I skymningen sjunger koltrasten

Ett inlägg om en bok.

---

 

Det finns böcker och det finns böcker. Att en bok kan ge tröst och inge hopp och vara så otroligt vacker som I skymningen sjunger koltrasten visste jag inte. Tack, Linda Olsson, som skrev den och Brombergs, som gav ut den och som gav den till mig!

Tre udda existenser lever som grannar i ett hus på söder i Stockholm. Det är änklingen Otto, den unge tecknaren Elias och den undanglidande Elisabeth. Alla tre bär de på berättelser. Av en slump korsas deras vägar, det är ett bokpaket som har kommit fel. Plötsligt finner sig Elisabeth stå i tacksamhetsskuld till Elias – och det vill hon inte. Men genom litteraturen dras de tre till varandra. Elias, som är dyslektiker, tecknar en bok och vill att Elisabeth ska skriva den.

Jag började läsa den här boken igår och jag hade svårt att släppa den. Mamma fick läsa den när hon var här och tyckte att den var

ovanlig, men bra!

Själv har liksom ätit orden, låtit mig sugas in i boken, slukas upp av den. Det är så skört, livet. Det kan vara så vackert och det kan vara så… kallt och hårt. Och kanske är det så att man måste igenom det kalla och hårda för att livet ska bli vackert igen. Otto säger på ett ställe:

[…] Jag tror att min mamma älskade mig, men hon hade så många sorger att bära att de ofta tog över. Sorgen över det hon mist överskuggade glädjen över det hon hade kvar. […]

Dessutom måste vi öppna våra sinnen, som bifiguren Maja i boken säger, enligt Elias:

[…] det som vi verkligen behöver ofta kommer till oss. Att vi bara måste vara observanta, se till att inte missa de små tecknen. […]

Jag önskar mina nära och kära att precis som Otto på sidan 229 få vakna av… lycka.

Det här är en otrolig bok om bland annat böckers och skrivandets del i en läkandeprocess. Toffelomdömet blir det högsta.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Har du ärvt ditt yrke?

I dagens lokalblaska hittar jag en intressant artikel om detta med att ärva sitt yrke från föräldrarna. Det är faktiskt så många som var tionde som gör det! Siffran förvånar mig lite eftersom jag trodde att detta var en företeelse från äldre tider. Men icke!

Förr var det väl snarare så att pojkbarnen, sönerna, ärvde sitt yrke efter sin pappa. Bondsöner blev bönder, skomakarens pojke blev skomakare och så vidare. Men trots att tiderna är annorlunda idag och att det finns en massa fler olika yrken, tycker jag, är det sociala arvet nåt som väger tungt när man ska välja yrke.

Statistiska Centralbyrån och tidningen Du & Jobbet har undersökt hur det förhåller sig. Statistiken baseras på 2,3 miljoner personer där det finns en uppgift om en förälders yrke. Resultaten visar alltså att ungefär en tredjedel väljer samma yrkesbana som nån av föräldrarna! Troligt är, att man som ung väljer ett yrke där man kan föreställa sig hur livet blir. Och ett yrke man känner till, som föräldrarnas, påverkar. Det som är välbekant eller välkänt minskar liksom riskerna. Naturligtvis handlar det om trygghet, men också det faktum att man troligen får mer hjälp på vägen av föräldrarna om man gör ett yrkesval liknande deras.

Vissa yrken har också, enligt forskare vid Uppsala universitet, en stark personlig koppling. Som exempel nämns läkare, advokat, journalist och skådespelare.

Det blir även allt vanligare att döttrar ärver sin pappas yrke. Inom en del yrken som är mansdominerade har det visat sig att det är vanligt att de kvinnor som arbetar där har/har haft en pappa i yrket!

De tio vanligaste yrkena man ärver är

1. fiskare/jägare
2. vård- och omsorgspersonal
3. växtodlare och djuruppfödare
4. städare
5. garvare, skinnberedare och skomakare
6. fordonsförare
7. maskinoperatörer, textil-, skinn- och läderindustri
8. hälso- och sjukvårdsspecialister
9. processoperatörer vid stål- och metallverk
10. djuruppfödare och djurskötare

De tio yrkena som är ovanligast att man ärver är

1. specialister inom biologi, jord- och skogsbruk
2. fysiker och kemister
3. biomedicinska analytiker
4. säkerhets- och kvalitetsinspektörer
5. samhälls- och språkvetare
6. industrirobotoperatörer
7. datatekniker och dataoperatörer
8. lantmästare, skogsmästare
9. tecknare, underhållare, professionella yrkesutövare
10. administratörer i intresseorganisationer

När jag var barn vill jag bli professor i inre medicin eller hemlig agent. Mina föräldrar tyckte att jag skulle bli lärare. Min mamma jobbade främst som kontorist, min pappa som journalist. Jag skulle aldrig bli journalist, det var jag tvärsäker på. Jag blev informatör/redaktör…

Vad ville du bli när du var liten? Vad var dina föräldrar? Och vad blev du???

Read Full Post »

Det händer så mycket…

Just nu händer det så mycket runt omkring. Det känns nästan som om jag inte hinner med. Det är så mycket jag vill skriva om, kommentera och framför allt uppleva. Här kommer därför några samlade saker, lite smått och gott i ett enda inlägg.

Kerstin Thorvall gick bort i fredags, 84 år gammal. Hon har betytt mycket för feminismen men också gjort stora insatser som barn- och ungdomsförfattare. Detta trots att det var reklamtecknare/modetecknare hon utbildade sig till från början! Själv kan jag inte säga att jag har haft nåt särskilt förhållande till Kerstin Thorvall. Jag har läst några av hennes ungdomsböcker – i min ungdom – men annars har jag inte läst hennes vuxenlitteratur. Tyvärr. Kanske är dags nu. Jag har ju insett att hon betytt en hel del inom den svenska litteraturen… På mig har Kerstin Thorvall inte gjort nåt större intryck. Än. Sent ska syndaren vakna. Fast jag tyckte att hennes teckningar var rätt fula. Men idag kan jag se att de var snabba drag av en penna – och fascineras lite av deras falska enkelhet.

En av Kerstin Thorvalls ungdomsböcker som jag faktiskt har läst!

                                                                                                                                         Skrivrummets Lena Köster hade en helt lysande intervju med Eva Dahlgren i fredags. Läs den! Den intervjun har fokus på lite annat än det vanliga om Evas homosexualitet – även om detta förstås berörs också. För det tycks vara ett måste när man intervjuar Eva Dahlgren. Tyvärr igen. Eva Dahlgren är så mycket mer än kändis-flata, typ…

Eva Dahlgren. Den här bilden har jag lånat från hd.se och det fick jag antagligen inte…

                                                                                                                                                             Och så igår… Out of the blue… Fästmön och jag var i Stockholm för att förlusta oss. Träffade fru Hatt. Gick i affärer. Glodde på en utställning. Så ringer min mobil. En röst från mycket länge sen, 1981. Det blev en chock, förstås. Jag har knappt hämtat mig än. Jag vill höras igen även om jag inte är säker på att gamla kontakter alltid kan knytas ihop igen. Fast försöka kan man ju.

I eftermiddag åker vi ut till Förorten och blir där i veckan med barnen. Vi ska handla först idag och ta ett varv med dammsugaren innan vi hämtar barnen. Sen blir det födelsedagsfika framåt kvällen. Den mest älskade fick paket och gräslig sång av fästmö med magont och halsont i morse. Frukost serverades i köket. Jag älskar henne och hoppas att hennes ”nya år” blir bättre än det gamla.

Read Full Post »