Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘glappa’

Ett inlägg om GODA vänner och släktingar – med betoning på GODA. Och en sån som jag, som bara pratar…


 

Det var länge sen jag pratade som jag gjorde igår! Jisses, jag tror jag har fått träningsvärk i käften och måste vila den alldeles idag. Med kort varsel blev det bestämt att vännen A skulle svänga förbi på hemvägen från jobbet för att titta på en möbel. Nåt att bjuda på hann jag inte fundera ut, men kaffe finns ju alltid.

Och så har du ju den där chokladasken som du fick i julklapp, den där som du öppnade häromdan!

påminde mig Fästmön. Ja, jo, men jag tänkte att A kanske behövde äta nåt mera matigt efter jobbet. Hur det nu än var, så hanns inget införskaffas. Anna kom på ett jobbärende som behövde utföras innan hon började gårdagens arbetspass, så jag skjutsade.

Under tiden hade mammakusinen B telefonerat, men när jag kom hem igen behövde jag skriva en recension av en spännande, ny bok. Först. Sen skulle ju A komma. Och på kvällen skulle jag ringa B. Planerade jag.

Jag hade precis klickat Publicera när telefonen ringde. Det var mammakusinen B igen. Jag förvarnade om att jag skulle bli tvungen att avbryta strax. Vi hann prata i nio minuter innan det plingade på dörren. Eller vi och vi… det var mammakusinen B som ringde, men jag som pratade.

A blev insläppt och medan jag satte på kaffet slängde A upp TVÅ påsar på köksbänken. Den ena var till oss båda, den andra bara till mig. Och det var detta som föranledde frågan i rubriken till det här inlägget! Har du också så här GODA vänner? Alltså vänner, som släpar med sig godsaker – se bildspelet!

Detta bildspel kräver JavaScript.


Sen babblade vi (läs: jag) 
i ett par timmar innan jag lät den stackars arbeterskan trampa hem till sitt. Det blev väldigt tyst här och dessutom kändes samtalet med mammakusinen B tidigare på eftermiddagen väldigt avhugget. Så jag ringde upp och vi pratade i en halvtimme eller så. Hon är så härlig att prata med!!!

Som grädde på moset blev jag bjuden på midsommarfirande med kaffe och grillning på fredag. I am blessed with such friends!

Idag vilar jag truten – i alla fall tills i kväll när jag ska få håret klippt av M. Då lär det vara dags igen för flabben att glappa…

Kan ju inte låta bli att fråga om DU har såna GODA vänner som jag??? Skriv gärna några rader i en kommentar nedan och berätta!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett ösigt inlägg.


 

Natt öfver Upsala på min köksbänk

Denna ska läsas och omskrivas!

Det är så där ibland. Att allt liksom händer på en gång. Man kan säga att det har varit en sån dag. Papper som skulle skyfflas IRL och digitalt fixade jag under förmiddagen medan jag laddade för viktiga saker. Under tiden trillade en spännande prosadikt in för läsning och recension. Det är lite mycket nu, så jag kan inte säga exakt när den kommer. Tills vidare får du nöja dig med att beskåda det skitsnygga omslaget, signerat Peter Bergting. Själv har jag gläppat i häftet och läst lite grann. Med blyertspenna, förstås.

Det väntade samtalet kom en minut före utsatt tid och varade en halvtimme. Flera frågetecken rätades ut och så blev det ett och annat utropstecken. Men att utbrista

Hurra!

är alldeles för tidigt än. Eller på sätt och vis enades vi om ett smärre

Tjolahopp!

i alla fall – vilket faller under kategorin

Alltid något, bättre än inget.

Eftersom ingen har undrat vad det handlar om behåller jag det för mig själv och de närmast sörjande.

Scarf med döskallar

På träff med döskallar.

På eftermiddagen for jag iväg på döskalleträff. Det har inte ett skit att göra med den Döskallelista som finns i den här bloggens huvud, vilket jag är synnerligen glad för! Två timmar försvann hur snabbt som helst och jag hann med ett par ärenden dessutom. Fortsättning ska följa i ett sällskap utökat av såväl mopsar som människor.

