Vecka 27: Sommarregn och Vintersnö

Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.

Redan torsdag i första juliveckan. Dags att kolla in de senaste sju dagarnas höjdpunkter (sommarregn) respektive dalar (vintersnö). Enligt mig är det så här:

Sommarergn

• Ubbes bageri och konditori (Fortfarande ett russin i byhålekakan!)
• Motala Motormuseum (Du kan inte missa det nästa gång du är här!)
• Utflykt till Stöllestan (Ett vackert ställe.)
• Sarah Dawn Finers sommarprat (Hon höll mig sällskap i en och en halv timmes bilresa.)
• Älskade, omtänksamma Fästmön (Som ser till att jag äter nåt annat än bara skräp.)

Vintersnö

• Svensk äldrevård (Inblickarna via Gabriels blogg ger mardrömmar! Vem vågar bli gammal och hjälplös?)
• Obegripliga platsannonser (Vill vissa företag egentligen rekrytera?)
• Nya färdtjänstregler i Metropolen Byhålan (Och även här obegriplig och dålig kommunikation med användarna.)
• Sportevenemang som stänger in (Vätterntriathlon stängde av stan från trafik och vi blev instängda. Att sport är så jävla viktigt tycke jag är fånigt!)
• Ibland gör det bara så ont (Och det enda som kan hjälpa är praktisk hjälp – som inte finns att få.)
• Oönskade säljarsamtal på mobilen (Från och med nu anmäls ALLA!)

Livet är kort.

Read Full Post »

När livet vänder: Ulrika

Avskalat. Modigt. Sorgligt. Och ändå hoppfullt och livskraftigt. Så vill jag sätta mina ord på den tredje delen av När livet vänder. Det program där Anja Kontor möter Ulrika som förlorade sitt enda barn i en trafikolycka.

Ett löv dör och faller av sitt träd, det sker varje år. Men barn borde inte få dö före sina föräldrar.

Ulrika körde själv olycksbilen. Med i bilen fanns en kompis och hennes barn. Alla blev skadade, men de båda pojkarna dog. När Ulrika berättar om olyckan gör hon det i presens. Det enda som hörs är hennes röst. Ibland pausar rösten och vi får se på naturbilder i rutan, nån gång lite musik till. Men det är avskalat, det är jobbigt, man kommer inte undan. Barn borde verkligen inte få dö före sina föräldrar. Och hur klarar en förälder av att gå vidare?

Det klart att Ulrika själv ville dö när hon fått veta att sonen Jonathan hade förolyckats. Som tittare får vi inte veta hur lång tid det tar innan det vänder, innan Ulrika gör en deal med sig själv om att inte dö utan fortsätta leva.

Men hon gör dealen och hon lever idag. Hon har flyttat från huset på andra sidan Vättern till en lägenhet i Uppsala, nära kompisen som var med i bilen vid olyckan, kompisen som också förlorade en son. Man skulle kunna tro att vänskapen gått sönder, att skuldkänslor skulle ersätta vänskapsbanden. Men Ulrika och hennes kompis har blivit ännu tajtare – de två är ju de enda som vet hur det känns.

När Anja Kontor frågar var Ulrika tror att sonen finns nu, svarar hon att hon tror att han finns i nån sorts himmel…

[…] en plats där tiden står stilla […]

En mycket stark halvtimme, som knappast kan ha lämnat nån som tittat oberörd (om tittaren då inte har ett hjärta av sten). Anja Kontor är lysande, hon låter huvudpersonen tala så gott som fritt, passar in med några frågor då och då för att leda berättelsen vidare.

Det här var ett riktigt bra TV-program, jag är alldeles matt. Nu ska jag försöka se de två tidigare programmen, som jag missat, på SvT Play. Totalt blir det åtta program.

Det känns fånigt att sätta Toffelbetyg på nånting så bra, men jag gör det ändå. Och självklart blir det det högsta!

Livet är lite kortare för en del.

