Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘referent’

Bultande huvud och snurrande tankar

Ett alldeles för långt inlägg.


 

Min skugga i regnvatten på asfalt

Tredje dan med huvudvärk…

Tredje dan med huvudvärk. Roligare kan en ha. Men det finns ju en fördel med att ha huvudvärk: då vet en att en har ett huvud. Sen finns det andra som mår f*n så mycket sämre än jag, så jag ska verkligen inte klaga. I stället tänker jag positivt (”jag har ett huvud”) och så gissar jag att det handlar om att en massa spänningar håller på att släppa. Att ha levt med kropp och själ i katastrofberedskap i sex år och lite mer än åtta månader – i alla fall periodvis – tar ut sin rätt. Nu får jag snart en frist, en stunds vila. Det tackar jag för.

Det är naturligtvis också massor som snurrar i skallen. Funderingar om hur det ska bli och naturligtvis, om jag verkligen ska klara detta. När en har varit sjukskriven en längre tid fasas en in i arbete försiktigt och under övervakning. När en har varit långtidsarbetslös kastas en in i åtta timmars arbetsdag och förväntas prestera. Men klarade jag det 2011 klarar jag det nu, det vet jag.

Stenkast

Jag kanske får kasta en liten sten på handläggare så hon läser sina mejl…

Sen är det en massa praktiska saker att ta tag i också. Boka om möten och evenemang, till exempel, och försöka få tag i handläggaren på Arbetsförmedlingen. Jag mejlade henne  i onsdags eftermiddag, så snart jag hade fått beskedet. Idag är det fredag och jag har ännu inte fått nåt svar. Förhoppningsvis hör hon av sig och så görs det nån sorts paus. Sen måste jag ju på’t igen, för det här är ju bara ett kortare uppdrag. Eller rättare sagt, jag får naturligtvis fortsätta att söka jobb även medan jag jobbar. Men kanske koncentrera jobbsökeriet till nån eller ett par kvällar i veckan eller en dag i helgen.

En kan väl säga att mobilen och jag har varit väldigt tajta sen i onsdags. Det messas och rings och visst är det roligt att vänner hör av sig när det går bra för en i livet. Men med svarta stunder och nästan total tystnad i färskt minne har jag lärt mig läxan en gång till: jag måste kunna lita på mig själv, att jag kan hantera det svåra på egen hand, för stöd och hjälp är ofta långt borta. Att lära andra vuxna är inget jag vill syssla med. Jag tar det som lärdomar för egen del. Att säga till nån som är i en akut kris, ungefär…

Jag ser dig, jag ser hur du mår, men jag ska bara resa bort några dar/göra lite annat/göra en massa andra saker först en stund, SEN hör jag av mig

… det funkar inte. Livet och döden funkar inte så. Ens ord kan vara avgörande för om en människa hoppar framför tåget eller väljer att fortsätta stångas med livet.

Harskrank

Den här hyresgästen vet ALLA detaljer.

Men… jag blir glad när referenter hör av sig och jag blir glad att jag lyckades tvinga stackars vännen att ringa mig på gamm-telefonen, för jag ville PRATA och FÖRKLARA och BERÄTTA DETALJERNA, allt det som alla inte inte för höra, se eller läsa. Och jag blir extra glad för mejl som mammakusinen B:s igår, allra helst efter vårt ganska deprimerande telefonsamtal i förra veckan. Och så lilla mamma… Efter anmälan har hennes mardrömmar upphört, men hon har inte kunnat sova ändå för att hon är så glad för min skull! Jag önskar så att jag hade lön varje månad så jag kunde köpa henne den där höj- och sänkbara sängen och en ny TV, till exempel. Men nu när jag snart får lön igen måste jag lägga pengar på vinterdäck, annars får jag inte köra bilen i vinter, tandläkaren och optikern. Jag fick en sån generös… uppmaning av fantastiska Karl-Bertil häromdan att gå till optikern, så bara jag får veta när jag ska börja jobba ska jag ringa och boka tid för synundersökning.

Böcker Agatha Christie och Kristina Sandbergs Maj-trilogi

Jag lämnar deckargenren en stund för Kristina Sandbergs Maj-trilogi.


I morse klev jag med bultande huvud
ur sängen, tog en tablett och skjutsade min kära i ösregn till hennes jobb. Hemma igen klev jag tillbaka i sängen och unnade mig en stunds läsning. Jag har just påbörjat den första delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi, Att föda ett barn, som Uppsalaewa var så vänlig och gav mig som bonus när vi utbytte vinster. Det har inte blivit så mycket läst de senaste dagarna, varken böcker eller andra bloggar. En bok för recension är också på väg in, en bok av ytterligare en Uppsalaförfattare.

