Posted in Familj, Personligt, tagged altan, älskad, barn, barnbarn, besök, borta, brista, bryta lårbenshalsen, drömmar, en liten tant, ensam, entusiastisk, erkänna, fladdra, flytta, gå i tusen bitar, hjärta, huset mitt emot, inte orka, kärlek, komma i graven, kraft, lindra mitt dåliga samvete, mamma, oro, pappa, påsk, röka, renovera, rosa morgonrock, sörja, skor, slitna plagg, strålkastare, stroke, stryka, strykbräda, strykjärn, sysselsätta mig, tankar, uppbrott, uteplats on 25 mars 2016|
4 Comments »
Ett skört inlägg.
Som barn var jag mycket älskad, men jag var också mycket ensam. Enda barnet, enda barnbarnet. Det önskar jag inte för nåt barn. Fast så var det och det går inte att förändra. Efter mig kommer ingen heller. Min gamla mamma hyser ingen oro för att komma i graven – hon litar på mig, säger hon. Om jag kommer i graven har jag ingen aning om. Vem ska lägga mig där? Efter mig kommer ju ingen.
Så går mina tankar medan jag drar strykjärnet över mina slitna, men rena plagg på strykbrädan. Jag brukar titta på huset mitt emot när jag stryker. Där fanns en gång en liten tant. Hon brukade stå i rosa morgonrock och röka på sin altan. Nu är hon borta. Kanske föll hon och bröt lårbenshalsen, kanske fick hon en stroke. Bara hon inte blev liggande länge… Nån gång har jag sett henne, men nu bor hon inte där längre. Idag kisade jag mot en strålkastare som en entusiastisk ung man tänt för att kunna se när han renoverar lägenheten. Jag undrar om han redan har familj, jag undrar om han har samma drömmar som jag hade när jag en gång flyttade hit…
Hjärtat är så skört idag. Ändå har jag försökt sysselsätta mig och jag har haft saker att göra som måste göras. Då brukar varken tankar fladdra eller hjärtat kännas som om det vore på väg att brista. Men det gör det. Jag borde nog inte ha firat påsken ensam. Samtidigt sa mamma idag att hon var glad att jag inte var på besök, för det hade hon inte orkat. Det lindrade mitt dåliga samvete något. Då sörjer jag i stället att det snart har gått ett år sen jag besökte pappas grav.
Uppbrottet närmar sig och jag sörjer. Jag sörjer mer än jag har velat erkänna. Och all kraft går åt till att försöka hålla ihop det där sköra, sköra hjärtat som bara vill brista och gå i tusen bitar.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, Ironi, Krämpor, Personligt, tagged administration, armar, axel, älskad, balansera, banka, bläckfisk, blick, bord, botten, CV, deckare, dum, efter-bild, elände, ensam, fällkniv, förråd, förvaringsutrymme, foto, gavel, go ryggmassage, hammare, händer, hålla ihop, hårt, högeraxel, inget juckande, jobb, kökssoffa, kombinerat, kritiskt ögonblick, läsa, lästimma, linneskåp, litteratur, mega, natt, närstående, på väg isär, praktik, räta på ryggen, rygg, säker, särbo, sexkantsnyckel, skada, skiva, skjuta på plats, skruva, slå på, snickare, sofflock, sova, stabilitet, städning, stretcha, stuvbit, svett, sypuff, teori, trava runt, trä, trilla ur, trycka ihop, tvätt, under sofflocket, uppskatta, utnyttjas, värre, verktygsskåp on 01 juni 2015|
6 Comments »
Ett nöjt, men lite gnälligt inlägg.
Tanken var att sitta en stund och läsa min bok på gång efter avslutad teori (adminstration mega) och praktik (tvätt och städning). Men så råkade blicken falla på den lilla kökssoffans gavlar. Maj gadd, de var på väg isär!
Gavalarna på båda sidor höll på att glida isär. Eftersom jag inte är nån bläckfisk kunde jag inte fota i det kritiska ögonblicket, därav denna efter-bild.