I morgon kommer älskade Fästmön. Jag hinner inte städa innan dess, så jag hoppas att hon inte är lika känslig för damm som jag är. Min näsa har kliat otroligt idag. Kanske är det alldeles förfärligt dammigt här. Men när jag googlade på det kom jag fram till att det betyder att pengar är på väg. Näsan kliade MYCKET idag, för övrigt.

En liten tur bland de bloggar jag följer hinner jag nog med innan en vän ringer. Och sen är det ju dags för mina antikviterade grå celler att jobba klockan 20.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en dröm.


Det känns som om
det är väldigt sällan jag ägnar mig åt att drömma numera. Om nätterna, vill säga. Eller också är det så att jag inte minns. Ändå håller jag det för mer troligt att det är i drömmen man bearbetar aktuella händelser i sitt liv. Och händer det inte så mycket, tja… du kan dra slutsatsen själv.

Men i natt drömde jag! En dröm fylld av fart och fläkt! Jag, Fästmön och en tredje, okänd kvinna… bara det… hur ofta brukar DU drömma om okända personer??? Vi tre skulle åka på sorts konferens. Jag körde bil, vi skulle till en ort lite norrut. Först behövde jag inhandla ett par passande skor. (Här bearbetar jag nog skofadäsen från i tisdags…) Av nån anledning köpte jag ett par vita, höga typ skidpjäxor snarare än skor. Dessa skulle vara ”superinne”, i vart fall. Skorna var svindyra. Jag tog på mig dem med en gång eftersom jag ville vara fin och jag var ju dessutom ute på nån sorts representation.

Skidpjäxor

Ungefär så här såg mina nya ”skor” ut!


Av okänd anledning
var vi nånstans där jag blev tvungen att kliva ur mina nya skor en stund. När vi hade gått därifrån hade jag naturligtvis glömt skorna! Jag skenade tillbaka och som tur var såg jag dem och tog dem med mig.

Efter detta skulle vi storhandla (!). Helt slut var jag när klockan dragit sig mot kväll och jag skulle svida om – i mina nya skor. Då upptäcker jag att jag har fått med mig två udda vita skor! Alltså, den ena var 50 procent av mitt nyinköpta par, medan den andra var visserligen en vit ”skidpjäxa”, men av annan modell OCH storlek. Nu var det emellertid försent att åka tillbaka till stället där jag tagit av mig skorna. Fick sätta på mig det udda paret, varav den ena glappade rejält. Kände mig dum, kände mig som om jag inte passade in, som om jag var… fel, fel, fel…

Sen vaknade jag, varm och uppstressad. Klockradion visade 6.15. Jag gick upp en stund, men la mig sen igen och lyckades somna om och sova ytterligare en timme.

Det finns säkert en djupare tolkning av den här drömmen, som vid första anblicken tycks ganska ytlig. Men min egen personliga tolkning är att jag är nervös. Nervös inför nästa veckas övning.

Och märkligt nog fick jag, idag på förmiddagen, ett samtal på mobilen med datum och klockslag och person jag ska träffa för intervjuomgång nummer två – på ett jobb jag jättegärna vill ha!!! Jag blev ju inte mindre nervös… JISSES!


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om dagens konditoribesök.


I eftermiddag hade jag en träff med Peter
som har blivit vuxen (50). Vi sågs på Fågelsången – i rätt tid. Fast somliga ville ju först ha det till fel tid. Vilken tur att jag alltid har rätt! (nåja…)

Konditori Fågelsången ligger på Munkgatan i centrala Uppsala. Eller enklare uttryckt mitt emot Svandammen och Flustret. Det är ett populärt ställe bland studenter, men eftersom studenterna har sommarlov just nu var klientelet för dagen blandat.

Flustret

Fågelsången ligger mitt emot Flustret.


Peter och jag var inte äldst.
 Vi var inte heller yngst. Vid ett bord satt tre tjejer och pratade amerikansk engelska med varandra – när de inte gläppte med sina iPhones. Vid ett annat bord satt två män som pratade alldeles för högt på typ… serbiska/kroatiska/bosniska? Vid ett tredje bord satt ett äldre par. Och så fanns det nån obligatorisk barnvagn, men inte mer än nån, tack och lov (det blir så trångt).

