I rörelse den 3 september 2012

Veckans första I rörelse är ett citat ur Because the night, låten som Patti Smith blev känd för.

Take me now baby here as I am
Pull me close try and understand
Desire is hunger is the fire I breathe
Love is a banquet on which we feed

Because the night belongs to lovers
Because the night belongs to love
Because the night belongs to lovers
Because the night belongs to us

Livet är kort.

Read Full Post »

Lördagsliv

I natt hade vi världens åskväder här med blixtar och dunder och regn. Men det höll inte i sig så länge, faktiskt, och gjorde inte heller nån större skillnad på luften. Den var lika klibbig idag som igår.

Jag ville åka ner till Vaksala torg för att kolla eventull loppis, men Fästmön ville hellre åka till Storvad och lägga oss vid floden. Vi tog med oss Elias och var sin filt och drog iväg.

Det var gott om plats idag och vi intog en grusplätt nära vattnet. Lugnt och skönt, bara ett par på gräset en liten bit bort och en trio på gräset på andra sidan. Men sen… kom familjen Skogsmulle, mamma, pappa och liten unge. Mamman och pappan diskuterade urtråkiga saker med megafonröster och lilla ungen hörde aldrig vad de sa. Dessutom var den lilla iförd en Hello Kitty-baddräkt. Mamman hade beige shorts, pappan beige strumpor till sina jeansshorts. INTE sniggt nånstans! Dessutom hade de matsäck med sig samt öl vilket lockade till sig getingar. Smarta pappan försökte då täppa till getingarnas bo i sanden. Naturligtvis blev de randiga bara ännu ettrigare. Det slutade med att familjen åkte. Cykel, förstås. Med hjälmar på huvena alla tre.

Jag försökte finna ro genom att läsa Främlingen i huset och att söka mig till vattnet en bit bort. Men ron ville inte infinna sig.

Jag fann inte ro vid vattnet idag.

                                                                                                                                                                 Strax innan pappan i familjen retade upp getingarna hade tre kanotister anlänt. Den ena av dem pratade jättehögt i en mobil när han stigit iland – vem var liksom intresserad av körsbärssylt??? –  medan de andra två bara var svettiga. Beigea Strump-Pappan såg impad ut av de tre killarna och cirkulerade omkring dem.

En äldre dam med gigantiska glasögon och nån sorts mörkblå one piece regndräkt anlände och beundrade våra filtar. Eller mattor, som hon sa. Hon badade sen, vilket varken Anna eller jag gjorde. Men både Anna och Elias badade sina fötter och ben i alla fall.

Floden.

                                                                                                                                                              Vi hade inget fika med oss, så vi stannade till på Odinsborg där vi köpte kaffe och glass respektive liten kaka. Men vi hamnade ur askan i elden intill en Familjen Progg med tre barn i olika åldrar och med konstiga namn. Mamman var smal som en planka och pappan var superpedagogisk. Minsta unge, ett blöjbarn, envisades med att härma mig när jag sa

Nej, nej, nej!

till Elias när han höll på att lägga ett chokladigt glasspapper ovanpå min mobil. Men barnet tröttnade snart och började i stället lägga grus på en kaféstol. Mamma och pappa Progg sa förstås ingenting, det var väl fri uppfostran som gällde.

Medan Elias och Anna spatserade runt inne på Tokerian åkte jag hem till mig för att lämna lite prylar samt hämta dagens lokalblaska.

Åter i Himlen var det dags för middagstillagning, men först slog jag mig ner en stund på Annas balle* för att läsa tidningen. Det märks att det är brist på vettiga saker att skriva om eftersom nån gjort en stor artikel om nyansen jag tycker är fulast i hela världen.

Hos mig går inte nån j**la sommar i den här nyansen, i alla fall. 😈

                                                                                                                                                            Dagens middag blev lasagne, på kycklingfärs för min del. Kryddigt och mycket gott med en kall starköl till. Efteråt satt vi en stund på balle för att svalka av oss, men det blev ganska kyligt efter ett tag.

