Ett äpple på bananfatet

Ett inlägg om en ny vecka.

Måndag och en ny vecka ligger framför såväl mig som dig. För min del känns den lite spännande – och DET beror inte bara på att det är Halloween på torsdag. I morgon, tisdag, bär det av för en intervju i härliga Gamla Stan. Jag hoppas att vindarna blåser mig åt rätt håll! Naturligtvis tar jag tåget – jag vill INTE köra bil i Stockholm. Dessvärre läser jag ju så gott som varje dag om tåg som står stilla av olika anledningar. Man undrar när pendeln ska funka som den ska… Det kanske inte alltid räcker med tillskott i form av pengar. Det kanske behövs… andra tillskott – och framför allt, förändringar..?

Som vanligt när jag ska på intervju är jag halvt hysterisk för att jag inte har nåt att sätta på mig – tycker jag. Det har jag naturligtvis. Men det gäller att hitta nåt i garderoben som både är snyggt och propert och dessutom nånting jag känner mig bekväm i. Allt som oftast känner jag mig lite som det här äpplet – på mitt bananfat: jag passar inte in, jag är fel.

Jag känner mig som ett äpple på ett bananfat. (Och ja, silverfatet behöver putsas!)

Dagen jag har vaknat till är mörk och dyster. Det blåser, inte orkan, men ganska rejält. Igår kväll började det regna. Det smattrade hårt mot fönstren och ena stupröret på baksidan skallrade mot väggen av vattenmassorna inuti. Tro nu inte att jag försöker slippa undan min promenad idag – det gör jag inte! Idag ska jag ut och marschera, baske mig! Jag känner av ryggen och det är ett tecken på att jag har suttit stilla för mycket.

När vi ändå är inne på krämpor har jag haft känning i halsen i flera dar samt en annan åkomma, som kan ha att göra med tumörerna som opererades bort i december förra året. Halsen gör jag inget åt, den andra åkomman försöker jag behandla med förnuftet. Fast frågan är om det räcker. Jag kanske måste kontakta husläkaren för att lämna lite prover och kanske få en antibiotikakur. Det senare är inget som min mage estimerar, kan jag meddela, så det är ett av skälen till att jag avvaktar. Sen kostar ju läkarbesök och mediciner en hel del också… Samtidigt, på onsdag har jag tid för klippning. Ska jag välja bort det och välja doktor och tabletter i stället? Det tål att tänkas på. Eftersom jag har ytterligare en intervju nästa vecka behöver jag se hyfsad ut i håret. Inte som Solkungen… Håret växer som ogräs – och det tror jag beror på att tumörerna är borta. Dessa djävlar slukade antagligen det mesta av de bra sakerna i mitt blod.

Tofflan och Solkungen har samma ”frisyr”!

Fästmön är ledig tre dar den här veckan och Prinskorven är ledig hela veckan – det är ju höstlov här. Men i morgon får jag låna med mig Elias mamma till Stockholm. Efter intervjun ska vi ta en lunch och sen gå och titta lite i affärer. Det senare är gratis.

På tal om att titta läste jag i Svenska Dagbladet om förskolelärare som larmar om att barnen blir deprimerade för att föräldrarna bara fipplar med sina mobiler. Vi brukar nästan skratta åt ett par föräldrar som vi ser ute med sina barn. Föräldrarna bryr sig inte ett dugg om ungarna utan håller på med mobilerna hela tiden. Det ser faktiskt ganska knäppt ut. Extra knäppt känns det för att just dessa föräldrar har jobbat eller jobbar själva i förskolan. Jag tycker visst att man kan ha mobilen med sig när man är ute och leker med sitt barn, men det är barnet som ska vara i fokus, inte mobilen.

Nu ska jag rota runt efter frukost innan jag fortsätter med mina morgonbestyr. Tre spännande jobb är sökta och det är jag nöjd med. Under dan ska jag göra lite mer research inför morgondagens intervju.

Gör DU några efterforskningar för nånting just nu? Jag bara undrar – jag är ju nyfiken, som du vet.

Livet är kort.

Read Full Post »

Antikrundan 2013: Halmstad

Förra veckan var det ju säsongspremiär för ett av de TV-program som jag har följt längst, Antikrundan. Och så klart jag inte missar det i kväll heller! Kvällens program var från Halmstad.

Bosse och Knutte, med samma efternamn men inte gifta, för Bosse stavar Knutsson med två s, Knutte med ett. Men de är båda två experter i Antikrundan. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

Anne Lundberg skorrade vidare, men jag måste ändå säga att hon känns lite nedtonad, tack och lov. Men hon var tvungen att tramsa lite, förstås, om kärleksstaden Halmstad.