Jag hade bespetsat mig på en räkmacka och valde en sån, Peter en baguette med skagenröra. Baguetter med röror kan man aldrig äta fint. Jag tänkte fota mr Kladd, men jag har nu slagit in på den snälla och mesiga linjen och visar i stället min räkmacka. Med svensk flagga i papper på tandpetare.

Räkmacka

Räkmackan kladdade inte.


Priset för två kaffe och två fina mackor
var härliga 165 riksdaler. Men faktum är att det var väl värt pengarna! Mackorna var goda, räkorna lagom stora och kaffet smakade påtår (vilket ingick). Vi blev sittande i typ två timmar.

Det som var mindre härligt var kråkorna som försåg sig med gästernas kvarlämnade matrester. De var inte ett dugg rädda utan klev helt ogenerat omkring på borden. Och på parasollerna. Borden var för övrigt ganska skitiga, men det är väl oundvikligt på grund av trafiken.

Fåglar s skugga på ett parasoll på Fågelsången

Fåglarna på Fågelsången var kråkor med iskalla ögon.


Totalomdömet för Fågelsången
blev inte högsta betyg, men nästa högsta. Lite renare bord skulle inte skada.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

En promenad med snabeldraken*  väntade när jag kom hem från jobbet. Fy te rackarns, det var sååå varmt… Massor med hår försvann in i gapet på draken – jag fäller hår värre än ett djur just nu. Har läst mig till att det tillhör Åkomman, som farfar Sven** skulle ha sagt. Trist.

Svängde in på Tokerian först och inhandlade ett födelsedagskort med innehåll till mamma. Kom till och med ihåg att posta det. Hon får försöka ge sig till tåls med öppningen och helt enkelt hålla fingrarna i styr.

Snabeldraken och Tofflan – NOT! Jag har aldrig högklackat på fötterna och aldrig nåt med volang upptill!!!


Tänkte att jag skulle laga lite mat i kväll
innan korven sprang iväg till stinkypåsen. Det blev tre kycklingkorvar med bröd, grillade i ugnen, förstås. Det är bara människorna puckona som har uteplatser som får grilla på grillar med grillkol/-bricketter och tändvätska i den här bostadsrättsföreningen. Så himla smart, dårå, eftersom rök stiger!.. Men det är det visst ingen som fattar av  gräsrötterna puckona…

På tal om människor gräsrötter puckon tänkte jag nästan filma en sekvens nyss och skicka till Barnavårdsnämnden***, typ. Satt i godan ro vid köksbordet och smaskade på mina korvar och läste UppsalaTidningen när jag hörde ett bekant vrål. Jorå, det stämde in på den jag trodde att det var. Bakom gick föräldern (?) med mobilen i högsta hugg, som vanligt. Tror paret var ute en kvart och under den tiden ville Mini leka med andra barn fast det fick h*n inte. Föräldern(?), däremot, lekte hela tiden med sin mobil. Är det så man gör när man vaktar barn..? En stilla undran.

Jag har kladdat med GB-lådans sista Päronsplitt, så nu ska jag tvätta handen innan jag telefonerar med släkten. Solen beter sig idiotiskt just nu, fram och tillbaka. Mina persienner åker upp och ner – som om jag inte har annat att göra än att gläppa med persiennerna…

Har annat att göra än gläppa med persiennerna.


*snabeldraken = dammsugaren
**farfar Sven = Chuckys farfar, inte min. Min farfar hette Mansfield
***Barnavårdsnämnd = läskig myndighet som fanns på stenåldern när jag var barn. Hade som främsta uppgift att ta barn från olämpliga föräldrar.

