Vad vet du om dina grannar?

Ett grannlaga inlägg.

---

 

Vad vet du om dina grannar, egentligen? Är det personer du umgås med eller hejar ni bara? Eller ni kanske inte hejar alls? Själv umgås jag inte med mina grannar, nåt jag har lärt mig att man inte ska. När jag blev huggen i och pratad om bakom ryggen gav jag nämligen igen med ord som ALLA kunde läsa. Sen upphörde den falska (?) vänskapen. Idag hejar och småpratar jag med några, medan andra vänder bort blicken när vi möts. Vända bort nån blick gör jag ALDRIG – även om grannar faktiskt är ganska ointressanta, egentligen. (Såna som surgubben jag mötte i morse, till exempel. Maj gadd, citronsoppa till frukost, liksom…)

Björn Lövenlid skrev igår i lokalblaskan en krönika om hur mycket han vet om sina grannar tack vare hitta.se. Dess karttjänst har fått en livsstilsfunktion. Det innebär att man i princip kan få veta vad folk i olika stadsdelar – och i närområdet – tycker om vissa saker. Alltså att det i vissa stadsdelar bor mest folk som röstar socialistiskt och att vissa stadsdelar härbärgerar golfare.

Nu är jag inte nyfiken på mina grannar, men jag tycker att det är lite läskigt att man via hitta.se kan få fram vissa uppgifter. Björn Lövenlid skriver:

[…] Den här informationen är klargörande och försåtlig på samma gång. Den är klargörande eftersom den blottlägger vilken delad stad Uppsala faktiskt är. Den är försåtlig eftersom den så lätt inbjuder till våldsamma generaliseringar och riskerar att stärka segregationen. […]

Det han menar är nämligen att du med utgångspunkt av den här informationen väljer vart du vill flytta eftersom du kanske vill bo nära människor som är mer lika dig själv. Men vi är ju alla olika individer och alla måste få plats i en och samma stad. Däremot tror jag inte att det går att bortse ifrån vad vi faktiskt kan använda den här livsstilsfunktionen på hitta.se till…

Om jag hade möjlighet att flytta skulle jag nog söka mig till områden där det bor glest med folk. Grannar är ett passerat folk för mig och jag slipper dem gärna (mycket troligt vice versa också). Ett hus i skogen? Ja, tack! Bara jag har en internetuppkoppling och får plats med mina böcker!

Var skulle DU bo om du kunde välja???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hyndan har fyndat

Ett fyndigt inlägg.

---

 

Det var länge sen Fästmön och jag besökte Röda Korset (jag var rätt arg på dem för ett tag sen, så jag tog en paus) och vi hade aldrig varit på Erikshjälpen (så det var dags nu). Dagens utflykt blev en tur till två second hand-affärer, alltså. Fast först hade jag rotat runt i de två papperskassarna från A bland alla böcker. Maj gadd, nu har jag massor av läsning! Och jag måste skaffa en bokhylla till. Faktiskt. Nån som har en Billy rödbrun att sälja???

Innan vi gav oss iväg fotograferade jag våra fötter. Antingen är vi väldigt fantasilösa eller också är vi Bill & Bull. För sockorna rockade vi inte, det skulle vi ju ha gjort igår. Döm själv och tyck till – fantasilösa eller Bill & Bull???

Fantasilöst eller Bill & Bull?

Vi tuffade först iväg till Röda Hund, som jag envisades med att säga – inte på nåt sätt nedsättande eller illvilligt utan det bara blev sagt så. Där var vi inte ett dugg ensamma, vi hade tur och knep den sista parkeringsplatsen! Det var inte bara fullt av folk i affären, där var fullt av fina prylar också. Dock ingen Billy rödbrun. Jag kikade på glas med tjejer, sura gubbar x 2 (varav ett par var Jan Ersa och Per Persa), Buddha med mera. Och så böcker, förstås… Jag återkommer till detta… 😳

Här är några bilder från Röda Korset idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nästa stopp på dagens utflykt blev Erikshjälpen. Det var aningen svårt att hitta det via våra mobiler, men Erikshjälpen låg en minut ifrån Röda Hun… Röda Korset fågelvägen sett. Vi tog förstås bilen dit. En stor och ljus lokal välkomnade oss med ljuvlig doft av kaffe och kanelbullar. Det första jag såg var en helt underbar kapellinredning! Vem vill köpa och till vad? Skapa en sekt? Därefter såg jag inte bara en utan två föreföreföreföre detta kollegor som jag bland annat suttit i samma korridor som. Jag tänkte ställa till en scen och närmade mig först den ena, sen den andra. Men kan du tänka dig hur skickligt de manövrerade sig bort från mig?! Om jag hade lyckats kanske ett och annat glas gått i kras. Jag är nöjd att jag behärskade mig, men som du förstår var det inte lätt när den ena var den som godkände min dödsdom. Smärtan var nästan outhärdlig fortfarande, de sex åren till trots.

