Frostigt, vänskapligt, rakt ner i 1800-talet och finska känslor

Ett saligt blandat inlägg.

---

 

Frostigt i morse.

Jorå, det blev en bättre dag idag. Det är ju oftast så att efter en dålig dag, när nivån sjunker så lågt, kan det ju bara komma en bättre dag. En del tekniskt trassel är det fortfarande, men det kan bero på yours truly. Jag söker hjälp, men får dessvärre ingen i vissa ärenden. Då blir Tofflan lite… trött. Sen försöker hon på egen Toffelhand – med varierande resultat. Jag gör mitt bästa. Ibland räcker det, ibland räcker det inte. Men jag kan inte sitta och grubbla på nåt jag verkligen inte kan lösa.

Det var frostigt i morse och i förbifarten till garaget böjde jag mig ner och fotade ett löv på gräset. Jag hinner knappt vara ute numera, känns det som, så jag tycker att jag missar hösten. Tro nu inte att jag klagar, jag älskar fortfarande att jobba – även om jag inte älskar alla inslag i mitt konsultuppdrag. Då gäller det att hämta kraft och energi ur uppgifter som är roliga – som språkgranskning. Ja, jag är en nörd! 

Bröd med snorkråkor? Nej då, bröd med nyttigheter!

En av de braiga sidorna med jobbet är att jag har fått två vänner, vill jag tro, i alla fall! Närmaste kollegan är en favorit och på våra torsdagsluncher avhandlar vi både högt och lågt. Idag är det ju torsdag, alltså lunchade vi i restaurangen. Trots att jag åt både vegetarisk ärtsoppa och pannkakor knyckte jag ett par brödbitar. Det är så himla gott, det där bruna, grova, filmjölksbrödet som ser ut att innehålla snorkråkor. Fast det är ju nyttigheter i brödet och inte skräp från näsan, förstås.

 

 

På väg tillbaka till våra kontor tog vi omvägen genom källaren för att leta upp boxbollen (!) jag inte hittade härom fredagen. Nu hittade vi både den och Televerkets skåp med rikstelefon. Jag trodde att vi hade ramlat rakt ner i 1800-talet. Vi har alltså inte bara en ADB-sektion på jobbet, vi har rikstelefon via Televerket också. Nu blev du avundsjuk, va?!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den andra vännen jag har fått har jag annat utbyte av. Det var en person som jag ganska omgående kände att det var lätt och kul att prata med. Jag vet att vi kommer att fortsätta ha kontakt även om vi inte jobbar på samma ställe i framtiden. Tänk så roligt det är att få nya vänner även när en är så gammal som jag! Inte trodde jag att det var så lätt.

Jag jobbade över igen i eftermiddag och nu är jag inte skyldig nån tid för gårdagens möte. Det är bra, för i morgon på fredagskvällen tänkte jag både tvätta och städa lite. I skrivande stund kör jag en maskin grön tvätt, i morgon blir det tjockissvart och i helgen lakan.

Men innan jag tvättade fick jag leka elektriker.

Jag skulle bara, du vet…

Ja, i det här fallet skulle jag bara tända en lampa i ena köksfönstret. Den fullkomligt exploderade – så det gick en propp. Eller propp och propp… Det heter det väl inte nu för tiden? (Snälla Agneta, om du läser detta, fråga maken!) Halva köket, hallen och toan blev svart. Proppskåpet ser inte ut som det gjorde förr, men jag klättrade på en stol. Inte såg jag mycket i ficklampans sken med mina skumma ögon. Men en plupp (?) hade åkt ner. Jag petade upp den och…

Hepp – varde ljus igen!

Nu är det dags för middag (mackor) och tvätthängning. Jag måste bara applådera landet i öst där min pappa är född. Finland är nämligen först ut med egna emojier. Hela 30 stycken emojier för specifikt finska känslor är planerade, ett par av dem har förstås med sauna (bastu) att göra!

