Fågelsången fullt av …kråkor…

Ett inlägg om dagens konditoribesök.

I eftermiddag hade jag en träff med Peter som har blivit vuxen (50). Vi sågs på Fågelsången – i rätt tid. Fast somliga ville ju först ha det till fel tid. Vilken tur att jag alltid har rätt! (nåja…)

Konditori Fågelsången ligger på Munkgatan i centrala Uppsala. Eller enklare uttryckt mitt emot Svandammen och Flustret. Det är ett populärt ställe bland studenter, men eftersom studenterna har sommarlov just nu var klientelet för dagen blandat.

Fågelsången ligger mitt emot Flustret.

Peter och jag var inte äldst. Vi var inte heller yngst. Vid ett bord satt tre tjejer och pratade amerikansk engelska med varandra – när de inte gläppte med sina iPhones. Vid ett annat bord satt två män som pratade alldeles för högt på typ… serbiska/kroatiska/bosniska? Vid ett tredje bord satt ett äldre par. Och så fanns det nån obligatorisk barnvagn, men inte mer än nån, tack och lov (det blir så trångt).

Jag hade bespetsat mig på en räkmacka och valde en sån, Peter en baguette med skagenröra. Baguetter med röror kan man aldrig äta fint. Jag tänkte fota mr Kladd, men jag har nu slagit in på den snälla och mesiga linjen och visar i stället min räkmacka. Med svensk flagga i papper på tandpetare.

Räkmackan kladdade inte.

Priset för två kaffe och två fina mackor var härliga 165 riksdaler. Men faktum är att det var väl värt pengarna! Mackorna var goda, räkorna lagom stora och kaffet smakade påtår (vilket ingick). Vi blev sittande i typ två timmar.

Det som var mindre härligt var kråkorna som försåg sig med gästernas kvarlämnade matrester. De var inte ett dugg rädda utan klev helt ogenerat omkring på borden. Och på parasollerna. Borden var för övrigt ganska skitiga, men det är väl oundvikligt på grund av trafiken.

Fåglarna på Fågelsången var kråkor med iskalla ögon.

Totalomdömet för Fågelsången blev inte högsta betyg, men nästa högsta. Lite renare bord skulle inte skada.

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Halmstad

Förra veckan var det ju säsongspremiär för ett av de TV-program som jag har följt längst, Antikrundan. Och så klart jag inte missar det i kväll heller! Kvällens program var från Halmstad.

Bosse och Knutte, med samma efternamn men inte gifta, för Bosse stavar Knutsson med två s, Knutte med ett. Men de är båda två experter i Antikrundan. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Anne Lundberg skorrade vidare, men jag måste ändå säga att hon känns lite nedtonad, tack och lov. Men hon var tvungen att tramsa lite, förstås, om kärleksstaden Halmstad.

• En kille som såg lite rolig ut med långt, lockigt skägg, kom med ett Marimekkotyg. Jag avskyr verkligen Marimekko, alldeles för färgglatt för en som föredrar tjockis-svart. Värderingen för tyget landade på mellan en tusenlapp och två.
• En kalkstensburk som kostat 30 kronor värderades till cirka 5 000 kronor. Men så var den rätt häftig också!
• Ett äldre par kom med en jättefin nattljusstake från 1750-talet. Paret äger faktiskt ett par stakar. Värderingen sattes till hela 100 000 kronor. Dessutom tog paret med ett (av två) silverfat som värderades till         125 000 kronor…
• Ett otroligt vackert skrin i sköldpaddsskal daterades till 1600-talets slut när just sköldpadda var ett populärt material. Skrinet värderades till mellan 30 000 och 50 000 kronor.
• Knutte, iförd hemsk kavaj, tog emot en rätt gravid tjej och ett bord. Tjejen hade betalat 8 000 för den väldigt stora och tunga möbeln. Bordet är troligen nytillverkat, även om skivan ursprungligen hade varit ett golv, ungefär hundra år gammalt.
• Ett par kom med en GAN-tavla som de hade fått i lysningspresent. Tavlan var ganska gräslig, vilket också kvinnan tyckte. Denna akvarell värderades till cirka 100 000 till 125 000.
• Ett stort fotoalbum med 150 bilder från Indien från 1860 – 1880-talet kom med en man. Bilderna visade sig vara väldigt sällsynta och av god kvalitet. Mannen hade gett 1 800 kronor för albumet. Idag värderades det till… minst 150 000 kronor.
• En kvinna kom med ett otroligt vackert skrin i porfyr. Några små naggar i locket, men annars i bra skick. Skrinet värderades till 15 000 – 20 000 kronor.
• En annan kvinna kom med en rysk medalj i 23 karats guld. Medaljen är troligen från 1900-talets början. Medaljen värderades till mellan 35 000 och 40 000 kronor.
• En man kom med två underbart vackra ringar. Den ena, med rubiner och diamanter, värderades till 16 000 kronor. Den andra ringen, med diamanter, värderades till 150 000 – 200 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Gävle.

