Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘flöda’

Ett inlägg om en bok.


 

Gustavs grabbDen har fem år på nacken nu, Leif GW Perssons självbiografi Gustavs grabb. Berättelsen om min klassresa. Men jag har alltid velat läsa den. Glatt överraskad hittade jag den en lördag i februari hos Myrorna. Exemplaret, inbundet och i fint skick, var säkert inte läst mer än en gång och boken kostade bara 15 kronor. Vilket fynd! På eftermiddagen läste jag ut den – det gäller att göra vettiga saker nu och inte deppa ihop.

Inte tar det lång tid innan jag är helt fängslad av bokens innehåll. Författaren beskriver, subjektivt, förstås, sitt liv från barnaåren till nutid. Språket flödar klart och för berättelsen vidare i ett tempo som tilltalar mig mycket. Inte heller viker författaren för att skriva om svåra saker, som till exempel hatet gentemot sin mamma, sin missbruksnatur, sin övervikt och sitt självmordsförsök. Annat extra intressant för mig som kommunikatör är turerna i den så kallade Geijeraffären, där Leif GW Persson blev syndabock. Han blev mycket illa behandlad, men lyckades komma igen, som vi ju vet, bland annat som författare men också som TV-personlighet.

En stark person väjer inte för sina svaga sidor. Jag rörs alldeles särskilt när han beskriver det svarta hålet han upplever inuti sig själv efter pappans bortgång. Vi har så många likheter, författaren och jag, inte minst förhållandena till våra fäder. Men när jag läser om det som författaren fick med sig från sin far – en koppartunna, en klackring och en flaska konjak – skiljer vi oss åt. Jag fick visserligen både pappas klackring och hans konjak, men jag fick också en grav att gå till. Det fick inte Leif GW Persson.

Toffelomdömet blir det högsta.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg där Tofflan tar i trä samt, filosoferar över födelsedagar samt låter orden flöda, kort och gott.


Fy te rackarns
så trött jag är idag! (Ja, jag vet att du har hört det förut från mig.) Men ta i trä – infektionen jag trodde var på väg att segla in har nu… seglat ut. Det enda som återstår är muskelvärken i rygg, armar, axlar och nacke och en förskräcklig trötthet. Troligen är alla dessa krämpor symtom på att jag behöver få klarhet om min framtid – och även vara ledig ett tag och hämta krafter…

Jag har vaknat till en strålande vacker dag. Det var 21 grader varmt strax efter klockan sex. Sitter vid Storebror och skriver detta, allt medan han laddar ner uppdateringar. Vi får hoppas att han klarar en omstart – han brukar göra det. Ibland behöver jag ju tömma arbetsminnet och sånt. Att stänga av helt vågar jag inte, men att starta om har hittills gått bra. Ta i trä, som sagt…

Jordgubbar på datorskärmen
Den startade om, tack och lov…


Motivationen på arbetet är väldigt låg,
ska jag erkänna. Det känns som om jag går omkring i nån sorts limbo, utlämnad till folks goda vilja att lämna besked och erbjudanden – när de har lust. För var dag som går tänker och känner jag hur väl jag skulle behöva vara ledig. Eller åtminstone få kunna slappna av ett tag. I förrgår var jag DUM nog att säga till mamma att jag kanske tar ledigt veckan före hennes födelsedag och åker ner till henne. Jag blir så desperat av hennes tjatande och ältande att jag till slut lovar vad som helst bara för att hon ska sluta. Nu vet jag ju inte hur det går att köra bil med min onda fot, men den tycks mamma ha glömt bort.

Däremot stannar jag inte TVÅ veckor om jag åker till mamma utan EN – och jag sa att vi får fira hennes födelsedag i förväg. Jag måste få vila lite hemma också. Det är alltid så mycket som ska fixas hos mamma och jag gör det så gärna, men… Just nu är jag dödstrött. Och tänker lite på att det aldrig har varit så viktigt med min födelsedag. Då borde det väl gå att flytta firandet av mammas några dar? Sist hon började tala om födelsedagar frågade jag henne om hon visste hur många födelsedagar jag hade suttit ensam här i Uppsala utan att en käft dykt upp. Hur många födelsedagar jag har suttit med en tårta, som ingen har kommit och ätit av. Jag har bott i Uppsala i över 30 år. Ja, över 30 år. Mamma och pappa har varit här två gånger när jag har fyllt år – 1992 när jag fyllde 30 och 2002 när jag fyllde 40. Många gånger har jag varit avundsjuk på kompisar som har haft släkt och föräldrar på födelsedagar och låtit oss vänner komma en annan dag, bara för att familjen är viktigast. Nu har jag emellertid uppnått den åldern när jag är så nöjd bara min Fästmö är hos mig. Och trots att jag fyllde ojämnt i år blev jag så firad av henne. Det känns som om alla de där gamla födelsedagarna tas igen, på nåt sätt. Anna är bäst!

I förrgår, när jag mådde som sämst, hörde Peter på Uppsalanyheter.se av sig och undrade försiktigt om jag kunde tänka mig att göra ett jobb på torsdag kväll. Tyvärr fick han ett nej, jag kände det som om jag var på väg rakt in i väggen i just den stunden. Så klart jag får dåligt samvete, men Peter vet att jag inte kan/orkar göra så mycket så länge jag jobbar heltid. Han är verkligen mån om en, för igår både mejlade och ringde han. Och utöver det får jag alltid återkoppling på det jag har skrivit! Tänk om alla chefer var en Peter… Då skulle världen se väldigt bra ut. Peter föregår nämligen med synnerligen gott exempel – inte bara som chef utan också det faktum att han jobbar mest av oss alla.