Read Full Post »

Humor är ett av mina överlevnadsverktyg. Men jag vet inte om jag överskred en viss politikers gräns för det roliga i morse. Fast det tror jag inte, jag är fullkomligt övertygad om att han har humor. Först fick jag ett sms från honom där han beklagade att han inte hört av sig förrän nu, men att han alltid – jag behöver inte fråga varje gång – ställer upp som referent. Jag svarade och tackade givetvis, men passade samtidigt på att uppmana honom att trycka på rätt knapp i riksdagen idag klockan 16. Jag fick aldrig nåt svar, men jag gjorde en sån här smiley 😉

Harkel, ja, jag är väl inte den smidigaste ibland. Man ska ju hålla sig väl med sina referenter, inte skämta om deras förtroendeuppdrag och riksdagsledamöters (dock inte min referents!) tillkortakommanden generellt sett…

Det blev en tur till Tokerian. Jag tänkte att jag kanske behövde skratta lite. Men det var bara dumt tänkt! Där var det inte roligt alls. Här är en rapport:

  • Efter tio meter blev jag galen på gympadojorna, som var med mig på premiärtur för säsongen idag. Den ena glappade och den andra klämde. Hur kan det komma sig? Har min ena fot växt och den andra krympt under vintern eller?
  • Inne på Tokerian fanns det inga plastpåsar vid grindarna – som vanligt. Däremot vimlade det av en massa människor som bar affärens kläder och som flamsande packade upp varor. Jag blev irriterad.
  • Vidare hade man lyft fram ett kaffe som billigt, men jag hittade ett som var fyra (4) kronor billigare halvkilot. HA!
  • Vid glassen noterade jag en tant som hasade omkring och pratade alldeles för högt. I sin mobil. Varför får folk megafoner när de pratar i sina mobiler? Jag vill inte höra vad de pratar om.


Jag vill inte höra vad folk pratar i sina mobiler om.                                       

  • Tandborsthuvudena till min tandborste fanns bara i trepack och var svinigt dyra – 155 pix. Men det var bara att svälja förtreten och scanna in skiten borsthuvudena.
  • Vid den så kallade bemannde scannerkassan var den som vanligt inte just bemannad. Falsk marknadsföring på skyltarna, hörrni!  Jag fick stå och svettas – i fem minuter minst!
  • Eftersom tandborsthuvudena hade ruinerat mig gick jag till uttagsautomaten när jag äntligen hade fått betala. Men det var nåt fel på den så jag fick inte ut en spänn! (Vem har för övrigt nånsin fått ut just en spänn ur en uttagsautomat?..)
  • Utanför entrén närmade sig  mig ett suspekt objekt med svår acne och frågade om jag skull vägen in till stan. Jag hade lust att fräsa nåt i stil med

Vadårå? Tror du att jag har lust att promenera med dig eller?

men svarade

Nej.

  • Det enda roliga under hela turen var en unge som hade käkat så mycket blängsylta att hon måtte ha blivit baktung så hon ramlade på sin feta bak i en snöhög när hon backandes GLODDE på mig (ser jag ut som en apa eller vad?). Dessutom hade ungen en ful mössa och ett tant-namn. Hennes pappa försökte förgäves få med henne att leka, men hon tyckte minsann att det var roligare att ligga i en snöhög och glo på Tofflan.

GAH! Nu ska jag läsa en saga om en liten kattunge, eller nåt, så att jag blir snäll och glad igen, för det här var inte roligt.

Som vanligt är personer och annat FÖRVRIDNA/ET från verkligheten och ser i själva verket helt annorlunda ut.

Read Full Post »

Torsdag och dags för veckans höjning (Helgon) respektive sänkning (Demoner). Inte så svårt alls!

Helgon

  • Heliga Birgitta (som jag inte sett på, tja… åtta år..?)
  • Snälla S-vännerna S och Systerdyster (som peppar mig med roliga och fina kort, sms, mejl och kommentarer.)
  • Den stackars Fru Hatt (som har träffat på Vårdens Nötter)
  • S (som verkligen lyste som en sol i måndags!)
  • Den Mest Älskade (som jag önskar att jag kunde hitta på nåt EXTRA för och med.)

                                                                                                                                              Demoner

  • De tre A:na från mitt förra liv (backstabbers, all of you!)
  • BusyBodies (skaffa er ett liv, va! Ett EGET liv!..)
  • Ormen (som jag inte kan förlåta)
  • Ekonomi-Spöket (önskar jag slapp dig)
  • H*n som inte riktigt tänkte innan h*n lät käften glappa

Read Full Post »