Livet är kort.

Read Full Post »

Stucken och pajad

Vilken frukost jag fick idag! Lucille, som egentligen heter nånting helt annat, kom ju med två bitar lettisk ostkaka igår kväll som jag skulle ha till frukost. Jag gissar att den ena biten var till Fästmön, men hon är ju hemma hos sig – så jag åt båda!!! Jag micrade bitarna först. Egentligen skulle jag ha haft gräddfil till, men det ekar i kylskåpet för tillfället – mellan burkarna med smörgåsgurka och öl, ungefär.

Den lettiska ostkakan var mer som ostpaj.

Den lettiska ostkakan var mer som ostpaj. Fast lite söt också. En märklig kombination, ost och socker, men gott var det! Och jag tror att jag står mig bättre till lunch på detta än en skål med mild lättyoghurt och müsli.

Det blev en tur till labbet efter frukost för ytterligare provtagning. Jag fick min favoritstickerska, hon gör det så bra och idag gjorde inte ens ont. Eftersom mitt blod inte gärna vill sluta flöda när jag har blivit stucken sitter jag nu med en gigantisk kompress tejpad i armveckad. Men jag är ju allergisk mot tejpen, så snart åker skiten av. Ville bara att du skulle se att jag har varit modig idag. (Jag hatar både nålar och blod!!!)

Hårig arm med gigantisk kompress i vecket.

Det är ju populärt att visa upp på sin blogg hur sjukvården misshandlar en. Arga Klara har gjort det, Anna Maria likaså. Så nu var det min tur! Hur det ser ut UNDER kompressen kan jag emellertid inte visa upp eftersom jag troligen svimmar om jag tittar.

Två sidor på intranätet har jag åstadkommit idag, ett massmejl och ett försök att lösa ett tekniskt webbproblem har jag också gjort. Snart dags för stormöte! I eftermiddag blir det en intervju med en spännande man. Och tänk om vädret kunde hålla sig så att jag kunde sticka ut och ta några bilder på lunchen!!!

Read Full Post »

Bingo på nätet?!

Nä, nån bingospelare har jag aldrig varit och lär aldrig bli trots att sajter som http://www.provabingo.se/ och  http://www.bingosajt.se/ finns. Men jag har provat, i verkligheten. I alla fall det där spelet som kallas BingoLotto och som blev enormt populärt till att börja med.

Första gången jag spelade BingoLotto var tillsammans med mitt numera X sen länge. Vi hade köpte två brickor var som skulle skötas – och samtidigt skulle vi lördagssnaska på tacos framför TV:n. Ja, jag behöver väl inte beskriva Katastrofen i Vardagsrummet, du fattar kanske hur det såg ut på bordet? Inte vann vi nånting heller.

Jag spelade inte BingoLotto så särskilt många gånger, men visst hände det att vi spelade när svärföräldrarna var här. Det var på den tiden Loket höll i eländet programmet och inte Vad-heter-han-nu-igen. Han var åtminstone rolig. Kolla det här klippet så får du garanterat garva lite åt bingo på nätet.

Jag gillade surgubben på 82 bast som vann bilen mest. Och Lasse Berghagens kala fläck bak i huvet. Men vilken typ tyckte du var roligast??? 

Read Full Post »

Ska vi verkligen dansa???

