Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘tredjenamn’

Ha! Det är tack vare mig min mamma kan firas idag! Äh, bara skojar! Jag älskar min lilla mamma och tycker att det är trist att vi inte kan vara tillsammans idag. Inte har hon nån dator heller och kan läsa min blogg (fast det kanske är lite bra..?), men stort GRATTS till mor!


Grattis, lilla mamma, på Mors dag!

                                                                                                                                                                Jag hoppas att alla ni som skryter över era barn åtminstone får ett grattis av dem idag. För det är ni värda, alla mammor! Annars är jag rätt trött på föräldrar som ständigt talar om sina barns förträfflighet. Jag vet inte vad det är, men det irriterar mig. GAH! Jag kanske är avundsjuk? Då är det populärt att nypa till, har jag fått erfara. Sen kan man ju alltid skylla på att man blivit näpst. Men å andra sidan har jag ”på gamla dar” fått min beskärda del – fyra bonusbarn! Inte illa pinkat av en tant som inte är nån barnmänniska! Bäst av allt är att jag gillar dem alla fyra också. Mycket. Och jag skryter om dem – när de förtjänar det. Annars blir det liksom inte trovärdigt.

Igår fick jag äntligen träffa mina fyra bonusbarns mamma. Jag var och hämtade Anna efter jobbet, för jag hade i ett piggt ögonblick lovat att skjutsa ut henne till IKEA för att köpa glas inför Studentdagen på onsdag. Inte kände jag mig superpigg heller, men jag hade lovat och allt gick för övrigt bra. Nybyggda IKEA-huset i Uppsala må vara skitstort – det har dock tack och lov kvar sina genvägar… Vi kom snabbt igenom huset – med vitvinsglas och lite annat, precis som alltid när man har varit på IKEA.


Ett dussin såna här, blev det bland annat.

                                                                                                                                                                    Vi åkte ut till Himlen med glas och porslin och medan Anna rafsade ihop en ryggsäck tog jag en tur till ICA Solen för att köpa fil och mjölk och bröd. Nån middagsmat blev det inte, för vi hade bestämt pizza till kvällen. Resten av eftermiddagen och kvällen såsade vi och slafsade pizza, åt lite Pringleschips av den ena och den andra sorten och glodde på film.

+           
Pringles rule just nu! Kul att prova lite olika smaker!

                                                                                                                                                                   I vanliga fall är jag rätt konservativ och håller mig till chilibågar. Men av nån anledning har chilibågarna börjat bli svåra att få tag i! ICA Heidan har aldrig sålt dem, Tokerian verkar ha slutat ta hem dem, ICA Solen hade slut sist. Därför inhandlade jag två påsar när jag var på ICA KvantumStormarknaden sist. Fast dit kan jag ju inte åka varje gång jag vill ha chilibågar…

Kvällen avslutades med att jag började läsa Cirkeln. Hade väl tänkt läsa en två, tre sidor. HA! Det blev över 50 sidor lästa innan jag släckte. Tänk att en ungdomsbok kan vara så bra att en tant som jag har svårt att släppa den! Om jag ville sätta Maria Engelwinges bok En SHOT till tack i händerna på äldsta bonusdottern, skulle jag nog vilja sätta Cirkeln i händerna på yngsta bonusdottern.

I morse började Anna jobba klockan sju. Det passade mig utmärkt – nåja… – för jag skulle Ut på Uppdrag. Det hade regnat hela natten och var blött ute. Jag var seg, infektionen är envis och hela jag känns full av slem i de flesta hålor. Detta gör att jag inte känner varken smaker eller dofter så bra. Egentligen skulle jag ha kunnat äta morötter, som jag verkligen avskyr, i stället för chips igår. Men i morse när jag var Ute på Uppdrag kände jag en doft och fick ett doftminne, ett 30 år gammalt sånt. Tänkte på vad jag ägnade mig åt då och vad jag gjorde nu. Då var jag så full av drömmar och förhoppningar – och jag skulle då verkligen INTE ägna resten av livet åt det jag gjorde just då. Idag tänker jag att mitt liv kanske slutar inom det området. Jag skäms inte för det jag gör och jag är inte bitter. Jag minns fortfarande själva händelsen som om det var igår. Men jag tänker inte på den. Jag går vidare och jag är tacksam.