Och här skulle jag förstås ha haft en finsk emoji som illustration, men det får bli ytterligare en källarskylt som jag hittade idag. Frågan är bara om nån fattar sambandet mellan orterna. Jag gör det inte!

Vad har Metropolen Byhålan gemensamt med Bäckaskog, Alunda och Vidtsköfle???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Söndagsgöra

Ett vilodagsinlägg.

---

 

Plötsligt inser jag att jag är vrålhungrig. Det är söndag och jag har tagit sovmorgon. Jag låg kvar i sängen och läste med en senapsmugg nyperkolerat kaffe intill på nattduksbordet. Nu har jag cirka 50 sidor kvar i den andra delen av Kristina Sandbergs Maj-trilogi. Efter den behöver jag en paus, så det blir en deckare av en för mig helt ny bekantskap, Tom Rob Smith. Jag köpte hans bok Barn 44 på Myrorna i förra månaden för en guldpeng. Sen inser jag att många brittiska deckare står på ett eget hyllplan och väntar på mig tack vare vännen Agneta. Men helt klart hinner en inte läsa lika mycket nu när en jobbar som när en var arbetssökande.

Maj behöver pauseras med lite spänning.

Skälet till att jag är vrålhungrig beror kanske på att jag har skrivit fem jobbansökningar nu på vilodagens förmiddag. Nej, det är inte så att jag inte trivs med mitt nya jobb, men det är ett konsultuppdrag och sträcker sig bara fram till årsskiftet. Då måste en ligga steget före och försöka hitta nåt mer permanent innan uppdraget tar slut. Alla säger att det är lättare att få jobb när en redan har nåt. Det är säkert sant. Men visst är lite märkligt att det dyker upp fem intressanta lediga tjänster just när jag har skrivit kontrakt för ett uppdrag?!

Idag är himlen blå och solen skiner. Jo, jag borde gå ut… Jag borde dammsuga också. Vådan av att ha starkare linser är att en ser skräp mycket bättre…. Men varken promenad eller städning lockar. Jag ska ta en dusch, inta frukost och läsa ut min bok. Igår kväll orkade jag inte skjutsa hem Fästmön från jobbet, men jag erbjöd per sms att göra det idag i stället. Hon kunde inte svara på mitt erbjudande igår eftersom hon kanske behöver jobba över, men jag utgår från att hon hör av sig om hon är intresserad. I såna fall blir det en bilutflykt i eftermiddag.

Jag har gjort iordning växterna jag köpte igår och fixat krukor från förrådet till dem. Kaffemugg är också framplockad, vattenflaska på gång. Egentligen är jag redo för en arbetsdag i skrivande stund! Jag ska emellertid lägga band på mig och försöka koppla av. Kanske blir det trots allt en söndagspromenad efter frukost. Det känns som jag inte pallar med ytterligare en dag av grannens skrikgullande med sin unge. Igår var jag till och med tvungen att dra på Spotify för att slippa höra gapandet.

Redo att gå till jobbet.

Lite datorfix borde jag ta itu med, men lusten saknas. Jag säkerhetskopierade i alla fall igår. Tyvärr beter sig datorn konstigt ibland. När jag ska dra över bilder från min iPhone påstår den sen igår att jag inte har installerat drivrutiner till min scanner. Eh? Den scanner jag hade var för gammal för att funka ihop med den här datorn, så den och datorn har aldrig varit ihop, så att säga. Vidare krånglar musen. Plötsligt slutar den fungera när jag sitter och skriver ett inlägg, till exempel. Men tar jag upp Anteckningar och börjar skriva fungerar musen igen. Märkligheter som det säkert inte finns nån förklaring till.

Igår kväll hade jag ett gott och långt mobilsamtal med vännen FEM. I kväll väntar inget babblande utan säsongsstarten av Bron på SvT1. Tio söndagskvällar, inklusive denna, framöver är räddade!

Vad håller DU på med då??? Skriv gärna några rader och berätta i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Solen skiner, fast det regnar

Ett inlägg om inre och yttre väder och om nyttigheter.