Ur snickarens förråd, det kombinerade linneskåpet och verktygsskåpet, framtogs en hammare. Ur sypuffen en stuvbit att lägga mot träet så det inte skulle skadas. Sen slog jag på. Och vad hände? Det blev värre! Gavlarna gled ännu mer isär och botten på soffan trillade ur. Till hälften. Det är i såna här lägen man önskar att man hade fler händer och armar än två. Typ bläckfisk. Därför stretchade jag allt jag kunde och lyckades med ena axelns hjälp och ett närstående bord få bort sakerna som legat under sofflocket. Ja, har man förvaringsutrymmen ska dessa utnyttjas för saker, eller hur? (<== retorisk fråga).
Skivan, som utgjorde botten, lyckades jag få ur med en hand. Därefter kunde jag börja trycka ihop, banka och skruva lite med en sexkantsnyckel. Det svåraste var att få botten på plats igen, eftersom jag både var tvungen att balansera sofflocket på högeraxeln och använda händerna till att försöka skjuta skivan på plats. Lätt var det inte, eftersom axelbalanseringen krävde en viss… stabilitet och inget juckande.
Svetten rann när jag äntligen la sista handen vid eländet. Den här typen av jobb gillar inte min rygg, så jag skulle uppskatta en go ryggmassage nu. Nehej, inte det… Nä, då får jag väl trava runt som en fällkniv ett par dar tills jag kan räta på ryggen igen. Kanske sova på min älskade kökssoffa i natt, hårt och bra för ryggen. Förhoppningsvis håller den ihop – tills gavlarna glider isär nästa gång. Då hoppas jag att min särbo är här!.. Till dess får jag lägga till snickare och bläckfisk på mitt CV. Och nä. Nån lästimma blev det inte.
Älskade, dumma kökssoffa! Varför är jag alltid ensam när du glider isär?
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Personligt, TV, tagged alkohol, amerikansk, anklagas, anmäla, Annika Lantz, artikel, Özz Nûjen, älskad, åsikter, beröra, bild, blandade reaktioner, Dagens Nyheter, debatt, diskussion, Emanuel Karlsten, förhållande, förtal, fruktansvärt jobbigt, gör en höna av en fjäder, handla om, hårdhudad pajas, höjt tonläge, hylla det fria ordet, in absurdum, inte gilla, inte intressera, irritera sig på, journalist, kargt krigsområde, Karin Adelsköld, känd, känna mig, känna sig accepterad, känna sig kränkt, klimatet ändrades, kommentarsfält, kontrakt, kränkande, kräva, kväva, lägre i tak, läsa, låg nivå, lösryckt mening, lekplats, leta, mamma, med flit, media, medvetet såra, missuppfattas, motreaktioner, namn, offerkofta, ord, orka, påhittat, plattform, politiskt, poppa upp, provocerande, röra sig i gränslandet, rivas, samhälle, satir, säkert, sätta fingret på saken, såra, söka hjälp, sjuklig fixering, skämt, skämta, skitstormen, skriva, slagträ, sociala medier, ståuppkomedi, storm, supa bort jobb, svenska komiker, Sverige, tankar, tar ingen skit, tänka efter före, text, tråkigt, TV-program, tvinga, tweets, Twitter, Twitterkonsensus, uppfattas som kränkande, ur kontext, utsatt, växa, vård, ventil, vill missförstå, vinna politiska poäng on 08 april 2015|
Ett inlägg om kränkthet.
Typiskt kränkt.
I morse läste jag en intressant artikel hos Dagens Nyheter. Ett antal komiker har pratat med en journalist om det här med att twittra. De menar att det har blivit svårare att klara reaktioner på vissa skämt och satir på Twitter.
Artikeln inleds med att man tar upp en värd för ett amerikanskt TV-program och dennes Twitterhistoria. Det blev en storm som hette duga på Twitter eftersom mannens tidigare tweets uppfattades som kränkande på flera olika sätt. Man krävde till och med att mannens kontrakt skulle rivas.
