Maria Wern: De döda tiger

Ett inlägg om en TV-serie/film.

---

 

Anna Jansson är en av mina favoritförfattare av spänningslitteratur. Eller deckare, som jag helst kallar genren. Igår hittade den sjuttonde och senaste boken i serien om polisen Maria Wern på Gotland hem till mig. TV4 visar då och då filmatiseringar av hennes böcker. Nu har ytterligare två avsnitt av Maria Wern gått, denna gång med undertiteln De döda tiger. I kväll var det dags för upplösningen.

Den här gången har en läkare försvunnit. Mannen är inte bara läkare, han arbetar hårt för välgörenhet. Men så hittas han, dumpad vid en vägkant. Han tas in för vård och det visar sig att han är förgiftad. Som så ofta är verkligheten varken svart eller vit. Doktor Helmersson har fler fiender än man kunnat ana, visar det sig. Dessutom hade han en otrohetsaffär med en biomedicinsk analytiker (laboratorieassistent). När hon också försvinner leder spåren till en patient som har sänt hotbrev. När en tredje person försvinner brinner det i knutarna, minst sagt.

På nåt vis blir de här två avsnitten ett försök till samhällsengagemang, ett sätt att diskutera prioriteringar i vården. Tyvärr känns det inte riktigt trovärdigt – många läkare anser nämligen att de verkligen är små gudar. Samtidigt är det spännande och jakten på tiden trappar upp spänningen. Dessvärre trappar relationsdramatiken hos polisen ner den igen. Nä, det här var mindre lyckat. Böckerna ÄR bättre!

Toffelomdömet blir

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Miss Marple: A pocket full of Rye

Ett inlägg om söndagens Miss Marple-film.

Det har verkligen blivit tradition nu att glo på Miss Marple-filmer på Sjuan på söndagar. Ett tag tyckte jag att den typen av film var ganska trist. Nu kan jag bli smått road av dem, kanske för att de inte är så fruktansvärt blodiga även om det mördas ganska friskt i dem. Igår gick filmen en timme senare än vanligt, men Fästmön och jag laddade med lördagsgodis (ja, vi hade ju inte ätit det, kom vi på!) och tittade på Miss Marple: A pocket full of Rye (2008).

En ”ny” miss Marple kvällen till ära!

Kvällen till ära (?) var det en ny miss Marple som vi fick se. Ja, det vill säga en ”ny” skådespelare. Julia McKenzie, som starkt påminner mig om en av mina före detta chefer, ersatte från och med 2008 Geraldine McEwan i rollen som miss Marple. Båda gör egna tolkningar av rollen. Jag måste säga att jag gillar Julia McKenzies mycket!

I söndagens film mördas en affärsman. Han dör plötsligt på jobbet, men det visar sig att han har blivit förgiftad hemma, vid frukosten. I hans fick hittas råg. Snart mördas fler personer. Miss Marple kände en av dem och reser därför dit för att erbjuda polisen sin hjälp. Detta är en mindre blygsam miss Marple, nämligen. Naturligtvis ser hon snabbt kopplingen till ett nursery rhyme. Dessutom kommer hon förstås på vem som är mördaren.

Det var roligt att se en ny miss Marple, en äldre kvinna som tar för sig mer. Välspelat, lite humor och lite spänning. Inte blir det högsta Toffelbetyg, men högt blir det!

Livet är kort.

Read Full Post »

Edge of Darkness

Ett inlägg om en film.

Dotter besöker far. Dotter kräks och blöder nsäblod. Far och dotter går för att åka till sjukhus. Nån skjuter dotter. Det är inledningen på filmen Edge of Darkness (2010), inspelad på DVD:n från Kanal 5, som Fästmön och jag såg i kväll.

En fars kärlek till sin dotter, kan man säga att filmen handlar om.

Naturligtvis kan pappa Craven, som är polis, inte låta bli att utreda sin dotters mord. Men han kör sitt eget race. Snart kommer han på att dottern har upptäckt oegentligheter på sin arbetsplats. Kräkningarna beror på att hon är förgiftad, upptäcker Craven. Och han inser att nån försöker förgifta även honom. Inte bara det, förresten. Filmen är fylld av biljakter. För Craven jagas. Företagsledaren för företaget där dottern arbetade har starka vänner på prominenta positioner i samhället. Så starka att även gamla lojaliteter prövas.

Det här är en nästan två timmar lång film (ännu längre om vi hade sett den direkt på TV, nu kunde vi, tack och lov, spola förbi reklampauserna!). Jag var inte på mitt allra piggaste humör, men jag lyckades hålla mig vaken och till och med tycka att den här actionrullen var riktigt bra.

Högt toffelbetyg!

Livet är kort.

Read Full Post »