Tjejerna har varit och köpt chips på var sitt håll, Elias har fått lite som var kvar från igår. Anna och jag är fortfarande mätta. Vi har funderat och resonerat lite om Pride och vad vi ska göra under dagarna i Stockholm. Fotografiska ska helt klart få ett besök av oss, för vi vill se Mapplethorpe-utställningen. Det var ju för resten inte så länge sen jag läste boken om Robert Mapplethorpe och Patti Smith, Just kids, skriven av den sistnämnda. Denna ska för övrigt till Stockholm nästa månad för att hämta sitt Polarpris!

I morgon ger jag mig Ut på Uppdrag när jag har vaknat och frukosterat. Mellanlandar sen hemma för dusch och hårtvätt innan jag åker till optikern. Kanske hinner jag shoppa nån liten grej till födelsdagspojken, han som fyller nio år nästa helg. Tanken är sen att jag sover i stan och återvänder till Himlen på måndagen. Jag har en del grejor att fixa med hemma som tvätt att vika och tvätt att tvätta, lite att scanna, filer att säkerhetskopiera med mera. Och så ska jag förstås ringa mamma eftersom det är fem år sen pappa dog i morgon.

                                                                                                                                                             *Annas balle = Annas balkong

 

Read Full Post »

Babel den 2 juni: Gamla bekanta… och en och annan ny bekantskap

Torsdagens Babel innebar säsongsavslut. Förväntasfull bänkade jag mig för att se en inspelning av programmet. Det skulle visa sig att programmet befolkades av flertalet gamla bekanta. Men vi tar det i ordning nu…

Dokudiktaren denna vecka var Bodil Malmsten. Jag spolade förbi som vanligt.

Amos Oz besökte Babel för jag vet inte vilken gång i ordningen tredje gången. Författaren, som inte ville bli författare alls, utan hatade ord. Så småningom började han skriva och har bland annat skrivit ett tjugotal romaner. En berättelse om kärlek och mörker är en av hans mest kända självbiografiska böcker och handlar bland annat om moderns självmord. Hans nyaste bok är en novellsamling med titeln Lantliga scener.

Fiktion och berättande prosa var samtalsämnena den här gången. Den senaste novellsamlingen är baserad på en dröm av författaren. Personteckningen är speciell i Amos Oz böcker, men han talade om att han aldrig baserar sina personporträtt på existerande människor. Novellerna i boken har dessutom öppna slut – precis som livet, menade författaren. Intellekt och ödets ironi rundade av intervjun.

Intellektuella… Det handlade nästa inslag om. Uppsalaprofessorn i litteratur Johan Svedjedal, tillika Övralidspristagare förra året, pratade lite om 1930-talets intellektuella som han skrivit en bok om.

Gänget i studion som representerade De Intellektuellavar trion Magnus Alexander Bard, Ulrika Knutson och Per Wirtén. Sävliga Ulrika Knutson läspade fram att de gamla 30-talisterna var stora intellektuella. Alexander Bard menade att 30-talisterna kring Spektrum var unga och ville förändra världen – precis som alla unga vill. Per Wirtén tyckte att det är en befrielse att slippa de stora kulturgiganterna som överskuggar allt. Intelligentian idag finns på internet, menade Alexander Bard. Ulrika Knutson höll delvis med, men menade att intelligentian finns på universiteten. Alexander Bard sa att programledaren ställde en dum fråga och jag skrattade högt! Alexander Bard efterlyste också kritik rent generellt.

Ett avbrott i studiodebatten där alla avbröt alla hela tiden blev reportaget om fransmannen Bernard Henri Lévy, författare, filosof och intellektuell. Väloljad åsiktsmaskin och världsreporter kallas han av somliga. Frankrikes Björn Ranelid, säger en del. Jet-set-aktivist benämndes han av Per Wirtén.

