Ett inlägg om inspiration och morötter.
Nä, morötter gillar jag INTE. Jag vet att de är nyttiga för såväl ögon som hud och de är visserligen sniggt orange. Men goda är de INTE. Däremot används de ofta som bildligt uttryck för att locka nån, vanligen en envis åsna, till nåt. Envis är jag, det vet jag och många tycker att jag är en åsna, det vet jag också. Fast även en sån dålig och tämligen värdelös varelse som jag behöver lockas och inspireras.
Alla behöver bildliga morötter. (Skålen på bilden finns på Erikshjälpen i Uppsala och kostar 25 kronor.)
Även en sån som jag behöver input och nåt nytt att stoppa i hyllorna.
För ganska länge sen anmälde jag mig därför till en skrivarkurs i Stockholm. Det är en endagskurs och jag har inte frågat nån Myndighetsperson om lov att åka, eftersom min kontaktperson vid Myndigheten inte har hört av sig på tre månader, trots att det står i handlingsplanen att h*n ska göra det en gång i månaden. Så jag åker ändå. Kursen är dessutom kostnadsfri och såväl fika som lunch bjuder Offentliga Journalister på, en avdelning inom Svenska Journalistförbundet som jag tillhör. Ja, jag är ju dubbelansluten. Mitt huvudfack har inte lyft ett finger för att hjälpa eller peppa eller stötta på över sex och ett halvt år. Elaka tungor säger att det är ett fack för gamla kärringar och att ombuden är människor som har för lite att göra på sina jobb. Jag är själv en gammal kärring, men jag är utvecklingsbar. Så när OJ bjöd in mig på en dags kurs (det är bara tågbiljetten jag behöver införskaffa) nappade jag självklart. För även en sån som jag behöver få input och nåt nytt att stoppa in i sina hyllor.
Idag landade programmet i min inbox. Det ser ut som om jag (och min dator) får en spännande dag i slutet av månaden! Bland annat ska jag
- träna min iakttagelseförmåga och hitta ord för att beskriva
- lära mig gestalta i stället för att redovisa
- bli bättre på att ”gå nära” den jag intervjuar/porträtterar
Äntligen får jag göra nåt mer stimulerande än att… etc etc
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
