Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hemlig agent’

Ett inlägg om en bok.


 

Mannen i bruntDen 15 augusti 1987 var en regnig lördag. Då köpte – eller läste! – Siv Agatha Christies deckare Mannen i brunt. Hos mig hamnade den i mars i år tack vare Sivs dotter Agneta. Inte var boken ensam om att hitta nytt hem hos mig heller – Agneta kom med två stora papperskassar. Stort TACK till Agneta för alla härliga böcker! Nu har jag läst den första av böckerna från dessa kassar. Och det var, som du säkert har listat ut, Mannen i brunt.

Berättare i boken är Anne Beddingfield och varken miss Marple eller monsieur Poirot är med. Här är Anne detektiven, kan man säga. Anne har nyss förlorat sin far och längtar ut på äventyr i vida världen. Hon mellanlandar hos bekanta till fadern i London innan hon hamnar på en båt till Afrika. I London har Anne blivit vittne till hur en man faller framför ett tunnelbanetåg och en man i brunt rusar fram för att hjälpa honom i rollen som läkare. Men en mystisk upphittad lapp, ett kvinnomord i en utannonserad lägenhet och ett nytt möte med mannen i brunt gör att Anne inser att det är nåt skumt på gång. Hon vill lösa gåtan. Det är därför hon så småningom hamnar i Sydafrika, efter en spännande och inte helt händelselös båtresa. Den som är något bevandrad i just det landet kommer kanske att tänka på, förutom Nelson Mandela, diamanter… En del kärlek, en del hemlig agent och en del oskyldigt dömd finns också med i handlingen.

Mannen i brunt är en av Agatha Christies tidiga böcker. Hon debuterade 1920 och den här boken kom ut 1924. Det får man ta i beaktning när man läser den. Med detta sagt anar du kanske att jag tycker att den inte hör till Agatha Christies bästa böcker. Boken är ändå spännande och jag lyckas inte klura ut vem som är skurk förrän i slutet.

Toffelomdömet blir medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

I dagens lokalblaska hittar jag en intressant artikel om detta med att ärva sitt yrke från föräldrarna. Det är faktiskt så många som var tionde som gör det! Siffran förvånar mig lite eftersom jag trodde att detta var en företeelse från äldre tider. Men icke!

Förr var det väl snarare så att pojkbarnen, sönerna, ärvde sitt yrke efter sin pappa. Bondsöner blev bönder, skomakarens pojke blev skomakare och så vidare. Men trots att tiderna är annorlunda idag och att det finns en massa fler olika yrken, tycker jag, är det sociala arvet nåt som väger tungt när man ska välja yrke.

Statistiska Centralbyrån och tidningen Du & Jobbet har undersökt hur det förhåller sig. Statistiken baseras på 2,3 miljoner personer där det finns en uppgift om en förälders yrke. Resultaten visar alltså att ungefär en tredjedel väljer samma yrkesbana som nån av föräldrarna! Troligt är, att man som ung väljer ett yrke där man kan föreställa sig hur livet blir. Och ett yrke man känner till, som föräldrarnas, påverkar. Det som är välbekant eller välkänt minskar liksom riskerna. Naturligtvis handlar det om trygghet, men också det faktum att man troligen får mer hjälp på vägen av föräldrarna om man gör ett yrkesval liknande deras.

Vissa yrken har också, enligt forskare vid Uppsala universitet, en stark personlig koppling. Som exempel nämns läkare, advokat, journalist och skådespelare.

Det blir även allt vanligare att döttrar ärver sin pappas yrke. Inom en del yrken som är mansdominerade har det visat sig att det är vanligt att de kvinnor som arbetar där har/har haft en pappa i yrket!

De tio vanligaste yrkena man ärver är

  1. fiskare/jägare
  2. vård- och omsorgspersonal
  3. växtodlare och djuruppfödare
  4. städare
  5. garvare, skinnberedare och skomakare
  6. fordonsförare
  7. maskinoperatörer, textil-, skinn- och läderindustri
  8. hälso- och sjukvårdsspecialister
  9. processoperatörer vid stål- och metallverk
  10. djuruppfödare och djurskötare

De tio yrkena som är ovanligast att man ärver är

  1. specialister inom biologi, jord- och skogsbruk
  2. fysiker och kemister
  3. biomedicinska analytiker
  4. säkerhets- och kvalitetsinspektörer
  5. samhälls- och språkvetare
  6. industrirobotoperatörer
  7. datatekniker och dataoperatörer
  8. lantmästare, skogsmästare
  9. tecknare, underhållare, professionella yrkesutövare
  10. administratörer i intresseorganisationer

När jag var barn vill jag bli professor i inre medicin eller hemlig agent. Mina föräldrar tyckte att jag skulle bli lärare. Min mamma jobbade främst som kontorist, min pappa som journalist. Jag skulle aldrig bli journalist, det var jag tvärsäker på. Jag blev informatör/redaktör…

Vad ville du bli när du var liten? Vad var dina föräldrar? Och vad blev du???

Read Full Post »

Ikväll har jag hört en karl, inspelad från TV4 på min DVD-spelare, ett tiotal gånger skrika:

Pippa!

Och det var inte mig han ropade på utan sin exfru. Hon hette nämligen Pippa. Anna och jag har glott på The Diplomat, som TV4 visade två kvällar i rad.


Diplomaten skrek mycket på sin fru.

                                                                                                                                                                 En kvinnlig polis vid Scotland Yard utreder kopplingen mellan ryska maffian och en brittisk diplomat. När hon upptäcker att han i själva verket är hemlig agent på MI 6 bryter helvetet lös. Diplomaten byter identitet för att undkomma hämnd, men hans uppdrag är att stoppa terrorister från att komma över en atombomb, liten nog att rymmas i ett vanligt handbagage…

Brittiska deckare/polisfilmer brukar vara superspännande. Den här var spännande, men också bitvis rätt seg. Totalt handlar det om tre timmars film. Tre timmar som går tämligen långsamt. Bitvis är filmen rafflande, men det blir bara bitvis. Ger den ändå medelbetyg för ”nice try”.

Read Full Post »