Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘parallellt’

Ett litterärt inlägg.


 

Sista brevet från din älskadeDen som läser vad jag skriver om böcker då och då vet att jag har en irriterande ovana att ge bort litterära verk till vänner och familj i present/julklapp som jag sen själv vill låna och läsa. Nu är jag inte riktigt så närig, men när jag gav bort Jojo Moyes bok Sista brevet från din älskade till Annas snälla mamma var jag säker på att hon skulle få en bra bok i födelsedagspresent. Jag har tidigare läst två andra böcker av författaren, Livet efter dig och Sophies historia och blivit mycket förtjust. De tre böckerna både skiljer sig åt och påminner om varandra.

Sista brevet från din älskade är på sätt och vis en brevroman, men mest en kärleksroman. På 1960-talet blir den gifta överklasskvinnan Jenny Stirling förälskad i en journalist. En dag råkar hon ut för en bilolycka och tappar minnet – det är i princip i sjuksängen efteråt som boken börjar. Så småningom får hon komma hem. Hon känner inte igen sin man eller sina vänner. Tillvaron är mycket märklig. När hon hittar ett passionerat kärleksbrev undertecknat av B börjar hon förstå ett och annat.

Parallellt med historien om Jenny Stirling får läsaren följa journalisten Ellie som hittar en samling kärleksbrev i arkivet på tidningen där hon jobbar. Hon fascineras av breven och börjar söka efter brevskrivarna för att skriva deras historia. Samtidigt är hon tillsammans med en framgångsrik – och väldigt gift – man. Deras mejl- och smskonversation är inte i närheten av kärleksbreven mellan Jenny Stirling och B…

Bitvis är boken lite långrandig, men det mesta av detta behöver läsaren ta till sig för att få ihop historien i slutet. När upplösningen närmar sig lyckas jag emellertid lista ut saker och ting, vilket förtar min läsupplevelse något. Men det här är en helt underbar bok om kvinnorollen då och nu och hur den – och rollerna – har förändrats. Har rollerna egentligen förändrats så mycket när det gäller klassisk, olycklig kärlek..?

Toffelomdömet blir högt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en TV-serie.


 

För några veckor sen upptäckte jag att jag har en ny TV-kanal, Fox. I alla fall på min platt-TV. Fet-TV:n i sovrummet är så gammal att man inte kan hitta alla kanaler som grundutbudet erbjuder. Nåja, strunt samma. Jag glor faktiskt hellre i en bok än på TV, men jag har ofta TV:n påslagen för att höra nåt bakgrundsljud. Ibland behöver jag ljudet för att somna. Men andra gånger tittar jag faktiskt. Och som av en händelse började jag glo på The Secrets of Crickley Hall på Fox, en brittisk serie i tre delar.

Lille Stefan

Lille Stefan, en judisk pojke som behandlas särskilt illa, har en nyckelroll i serien.

 

Härom kvällen såg jag den sista delen. Då var Fästmön här. De andra två gångerna har jag suttit ensam. Och blivit ganska rädd… Det här är en spökthriller, kan man säga. Två historier löper parallellt: dels den om familjen Caleigh, vars lille son/bror har försvunnit, dels den om de fasor som utspelade sig på Crickley Hall när det var barnhem under kriget. Familjen kommer till huset ett år efter lille Cams försvinnande. Ganska snart börjar det hände konstiga saker – dörrar öppnas och stängs, barn gråter och… mamma Eve känner närvaron av Cam. Lever han, månntro?

Det här är en riktigt kuslig historia där det förflutna så småningom får sin förklaring genom nutiden. Kanske blir jag lite besviken på slutet. Men ruskigt är det och rädd är jag.

Toffelomdömet blir det högsta – för slutet är trots allt logiskt.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om en bok.


 

Andra andningenFör tre år sen gjorde jag en ny författar-bekantskap i Sofie Sarenbrant. Man kan säga att jag inte blev särskilt imponerad – Vila i frid fick medelbetyg av mig. Men man ska ge alla en andra chans. Därför köpte jag den andra boken i serien om polisen Emma Sköld, Andra andningen. Jag slukade läste idag.

