Tusen bitar – en film om Björn Afzelius

Ett inlägg om en film.

---

 

Man kan nog säga att jag har undvikit Tusen bitar – en film om Björn Afzelius. Jag var rädd att den skulle göra för ont. På långfredagen visades den i SvT och av nån anledning ställde jag DVD-timern på inspelning här hemma. Nu har jag gjort nåt så ovanligt som tittat på film på eftermiddagen.

Björn Afzelius. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)

Titeln på filmen är förstås en låt som Björn Afzelius har spelat in. Min favoritlåt. Den som har följt mig genom åren. Den är en sån bra beskrivning av livet, det livet är. Att allt kan vara hur fint som helst och sen gå i tusen bitar i nästa sekund. Det där att man inte ska vara för kaxig och säker utan kanske ha ett ganska stort mått ödmjukhet inför livet.

I filmen får jag förstås höra flera favoritlåtar. Jag sjunger duett i Så vill jag bli, texterna till Sång till friheten, Två ljus och Älska mej nu sitter fortfarande kvar. Jag vet att jag aldrig lär tappa dem.

Men jag får en annan bild av ”Affe” under filmen. Jag ser en sexmissbrukande man, samtidigt den arga unga killen vars mamma var psykiskt sjuk, nåt som ledde till självmord. Kvinnorna som berättar om hur vacker och underbar och fullkomligt oförmögen han var till trofasthet. Vännerna och kollegorna, särskilt Åge Aleksandersen och Mikael Wiehe, berättar om samarbetet och rädslor. När döttrarna berättar om pappans tal till en av dem på studentdagen kommer mina tårar. Likaså när Mikael Wiehe säger att han fick ärva Björns gitarr…

[…] Och jag spelar fortfarande på den. […]

Den här dokumentärfilmen får högsta Toffelomdömet. Sen kan Göran Skytte bara gå och gömma sig.

Missade du filmen? Se den här på SvT Play fram till den 30 september 2015!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Stenbeck: Mediemogulen

I kväll var det dags för det andra avsnittet på SvT1 om Jan Stenbeck. Jag tyckte att del ett var ganska seg och eftersom jag var übertrött i kväll kände jag mig nästan tveksam till att titta. Men jag är glad att jag gjorde det, för den andra delen, Stenbeck: Mediemogulen var riktigt intressant.

Jan Stenbeck, mediemogulen. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)

I del två fick vi tittare inte bara skratta åt fem kilo lätta mobiltelefoner och gräsligt 80-talsmode utan också åt det spel bakom våra ryggar när det gällde TV3 och TV4. Intressant att se hur Jan Stenbeck blev lite av The Bad Guy när TV4:s ledning skulle sparkas – och ansvarig inte hade gjort det. Då är det rätt tufft att sitta i direktsändning och ge den där kicken.

En hel del annat var intressant också, bland annat att få en bakgrund till det politiska spelet när det gäller reklam i svensk TV. Stenbeck lierade sig för övrigt med en sosse (bland annat från tidningen Arbetet nere i Malmö, sedermera kommunalråd…) och fick Calle-Balle Bildt med flera som motståndare.

TV- och mediepersonligheter som Robert Aschberg (med hår!), Siewert Öholm (Livets ordare som jag höll på att köra på härom morgonen när han var ute på stavgång – mitt i gatan!..) och Göran Skytte (totalt självfixerad och otrevlig att ha till bordet under en middag på en taltidningskonferens, numera förkunnare. FÖRKUNNARE!) passerade.

Nej, den här andra delen kändes betydligt vitalare än den första! Högsta Toffelbetyg!

Read Full Post »