• En kille som såg lite rolig ut med långt, lockigt skägg, kom med ett Marimekkotyg. Jag avskyr verkligen Marimekko, alldeles för färgglatt för en som föredrar tjockis-svart. Värderingen för tyget landade på mellan en tusenlapp och två.
• En kalkstensburk som kostat 30 kronor värderades till cirka 5 000 kronor. Men så var den rätt häftig också!
• Ett äldre par kom med en jättefin nattljusstake från 1750-talet. Paret äger faktiskt ett par stakar. Värderingen sattes till hela 100 000 kronor. Dessutom tog paret med ett (av två) silverfat som värderades till         125 000 kronor…
• Ett otroligt vackert skrin i sköldpaddsskal daterades till 1600-talets slut när just sköldpadda var ett populärt material. Skrinet värderades till mellan 30 000 och 50 000 kronor.
• Knutte, iförd hemsk kavaj, tog emot en rätt gravid tjej och ett bord. Tjejen hade betalat 8 000 för den väldigt stora och tunga möbeln. Bordet är troligen nytillverkat, även om skivan ursprungligen hade varit ett golv, ungefär hundra år gammalt.
• Ett par kom med en GAN-tavla som de hade fått i lysningspresent. Tavlan var ganska gräslig, vilket också kvinnan tyckte. Denna akvarell värderades till cirka 100 000 till 125 000.
• Ett stort fotoalbum med 150 bilder från Indien från 1860 – 1880-talet kom med en man. Bilderna visade sig vara väldigt sällsynta och av god kvalitet. Mannen hade gett 1 800 kronor för albumet. Idag värderades det till… minst 150 000 kronor.
• En kvinna kom med ett otroligt vackert skrin i porfyr. Några små naggar i locket, men annars i bra skick. Skrinet värderades till 15 000 – 20 000 kronor.
• En annan kvinna kom med en rysk medalj i 23 karats guld. Medaljen är troligen från 1900-talets början. Medaljen värderades till mellan 35 000 och 40 000 kronor.
• En man kom med två underbart vackra ringar. Den ena, med rubiner och diamanter, värderades till 16 000 kronor. Den andra ringen, med diamanter, värderades till 150 000 – 200 000 kronor.

Nästa vecka går Antikrundan från Gävle.

Livet är kort.

Read Full Post »

Fruktstund med Tofflan

Ha ha! Nu lurade jag dig allt! För du gick väl inte på att jag äter nåt så nyttigt som frukt? Allra minst som den enda, knappt levande frukten hemma hos mig ser ut så här:

Sugen på frukt?

Det enda man kan säga är att den bruna bananen bryter snyggt mot det silvriga bananfatet. Och fatet tycker jag är skitsnyggt, det har jag köpt för hela 25 pix på en av Uppsalas finare antikaffärer. Nysilver är det i fatet, så det måste putsas ofta, men jag tycker att det är coolt. Ja fatet är coolt, alltså, att putsa är ganska trist.

I eftermiddag träffade jag några av forskarna på min nya arbetsplats för första gången. Jag var inbjuden till ett möte som det här gänget har ungefär en gång i månaden. Det blev en riktigt bra diskussion och jag fick även möjlighet att presentera mig och vad jag har gjort, gör och kan etc. Det lustiga var att jag hade tänkt ut och skrivit ner några stolpar – på engelska. Men mötet hölls på svenska, så det var bara att

spåna fritt, 

så att säga.

På vägen hem passerade jag Systembolaget och inhandlade den dryck jag estimerar mest när det är varmt – starköl. Och så köpte jag TV-tidningen, som jag faktiskt hade glömt bort tills nu. Den ligger fortfarande i min jobbväska. Ja, ja, jag är fortfarande väldigt glömsk, det blir visst inte bättre trots att mina värden stiger rent kroppsligt…

Telefonerade en lång stund FEM som ska komma hit en helg om ett par veckor. Tänkte att hon bland annat skulle få gästblogga hos mig och skriva ett eller ett par inlägg, men det vet hon inte om än…

Hängde sen en maskin tvätt och bredde tre knäckemackor med Bregott havssalt och ost. Sen var det dags för nästa telefonsamtal, med Fästmön. Hon berättade om sin dag, jag om min och sen började vi prata om hur illa folk skriver/stavar. Jag är medveten om att jag OFTA skriver fel här på bloggen, men jag kan f*n inte korrläsa mina egna texter till hundra procent! Det går inte! Jag ser inte felen. Det är betydligt lättare att se andras skriv- och stavfel… 😳

Nu ska jag bläddra lite i TV-tidningen innan jag avnjuter veckans TV-höjdpunkt klockan 21 – Desperate Housewives. Snacka om att jag lär sakna den serien när den tar slut! Och det är inte många avsnitt kvar…

Read Full Post »