Bokuppslag och hand

Känslan av att få unna sig en stunds läsning i sängen en vardagsmorgon…


Idag står på mitt schema
att fortsätta göra några ombokningar, att ta hand om tvätt, att gå och handla och att hämta och skjutsa hem Anna till Himlen. Minstingen kommer hem idag och jag låter mor och son få fredagsmysa på egen hand. Själv ska jag se det sista avsnittet av Broadchurch, som jag spelade in på DVD-hårddisken igår kväll. Men i morgon joinar jag familjen i Himlen för räkfrossa med vitt vin.


Jag ska på räkfrossa i Himlen i helgen alltså, men vad ska DU göra??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett klarsynt – och samtidigt lite kryptiskt – inlägg.


 

Blekingegatan 32 och läsglasögon

Mina nyputsade läsglasögon och min bok på gång, Blekingegatan 32.

Det händer saker här, må du tro, även om det är mitt i sommaren, jättevarmt och semestertider. En del av oss jobbar ju. Jag jobbar, till exempel med att söka jobb. Putsade mina läsglasögon lite med diskmedel och ljummet vatten och hittade än det ena, än det andra intressanta.

Det gav resultat i ett telefonsamtal som i sin tur har lett till att jag presenteras som en kandidat för ytterligare ett jobb. Spänningen är olidlig, för det här är ett jobb jag är riktigt intresserad av, det löper över längre tid och det är i Uppsala. Nackdelarna är att det är en visstidstjänst – som vanligt! – och att det är en deltid. Men om jag klarar mig ekonomiskt skulle jag få tid över till att skriva färdigt min bok. Vill jag tro och hoppas. Jag berättade att jag ska iväg på en intervju nu på måndag, så vill man ha mig är det snabba puckar som gäller. Det blir lite extra pirrigt, onekligen, när det är två arbetsgivare som vill ha en… Jag kontaktade två referenter, men har bara fått svar från en. Ett väldigt fint svar som gjorde mig varm(are) om hjärtat – om det nu går i den här hettan…

På Twitter har jag en intressant diskussion igång med twitterkontot @Jobbannons. Det handlar om var man hittar intressanta jobb att söka och hur man söker. Spontansökningar tror jag inte ett dugg på – vis av erfarenhet som jag är både som jobbsökande och som arbetsgivarrepresentant! Arbetsgivarna har inte tid att läsa en massa CV:n och personliga brev eller ens ta emot samtal av jobbsökande som låter mer eller mindre säljiga. Man säger till dem som ändå når fram per telefon att mejla sitt CV – och sen läser man det inte – om man inte råkar ha nåt akut behov att anställa nån. Nej, det sätt som har funkat för mig är kontakter. Det är så jag har fått mina fyra senaste visstidsanställningar.

Men i övrigt har jag insett att jag ska lyssna lite mer på andra. Det är nåt jag verkligen behöver bli bättre på! Anders tipsade mig här på bloggen om ett PDF-verktyg som heter PDF Creator. Det lägger sig på datorn så att man kan välja Skapa PDF som alternativ när man först har valt Skriv ut. Det är precis det jag behöver! Och det däringa Soda, som jag hämtade hem, var inte så gratis som jag först trodde. Jag visste väl att det var en hake! Det var gratis under ett par veckor, därefter får man betala efter hur mycket man använder det. Så därför, TACK Anders, för tipset om PDF Creator!!! (I nyare Officepaket än det jag har kommer detta visst med som standard.)

Avslutningsvis… Topprida är ett intressant ord som jag ska använda lite mer. Och blått ÄR flott! Bara häverten är röd och genomskinlig…

Blå tvätt och hävert

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Humor är ett av mina överlevnadsverktyg. Men jag vet inte om jag överskred en viss politikers gräns för det roliga i morse. Fast det tror jag inte, jag är fullkomligt övertygad om att han har humor. Först fick jag ett sms från honom där han beklagade att han inte hört av sig förrän nu, men att han alltid – jag behöver inte fråga varje gång – ställer upp som referent. Jag svarade och tackade givetvis, men passade samtidigt på att uppmana honom att trycka på rätt knapp i riksdagen idag klockan 16. Jag fick aldrig nåt svar, men jag gjorde en sån här smiley 😉

Harkel, ja, jag är väl inte den smidigaste ibland. Man ska ju hålla sig väl med sina referenter, inte skämta om deras förtroendeuppdrag och riksdagsledamöters (dock inte min referents!) tillkortakommanden generellt sett…

Det blev en tur till Tokerian. Jag tänkte att jag kanske behövde skratta lite. Men det var bara dumt tänkt! Där var det inte roligt alls. Här är en rapport:

  • Efter tio meter blev jag galen på gympadojorna, som var med mig på premiärtur för säsongen idag. Den ena glappade och den andra klämde. Hur kan det komma sig? Har min ena fot växt och den andra krympt under vintern eller?
  • Inne på Tokerian fanns det inga plastpåsar vid grindarna – som vanligt. Däremot vimlade det av en massa människor som bar affärens kläder och som flamsande packade upp varor. Jag blev irriterad.
  • Vidare hade man lyft fram ett kaffe som billigt, men jag hittade ett som var fyra (4) kronor billigare halvkilot. HA!
  • Vid glassen noterade jag en tant som hasade omkring och pratade alldeles för högt. I sin mobil. Varför får folk megafoner när de pratar i sina mobiler? Jag vill inte höra vad de pratar om.