Read Full Post »

Übertrött, überrandigt men übernöjd

Lite ont har jag allt idag, men mest i den dumma hälen. Det betyder att jag har rört mig mer normalt än på länge och på sätt och vis är det en välkommen smärta, ändå inte. Jag trodde hälen hade fått vila och värka ut ordentligt nu, men inte.

Jag tvättade och hängde en maskin tvätt som jag glömde bort igår. Fattar inte varifrån all smutstvätt kommer…

Varifrån kommer all smutstvätt? Fast den här är ju ren, förstås.

Under förmiddagen torkade jag också av handfat, hyllor och toa. Det tog hela förmiddagen, i vanliga fall tar det en timma. Men detta är min takt just nu. Under tiden hade jag tre Wordfeudmatcher på gång. Det var väldigt smart, för jag satte mig ner och vilade emellan. Jag är fortfarande übertrött och orkeslös. Minsta ansträngning och jag blir helt slut. Hoppas få lite energi om Fästmön orkar släpa runt mig utomhus i dagsljus de kommande dagarna.

Av bara farten bäddade jag rent i gästrummet också. Nu är där väldigt randigt, fast det upptäckte jag inte förrän jag hade bäddat. Så fånigt!

Überrandigt.

Jag har pysslat lite med mina fådda blommor och rensat lite i rabatterna, så att säga. Ägnat några stunder däremellan åt mitt jättesudoku och min bok på gång.

Mamma ringde på eftermiddagen och jag fick springa (!) efter en fungerande telefonlur. Telefonerna är ju på jämt just nu, vilket för med sig att de också laddar ur fortare.

Nu väntar jag på Anna, men det dröjer en stund till innan hon dyker upp. Köket tänkte servera köpe-pizza i kväll. Undrar hur det går att få ner. Jag är inte ett dugg sugen, men faktum är att aptiten har blivit bättre! Idag har jag ätit både frukost (mild lättyoghurt med müsli) och lunch (nyponsoppa med keso och Mariekex). En bra dag hittills, tycker jag och är mer än nöjd, det vill säga übernöjd. Jag känner hur krafterna och orken återvänder, men jag är också lyhörd för när kroppen säger

Stopp och belägg!

I morgon blir det troligen en shoppingtur. Vi behöver inhandla mat till helgenhelgen och till nyårshelgen. Jag undrar hur det går… Det kanske blir Annastackaren som får skena i mataffärerna medan jag bara skjutsar. För se shoppingturer och sånt räcker inte orken till för. Inte än.

Nån som har krafter är denna amaryllis som jag fick av Anna tills jag skulle komma hem från sjukhuset. Kolla, den ser ju ut som om den ska explodera snart!

”Opp, Amaryllis…”

Har försökt vila en stund, men se det är visst omöjligt. Är nog lite übertrött, som sagt…

I kväll ska jag föreslå Anna att vi glor på film. SvT1 visar I rymden finns inga känslor klockan 22. Vad har du för planer till kvällen???

Livet är kort.

Read Full Post »

Det var nån som ondgjorde sig över riddar Blåtand…

För ett tag sen berättade en av mina bloggvänner om nåt pucko som hade ondgjort sig över folk som använder blåtand till sina mobiler. Jag tillhör den kategorin människor – ja, inte den som ondgör sig över blåtandanvändare utan den som använder blåtand – och jag vill därför använda bloggen för att i min tur ondgöra mig över dumma människor. För jag kan inte inte kalla häcklare av blåtandanvändare nåt annat!

En sån här har jag i örat och då blinkar den oftast blått.

                                                                                                                                                             OK, jag kan hålla med om att det kanske ser fånigt ut att gå omkring med en grej i örat som kanske blinkar blått. Men det ser baske mig inte dummare ut än att gå omkring med ett par hörlurar i öronen.

