Ett inlägg om en av änglarna som jobbar med våra äldre.
För ett tag sen hittade jag en ängel på nätet. En ärkeängel, till och med. Gabriel. Fast Gabriel är ju förstås inte ängelns riktiga namn. Det hade inte varit möjligt att skriva under ett riktigt namn. Gabriel bloggar nämligen om hur jävligt det är i äldrevården. För Gabriel är inte bara en ängel bland äldre, Gabriel är människa av kött och blod också. En männsika som jobbar med äldre.
Gabriel, en ängel bland äldre.
Gabriel började skriva om missförhållanden i äldrevården så sent som i maj i år. Det första inlägget handlade om skillnaden mellan offentliga huvudmän och privata. Gabriel konstaterar torrt att det inte är nån större skillnad. Det finns dåliga boenden av båda sorter, boenden där man bara vill tjäna pengar eller boenden där man vill göra ett bra jobb – trots sparbeting.
De kommande inläggen handlar om små och stora missförhållanden – vanvård eller bara slarv, ofta orsakat att stress och brist på personal. Det kan vara bortglömda kissflaskor som sprider dålig lukt, smutskläder och rena kläder i en enda röra. Ett inlägg som berör mig särskilt är det om Hilma, som egentligen heter nånting annat. Hon som är kristallklar i knoppen, men vars kropp inte lyder. Och för det fick hon inte nåt kaffe den dagen – en i personalen vägrade att köra ut hennes rullstol till matsalen. Som svar på Gabriels fråga om skälet till denna vägran fick Gabriel höra att Hilma bara utnyttjar personalen. En svag, 94-årig, rullstolsburen tant utnyttjar personalen… Det köper jag inte!
Detta ständiga upphandlande av vem som ska driva verksamheter och boenden för äldre är ett kapitel i sig. Visst är det bra att allt inte löper på i gamla spår år ut och år in. Men att göra upphandlingar med korta intervaller och enbart i syfte att spara på pengar på våra äldre kan aldrig vara bra. Gabriel berättar om vaktmästartjänster som försvann, liksom aktiviteter för de boende. Bemanningen minskar, medan sjukfrånvaron bland personalen ökar.
I de senare inläggen läser jag om sparkrav på toalettpapper, skitiga tandproteser, sammanbrott, värdegrunder som inte efterlevs, obytta blöjor, felvända blöjor…
Det går inte att låta bli att bli berörd. Detta handlar om våra äldre. Skulle vi ta hand om våra barn på det här sättet? Nej. Jag blir förbannad! Och tycker att Gabriel är modig och gör rätt. För vi kan inte hålla tyst längre bara för att cheferna struntar i personalens avvikelserapporter!
Här kan du läsa Gabriels blogg!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Jag är inte förvånad över hur det kan vara i äldrevården, och hoppas alltid är det är undantag från det normala, men inser att det snarare är regel än undantag!! Förfärligt! Hur ska jag undvika att hamna där, i klorna på dem som har en dålig dag? Självklart finns det fantastiska änglar i personalen, som gör ett enormt bra arbete och som verkligen passar för sin uppgift.
Ja, man vågar inte tänka på hur det ska bli sen.
Min Anna jobbar också inom äldrevården, så äldrefrågor intresserar mig, men på hennes jobb verkar det fungera ganska bra, tack och lov.Hon får ju inte berätta nåt, så jag vet inte säkert, fast sånt märker man ju när man är tillsammans.
Finns alltid ”rötägg” inom äldrevården och kommer alltid att finnas, ja, inom alla yrkesområden!
Det som är så skrämmande, det är, att det finns för många som absolut inte passar att jobba med äldre människor!
Jag trivdes jättebra med mina gamlingar då jag jobbade och jag vet, att jag gjorde ett bra jobb och det jobbigaste med att bli förtidspensionär var faktiskt att ”lämna” mina gamla…
Alla som har som jobb att hjälpa de gamla är beundransvärda för det är ett tungt arbete, både fysiskt och psykiskt.
Ha dé!/Kram
Det borde vara ett av de högst betalda jobben i vårt samhälle, att jobba med äldre! Men så länge lönerna är som de är ses det som lågstatusyrke och då kan det bli Kreti & Pleti som jobbar där.
Kram!