Jag vill inte höra vad folk pratar i sina mobiler om.                                       

  • Tandborsthuvudena till min tandborste fanns bara i trepack och var svinigt dyra – 155 pix. Men det var bara att svälja förtreten och scanna in skiten borsthuvudena.
  • Vid den så kallade bemannde scannerkassan var den som vanligt inte just bemannad. Falsk marknadsföring på skyltarna, hörrni!  Jag fick stå och svettas – i fem minuter minst!
  • Eftersom tandborsthuvudena hade ruinerat mig gick jag till uttagsautomaten när jag äntligen hade fått betala. Men det var nåt fel på den så jag fick inte ut en spänn! (Vem har för övrigt nånsin fått ut just en spänn ur en uttagsautomat?..)
  • Utanför entrén närmade sig  mig ett suspekt objekt med svår acne och frågade om jag skull vägen in till stan. Jag hade lust att fräsa nåt i stil med

Vadårå? Tror du att jag har lust att promenera med dig eller?

men svarade

Nej.

  • Det enda roliga under hela turen var en unge som hade käkat så mycket blängsylta att hon måtte ha blivit baktung så hon ramlade på sin feta bak i en snöhög när hon backandes GLODDE på mig (ser jag ut som en apa eller vad?). Dessutom hade ungen en ful mössa och ett tant-namn. Hennes pappa försökte förgäves få med henne att leka, men hon tyckte minsann att det var roligare att ligga i en snöhög och glo på Tofflan.

GAH! Nu ska jag läsa en saga om en liten kattunge, eller nåt, så att jag blir snäll och glad igen, för det här var inte roligt.

Som vanligt är personer och annat FÖRVRIDNA/ET från verkligheten och ser i själva verket helt annorlunda ut.

Read Full Post »

Ägnade en god stund på förmiddagen åt att leta en utredning som NÅN uppenbarligen inte längre vill ha till offentlig beskådan. Kontaktade därefter en referent som jag inte lyckats få tag i tidigare. Och sen blev det lite bråttom…

Färden in till stan började med att jag såg en gammal demon i backspegeln. Det var svårt. Det var mycket svårt att se vederbörande. Men som tur var skildes våra vägar efter nån kilometer.

Hade precis klivit ur bilen, lagt i parkeringspengar och biljetten i fönstret. Hastade! Då möter jag ”Heliga Birgitta” som jag inte har sett på x antal år!!! Jag hade bråttom och HB hade bråttom så det blev en varm och snabb kram, frågor om jobb och så fick hon mitt visitkort med orden:

Nu ringer du! Vi måste prata mer över lunch eller fika!

Gick sen ner till labbet. Jag frös och då drar ju kärlen ihop sig. Påpekade detta samt att jag var skiträdd, men den duktiga biomedicinska analytikern träffade rätt på en gång! Firade detta med en fika på Storken, där jag också träffade min vän Greken och fick en kram.


Storkens minsta kaka, en latte och lite läsning – före lunch!

                                                                                                                                                             Nån timma senare mötte jag F för lunch! Det var också alltför länge sen jag träffade denna VÄN. Men det är aldrig svårt att ta upp vänskapen direkt trots att det var månader sen vi sågs. När jag skulle ta av mig tröjan upptäckte jag att jag hade lämnat så mycket blod att plåstret var rött och blött. Du ska veta att jag nästa svimmar vid åsynen av blod, men eftersom vi var på Lokal var det bara att traska in på närmaste toalett och tvätta av eländet. Tröjan hade klarat sig!

Fästmön messade att mormor dyker upp i eftermiddag, så jag bröt upp och åkte hem för att fixa ett par saker innan jag ska vidare till Annas jobb för att plocka upp henne.

En räkning och TVÅ FINA KORT var dagens innehåll i postboxen! Tack VÄNNER, ni vet själva vilka ni är!


Östergyllens landskapsblomma – eller en Folkpartisymbol – till vänster, en mer kaxig attityd har vykortet till höger, som bär texten: ”Make your own damn dinner.”

Read Full Post »