Fjällgraven

Tredje delen av Michael Hjorths och Hans Rosenfeldts böcker om Sebastian Bergman, Fjällgraven, är just utläst. Åter en tegelsten om mord och våld och… allra mest om Sebastians privatliv.

En ny tegelsten om Sebastian Bergman.

Den här gången hittar två turister sex lik uppe i fjällen. Riksmordkommissionen rycker upp, en kommission som nu Sebastian ingår i fullt ut, inte bara som konsult. Snart uppdagas ytterligare ett märkligt fall – en bil som har brunnit med en mördad kvinna vid ratten. Så småningom visar de rättsmedicinska undersökningarna att mordoffren varit döda ganska länge. Men vilka är de?

Samtidigt  med mordhistorierna får vi följa Sebastian Bergman och hans kamp mot sexmissbruk. Sebastian försöker också vinna sin dotters vänskap – utan att dottern vet att han är hennes far. Ett sätt att nå dit är att undanröja den man hon tror är fadern. Men är det verkligen Sebastian som ligger bakom detta?

Jag var helt uppslukad av del två i den här serien, Lärjungen, och hade förstås höga förväntningar på uppföljaren. Tyvärr blev jag rätt besviken. Jag tycker att historierna i Fjällgraven mest är röriga, även om de naturligtvis går ihop i slutet. Dessutom är det för många historier som sker parallellt eftersom Sebastian Bergmans privatliv också är ganska… skrämmande.

Nej, det blir för rörigt, helt enkelt. Betyget landar på medel.

Livet är kort.