Härom kvällen gjorde jag misstaget att av och till titta lite på Let’s dance, ett vad jag förstår, mycket populärt TV-program. Det är så populärt att det i skrivande stund är ”gillat” av 2 417 personer på Fejan, deltagarna bloggar om sin medverkan och media skriver. Kvällspressen skriver kilometer…

Innan programmet härom kvällen kunde jag läsa om en deltagares rumpa. Rumpa! Deltagarens rumpa gjorde succé och fick, enligt tidningen

[…] kändisarna i extas […]

I en annan tidning kunde man som vanlig läsare hitta hjälp att fixa en egen sån rumpa…

Jag vet inte allt som har hänt i programmet, men tidningarna har skrikit ut om hur en av deltagarna bröt ihop – och fick revansch. En annan deltagare tvingades (!) dansa med sprucket revben. Fast sen kom nån på att det var en bluff… För det första undrar jag vem som tvingas delta i ett sånt här larvprogram. Och för det andra undrar jag ju förstås om man verkligen kan dansa med en spricka i revbenet… Jag menar, det kan vara svårt att röra sig rent allmänt då, än mindre dansa…

Och sen är det det här med juryn som är så elak. De minuter jag tittade såg jag tre personer som såg smått uttråkade ut. De visade så gott som inga känslor – inte i sina ansikten, i alla fall. Ändå säger en tidning att deltagaren som åkte ut nu sist gick till attack mot juryn för att juryn – elakt nog? – hade gjort upp innan om att deltagaren skulle åka ut. Eh… dålig förlorare, eller? Det ska ju visst vara en sorts tävlingsprogram…

För övrigt är juryn visst inte enbart elak, den består av bööögare också, som gärna fäller smickrande omdömen om en del dansare. Och detta eldas på i media, förstås. Nu senast tog till och med en jurymedlem ett skamgrepp på en av deltagarna. Gissningsvis fick han betalt av produktionsbolaget för att ta det greppet.

Nej fy, jag ska inte slösa bort en enda minut av mitt liv igen genom att se på sån här skit! Jag älskar dans och skulle verkligen vilja se ett riktigt danstävlingsprogram, inte sån här dynga.

Noll tofflor i betyg!

Read Full Post »

Föräldrarnas namnval visar deras drömmar

På Dagens Nyheters hemsida finns en intressant artikel om att välja namn till sina barn. Dagens föräldrar är ganska medvetna om vad det namn som de valt associerar till. Det handlar om bilden de tycker att namnet ger av barnet, men också om hur det positionerar barnet i ett socialt sammanhang. Det menar Emilia Aldrin som disputerade med avhandlingen Namnval som social handling i våras.

Namnvalet visar föräldrarnas drömmar för barnet, menar Emilia Aldrin. Det ska vara lagom vanligt – eller ovanligt. Kanske ärvt från en kär släkting eller nån favoritkändis.

Mest konservativa i sina namnval är högutbildade, äldre föräldrar. De ger sina barn traditionella namn som Erik, Gustav, David, Nils, Sofia och Anna (se där!). Bland yngre lågutbildade föräldrar är nya namn mer populära, namn som Neo, Nova, Nicole, Elda, Vilda, Liam och Kevin.

Det brukar ta mellan 80 och 100 år innan ett gammalt namn blir populärt igen, menar Emilia Aldrin. Därför är namn som Gunnar, Rut, Folke, Harry och Inger på väg tillbaka. Men även Birgitta, Bertil, Margareta, Kerstin och Bengt är på väg at komma tillbaka.

Emilia Aldrin menar också att det är mammorna som har sista ordet när det gäller namnval på barnen.

Själv skulle jag egentligen kallas för mitt förstanamn, men eftersom man uttalade det på ett sätt som fick mina föräldrars öron att krulla sig, fick jag i stället mitt andranamn som tilltalsnamn. Mitt tredje förnamn kallas jag för ibland av telefonförsäljare som tror att jag använder det som efternamn. Och mitt efternamn – tja, rätt ovanligt, men inte så kul att heta som barn…

Är du nöjd med ditt namn???

Read Full Post »