Tusen bitar – en film om Björn Afzelius

Ett inlägg om en film.

---

 

Man kan nog säga att jag har undvikit Tusen bitar – en film om Björn Afzelius. Jag var rädd att den skulle göra för ont. På långfredagen visades den i SvT och av nån anledning ställde jag DVD-timern på inspelning här hemma. Nu har jag gjort nåt så ovanligt som tittat på film på eftermiddagen.

Björn Afzelius. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Titeln på filmen är förstås en låt som Björn Afzelius har spelat in. Min favoritlåt. Den som har följt mig genom åren. Den är en sån bra beskrivning av livet, det livet är. Att allt kan vara hur fint som helst och sen gå i tusen bitar i nästa sekund. Det där att man inte ska vara för kaxig och säker utan kanske ha ett ganska stort mått ödmjukhet inför livet.

I filmen får jag förstås höra flera favoritlåtar. Jag sjunger duett i Så vill jag bli, texterna till Sång till friheten, Två ljus och Älska mej nu sitter fortfarande kvar. Jag vet att jag aldrig lär tappa dem.

Men jag får en annan bild av ”Affe” under filmen. Jag ser en sexmissbrukande man, samtidigt den arga unga killen vars mamma var psykiskt sjuk, nåt som ledde till självmord. Kvinnorna som berättar om hur vacker och underbar och fullkomligt oförmögen han var till trofasthet. Vännerna och kollegorna, särskilt Åge Aleksandersen och Mikael Wiehe, berättar om samarbetet och rädslor. När döttrarna berättar om pappans tal till en av dem på studentdagen kommer mina tårar. Likaså när Mikael Wiehe säger att han fick ärva Björns gitarr…

[…] Och jag spelar fortfarande på den. […]

Den här dokumentärfilmen får högsta Toffelomdömet. Sen kan Göran Skytte bara gå och gömma sig.

Missade du filmen? Se den här på SvT Play fram till den 30 september 2015!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Den fördömde, del ett

Ett inlägg om en TV-polisserie.

Äntligen en deckare! Eller en polisserie. Eller en psykologisk polisthriller i två delar. Hur som helst, i afton visade SvT1 den första, långfilmslånga delen av två av Den fördömde.

Den fördömde Sebastian Bergman i mitten.

Som sist spelar Rolf Lassgård kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Mannen som 2004 förlorade fru och dotter i tsunamin i Khao Lak. Detta har naturligtvis satt sina spår. Ett sätt för Sebastian att hantera sorgen är sexmissbruk. Men samtidigt som han är alldeles hopplös med kvinnor lyckas han hitta sin första dotter, som är polis. De jobbar tillsammans och Sebastian berättar inte att han är Vanjas pappa. I stället löser de fall tillsammans. I afton handlade om tre unga kvinnor som hittas döda i en gruva. Självmord, så klart. Fast… vem tog hissen upp till markplan om alla tre begick självmord nere i gruvan?

Spännande, psykologisk thriller, med lite väl mycket betoning på psykologi, enligt min menig. I morgon visas del två. Toffelbetyget blir medel.

Livet är kort.

Read Full Post »

The Kennedys – hela serien

Ett inlägg om ett TV-epos.

Igår kväll såg jag det som återstod av The Kennedys (2011), serien som SvT1 har visat under fyra kvällar. Starten gick i fredags, på John F Kennedys dödsdag.

Jackie och Jack – the real.

Jag tycker att det var en storslagen serie, ett riktigt epos över familjen Kennedy. Men främst förstås sönerna, varav den ene blev president och den andre mycket troligt hade blivit om han fått leva.

Skådespelarinsatserna var enorma! Och då avser jag inte enbart porträttlikheten som ibland var kuslig…

The Kennedys – skådespelarna.

Om jag ska ha nån kritik mot detta epos är det möjligen att vissa händelser berörs så hastigt. Men samtidigt finns det ju så mycket intressant att berätta. Och vi får se glimtar av systern som lobotomerades, Jacks nästintill sexmissbruk, hans smärta, Jackies och Jacks ”behandlingar” av en rätt suspekt doktor, affären med Marilyn Monroe, pappa Joe, som kysser sin sekreterare utan att fru Rose låtsas om att hon ser – trots att hon befinner sig i samma rum…

Jaa, man skulle kunna både skriva och dramatisera för TV ännu lite mer om den här familjen. Men för ett tag nu är jag ganska nöjd och tillfreds med det jag har fått uppleva dessa fyra kvällar.

The Kennedys får högsta Toffelbetyg även i slutomdöme!

Livet är kort.

Read Full Post »

Familjen Kennedy. En amerikansk dynasti

Ett inlägg om en biografi över familjen Kennedy.