Samtidigt kan jag misstänka att somliga känner en viss oro. Jag läste nåt häromdan som fick mig att sända en tanke till en person som sist jag såg honom bytte trottoar. Han ville slippa hälsa på mig. Men jag sänder en tanke för jag tänker att han kanske är på väg att hamna där jag är. På natten drömde jag om honom. Han kom cyklandes på en illgrön cykel… Samma natt drömde jag också att jag bjöd ett x på fika. Det skulle ALDRIG falla mig in, verkligen INTE! Så drömmar är inte alltid sanna… Men kanske har jag henne i tankarna när jag tänker på lösa muttrar, en gång för länge sen på min cykel, häromsistens på min bil. Kopplingen? That’s for me to know and for you to find out!

Nu ska jag öppna mitt namnsdagskort från mamma! Idag är det nämligen det namn jag heter i förstanamn, det namn jag skulle kallas. Men likt Alexander Bard, som ju kallades Magnus när vi gick i samma gymnasium, bytte jag till min andra förnamn. Mitt tredje förnamn talar om att jag är min fars barn. Funderar på att ta det till efternamn. Och kanske återta mitt förstanamn. Vilken totalförändring! Härnäst kommer jag väl med kjol och smink också… Bevare oss!

Read Full Post »

Läste just en artikel hos Svenska Dagbladet med rubriken Du är vad du heter – mer än du tror. Våra namn är inte bara olika kombinationer av bokstäver och ljud – de innebär också föreställningar om bäraren. Som exempel ges att Kennet är ett raggarnamn, studenten Louise pluggar juridik, Tovas föräldrar är miljöpartister etc.

Charlotte Hagström är etnolog vid Lunds universitet. Hon har bland annat skrivit boken Man är vad man heter – Namn och identitet. Intervjuer inför arbetet med boken visade bland annat att namn ger associationer. Många forskare går till och med så långt att de hävdar att namn fungerar som varumärken. Kulturella erfarenheter påverkar också vår uppfattning av namn.

Namn kan ge indikationer på vilken samhällsklass man kommer ifrån. Namn som slutar på y, till exempel Conny, Ronny, Johnny och liknande var vanliga under 1950- och 1960-talen i arbetarklassen. Idag klassas namn som Liam, Kevin, Robin, Britney och så vidare som så kallat ”white trash” eller underklass.

För ungefär tio år sen gjorde Statistiska Centralbyrån en sammanställning över de vanligaste namnen på barn i familjer med låga inkomster respektive barn i familjer med höga inkomster. Då upptäckte man att det särskilt bland pojkar var skillnader. Höginkomsttagarnas barn hette Gustav, Erik och Carl, medan låginkomsttagarnas barn hette Kevin, Muhammed och Alexander.

Det går också mode i namn. När jag föddes, på 1960-talet, var de här pojknamnen vanligast:


Hur många klasskompisar hade jag inte som hette nåt av de här namnen?.. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                             Populära flicknamn på 1960-talet var dessa:


Jaa, ett antal såna här flickor fanns också i klassrummet. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                          Men det var först på 1970-talet som både mitt och Fästmöns namn var populära samtidigt:


På 1970-talet var våra namn populära, men då hade vi ju redan hetat dem ett bra tag. Bilden är lånad från SvD:s hemsida.

                                                                                                                                                  Annas popularitet fortsatte ända in på 1990-talet, medan mitt namn aldrig har haft nån storhetsperiod. Personligen hade jag svårt för det, men det var väl aningen bättre än mitt superflickiga förstanamn. Mitt andranamn, som alltså också är mitt tilltalsnamn, är för övrigt ett gammalt släktnamn från 1800-talet. Mitt tredje förnamn har sin förstadel från min pappas andra halva av hans dubbelnamn. Hängderume? 😉

Read Full Post »