Twitterkonsensus har vi även här i Sverige. Flera svenska komiker har blivit utsatta för stormar när deras skämt har uppfattats som kränkande. Özz Nûjen sätter fingret på saken direkt, tycker jag. Han säger i artikeln:
Det känns som att tonläget har höjts, att människor vill missförstå ibland, att de gör det med flit. Alla känner och vill känna sig kränkta för att vinna politiska poäng. Man tar på sig offerkoftan och letar efter tweet som man kan irritera sig på […]
Jag förstår precis hur han menar – tror jag – eftersom jag själv har blivit utsatt för detta. I mitt fall hade man tagit en lösryckt mening ur sitt sammanhang vid ett tillfälle, vid ett annat hängde man ut mig med bild och namn för att man trodde att en diskussion jag hade haft med min mamma (!) handlade om en helt annan person. Det gick så långt att det skrevs en massa förtal om mig, som jag naturligtvis anmälde. Nu är jag inte komiker, men jag gillar när mina ord och texter berör. Fast när dessa direkt missuppfattas och fjädern görs till en höna… Nä, sån skit tar inte jag. Jag har för övrigt aldrig supit bort nåt jobb, vilket jag dessutom anklagades för i kommentarsfältet. Mitt förhållande till alkohol är bra och stabilt, det vet alla som känner mig på riktigt. Men så låg var nivån att man tog in nåt påhittat som för övrigt inte hade med saken att göra.
Karin Adelsköld är en annan komiker som uttalar sig i DN-artikeln. Hon tycker att Twitter har blivit ett kargt krigsområde där det har blivit allt lägre i tak – trots att det borde vara tvärtom. Annika Lantz känner likadant. Från början såg hon Twitter som en lekplats och en ventil för tankar som poppade upp. Hon tänkte inte efter före särskilt ofta, utan skickade ut sina tweets. Responsen var nästan bara positiv. Men sen ändrades klimatet, nåt som Annika Lantz märkte av när hon twittrade framför ett TV-program… Idag tänker Annika Lantz ordentligt innan hon skickar iväg en tweet. Och då blir det tråkigt, tycker hon. Säkert och tråkigt, förtydligar hon, men det är vad hon orkar med just nu.
Journalisten Emanuel Karlsten har en delvis annan bild och förklaring. Han tror inte motreaktionerna beror på att Twitter har förändrats utan att det handlar om att plattformen har växt och att komikerna har blivit mer kända – även för dem som inte gillar dem. Han säger bland annat:
[…] Ju fler personer som läser desto mer blandade är reaktionerna. […] Det blir politiskt, och folk använder det som slagträ i sin egen debatt. Vi söker hela tiden efter saker att ha åsikter om. Jag vet inte om det blivit hårdare, snarare förenklande […] Det politiskt korrekta är väl sunt när det strävar efter ett samhälle där alla känner sig accepterade. Men komikerns uppgift är att röra sig i gränslandet, säga tankarna som är förbjudna och tänja på det korrekta för att få oss att skratta eller tänka till. Det är ju lätt sagt, men det är nog fruktansvärt jobbigt att stå i skitstormen för ett skämt som tweetats ur kontext. Det är svårt för den som vill vara både älskad och provocerande. Jag tycker rent principiellt att det är viktigt att få skämta om alla, men det kräver verkligen sin hårdhudade pajas.
Nu är jag ingen fan av ståuppkomiker, men när jag läser den här artikeln får jag en delvis annan bild av dem. För precis som jag har de råkat illa ut, när tanken inte har varit att såra nån annan. Att medvetet såra nån är en helt annan historia, OBS!!! Men för egen del följer jag inga komiker på Twitter eftersom ståuppkomedi inte roar mig. Så enkelt kan det nämligen vara eller så resonerar jag: jag följer bara twitterkonton jag är intresserad av. Sånt som inte intresserar mig läser jag inte. Svårare än så är det inte. Det är ju ingen som tvingar nån att läsa hos personer man inte gillar/som har åsikter man inte gillar/som inte intresserar en. De personer som ändå gör det in absurdum – jaa, såna finns! – de lider av en sjuklig fixering och borde söka hjälp för den, enligt min mening. Sluta hylla det fria ordet när ni är med och kväver folk! Och förresten… allt handlar inte om just dig…
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, Trams, tagged Amaryllis, ägare, älskad, BH, brillor, buk, flaffande ljud, glömma, hängbrön, humor, klocka, lim, mattkant, morfinmedicin, nytagen bild, promenera, sitta still, Skobeklädnad, Stinky, toffla, trasig, trasigt skick, tröskel, vaffalls on 16 december 2014|
Ett trasigt inlägg.