Som så många andra har jag fascinerats av familjen Kennedys öden och äventyr. Jag hade nyss lärt mig gå när president John F, Jack kallad, sköts ihjäl i Dallas. Den där skakiga amatörfilmen har jag sett många gånger. Nu var ju John inte den ende med efternamnet Kennedy som avled i förtid. Nog undrade jag lite om det fanns nåt skäl till alla förtida dödsfall och mord eller om det helt enkelt vilar en förbannelse över namnet. Många böcker har skrivits om Kennedys. Nu har jag precis läst Lennart Pehrsons Familjen Kennedy. En amerikansk dynasti och fått lite mer kött på benen.

Ett gediget verk om en dynasti. Eller i alla fall en stor klan.

Mina första möten med boken blev lite aviga. Jag köpte den på rea hos Historiska media. När fakturan kom baxnade jag: 118 spänn för en pocketbok… (inklusive frakt). Idag, efter rean (!), tar Historiska media 59 kronor + frakt för boken… Och när jag så öppnade denna fantastiskt dyra reapocketbok upptäckte jag direkt ett korrekturfel i bildtexten till inledningskapitlet… Kunde en bokbekantskap börja sämre, eller..?

Nu har jag läst hela boken och bildat mig en lite annorlunda uppfattning. Även om jag hittar språkliga brister lite här och var – vilket förvånar mig eftersom författaren är korrespondent – är detta ett av de mest gedigna och neutrala verk om klanen Kennedy jag har läst! Författaren går igenom vars och ens livshistoria och karriär. Privatlivet nämns, men väldigt neutralt, trots att författaren skulle ha kunnat brassa på rejält. Det handlar ju om snaskigheter som skilsmässor, droger, alkohol, sexmissbruk med mera.

Här är fokus på fakta och det man med säkerhet vet. Utrymmet för spekulationer är litet. Visst berörs några av skandalerna i familjen, men ytterst lite. Det är vars och ens gärning som är det viktiga här.

Det här är en mastig bok, men synnerligen gedigen faktabok. Biografin om familjen Kennedy får högt Toffelbetyg. Det som drar ner betyget är språkmissarna och att det bitvis känns som om författaren blundat för skandalerna och den roll de spelade för familjen och politiken…

Livet är kort.

Read Full Post »

Fjällgraven

Tredje delen av Michael Hjorths och Hans Rosenfeldts böcker om Sebastian Bergman, Fjällgraven, är just utläst. Åter en tegelsten om mord och våld och… allra mest om Sebastians privatliv.

En ny tegelsten om Sebastian Bergman.

Den här gången hittar två turister sex lik uppe i fjällen. Riksmordkommissionen rycker upp, en kommission som nu Sebastian ingår i fullt ut, inte bara som konsult. Snart uppdagas ytterligare ett märkligt fall – en bil som har brunnit med en mördad kvinna vid ratten. Så småningom visar de rättsmedicinska undersökningarna att mordoffren varit döda ganska länge. Men vilka är de?

Samtidigt  med mordhistorierna får vi följa Sebastian Bergman och hans kamp mot sexmissbruk. Sebastian försöker också vinna sin dotters vänskap – utan att dottern vet att han är hennes far. Ett sätt att nå dit är att undanröja den man hon tror är fadern. Men är det verkligen Sebastian som ligger bakom detta?

Jag var helt uppslukad av del två i den här serien, Lärjungen, och hade förstås höga förväntningar på uppföljaren. Tyvärr blev jag rätt besviken. Jag tycker att historierna i Fjällgraven mest är röriga, även om de naturligtvis går ihop i slutet. Dessutom är det för många historier som sker parallellt eftersom Sebastian Bergmans privatliv också är ganska… skrämmande.

Nej, det blir för rörigt, helt enkelt. Betyget landar på medel.

Livet är kort.

Read Full Post »

Nattönskningen

Baksidestexten på Anne B Ragdes bok Nattönskningen beskriver den som

[…] en sinnlig kärleksroman […]

Jag skulle vilja säga att den snarare handlar om en kvinna som är sexmissbrukare.

En bok om sexmissbruk.

Ingunn är musikjournalist. Hon gillar män, hon gillar att ha sex med män. Men så fort det kommer känslor med i spelet gör hon slut – hon vill inte riskera att nån tröttnar på henne. Hennes kollegor lever i förhållanden av olika sort. Ingunn älskar sin frihet och ensamhet när hon jämför sig med kollegornas, i hennes ögon, rätt trista liv. Men så får hon för sig att pröva på stavgång och av en slump möter hon en liten flicka med en hund och en pappa. Nånting händer.

Jag har svårt att se detta som en kärleksroman även om den innehåller kärlek. Jag vidhåller att min uppfattning är att den handlar om en kvinna som missbrukar sex. Inte så att jag fördomsfullt ser en kvinna som gillar sex – nåt man inte skulle höja på ögonbrynet för om det gällde en man. Nej, det handlar verkligen om sexmissbruk. Och ganska mycket alkohol.

Boken känns ganska tunn. Efter Ragdes Berlinerpopplar-trilogi känns allt hon skriver mycket sämre. Den här boken når inte ens upp till medelbetyg.

Livet är kort.

Read Full Post »