---

 

Solen skiner här fast det regnar.

Igår blev det en riktigt solig dag. Det blev definitivt inte nån soppdag, vilket det i stället är idag. Under den gångna natten har jag hört regnet smattra hårt och ihållande mot tak och fönster. Det brukar söva mig, men som du kanske förstår är det en massa saker som snurrar i skallen just nu. Och på tal om skallen har den fortsatt att göra ont. Jag tvingade mig kvar i sängen till halv nio i morse. Sen blev jag tvungen att gå upp och ta en tablett.

Idag är det regn här, men här inne är det soligt.

Det var bra att jag klev upp, för du som har gissat rätt – jag kanske inte var så tydlig i förra inlägget, även om många fick veta på annat sätt – förstår att jag har en del att fixa nu. Det första jag gjorde var att beställa en skattsedel. Sen behövde jag kontakta referenter, för strax före klockan nio ringde Tim och kom på att han inte hade fått några såna av mig. Jag har en lista som jag mejlade över, men ville ändå höra av mig till några av personerna på den. Vidare är det inbokade saker som måste bokas om och hur jag ska göra med skrivkursen vet jag ännu inte.

Det var/är många som hörde/hör av sig igår och idag. Tänk så lätt det är att göra det när det handlar om roliga saker och så svårt det är att göra det när nån har det tufft. Igår kväll, när jag försökte landa i upplevelserna, gick mobilen varm. Så nu skriver jag lite mer och berättar vad det är som har hänt så att fler får ta del av det samtidigt. Det blir så jobbigt att skriva samma sak till flera olika personer. Dessutom behöver min mobil vara laddad och tillgänglig för inkommande samtal. Till exempel från en viss handläggare, som fick mejl igår, men som varken har svarat på det eller ringt.

Den här bloggen håller på att dö. Det är fortfarande nio procents utrymme kvar. Tyvärr har bloggen också fortfarande oönskade och ovälkomna besökare, så jag tänker inte skriva några närmare detaljer. Skälet till detta är att det finns troll som har förtalat mig till personer i mitt yrkesnätverk. Som tur är består kommunikatörsnätverket av människor som har hjärnor och som kan bilda sig en egen uppfattning om mina kompetenser. Dessutom känner de flesta mig, de flesta har träffat mig och majoriteten har jobbat ihop med mig.

Men… bloggen har också välkomna läsare och det är till er jag vänder mig nu, eftersom jag inte har tid och ork att skriva till var och en separat. Igår förmiddag var jag på intervju här i Uppsala för ett konsultuppdrag som redaktör vid ett statligt verk. Intervjun gick bra, det kändes bra genast. På seneftermiddagen ringde rekryteraren och gratulerade mig – de som intervjuade mig ville ha mig för uppdraget!!! Jag var bästa kandidaten för uppdraget av alla hos totalt tio rekryteringsföretag, fick jag veta. (Jaa, Elisabeth, nu skryter jag.) Uppdraget löper fram till årsskiftet, men det kan finnas möjlighet till förlängning. Jag vill inte gå in närmare på detta här och nu.

Det som händer nu är att rekryteraren kollar referenser och uppdragsgivaren kollar hur snart jag kan träda i tjänst efter överklagningstid och liknande. Troligen åker jag in till Stockholm på måndag och skriver kontrakt och kanske, kanske börjar jag jobba redan på onsdag… Det är så jag måste nypa mig själv, för jag tror inte att det är sant! Inte heller kunde jag i gårdagens inlägg riktigt uttrycka i ord känslan när jag fick ringa mamma och säga att jag har ett, visserligen kort, men nytt jobb. Min lilla mamma, som har lidit och lider så kring allt detta!

Jag vill än en gång tacka alla som har hållit tummar och tår! Jag tror att ni kan släppa nu, för jag har muntligen blivit lovad uppdraget och jag tror inte mina referenter sabbar mina chanser.

 

Höstnyttigheter till en soppa, kanske?

