta. Gissningsvis blir det lite TV (Kronprinsessans födelsedag) och lite dator nu i kväll, det är väl vad vi orkar…


De röda vinbären var extra röda i solen.

                                                                                                                                                             Stort TACK till familjen J!

                                                                                                                                                           *Clark Kent = my knight in shining armour

Read Full Post »