Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘dynga’

Ett funderande inlägg.


 

Idag läste jag i lokalblaskan att Knivsta kommun har gjort en polisanmälan. Detta efter att kommunen var en av huvudaktörerna i TV-programmet Uppdrag granskning och därefter har fått ta emot hot och personangrepp. Att hota nån är verkligen inte OK, men enligt polisen behöver kommunen inte vidta några säkerhetsåtgärder. Jag undrar om en kommuns anmälan om hot kan bli allmänt åtal. När en privatperson förtalas och anser sig hotad får privatpersonen driva det hela själv, trots att det sägs ha blivit enklare genom en lagändring förra året:

Falska utpekanden är förtal


Att uttrycka sin mening borde vara OK. 
Men när meningen innebär att en till exempel ska slå (ihjäl) nån eller dess familj är det inte OK. Då handlar det inte om yttrandefrihet utan om hot. Lika lite OK är det att sprida förtal i sociala medier om att nån har blivit av med jobb på grund av till exempel missbruk när detta inte är sant. Se texten ovan!

Men hot… En kommun är ju inte en sak. Det är inte en sak som får ta emot hotfulla mejl med mera utan människor. Det är INTE OK, nånsin. Att det ska vara så svårt att diskutera sakfrågor utan att det spårar ur.

Läsande figur

Orka läsa, men inte orka skriva.

Om jag lägger det på en lägre nivå… Häromdan skrev jag ett inlägg i vilket jag funderade över saker och ting och hur jag ska göra. Jag skrev bland annat att utrymmet på den här bloggen håller på att ta slut, att engagemang och återkoppling från läsare är minimalt och att jag undrade varför det kommenteras mindre på bloggen än i andra sociala medier, det är ju liksom inte svårare. Så gott som alla som kommenterade det inlägget kom med en ursäkt varför just de inte kommenterar så ofta (längre). Det var inte alls det jag var ute efter, jag ville veta mer exakt VARFÖR. Tar en sig tid och ork att läsa ett blogginlägg, finns det alltså ingen ork kvar efteråt till att skriva en mening i en kommentar. Det är så jag tolkar det hela nu.

Om jag själv hade svarat på en sån fråga hade jag nog skrivit att jag bara kommenterar sånt jag tycker är intressant, har en åsikt om eller bara för att jag vill peppa skribenten eller säga hej. Men det är jag. Jag är inte andra människor. Sen hade jag nog dessutom skrivit i kommentaren att jag inte har ork eller tid att läsa exakt alla inlägg. För mig blir det konstig matematik när människor har tid att läsa en massa, men ingen tid över för att skriva en mening. Det går inte ihop i min hjärna. Men nu struntar jag i detta och kommentarsfunktionen förblir avstängd. Eventuellt släpper jag på den vid inlägg om böcker och recensioner. Då tar jag bort eventuella kommentar som kommer in och som inte handlar om det specifika inlägget eller boken.

Do not feed the troll

Här ska inga troll gödas.


I olika medier,
sociala som andra, debatteras just nu Julia Caesar. Ja, inte det gamla rivjärnet till skådespelerska utan en 70-årig kvinna, en före detta journalist som av Expressen namnges och även sägs vara

[…] en av hatsajternas flitigaste och mest lästa skribenter […]

Atonbladet tycker att det är rätt att Expressen har avslöjat vem som döljer sig bakom Julia Caesar. Personligen har jag inte läst nåt av det Julia Caesar har skrivit. Jag skummade alldeles nyss några rader och på ren svenska tycker jag att det är dynga. Om en har så många viktiga (<== ironi) åsikter en vill skrika ut tycker jag att en kan göra det under sitt eget namn. OK, jag kallar själv mig Tofflan på den här bloggen. Men det är ju knappast nån hemlighet hur jag ser ut och vad jag heter, det kan ju vem som helst som orkar läsa (!) och kolla runt på bloggen se. Dessutom är det här ingen hatsajt. Det är en blogg som är på väg att ta slut och vars ägare inte kan låta bli att undra lite ändå vem somliga ska ge sig på och förfölja och förtala när jag tystnar.