Nyponros
En nyponros till Peter! 


Igår kväll bestod middagen
av två rostade mackor vid 22-tiden. Men jag hade ju moffat jordgubbstårta tidigare med familjen. Kan säga att jag mådde lite smått illa… Gjorde mig redo för bädden och tittade på Bates Motel på sovrums-TV:n. Kunde precis hålla mig vaken. När programmet var slut, var även jag det. Somnade som en sten klockan 23.25 alltså. I kväll ska jag se andra delen av Ice cream girls, men den börjar redan klockan 21 och då ska jag väl kunna titta i vardagsrummet..? Tredje och sista delen går på torsdag kväll.

Fast först ska jag jobba lite. Det är som vanligt en del webberier på gång. Efter lunch ska jag gå på en disputation. Det är en av doktoranderna som jag tycker är synnerligen duktig som ska disputera och det vill jag inte missa! Jag går i alla fall och lyssnar en stund. Jobbet står ju kvar och blir gjort när jag gör det, först…

MVM-huset exteriör
Jobbet står kvar.


I kväll efter jobbet
behöver jag stanna vid Systemet och fylla på ölförrådet. Det går lite mer av den drycken när det är varmt, har jag insett. På torsdag kväll behöver jag städa, eventuellt sparar jag dammsugningen till fredagskvällen. Då kommer äntligen Anna till mig, men först ska hon jobba till klockan 20. Därefter börjar hon sin fyra veckor långa semester… Inte ett dugg avundsjuk är jag. Nehej, inte alls… (MASSOR!)


Livet är kort.

Read Full Post »

Vilken frukost jag fick idag! Lucille, som egentligen heter nånting helt annat, kom ju med två bitar lettisk ostkaka igår kväll som jag skulle ha till frukost. Jag gissar att den ena biten var till Fästmön, men hon är ju hemma hos sig – så jag åt båda!!! Jag micrade bitarna först. Egentligen skulle jag ha haft gräddfil till, men det ekar i kylskåpet för tillfället – mellan burkarna med smörgåsgurka och öl, ungefär.

Den lettiska ostkakan var mer som ostpaj.


Den lettiska ostkakan var mer som ostpaj.
Fast lite söt också. En märklig kombination, ost och socker, men gott var det! Och jag tror att jag står mig bättre till lunch på detta än en skål med mild lättyoghurt och müsli.

Det blev en tur till labbet efter frukost för ytterligare provtagning. Jag fick min favoritstickerska, hon gör det så bra och idag gjorde inte ens ont. Eftersom mitt blod inte gärna vill sluta flöda när jag har blivit stucken sitter jag nu med en gigantisk kompress tejpad i armveckad. Men jag är ju allergisk mot tejpen, så snart åker skiten av. Ville bara att du skulle se att jag har varit modig idag. (Jag hatar både nålar och blod!!!)

Hårig arm med gigantisk kompress i vecket.


Det är ju populärt att visa upp på sin blogg
hur sjukvården misshandlar en. Arga Klara har gjort det, Anna Maria likaså. Så nu var det min tur! Hur det ser ut UNDER kompressen kan jag emellertid inte visa upp eftersom jag troligen svimmar om jag tittar.

Två sidor på intranätet har jag åstadkommit idag, ett massmejl och ett försök att lösa ett tekniskt webbproblem har jag också gjort. Snart dags för stormöte! I eftermiddag blir det en intervju med en spännande man. Och tänk om vädret kunde hålla sig så att jag kunde sticka ut och ta några bilder på lunchen!!!

Read Full Post »

Dan närmar sig. Om lite mer än två månader fyller Tofflan verkligen tant. Det vill säga 50. Av nån anledning har ämnet diskuterats lite här och var i familjen och med vänner.

Min 40-årstårta…


Så här är läget:
jag skulle så jättegärna vilja ordna en stor jävla fest för alla er som har funnits (kvar) här under framför allt de här tre senaste helvetesåren. En sån där jättejävlafest med god mat och levande musik och vin som flödar. Men… jag har tyvärr inte ekonomiska möjligheter till det.

Idag träffade jag en vän som också fyller 50, fast månaden efter. Den vännen tänkte åka till ett grannland med sin familj och några vänner.

Fästmön och jag har pratat lite löst om att fara nånstans i Sverige. Jag fyller visst år en torsdag och om det går att få ledigt från jobb kanske vi far iväg torsdag till söndag. Bara vi två. Vi fick nämligen inte nån direkt semester tillsammans i somras, mer än tre dar i Stockholm – och en av dagarna var jag döende i magvärk. Och över vinterns storhelger sågs vi inte alls.

Mamma och jag skulle kunna fira till exempel i påsk, som infaller ett par veckor innan jag fyller år. Jag telefonerade nyss med mamma och det kan bli så att jag åker ner till henne då. Det blev ju inte många dar där i somras och jag skulle också vilja gå till pappas grav. Även om jag jobbar nu har jag förmånen att ha ett sånt jobb just nu där jag är ledig på storhelger.

Eftersom jag nu har tre månadslöner som jag vet är på ingående tänker jag lägga undan så att Anna och jag kan göra nåt. Vi har inte så stora krav, bara att få vara tillsammans.

MEN… jag hoppas att jag nån gång får ett mer permanent jobb och… då jävlar blir det fest!!!

När det blir mer ordning på min tillvaro blir det fest, jag lovar!!!

Read Full Post »