På Dagens Nyheters hemsida finns en intressant artikel om att välja namn till sina barn. Dagens föräldrar är ganska medvetna om vad det namn som de valt associerar till. Det handlar om bilden de tycker att namnet ger av barnet, men också om hur det positionerar barnet i ett socialt sammanhang. Det menar Emilia Aldrin som disputerade med avhandlingen Namnval som social handling i våras.
Namnvalet visar föräldrarnas drömmar för barnet, menar Emilia Aldrin. Det ska vara lagom vanligt – eller ovanligt. Kanske ärvt från en kär släkting eller nån favoritkändis.
Mest konservativa i sina namnval är högutbildade, äldre föräldrar. De ger sina barn traditionella namn som Erik, Gustav, David, Nils, Sofia och Anna (se där!). Bland yngre lågutbildade föräldrar är nya namn mer populära, namn som Neo, Nova, Nicole, Elda, Vilda, Liam och Kevin.
Det brukar ta mellan 80 och 100 år innan ett gammalt namn blir populärt igen, menar Emilia Aldrin. Därför är namn som Gunnar, Rut, Folke, Harry och Inger på väg tillbaka. Men även Birgitta, Bertil, Margareta, Kerstin och Bengt är på väg at komma tillbaka.
Emilia Aldrin menar också att det är mammorna som har sista ordet när det gäller namnval på barnen.
Själv skulle jag egentligen kallas för mitt förstanamn, men eftersom man uttalade det på ett sätt som fick mina föräldrars öron att krulla sig, fick jag i stället mitt andranamn som tilltalsnamn. Mitt tredje förnamn kallas jag för ibland av telefonförsäljare som tror att jag använder det som efternamn. Och mitt efternamn – tja, rätt ovanligt, men inte så kul att heta som barn…
Är du nöjd med ditt namn???
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Haha, skämtar du? ”puhdas lehmä”-nen….
Kram
Men på svenska låter dina namn fint! 😀
Kram!
Forts. förnamnet går väl an!
Lovar dig, dina namn är bättre än mina, ”Puuvillarunsas Nopsa”… 😉
Ja, nu som vuxen är jag det men som jag har avskytt mit tnamn .
Kram
Samma som din lillasyster känner, dårå…
Kram!
När jag var yngre gillade jag inte Gunilla speciellt, det lät gammalt tror jag att jag tyckte. Nu tycker jag om det, inga problem.
Efternamnet vet du ju är lite speciellt, norskt, det har föranlett många ”vad sa du ?” och stavningar… men jag gillar det nu som vuxen 🙂
När jag tänker på hur vi döpte våra barn, så var tanken att det skulle vara namn vi gillade och tyckte passade dom när dom såg dagens ljus… hade också i baktanke att det är praktiskt när det är namn som finns vanligt använd i engelskspråkiga länder
Jag hade en elak klasskompis som sa till en annan: ”Gunilla Gorilla Mår illa”. DET var elakt!
Mitt namn var det också lite roligt att skoja med genom att sätta två konsonanter före det… Ja, du kan ju tänka ut själv…
Namn ska vara både fina och praktiska, tycker jag! Mina namn är otroligt opraktiska utomlands!
Kul undersökning! Bekräftar vad jag hade på känn och tänker på när jag skriver romaner:). Mitt förnamn har jag alltid tyckt om, men efternamnet som jag föddes med bytte jag ju som du vet. Mitt tredjenamn, Ester (efter pappas mormor) tyckte jag var skitfult när jag växte upp. Nu är det ju inne igen och det är låter fint i mina 2011-öron:).
Puss!
Jag gissade att du hade bytt efternamn, men vet inte varför eller så. Ester är fint, det hette en av mammas snälla fastrar! 😀
Kram!
Vi ville ha vanliga namn på våra barn och det har vi. Min mor har berättat för mig att hon ville att jag skulle heta Cecilia! Gläää! Tur jag fick heta som jag heter. Efternamnet är så vanligt det bara kan bli och det är lika bra det. Känns rätt så anonymt och tryggt.
Att de gamla namnen kommer tillbaka har jag märkt med alla Axel och Arvid och Astrid osv. Grannarnas små flickor heter Majken och Vega. VEGA!! Kommer du ihåg Fega Vega!!??
Jag skulle nog vilja att mina barn, hade jag haft några, inte hade så ovanliga namn som jag själv. Det var rätt jobbigt i skolan…
Klart jag kommer ihåg Fega Vega! 😆 Vilken hagga!!!
Intressant! Tilde sa häromsistens att hon ÄLSKAR sitt namn, så där får vi vara nöjda. Mitt eget namn tycker jag är bra, absolut. Jag ‘heter’ Josefina med a på slutet. Pappa sa alltid Josefin, utan a. Mina kompisar sa Josse. Sen kom Joachim in i bilden och han kallar mig alltid Josefina. Med a. Själv varierar jag mig med alla tre varianter. Dessutom säger en del Jossan, och det tycker jag är sött, men ser mig inte som ngn Jossan. 😉 *puh*
Kul att ni är nöjda! Jag är ganska nöjd med mina namn nu som vuxen.
Nu är jag nöjd, men för 25 år sedan när jag började skolan var det inte lika kul att heta Klara. Det var ingen annan som hette det i skolan, och självklart går det att hitta på mycket ”kul” med det. Har aldrig brytt mig nämnvärt dock. Efternamnet, svårstavat och ovanligt, men i alla fall unikt.
Något jag däremot stör mig på är när vuxna försöker skämta om mitt namn nu, i vuxen ålder. Vilket inte är särskilt ovanligt. Och det är nästan uteslutande män i åldern 50+. Lustigt. Jag brukar le och ignorera vad de säger, och hoppas att bristen på respons är tillräckligt för dem att inse att det var onödigt.
Jorå, jag som har ett… lustigt efternamn får fortfarande höra skämt om det. Gäspar… 🙄
Jag blir ju så nyfiken på vad du heter!!!! Inte Tofflan i alla fall, I guess! 😉
Själv är jag nöjd med mitt namn och det var väldigt ovanligt när jag växte upp, så det blev ofta felstavat med ett extra h. Och det blir det förresten ännu.
När jag växte upp var det ingen av mina kompisar som tyckte att min pappa hade ett roligt namn, men idag kanske de hade skrattat ihjäl sig, för dagens barn kan mer engelska. Till och med grannungarna tycker att det är sjukt roligt att fråga honom vad han heter två dagar i veckan. Han har slutat att svara och han heter Dick…
He he, jaa…That’s for me to know and for you to find out! 😛
Ja jag inser att många nog gjorde den felstavningen! Min mamma har ett namn där man gärna stoppar in en extra konsonant, irriterande!
Hälsa pappa från mig att om man sätter två bokstäver före mitt förnamn blir det också snuskigt! All min sympati! 😉
Nu blir jag ju ÄNNU mer nyfiken på ditt förnamn! Men jag gillar Tofflan också! 😉
Du är journalist, du kommer nog på ett sätt att hitta mitt verkliga namn! 😛
Ja, jag har varit Tofflan på nätet i olika sammanhang sen 1999!