Fredag skulle vi se foton, hade vi bestämt. Efter en bastant frukost, där vi naturligtvis satt och kommenterade allt och alla, gav vi oss ut i fotriktiga sandaler, vi är ju två robusta fruntimmer… Efter fem minuter träffade vi bekantingarna A och J från Metropolen Byhålan, ett kärt återseende. Tyvärr har mycket tråkigt hänt sen sist, men ändå står vi här idag… Livet kan ta märkliga vändningar…
Vi promenerade genom Kungsan. Lite kul att se i dagsljus vad som fanns där och inte bara nattens mystiska människor och ställen…
Anna i Kungsan.
Min Pride-flicka poserar mycket ovilligt, men här fick jag henne att ställa sig nedanför den gigantiska scenen.
Min Pride-flicka!
Solen var lika stark som dagen innan. Och överallt vimlade det av regnbågsflaggor…
Sol och regnbågsflaggor över allt!
När vi passerade Slottet såg vi en härlig fontän. Jag försökte få Anna att göra en Anita Ekberg, men hon vägrade.
Vatten, utan Anita och Anna.
Kung Gustaf III stod rak i ryggen och syntes försöka dirigera flaggorna att blåsa åt Kungsträdgården till. Men de var olydiga, flaggorna.
Flaggorna blåste åt ett annat håll än kungen dirigerade.
Vi promenerade som sagt till Fotografiska museet. Det var varmt och jag solbrände mina axlar lite, upptäckte jag senare. Vid hamnen passerade vi bussar som gick till Paradiset… Undrar var det ligger…
En Birka-buss till Paradiset.
Vi stannade och fotade en del. Och så fläktade det så härligt vid vattnet…
Anna vid vattnet, här mixtrar hon med sin mobilkamera.
Fotografiska hade flera spännande utställningar som jag verkligen rekommenderar! Det enda som är mindre bra är inträdet, hela 110 pix. Det är dyraste laget, tycker jag som lever på a-kassa.
Bäst var förstås Robert Mapplethorpe-utställningen, men man får vara beredd på att en del av bilderna är väldigt nakna och, ja, pang på, så att säga. Vidare såg vi en utställning om nordiska modeller i Chanelutstyrslar samt kinesen Liu Bolins märkliga utställning Den osynlige mannen. En utställning om en anorexiasjuk flicka var gripande och nästan alltför svår att ta in. Utställningen av Jacob Felländers analoga foton kändes mest rörig. Men utställningen Circle of memories av Eleonor Coppola var den i särklass mest berörande. Jag kände en sån sorg i bröstet hela tiden jag gick bland höet och alla handskrivna lappar…
Mest berörande.
Så strosade vi tillbaka igen, genom Gamla stan. Vilade ut med var sin kall öl och passade på att skriva några rader till lilla mamma.
En hälsning till mamma.
Naturligtvis satt vi och spanade på folk och deras klädsel. Vi är fortfarande snyggast klädda själva. Eller i alla fall mest diskret klädda…
På Drottninggatan stannade vi och köpte med oss lite gottis. Anna fick först betala lite väl mycket för sina små bitar, men till sist blev det rätt.
Det var lite Goddag Yxskaft – eller Hello Kitty på godisaffären…
Vi vilade en stund på hotellet och tog var sin svalkande dusch. Ursprungliga tanken var att traska tillbaka till Gamla stan och äta, men vi valde ett ställe intill hotellet, Taverna Efes.
Taverna Efes, en grekisk restaurang, finns intill vårt hotell.
Där underhölls vi – NOT! – av en kvartett varav en dam i 55-60-årsåldern med basröst och tillika megafon höll låda hela tiden. Anna satt med ryggen mot sällskapet och fick uppfattningen att det var en ung man i 30-årsåldern som talade. Inte ens när jag nämnde ett par bekanta till mina föräldrarsom Bastuban och hennes man påminde om fattade Anna. Men sen såg hon. Och då skrattade vi förstås ännu mer…
Jag åt lax.
Sen bar det av till Kungsan. Vi träffade både mindre trevliga och trevliga bekantskaper och vänner. Blan de trevliga märktes G från Västerås (ses alltför sällan!), Gunilla och Anna (äntligen) och Siv och K (jamen varför har vi inte träffats tidigare?!). Tyvärr lyckades jag endast fånga Gunilla och Anna på bild, men visst är de väl söta???
Gunilla och Anna.
Så småningom strosade vi hem i julinatten augustinatten. Köpte med oss räkmackor och kaffe upp på rummet och somnade – framför TV:n. Två trötta tanter.
Och nu laddar vi förstås för den stora paraden! I den lär Anna vara sötast!
Anna är sötast!
To be contiued…
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 