Efter att ha promenerat runt i min lägenhet ett par varv började jag undra om jag hade varit på morfinmedicinen igen. Jag snavade hela tiden, framför allt vid mattkanter och trösklar. Samtidigt hörde jag ett flaffande ljud. Hum… Hade jag glömt ta på mig BH så att hängbröna flaffade mot buken? Eller vafalls? Närå. Jag böjde mig ner och såg en skobeklädnad i lika trasigt skick som sin ägare…
Lika trasig som sin ägare.
Jag får helt enkelt ta fram limmet i kväll och sitta still (inget större problem). Om limmet funkade på Fästmöns brillor borde det funka på Tofflans toffla.
Och för att jag inte ska lämna dig med min älskade, men kanske något stinky toffla, får du här en nytagen bild på amaryllisen som Anna och jag fick av L. Igår var det EN klocka, idag är det plötsligt… TRE!
Amaryllisen från L den 16 december 2014.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Personligt, Trams, tagged älskad, äta, åsikter, billig torsk, blek, bra på extrapriser, bra pris, bränd, Bröderna Katt, dålig, elak, favoritmat, fin kväll, frysen, frysta kycklingburgare, fynda, göra entré, göra fel, gosa, hävda din rätt, hemgjord pizza, humor, ICA Supermarket Solen, inte mycket värd, inte rättvist, inte vill förstås, intresse, kök, köras lite till, laga mat, lagar aldrig mat från grunden, lax, lämna kvar, lura, matsvinn, må skit, middag, nya, oförstående, orsak, räka, rosta bröd, säga nåt snällt, skiva, skrika, små försök, stekpanna, UFO, under, upptäcka on 19 oktober 2014|
12 Comments »
Ett matigt inlägg.
Jag kan inte ens rosta bröd.
Ja nåt Under är jag verkligen INTE – särskilt inte i köket. Om jag finge välja skulle Fästmön laga all mat vi äter tillsammans. Men det är ju inte rättvist. Så ibland gör jag små försök. Fast jag lagar aldrig mat från grunden, det kan jag inte. Jag har inte det intresset heller.
Jag kan inte ens rosta bröd utan att göra fel. I morse blev de två första skivorna alldeles för bleka, så de kördes ”lite till”. Då blev de brända. Anna tyckte synd om mig och rostade ett par nya brödbitar, allt medan jag skrek:
Matsvinn! Matsvinn!
(Inte Försvinn! Försvinn!)
Med gemensamma krafter försökte vi sen lura Elias att äta hemgjord pizza med räkor på. Klart han upptäckte det! Det gick inte ens att få honom att prova lite och säga att det är Bröderna Katts favoritmat. Räkorna upptäcktes och lämnades kvar.
Räkorna upptäcktes och lämnades kvar.
Nu börjar det gå mot kväll och jag är hemma i New Village igen och mår skit (kan man göra annat när man bara för höra hur dålig man är och när ens åsikter inte vill förstås?). Nej, jag är inte mycket värd på sina håll, men jag är i alla fall älskad av den enda som räknas.
Och nu ska detta UFO snart göra entré i sitt eget kök och försöka få till nån middag. Jag hittade frysta kycklingburgare på ICA Solen till ett bra pris, så jag tänker vända en sån i stekpannan. Den billiga torsken jag också köpte får gosa i frysen ihop med laxen jag fyndade häromdan. Jag har kanske inte blivit nåt Under i köket, men jag har blivit rätt bra på extrapriser!