Idag är det definitivt en soppdag. Vi festade på räkbomb och Loka citron igår kväll, idag blir det bara nyttigheter. Av solen syns inte en ynka stråle, men jag njuter av regnet, mörkret och blåsten, som du vet. Jag har rivit ur sängarna och ska bädda rent, jag ska tvätta lakan och koka soppa innan jag skjutsar Fästmön till jobbet till klockan 14. Anna får med sig sin soppa att äta på en rast – om hon nu får nån sån. Rast, alltså.

Soppan jag ska göra idag blir en riktig vitaminkick. Samtidigt är den väldigt billig. Huvudingrediens är nämligen squash och jag fick/tog två stora såna från Slottsträdgården och Annas snälla mamma. Vidare ska det vara lök och vitlök och morötter i. Morötterna kostar bara tre kronor kilot på Tokerian just nu och alla andra ingredienser hade jag redan hemma, förutom persilja. Eftersom jag nu nästan har rabblat hela soppan kanske du vill ha receptet? Det har jag publicerat här en gång tidigare, så här är länken till Tofflans squash- och morotssoppa!

Och nu ska Tofflan hasa iväg till spisen för att laga nyttigheter!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Två intervjuer på en vecka

Ett inlägg i vilket Tofflan framhäver sig själv.

---

 

Två telefonintervjuer på en vecka. Vad månde bliva?

Två intervjuer på en vecka… Eller två intervjuer på sju dar. Eller två intervjuer på fem arbetsdar… Matematik har aldrig varit min grej, jag brukar skylla på dyskalkyli. Fast det lider jag inte av egentligen, jag gillar bara inte matte. Men den här gången har jag räknat rätt: jag har blivit intervjuad två gånger på en vecka, sju dar eller fem arbetsdar, beroende på hur ens vecka ser ut.

Idag stod jag och fick dammsugaren över mig när mobilen, djupt nere i dragkedjad mjukisbraxficka, ringde. Jag hann svara och sen rullade bollen. Naturligtvis tycker jag att det är väldigt smart av företag att telefonintervjua en sån fantastisk tillgång som jag borde vara är för deras företag/organisation (<== ironi). Men smartast av allt tycker jag att det är att rekryterarna gör en telefonintervju först av allt när de har valt ut tänkbara kandidater för lediga tjänster. Det ger såväl rekryterare som sökande chansen att känna lite på varandra verbalt.

Känna på varandra verbalt kan en göra i Wordfeud också. Här tog jag 274 poäng, bara…

Förra veckan blev jag intervjuad av en manlig rekryterare för ett konsultuppdrag vid en myndighet här i Uppsala. Idag blev jag intervjuad av en kvinnlig rekryterare för en tillsvidaretjänst vid en högskola på annan ort. Båda tjänsterna är intressanta, men den som är tillsvidare är ju mer varaktig. Samtidigt vore det optimala förstås bäst för alla parter med ett jobb på min bostadsort. För- och nackdelar… Men… jag är inte framme vid nåt målsnöre än. Det bara hjälper upp självkänslan lite att få veta att en har ett intressant och gediget CV. Roligt också att få användning av ens LinkedIn-sida (logga in för full profil), där det finns allt från arbetsprover till rekommendationer från före detta kollegor, samarbetspartners och chefer.

Uppspelt bjöd jag sen upp snabeldraken till dans här i lägenheten. Och i skrivande stund väntar jag på att mitt våttorkade köksgolv – det behövdes! – ska bli torrt så jag slipper ta simborgarmärket för att komma till badrummet.

To be continued…

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Och tisdagen tog vägen vart..?

Ett time flies-inlägg.

---

 

Grannarnas gasbrännare åkte på strax efter 22.30 igår kväll. På trädäcket. I torra marker.

Inte vet jag vart tisdagen igår tog vägen. Men den försvann snabbt. Och glad för det är ju jag, eftersom tisdagar är dagar jag kan klara mig utan. Det känns ofta fortfarande så att tisdagar är jobbiga dagar. Märkligt… Under några veckor i sommar har jag i alla fall kunnat se fram emot Morden i Midsomer, men igår gick sista avsnittet för den här gången. Det betyder återgång till det vanliga: det vill säga, tisdagar är enbart dåliga dagar och sommaren är slut.