Men livet går vidare och jag har ju överlevt hittills. Det var roligt att titta på fina saker hos Erikshjälpen. Även där upptäckte vi en bra bokavdelning. Trevlig personal i kassan såg sorgset på när jag… gjorde affärer. Vi pep därefter in på kaféet och drack kaffe i små, skira koppar. Fast före oss i kön stod tre riktiga sölkorvar, så jag trängde mig fräckt förbi. Det finns gränser för mitt tålamod när jag är fikasugen! Jag goffade en mazarin till, Anna satt och grät över att hon inte fick äta nån kanelbulle. Stackars Kickan!!!

Här är några bilder från Erikshjälpen idag:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu kommer min bekännelse: Jag handlade! För ovanlighetens skull köpte jag saker. Notera pluralformen. Inte en sak, tre. Två var dessutom böcker, dagens två papperskassar till trots… Men det var två riktiga fynd – den ena har en lesbisk polis som huvudkaraktär och den andra kom ut strax före jul. Båda hittade jag på Röda Hu… Korset för 20 respektive 25 kronor, inbundna och säkert bara lästa en gång. På Erikshjälpen fyndade jag en äppelskål i grönt glas, cirka 25 centimeter i diameter, för 30 kronor. Den matchar en mindre (cirka 15 centimeter i diameter) som jag redan har i mitt köksskåp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu blir det vatten och bröd och nudlar för ett tag framöver! Fast i kväll blir det grillad kyckling. Vad ska du äta???

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Ironside

Ett inlägg om en modäääääääärn TV-serie.

När jag var barn, på stenåldern, brukade det gå polisserier på lördagskvällarna. Eller deckare, kallade man dem. En av dem var en blekfet gammal surgubbe som hette Ironside. Nu har han återuppstått och jag kollade in första avsnittet av nio – och fick lite av en chock: Ironside hade blivit brun/svart/färgad/afroamerikan, vältränad och 30 år yngre än på stenåldern. Det enda som var samma som då, anno dazumal, var surheten och att båda var rullstolsburna.

Ironside av idag. (Foto: NBC. Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Ironside sitter visserligen i rullstol, men har är fortfarande snut, precis som han var innan han blev skjuten. På ytan ser det ut som om hans partner mår sämre än han själv på grund av skuldkänslor. Fast frustrationen och ilskan får vi tittare se emellanåt.

I det här första avsnittet hittas en ung kvinna död nedanför ett höghus. Vid första anblicken ser det ut att vara självmord. Men är det verkligen det? Ironside och hans team kommer snabbt på att kvinnan höll på med skumma affärer å sin pojkväns vägnar…

Ja, jo… Ironside från 2013 (avsnitten är väl inspelade då, gissar jag) ser ju lite fräschare ut än på 1960-talet. Men frågan är om TV-serien är så mycket bättre. Scenerna är typiskt nutida TV-serier väldigt korta. Växlingarna är lite för snabba för att tilltala mig. Visst ger de fart och fläkt till programmet, men hallå… Jag är inget dagisbarn.

Nye Ironside får medelbetyg. Bra att en person med funktionshinder har en huvudroll, men serien i övrigt känns rätt… amerikansk och det är ganska stor dussinvarning.

Livet är kort.

Read Full Post »

En tripp bland sura gubbar, kvinnor på nya poster och några andra… gökar

Det var ett tag sen, men nu är det dags igen: en runda bland våra märkliga nyheter. Som vanligt gäller att det är en frivillig rundtur. Vad sägs om detta/dessa..?

• Från dejtingföretag till Moderaterna.  Det handlar förstås om Hanna Bergholm, som har gått från att ha varit marknadschef vid ett dejtingföretag till att bli kommunikationschef hos Moderaterna. Jag vet inte hur jag ska kommentera detta, men det är sant… Jag låter det tala för sig självt. Och så får vi se hur det går. Statsministern är ju inte bara moderat, han är ju singel också, sägs det…
• Leif Boork gillar inte Pia Sundhages sång. Och? Leif Boork har till och med twittrat om att han hoppas slippa höra Pia sjunga på idrottsgalan i Globen i kväll. Luktar det Surgubbe, eller vad?
• Nätkränkningar vs Yttrandefrihet. Ja, det blir inte helt lätt att täppa till luckan i lagen om man inte ska tafsa på våra grundlagar… Experten säger:

[…] Om man gör bestämmelsen tillräckligt snäv genom att man räknar upp särskilda privata uppgifter som det inte finns skäl att sprida så skulle det inte behöva skapa några problem heller på det grundlagsskyddade området […] 

Jag säger…

Eh… yttrandefrihet..?