Ha en fin kväll och säg nåt snällt till nån i stället för att vara elak eller oförstående och bara hävda din rätt! Det finns alltid en orsak till att människor är som de är.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Personligt, Vänner, tagged allena, älskad, blogg, choklad, dyra, färska hallon, filmjölk, glömma bort, höra av sig, intresse, kapitel, kärlek, kolla läget, kommentera, läsa, ledsen, lyfta, mina ord, mota undan, omtanke, onyttig, peppa, shopping, sjuk och ensam, skriva, svarta dagar, tack, tätskrivna sidor on 18 september 2014|
2 Comments »
Ett omtänksamt och kärleksfullt inlägg.
Omtanke och kärlek kan vara så mycket – och så lite. Det kan handla om att man hör av sig till en sjuk och ensam vän för att kolla läget eller till nån som är ledsen. Och så kan det vara färska hallon som ens älskade ställer intill ens filmjölk så att man inte ska glömma bort att ta av de dyra bären som köpts i stället för onyttig choklad…
Tack Anna, för att jag kunde hälla hallon i min fil!
Idag har jag skrivit kapitel sjutton. Ett halvår av mitt liv på nio tätskrivna sidor. Månntro nån visar mig så mycket kärlek, omtanke och intresse att man läser mina ord nån gång..?
Tack till dig som läser min blogg också! Och extra tack till dig som kommenterar! Sånt lyfter och peppar mig under svarta dagar som jag inte klarar av att mota undan helt allena.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Böcker, Familj, HBTQ, Krämpor, Personligt, tagged allt kan gå itu, älskad, överklass, barn, bebis, Blå koral, Folk av en främmande stam, framfart, gå bort, gå bra för, gråta, Högre än alla himlar, höst, hej då, hinna, homofobi, i kras, ilska, inledning, julen 2012, julklapp, katastrof, känslor, kärlek, kompisgäng, kortare tidsrymd, litteratur, livet, Louise Boije af Gennäs, mina sorger, nedtonad, oerhört tagen, omedvetet, oundviklig, pappa, sängkant, shopping, skoningslös, slut, sommar, stoppa undan, svamla, svart, ta farväl, tegelsten, trilogi, uppleva, vind on 11 augusti 2014|
Ett inlägg om en bok.
För några minuter sen slog jag ihop en riktig tegelsten till bok. Det var den enda julklapp som jag hann köpa till Fästmön inför julen 2012. När jag köpte boken visste jag inte ens om jag skulle få vara med och uppleva den julen. Kanske var det därför jag blev så oerhört tagen när jag läste Louise Boije af Gennäs bok Blå koral, den andra delen av en planerad trilogi. Det var så många känslor som kom över mig och jag tror inte att jag har gråtit så mycket på länge. Märkligt var det, för den första delen, Högre än alla himlar, gav jag inte särskilt högt betyg…
Blå koral börjar sommaren 2004 och slutar 2006. Den omspänner alltså en kortare tidsrymd än den första delen i trilogin. Ändå känns den fylligare och tyngre. Tyvärr börjar den väldigt svamlande. Inledningen är fyra sidor lång och beskriver en vinds framfart. Sen kommer själva historien igång. Det är samma kompisgäng från överklassen sen sist: Victor och Sanna, Pella och Stefan, Liv och Jalle. Det går bra för de flesta av dem. Det går så bra att jag omedvetet tänker att allt ju faktiskt kan gå itu, i kras, när som helst. Det är när jag läser att en bebis är på gång som jag förstår att katastrofen kommer. Oundvikligen. Skoningslöst.
Jag grät över ”alla” mina sorger de senaste åren – och då ska du veta att allt inte har varit sorgligt och svart i mitt liv. Mycket av min sorg kommer från 2006 när min pappa oväntat gick bort. Då var jag tvungen att stoppa undan min sorg och mina tårar. Visst har dessa tu kommit fram vid enstaka tillfällen då och då. Men när jag läser om en älskad pappas slut med sitt barn vid sängkanten kan jag känna sån… nästan ilska att jag inte fick ta samma farväl av min pappa. Att jag inte hann säga hej då och att jag älskade min pappa till honom.