Man kan tycka att det är märkligt att just jag slukar den här boken. Den utspelar sig nämligen under ett idrottsevenemang – Stockholm marathon. Och ”alla” vet väl att sport inte är min grej. Icke desto mindre, det här en deckare. Parallellt skildras händelser som skett ett år tillbaka i tiden och framåt samtidigt som vi får följa loppet. Den unga Wilma hittas död efter en löpträning i grupp. Polisen avskriver det som en olycka, möjligen ett självmord. Den enda som inte tror på det är Wilmas pappa Johan som startar sina egna efterforskningar. Ett år senare springer Johan Stockholm Marathon. Det gör även polisen Emmas syster Josefin – som har varit personlig tränare åt Johan. Emma är där för att peppa syrran, men blir snabbt inryckt i händelsernas centrum när en löpare mördas. En löpare, som tränade Wilma, flickan som dog. När ytterligare en person hittas mördad är det ett annat lopp än marathon som springs – det mot tiden.

Fy te rackarns så spännande den här boken är! Jag har läst så ofta jag har fått en stund över i det som kallas livet och jag slukade boken under denna tisdag. Det här är en riktigt bra deckare med ett upptempo som heter duga. Och så gillar jag förstås Emmas lite kritiska inställning till de springande galningarna.

Toffelbetyget blir det högsta!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Ett inlägg om hur sociala medier säljer sina användares vanor.


Idag kan man läsa i ett av huvudstadens blad att twittrares TV-vanor ska kartläggas.
Twitter har nämligen slutit ett reklamavtal för flera år med mediegruppen SMG. Twitter och SMG ska starta ett virtuellt labb som undersöker hur människor twittrar när de tittar på TV. Och det Twitters alla miljoner användare twittrar om TV ska sen bli grunden till mediestrategier för SMG:s kunder. Avtalet innebär att SMG får direkt tillgång till Twitters flöden. Sen tidigare har Twitter ett annat avtal, med statistikföretaget Nielsen som mäter tittarsiffror. Nielsen ska också undersöka vad twittrarna skriver om olika program.

Tofflan på tv
Nåt på TV att twittra om? Nä, bara Tofflan.


Vad tycker vi om det här då?
Tja, jag blir mest irriterad när jag ser på TV och det twittras parallellt om programmen. Jag vill inte bli störd i mitt TV-tittande. Eller när jag har tänkt se ett program senare och får upplevelsen förstörd genom att folk har twittrat om innehållet. Jag vill liksom se TV-program själv, jag. Att jag sen bloggar om TV-program är en annan sak. Det framgår av inläggens rubrik och man kan lätt hoppa över dessa inlägg om man så önskar. Men jag försöker att inte förstöra upplevelsen för nån genom att skriva allt vad som händer och sker – och definitivt inte slutet. Det gör jag inte heller när det gäller film eller böcker.

Särskilt förvånad över att Twitter har slutit det här avtalet är jag däremot inte. Så klart man ska sälja sig! Eller rättare sagt… sina användare och deras vanor… 


Livet är kort.

Read Full Post »

Tredje delen av Michael Hjorths och Hans Rosenfeldts böcker om Sebastian Bergman, Fjällgraven, är just utläst. Åter en tegelsten om mord och våld och… allra mest om Sebastians privatliv.

Fjällgraven
En ny tegelsten om Sebastian Bergman.


Den här gången hittar två turister sex lik
uppe i fjällen. Riksmordkommissionen rycker upp, en kommission som nu Sebastian ingår i fullt ut, inte bara som konsult. Snart uppdagas ytterligare ett märkligt fall – en bil som har brunnit med en mördad kvinna vid ratten. Så småningom visar de rättsmedicinska undersökningarna att mordoffren varit döda ganska länge. Men vilka är de?