• Nya regler ska förenkla vid sjukskrivning. Nu finns ett förslag som sägs ge Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan en gemensam bedömningsmetod när det gäller sjukskrivning. Men det vet väl alla att Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan inte kan samarbeta! Jag skakar på huvudet och smackar med tungan i gommen.
• Ord står mot ord i artisthärvan. Artisthärvan..? Det handlar alltså om rättegången mot Lotta Engberg, Martin Stenmarck och Magnus Carlsson om eventulla skattebrott. Artisthärva… Meh, snälla DN…
• Våldtog ex-flickvännens nye man med spade. Herregud… När ska folk förstå och inse att ett förhållande är slut när den ena parten har… gjort slut och dessutom skaffat sig en ny partner? Galningar!
• Kvinna våldtogs av fem män. När ska ni sluta? Galningar, var ordet!

Livet är kort.

Read Full Post »

Bingo på nätet?!

Nä, nån bingospelare har jag aldrig varit och lär aldrig bli trots att sajter som http://www.provabingo.se/ och  http://www.bingosajt.se/ finns. Men jag har provat, i verkligheten. I alla fall det där spelet som kallas BingoLotto och som blev enormt populärt till att börja med.

Första gången jag spelade BingoLotto var tillsammans med mitt numera X sen länge. Vi hade köpte två brickor var som skulle skötas – och samtidigt skulle vi lördagssnaska på tacos framför TV:n. Ja, jag behöver väl inte beskriva Katastrofen i Vardagsrummet, du fattar kanske hur det såg ut på bordet? Inte vann vi nånting heller.

Jag spelade inte BingoLotto så särskilt många gånger, men visst hände det att vi spelade när svärföräldrarna var här. Det var på den tiden Loket höll i eländet programmet och inte Vad-heter-han-nu-igen. Han var åtminstone rolig. Kolla det här klippet så får du garanterat garva lite åt bingo på nätet.

Jag gillade surgubben på 82 bast som vann bilen mest. Och Lasse Berghagens kala fläck bak i huvet. Men vilken typ tyckte du var roligast??? 

Read Full Post »

Vänner och bekanta från förr…

Igår kväll när vi åkte för att handla mat träffade vi på en gammal bekant till mig, GE. Det var ett sånt där oförberett möte, lite halvpinsamt, på parkeringen. Vi hade en del kontakter via jobbet, men vi hade inte samma arbetsgivare. Naturligtvis hade hon hört att jag hade slutat och när jag frågade av vem och hur fick jag svaret att det var via nån vaktmästare. Ja tänk så mycket folk vet! Ända nere i källaren är jag tydligen känd!

Idag blev det en tur till apoteket för att inhandla diverse förkylningsmedikamenter innan jag skjutsade Anna till kursen ute i Boländerna. Sen åkte jag och handlade lite på egen hand, bland annat den sista födelsedagspresenten till min kära – och så lite mat till oss båda i kväll. Det blir kyckling och potatisgratäng, bara att värma. Skönt när man känner sig risig.

Risig inuti är för resten Clark Kent*. Han skulle behöva en riktig storstädning. Och äckligast av allt, jag hittade detta på golvet…

En snusklutt! Det är nog det äckligaste jag vet! UFF!

                                                                                                                                                         Träffade på en gammal vän från mitt förra liv, ML, när jag kom ut från mataffären. Det var lite märkligt och drygt ett år sen – vi tycks alltid ses på samma ställe, konstaterade vi. En av dessa gånger hade vi bestämt att vi skulle ses och gå och ta en öl, men så gick hennes mamma bort. Nästa gång vi hade bokat öldejt, hade jag det tufft.

Idag bestämde vi ingenting, men konstaterade att livet suger ibland och är rätt OK andra gånger. Husköp på landet låg framför henne och jag kunde glädjas för hennes skull. Själv berättade jag om mammas flytt som ligger framför mig. Så livet kan bli…

Kände mig iakttagen när vi stod och pratade. När jag vände mig om såg jag UB som jag jobbade ihop med för cirka 15 år sen. Hon röjde inte med en min att hon kände igen mig, stod bara och apglodde. Jag orkade inte heller visa att jag kände igen henne utan slängde iväg ett hastigt ont öga, bara.

På väg ut mötte jag en riktig surgubbe som några före detta kompisar brukade kalla Spiken utan huvud, fast med ett annat ord. Jag hälsade, men fick bara en elak bläng tillbaka. Synd att jag var ensam. Hade Anna varit med hade jag tagit efter grabbarna Schulman och vänt mig till henne och sagt:

Näää, han hälsade inte idag heller!

                                                                                                                                                      *Clark Kent = min bil

Read Full Post »