Ett litet HBTQ-tema finns i boken, men är inte så framträdande. Samtidigt är homofobin där också. Väldigt nedtonat, dock.
Det här är ingen litteratur i Nobelprisklass. Men den här boken grep mig på ett alldeles särskilt sätt. Därför får den högsta Toffelbetyg.
Den tredje och avslutande delen heter Folk av en främmande stam och ska komma ut i höst.
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Ironi, Personligt, tagged arbete, älskad, bajsig, belåtenhet, bildspel, bugg i systemet, byta, dator, dragkedja, entré, förändra min tillvaro, fippla, fixa, fleecejacka, foto, fråga, gladare, hata, höst, inköp, inte besvarad, iPhone, jubla, laga, lära mig, lysa med sin frånvaro, mobiltelefoni, nöjd, oömma kläder, Powerpoint, problem, självironi, skönast, skitful, skrädderska, storskärm, svart, systemuppdatera, tanka över bilder, tisdag, to be continued, trasig, utomhus, vår, vintertid, Windows 7, Windows XP on 12 mars 2014|
4 Comments »
Ett jublande inlägg. (Ja, lite självironiskt också.)
Trasig dragkedja.
Faktum är att jag fixade att komma ihåg att ta med mig min dragkedjestrasiga, älskade och skitfula svarta fleecejacka till jobbet. Och ännu mer, jag kom ihåg att gå till skräddaren med den på lunchen. Skrädderskan och jag enades om att dragkedjan inte skulle lagas utan bytas. Det kostar mig 300 spänn, vilket troligen är vad jackan kostade när jag fick den för tio år sen. Men det skiter jag i – jag älskar den och nu ska den bli lagad och användbar igen. Jag kan ha den vintertid, ända ner till minus tio grader. Fast skönast är den höst och vår när man vill vistas utomhus i oömma kläder, typ.
Ännu gladare blev jag när jag löste problemet med det lilla bildspelet som inte ville visas på storskärmen i entrén. Till den saken hör att jag hatar PowerPoint och inte riktigt har lärt mig det. Men så satt jag vid min lilla dator och fipplade lite och plötsligt fick jag till det.
Efter det hade jag ett besök som jag hjälpte till belåtenhet. Människor är väldigt trevliga – när de är belåtna. Tyvärr dök det upp en bugg i systemet som jag blev varse om via en annan person. En bugg jag inte kan lösa. Att man aldrig får vara riktigt nöjd…
Sen igår kväll har jag försökt lösa problemet med att jag inte längre kan tanka över bilder från min systemuppdaterade iPhone till min gamla dator hemma. Tyvärr går det inte att lösa. Ska jag ha bilder till bloggen funkar det genom att jag skickar upp fotona till WordPress via iPhonen. Men om jag vill jobba med de högupplösta bilderna och dessutom spara dessa – det händer ju ibland att jag tar bilder jag är nöjd med – då sätter gamla XP stopp för det. På Windows 7 funkar det hur bra som helst. Det känns lite bajsigt, men det enda jag kan göra nu är att försöka få tag i en mindre dator med Windows 7 på så att jag kan tanka över bilder dit, i princip. Sen planerar jag givetvis att inhandla en sprajtans ny dator vad det lider. Problemet är att hitta tiden till såna inköp.
Vad gäller min fråga från häromdan, den som skulle förändra min tillvaro från och tisdag nästa vecka, har ännu inte blivit besvarad på grund av att somliga lyser med sin frånvaro. To be continued, alltså… Frågan är hur länge.
Livet är kort.