                                                                                                                                                         Veckans lästips var böcker som passar som sommarläsning:
Amos Oz: The Rabbit from Patagonia av Claude Lanzmann
Ulrika Knutson: Just kids av Patti Smith
Alexander Bard: Kroppsmaskinerna av Alexander Bard och Jan Söderqvist

Read Full Post »

Just kids

En bok som är en sorts kärlekshistoria från början till slut. Men den slutar förstås med döden, som alla vackra kärlekshistorier. Samtidigt är Patti Smiths bok Just kids en enda lång hyllning till konstnären och fotografen Robert Mapplethorpe. En underbar hyllning.

En kärlekshistoria och en hyllning.

                                                                                                                                                            Patti Smith och Robert Mapplethorpe var bara ungar, just kids, när deras stigar korsades. De inleder en kärlekshistoria, som trots att den inte alltid är fysisk genom resans gång, är livslång. Det här är Patti Smiths bok om resan och det liv de två delade nästan symbiotiskt.

För mig är Patti Smith främst artist och Robert Mapplethorpe fotograf. Men egentligen var de bredare konstnärer än så, båda två. Vi får i boken bland annat uppleva hur Robert tillverkar halsband i smått, men också gör stora installationer. De första fotograferingarna gör han med en polaroidkamera.

Så småningom övergår deras fysiska kärlekshistoria i en mer platonisk. Robert har upptäckt att han är bög. Denna upptäckt och denna del av deras liv känns lite för snabbt skildrad i boken. Snabbt tecknad är också Patti Smiths egen resa från jobbet i bokhandeln till framgångarna på musikscenen. Jag hade gärna läst mer om båda!

Snabbt flimrar också dåtidens, 1960- och 1970-talens, kändisar förbi såsom Jimi Hendrix, Janis Joplin, Andy Warhol, för att nämna några.

Hur som helst, det här är en vacker bok och Patti Smith kan utan tvekan verkligen sätta även författare på sitt visitkort! Jag älskade att läsa den här boken, älskade hennes raka språk. Nu har jag förstås blivit nyfiken på hennes lyrik, så det kanske blir nästa steg. För övrigt glädjer jag mig åt att hon nyligen blivit utsedd till årets Polarpristagare, ett svenskt pris.

Tack, Bokoholisten, för ”presentkortet” som gjorde det möjligt för mig att köpa och läsa den här underbara boken! Högt betyg!

                                                                                                                                            Avslutningsvis, Patti Smiths Memorial song:

Little emerald bird
Wants to fly away
If I cup my hand
Could I make him stay

Little emerald soul
Little emerald eye
Little emerald soul
Must you say good-bye

All the things
That we pursue
Allt that we dream
Are composed
As nature knew
In feather green

Little emerald bird
As you light afar
It is true I heard
God is where you are
Little emerald soul
Little emerald eye
Little emerald bird
We must say good-bye

Read Full Post »

Patti Smith får årets Polarpris

Polarpriset 2011 går till Patti Smith och Kronos Quartet. Det betyder en miljon vardera som mottages ur kungens hand vid en ceremoni den 30 augusti.

Patti Smith är en amerikansk sångerska som jag minns från min ungdom framför allt för låten Because the night. Hon har också skrivit dikter och nu senast gett ut självbiografin Just kids. Som jag hade turen att kunna köpa i pocket tack vare ”ett presentkort” från snälla Bokoholisten!

Inköpt häromdan tack vare ett presentkort från Bokoholisten.

                                                                                                                                                        Nu känns det extra kul att läsa boken!

Kronos Quartet, som är den andra pristagaren, är en experimentell stråkkvartett från San Francisco.

Stikkan Andersson, som var ABBAs manager, instiftade Polarpriset 1989. Tidigare pristagare är bland andra Björk, Peter Gabriel, Bob Dylan, Paul McCartney, B B King, Led Zeppelin, Eric Ericsson, Bruce Springsteen med flera.