Slutligen vill jag tacka L och I för att ni frågade mig hur jag mår trots att ni själva båda två är svårt sjuka och E, för att du orkade läsa och kom med bra förslag.

Rosor

Rosor till er som vågade svara och som orkade läsa.

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett stinkande inlägg.


 

hundbajsAlltså, det har, på ren (!) svenska, luktat skit i bilen av och till ett tag. Som sommaren är nu åker AC:n av och på. Idag, när jag stängde av den, stank det skit. Igen. Gödsel. Dynga. Vidrigt! Igår märkte till och med Fästmön det (hon åker ju inte lika mycket och lika långt som jag), men hon skyllde lukten på en dörrmatta av gummi som hon hade köpt och som låg i bagageutrymmet.

Den där gummimattan åkte vi ut till Himlen med igår kväll. Därför kunde det rimligen inte vara den som stank i kväll. Och även om jag är bäst på allt när det gäller bilar beslutade jag mig för att slänga en bläng i bilens instruktionsbok. Den ligger alltid i ena handskfacket (jag har en smart bil med TVÅ handskfack framtill), så jag passade på att läsa lite när jag hade landat på Tokerians parkering efter jobbet. (Ja, jag var tvungen att gå in och köpa müsli och kaffe.)

Och… ehum… det visade sig att NÅN måste ha kommit åt ett reglage. För i stället för frisk luft (nåja…) utifrån var det återvunnen luft från kupén. Med tanke på vilken skitmat vi har satt i oss de senaste dagarna är det alltså inte konstigt att det har… luktat lite illa, dårå, inne i bilen. Nu är reglaget vridet åt rätt håll och det gjorde stor skillnad till och med på den lilla sträckan mellan Tokerian och garaget.

Det luktade skit inne i bilen. Nu luktar det inte skit längre inne i bilen. Bilexperten har slagit till!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Härom kvällen gjorde jag misstaget att av och till titta lite på Let’s dance, ett vad jag förstår, mycket populärt TV-program. Det är så populärt att det i skrivande stund är ”gillat” av 2 417 personer på Fejan, deltagarna bloggar om sin medverkan och media skriver. Kvällspressen skriver kilometer…

Innan programmet härom kvällen kunde jag läsa om en deltagares rumpa. Rumpa! Deltagarens rumpa gjorde succé och fick, enligt tidningen

[…] kändisarna i extas […]

I en annan tidning kunde man som vanlig läsare hitta hjälp att fixa en egen sån rumpa…

Jag vet inte allt som har hänt i programmet, men tidningarna har skrikit ut om hur en av deltagarna bröt ihop – och fick revansch. En annan deltagare tvingades (!) dansa med sprucket revben. Fast sen kom nån på att det var en bluff… För det första undrar jag vem som tvingas delta i ett sånt här larvprogram. Och för det andra undrar jag ju förstås om man verkligen kan dansa med en spricka i revbenet… Jag menar, det kan vara svårt att röra sig rent allmänt då, än mindre dansa…

Och sen är det det här med juryn som är så elak. De minuter jag tittade såg jag tre personer som såg smått uttråkade ut. De visade så gott som inga känslor – inte i sina ansikten, i alla fall. Ändå säger en tidning att deltagaren som åkte ut nu sist gick till attack mot juryn för att juryn – elakt nog? – hade gjort upp innan om att deltagaren skulle åka ut. Eh… dålig förlorare, eller? Det ska ju visst vara en sorts tävlingsprogram…

För övrigt är juryn visst inte enbart elak, den består av bööögare också, som gärna fäller smickrande omdömen om en del dansare. Och detta eldas på i media, förstås. Nu senast tog till och med en jurymedlem ett skamgrepp på en av deltagarna. Gissningsvis fick han betalt av produktionsbolaget för att ta det greppet.

Nej fy, jag ska inte slösa bort en enda minut av mitt liv igen genom att se på sån här skit! Jag älskar dans och skulle verkligen vilja se ett riktigt danstävlingsprogram, inte sån här dynga.

Noll tofflor i betyg!

Read Full Post »