0.000000
0.000000
Read Full Post »
Posted in Diskutabelt, Epikuréiskt, Familj, Musik, Personligt, Puckon, Radio, tagged anmäla, användare, äldrevård, älskad, äta, bilresa, blogg, Byhålekaka, dal, dålig, fånigt, företag, Gabriel, gammal, göra ont, höjdpunkt, hjälplös, instängda, inte finns att få, julivecka, kommunikation, mardrömmar, missa, mobiltelefoni, Motala Motormuseum, nya färdtjänstregler, oönskade säljarsamtal, obegriplig, obegriplig platsannons, omtänksam, praktisk hjälp, rekrytera, russin, Sarah Dawn Finer, sällskap, skräp, Sommar i P1, sommarprat, sommarregn, sport, sportevenemang, stänga in, svensk, torsdag, trafik, Ubbes bageri och konditori, utflykt, vackert, Vätterntriathlon, viktigt, vintersnö on 04 juli 2013|
Ett inlägg om den gångna veckans höjdpunkter och dalar.
Redan torsdag i första juliveckan. Dags att kolla in de senaste sju dagarnas höjdpunkter (sommarregn) respektive dalar (vintersnö). Enligt mig är det så här:
Sommarergn
Vintersnö
Livet är kort.
Read Full Post »
Posted in Familj, Krämpor, Personligt, TV, tagged akut sjukdom, Antikrundan, apotek, älskad, ögon, behövd, bilder, blå, blogga, bygga, efterfrågad, egen förmåga, fädrigutvecklad, foto, fundering, Helvetesresan, himmel, hjärtstartare, Husbygge, inlärd, Ipren, jobbansökan, känsla av värdelöshet, långtidsarbetslös, lista, livet, lunch, lunchrum, magmedicin, nödduschar, omklädningsrum, omvärld, personligt plan, promenad, punkterm uppdragsgivare, roligt, säkerhet, självförtroende, självkänsla, sobrilor huvudvärk, sol, störande, svältfödd, underverk, ung, värdefull, vilrum, vuxen, webbplats, yrkesmässigt on 08 mars 2013|
2 Comments »
Mitt husbygge går sakta men säkert framåt. Jag betar av en efter en av punkterna på såväl Lille M:s som min lista – ibland sammanfaller punkterna. för övrigt. Och det är ju bra eftersom Lille M är min uppdragsgivare…. Idag har jag jobbat med sidor om säkerhet. Spann vidare på de sidor jag gjorde igår om brand. Hittills har det blivit sidor om bland annat hjärtstartare, nödduschar, vilrum, akut sjukdom och sånt. Ska försöka hinna skriva nåt om omklädningsrummen och lunchrummet också. Har ju en hel del bildmaterial.
Ett annat hus än det jag jobbar i och med.
Men jag måste också göra lite annat. Just nu känns det nästan störande, för jag vill ju bygga och bygga och bygga… Samtidigt är det roligt att känna sig behövd och efterfrågad. Dessa två företeelser som jag var svältfödd på så länge yrkesmässigt sett när jag gick långtidsarbetslös. Den där känslan av värdelöshet som smög sig in… Det var en oändlig tur att Fästmön fanns där under hela helvetesresan – och fortfarande! – eftersom hon fick mig att känna mig värdefull, behövd och älskad på det personliga planet.
Det blev en god och trevlig lunch på Syltan idag. Det märks att Johan är vuxen när vi pratar. En ung vuxen man, som har sina funderingar om livet, omvärlden och ibland sina egna förmågor (som finns där, även om alla förmågor inte är färdigutvecklade eller helt inlärda än). Det gläder mig att se att denne unge man har fått lite mer självkänsla och självförtroende den sista tiden. Sånt kan göra underverk för en – på flera sätt än enbart den egna individen.
En kort promenad blev det bara idag. Men som du ser på bilden ovan var himlen förunderligt blå. Solen lyste starkt och jag var tvungen att ha solbrillor. Huvudvärken som anlände igår morse vill inte gå över och jag har lite problem med ögonen – som jag tror beror på överansträngning. Nåja, fick ta en Ipren till, vilket magen förstås inte gillar. På vägen hem ska jag stanna till vid apoteket och hämta ut mer magmedicin. Ifall jag får fortsätta med Iprenen.
Jag tror jag behöver vila ögonen i kväll. Men jag vill ju se Antikrundan för igår, blogga och påbörja min jobbansökan…
Vad ska DU göra i kväll???
Livet är kort.
Read Full Post »
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 