<a

Read Full Post »

Flera presentböcker och flera tack!!!

Idag på förmiddagen trillade det in en försenad födelsedagspresent i min mejlbox. Det var från snälla Rippe. Nu ska jag fundera vilka böcker jag ska använda detta generösa presentkort på!!!

Hela 400 pix att sätta sprätt på hos Bokus!!!

                                                                                                                                                             Lite trist att Bokus missade att skicka det den dag Rippe hade bestämt och betalat för, men den som väntar på nåt gott väntar ju, som bekant, aldrig för länge!

Och till Bokoholisten vill jag hälsa att det blev Patti Smiths bok Just kids för ”presentkortet” som kom med snigelposten!!!

Inköpt idag på Tokerian för ”presentkortet” från Bokoholisten!

                                                                                                                                                      Stort TACK till er båda, ni är bara för snälla!

Read Full Post »

Babel den 9 september: Poesi och terapi

Mår man bättre om man skriver? Det var en av frågorna och temana i veckans Babel på SvT2. Men som vanligt fanns det flera teman liksom en intressant blandning gäster och reportage.

Bob Hansson slipper vi inte den här gången heller. I höst ska han söka lyckan. Missförstå mig rätt, jag gillar Bob Hansson, men INTE tramsinslag i programmet. Jag orkar inte skriva om eländet… Bara en detalj: det är SÅ NJUTBART att lyssna på Zinat Pirzadehs mjuka brytning – UNDERBART!

Först ut i dagens program var poeten Johannes Anyuru – som just debuterat som romanförfattare. Tre diktsamlingar har det blivit, förra året debut som dramatiker. Och nu alltså också romanförfattare. En nyklippt Anyuru lyckades för det mesta undvika ögonkontakt med programledaren när han försökte förklara hur jobbigt det var att under början av 2000-talet bli så känd. Daniel Sjölin placerade hörlurar på författaren när han överöste den nya romanen med beröm. Fjäskskydd. Jo, jag tackar, jag. Överspänt och fånigt grepp. Neetlitteratur* blir genrebeteckningen. Genren omfattar utanförskap, ofta alkoholmissbruk och är ett manligt tillstånd. Ärligt talat förstår jag inte vad romanen handlar om, men jag är ju varken missbrukare eller manlig…

Johannes Anyuru, neetlitterär debutant. Bilden är lånad från Babels hemsida.

                                                                                                                                                    Babels STJÄRNREPORTAGE handlade om rockstjärnan Patti Smith som gett ut självbiografin Just kids. Boken behandlar åren med fotografen Robert Mapplethorpe.

Så blev det ytterligare en artist i studion, Caroline af Ugglas som tillsammans med terapeuten och poeten UKON (Ulf Karl Olov Nilsson) debuterar i höst med boken Hjälp, vem är jag? Caroline af Ugglas är som vanligt MYCKET i intervjun, UKON är mest konstig. Mannen är otroligt långbent, hans högra lillfinger är krökt, han har sneda, mandelformade ögon. Han ser kort och gott SPÄNNANDE ut! Intervjun fortsätter i ett reportage om terapi – i filmens, TV:ns och litteraturens värld. Intressant!

Så ansluter Marianne Sällström, författare och lärare i terapeutiskt skrivande. Då känns det mer stabilt i studion! Marianne Sällström pratar om skrivandet som terapi, en terapi som forskarna är eniga om är framgångsrik! Poeten och koreanen Ko Un deltar via skype och tycker till om detta.

Veckans boktips blev:
Johannes Anyuru: Aniara av Harry Martinson
UKON: Witz-bomber och foto-sken av Jonas J Magnusson och Cecilia Grönberg
Caroline af Ugglas: Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann av Jonas Jonasson

Nästa veckas program innehåller

Triss i ess

enligt Daniel Sjölin. Vi får la se…

                                                                                                                                                   *Neet = Not in Education Employment Training

Read Full Post »