Jag använder min blåtand eftersom det är ett glapp i min mobil som gör att ljudet i apparaten vibrerar. Med blåtanden låter det kristallklart. Men naturligtvis har jag andra skäl också! Säkerhet är ett av dem.

Fördelarna med blåtand är att du har händerna fria. Därför är en blåtand alldeles utmärkt att ha i örat när du kör bil, cyklar eller gör nåt annat som helst kräver båda händerna. Nästa år kan det komma en ny lag som förbjuder mobilanvändning bakom ratten – om man inte ringer med blåtand eller annat handsfreetillbehör i örat. Jag tycker att det vore en alldeles utmärkt lag. Blåtand i örat och två fria händer till bilkörning är betydligt säkrare än enhand om mobilen och en hand som ska sköta såväl ratt som blinkers och växelspak.

Så ondgör dig gärna, men jag kör med min blåtand! Själv kan du ju vingla runt på gatorna i ditt fordon och vara en trafikfara – om du nu tycker att det är smartare.

Read Full Post »

Babel den 9 september: Poesi och terapi

Mår man bättre om man skriver? Det var en av frågorna och temana i veckans Babel på SvT2. Men som vanligt fanns det flera teman liksom en intressant blandning gäster och reportage.

Bob Hansson slipper vi inte den här gången heller. I höst ska han söka lyckan. Missförstå mig rätt, jag gillar Bob Hansson, men INTE tramsinslag i programmet. Jag orkar inte skriva om eländet… Bara en detalj: det är SÅ NJUTBART att lyssna på Zinat Pirzadehs mjuka brytning – UNDERBART!

Först ut i dagens program var poeten Johannes Anyuru – som just debuterat som romanförfattare. Tre diktsamlingar har det blivit, förra året debut som dramatiker. Och nu alltså också romanförfattare. En nyklippt Anyuru lyckades för det mesta undvika ögonkontakt med programledaren när han försökte förklara hur jobbigt det var att under början av 2000-talet bli så känd. Daniel Sjölin placerade hörlurar på författaren när han överöste den nya romanen med beröm. Fjäskskydd. Jo, jag tackar, jag. Överspänt och fånigt grepp. Neetlitteratur* blir genrebeteckningen. Genren omfattar utanförskap, ofta alkoholmissbruk och är ett manligt tillstånd. Ärligt talat förstår jag inte vad romanen handlar om, men jag är ju varken missbrukare eller manlig…

Johannes Anyuru, neetlitterär debutant. Bilden är lånad från Babels hemsida.

                                                                                                                                                    Babels STJÄRNREPORTAGE handlade om rockstjärnan Patti Smith som gett ut självbiografin Just kids. Boken behandlar åren med fotografen Robert Mapplethorpe.

Så blev det ytterligare en artist i studion, Caroline af Ugglas som tillsammans med terapeuten och poeten UKON (Ulf Karl Olov Nilsson) debuterar i höst med boken Hjälp, vem är jag? Caroline af Ugglas är som vanligt MYCKET i intervjun, UKON är mest konstig. Mannen är otroligt långbent, hans högra lillfinger är krökt, han har sneda, mandelformade ögon. Han ser kort och gott SPÄNNANDE ut! Intervjun fortsätter i ett reportage om terapi – i filmens, TV:ns och litteraturens värld. Intressant!

Så ansluter Marianne Sällström, författare och lärare i terapeutiskt skrivande. Då känns det mer stabilt i studion! Marianne Sällström pratar om skrivandet som terapi, en terapi som forskarna är eniga om är framgångsrik! Poeten och koreanen Ko Un deltar via skype och tycker till om detta.

Veckans boktips blev:
Johannes Anyuru: Aniara av Harry Martinson
UKON: Witz-bomber och foto-sken av Jonas J Magnusson och Cecilia Grönberg
Caroline af Ugglas: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Nästa veckas program innehåller

Triss i ess

enligt Daniel Sjölin. Vi får la se…

                                                                                                                                                   *Neet = Not in Education Employment Training

Read Full Post »