Samtidigt  med mordhistorierna får vi följa Sebastian Bergman och hans kamp mot sexmissbruk. Sebastian försöker också vinna sin dotters vänskap – utan att dottern vet att han är hennes far. Ett sätt att nå dit är att undanröja den man hon tror är fadern. Men är det verkligen Sebastian som ligger bakom detta?

Jag var helt uppslukad av del två i den här serien, Lärjungen, och hade förstås höga förväntningar på uppföljaren. Tyvärr blev jag rätt besviken. Jag tycker att historierna i Fjällgraven mest är röriga, även om de naturligtvis går ihop i slutet. Dessutom är det för många historier som sker parallellt eftersom Sebastian Bergmans privatliv också är ganska… skrämmande.

Nej, det blir för rörigt, helt enkelt. Betyget landar på medel.

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini


Livet är kort.

Read Full Post »

Orden i rubriken skrev jag i morse när jag messade ett ”grattis och ha en bra dag” till Johan efter att han önskat mig dito – minus grattis. I morse var det fin, fin snö i luften och väldigt, väldigt halt. Redan i första rondellen hemma höll jag på att bli vittne till en olycka. Jag såg en mörkblå van komma i alltför hög hastighet in i rondellen, sladda, och nästan vippa. Men på nåt sätt lyckades föraren få rätsida på bilen och ingenting hände. Jag undrar hur ha kände sig efteråt. Hade det varit jag skulle jag ha varit ganska skakis… Jag märkte redan i lördags förmiddag, när jag åkte till Stormarknaden, att det var snorhalt och särskilt i rondellerna. Förut var det en rak väg från mig till Stormarknaden, men när nya E4:an byggdes lite parallellt just där samt lite avfarter till en hamburgerrestaurang och en mack, bland annat, gjorde man fem rondeller. Fem. Jag förstår inte vitsen med med två av dem eftersom det inte finns några av- eller påfarter där, men… Snorhalt blir det.

Rondell-skylt

Rondeller till förbannelse ibland.


Idag ska jag fortsätta jobb
a med den nya intranätwebbplatsen. Lite avbrott för lunch blir det med ”Lisbeth” och det ser jag fram emot! Det är gott att ha kloka kompisar att träffa på arbetet! Jag träffade för övrigt vår före detta chef – ja, min före detta chef, h*n är fortfarande ”Lisbeths” – häromdan och passade på att slå lite på triangeln och skramla lite med tamburinen eftersom h*n nu uppnått silverkryckans ålder. Den ålder ”Lisbeth” och jag uppnådde förra året, med typ några veckor oss emellan.

Annars är det ju Johans dag idag. Hans riktiga födelsedag. Fast vi firade igår eftersom alla jobbar både tidigt och sent idag, även han själv. Födelsedagslunchen tar han och jag på onsdag när vi traskar iväg till Thaistället för att käka spett. Efter jobbet åker jag och byter ett par av jeansen jag köpte åt honom. Det ena paret passade, det andra var för stort. Jag tror att han har tappat några kilon sen han började jobba här i huset. H kör hårt med honom, tror jag bestämt!..

Johan tittar in på kontoret

Johan tittar in hos mig på ett av mina kontor.


I kväll blir det kanske strykning
av tvätt som har varit ren och torr ett bra tag. Belöningen blir Dicte klockan 21, ytterligare en bra och spännande dansk TV-deckare. Ser annars än mer fram emot i morgon eftersom jag har en klipptid då. Håret har vuxit rejält efter Aliens försvinnande, kan jag meddela. En riktig kalufs är det nu och det är synnerligen svårstyrd.

Det blir ingen tur till Himlen i kväll, men kanske på torsdag när det ju är Alla Hjärtans Dag. Jag har ju en älskad Fästmö i Himlen också, som bekant… Det beror lite på hur det går med bilen som ju ska till verkstad den dan. Håll gärna en tumme för att det är nåt simpelt fel som inte kostar alla mina besparingar…

Vad händer hos dig denna februarimåndag??? Skriv gärna en rad och berätta!


Livet är kort.

Read Full Post »