Som grädde på tisdagsmoset körde grannarna under mig igång lite gas och eld vid 22.30-tiden. Inte vet jag vad det är för apparat, men gissningsvis har det nånting att göra med vattenpipan de senare rökte. Detta gjorde att jag inte kunde sitta och svalka av mig på ballen* före läggdags som tänkt. Jag försökte en liten stund, men började då hosta. Och blev härmad av grannarna. Som om jag skulle låtsas att jag hade ont av deras rök… Nej, jag är inte min mamma. (Grannarna är uppenbarligen inte bara blåsta som eldar när det är sån hög brandrisk, de är rätt elaka också.) Därför slutade min kväll med att jag gjorde ett skriftligt klagomål till styrelsen där jag i korthet beskrev lite grann vad som hänt samt bad dem vidtala mina grannar. Grannar, som alltså även igår, tisdag, hade lite partaj (dock inte så högljutt) på sin uteplats, långt efter klockan 23. Jag har försökt ringa nån i styrelsen tidigare i veckan, men fick inte tag i nån. Igår var jag väl kanske inte så mycket störd som oroad med tanke på den höga brandrisken som råder. Sen var det väl inte så jätteroligt att ligga och hosta i sovrummet i ett par timmar. Jag behöver ju vara pigg och fräsch idag.

Som jag har längtat efter mjölk!..

Tidigare på dan kunde jag emellertid sitta på ballen av och till. Det var lite bättre än vanligt tack vare det fjantiga regnet. Lucille höll mig sällskap ett tag. Därefter var Linda-boken mitt sällskap. Framåt kvällen värmde jag en fryst pizza i ugnen. Kunde avnjuta middagen tillsammans med ett härligt glas mjölk på ballen. Jag minns knappt när jag drack mjölk sist och jag längtade rejält.

Jag var riktigt nervös igår kväll – men det är inget mot vad jag är just nu. Ändå vet jag ju nästan ingenting om jobbet för vilket jag ska intervjuas idag. Det enda jag vet är det lilla jag har läst på företagets webbplats, en mycket bra webbplats, för övrigt. Det verkar vara lite omständligt att ta sig in på området. Det oroar mig lite också. Sån är jag! Och ingen har jag att dela min oro med. Mamma ringde igår, men det var för att tacka för kortet jag skickade från Stockholm och för att dra sedvanlig harang om städtjejerna. En och annan tumme har vänner och bekanta lovat hålla. Det känns gott att inte vara helt ensam. Jag skulle nämligen behöva det här jobbet, även om det inte är nåt fast jobb. Men det verkar vara ett roligt och intressant jobb det lilla jag vet och det räcker långt. En fördel med att det är ett konsultuppdrag är ju att det tar slut förr eller senare. Är jobbet pest och pina så är det ganska bra att ha ett kontrakt som löper ut… Men jag ska inte gå händelserna i förväg. Jag har inte blivit erbjuden uppdraget och jag har inte ens blivit intervjuad. Än. Men snart…

Mannen från det andra företaget, han som skulle ringa i måndags eller senare igår för att boka en ny intervjutid i stället för den där måndagen jag åkte 14 mil för att gå på toa, har inte ringt. Jag ska skriva några rader i ett mejl till bemanningsföretaget om detta strax. Det kan faktiskt vara så att den stora branden som härjar har gett mannen extra jobb.

Idag är det onsdag och det är mulet. Men klibbigt. Jag ska strax in i duschen. Vad dagens klädsel blir är osäkert, till och med shortsen och linnet klibbar mot kroppen i denna stund… Fast jag tror inte att bikiniöverdel är lämpligt att ha på sig  – enbart – vid en anställningsintervju…

Solen på väg ner bakom husen vid 20-tiden igår.

*ballen = balkongen

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »