Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘självfixerad’

Ett inlägg med dagens selfie.


Tro nu inte
att jag håller på att bli helt självfixerad – med tanke på de senaste inläggen selfiesar. Men jag jobbar med min självkänsla och min självuppfattning en hel del. Då kommer det här med den fysiska bilden av sig själv in.

I morse fångade jag mig i språnget på väg ut. En spegelbild i Fästmöns solbrillor, som sedan ett tag vilar i en korg i min hallmöbel.

Spegelbild i solbrillan.

En reflektion, en spegelbild, i språnget.


En reflektion i all hast.


Livet är kort.

Read Full Post »

I kväll var det dags för det andra avsnittet på SvT1 om Jan Stenbeck. Jag tyckte att del ett var ganska seg och eftersom jag var übertrött i kväll kände jag mig nästan tveksam till att titta. Men jag är glad att jag gjorde det, för den andra delen, Stenbeck: Mediemogulen var riktigt intressant.

Jan Stenbeck

Jan Stenbeck, mediemogulen. (Bilden är lånad från SvT:s hemsida.)


I del två fick vi tittare inte bara skratta åt
fem kilo lätta mobiltelefoner och gräsligt 80-talsmode utan också åt det spel bakom våra ryggar när det gällde TV3 och TV4. Intressant att se hur Jan Stenbeck blev lite av The Bad Guy när TV4:s ledning skulle sparkas – och ansvarig inte hade gjort det. Då är det rätt tufft att sitta i direktsändning och ge den där kicken.

En hel del annat var intressant också, bland annat att få en bakgrund till det politiska spelet när det gäller reklam i svensk TV. Stenbeck lierade sig för övrigt med en sosse (bland annat från tidningen Arbetet nere i Malmö, sedermera kommunalråd…) och fick Calle-Balle Bildt med flera som motståndare.

TV- och mediepersonligheter som Robert Aschberg (med hår!), Siewert Öholm (Livets ordare som jag höll på att köra på härom morgonen när han var ute på stavgång – mitt i gatan!..) och Göran Skytte (totalt självfixerad och otrevlig att ha till bordet under en middag på en taltidningskonferens, numera förkunnare. FÖRKUNNARE!) passerade.

Nej, den här andra delen kändes betydligt vitalare än den första! Högsta Toffelbetyg!

rosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla minirosa toffla mini

Read Full Post »

Det har åter varit en hektisk dag på jobbet. Jag fattar inte, det är som om nån har tryckt på nån sorts turboknapp i förra veckan, för sen dess har det varit sån fart! Men jag klagar inte, jag gillar att ha mycket att göra. Och så tränar jag på att säga nej på bra sätt. De flesta accepterar och är vänliga – vilket får till följd att jag ändå gör det de önskar. Fast kanske inte pronto utan mañana. Det funkar faktiskt! Jag blir bemött med respekt på den här arbetsplatsen och då bemöter jag också andra med respekt – utan att mesa.

Ingen mes, men respekt!


Den här kvällen skulle jag städa,
hade jag bestämt. Hur roligt känns det när Fästmön messar en bild på sin omtalade banankaka och undrar om jag kommer till Himlen och fikar? Men jag är ju så plikttrogen – även mot mig själv – så jag städade FÖRST och åkte ut till Himlen och pussades och åt kaka SEN.

Riktig go-fika blev det hos Anna och barnen med kaffe, chokladboll och banankaka.


Passade på att ta med mig
ett par säckar till mitt kallförråd från Anna. Hon har noll och intet förrådsutrymme – ett av barnen har ju lägenhetsförrådet som rum. Mitt kallförråd är nästan tomt, så det kan svälja en hel del prylar som inte är känsliga mot fukt och kyla. Det är dit jag ska bära mina balle-möbler* i helgen, till exempel. Tyvärr ligger kallförrådet ett par hus bort från min lägenhet, men ett par gånger orkar jag nog på i helgen.

Jag är jättetrött just nu och jag har ont, både i hälen och i magen. Förstod nästan att det skulle komma ett bakslag med hälen, så jag är väl inte alltför besviken. Det är ju i vart fall inget permanent tillstånd, utan det går över, lovade Nål-Janne igår.

Magen är det värre med och läkarbesöket närmar sig. Jag mejlade ut en fråga på jobbet om nån kunde tänka sig att transportera mig dit tur och retur från jobbet. Tänk vilka snälla människor det finns – det var tre stycken som bums hörde av sig och lovade ställa upp! Helst av allt hade jag kanske velat att Anna följde med och höll handen, men Anna är engagerad på ett annat evenemang, angående en annan familjemedlem exakt samma tid. Jag får försöka vara vuxlig och klara mig ändå. Jag är ändå så tacksam för att jag får hjälp med transporten!

Från och med nu ska jag fokusera mer på mig själv och rikta mina krafter mot Den Onde Alien som tagit min kropp i besittning i stället för att vara omtänksam mot andra. Tyvärr, det jag har nu räcker bara för mig själv. Och då får somliga kalla mig självfixerad och egoist om de vill – det stämmer ju alldeles på pricken! Det kanske somliga också skulle vara om de befann sig i mina jeans, så att säga. Nej, det är inget att vara avundsjuk på. Men jag vet att jag ska fixa det här. Jag har varit med om värre saker, jag har varit tusen gånger räddare – och se, jag har överlevt!


*balle-möbler = balkongmöbler


Livet är kort. Ja, jo, det kommer man ju inte ifrån…

Read Full Post »

Fästmön och jag for iväg till Stormarknaden för att glo lite. Sondera en viss studentklädselterräng – både för den blivande studentskan och oss själva. De senare känns som att

tänkte inte på de’…

Jag som är så totalt ointresserad av kläder har inte haft en tanke på att jag själv kanske måste ska skapligt klädd ut den 1 juni. Anna hade tänkt LITE GRANN. Fet och ful och fattig gör att alternativen krymper, så att säga…

MEN… inte gör det saken bättre att alla kläder nu för tiden är… ursäkta mig, men… SÅ J***A FULA! Jag vill inte gå i tantblommig klänning eller nån sorts byxdress i orange visserligen, men med tigerränder på. Eller illgula shorts (gult är ju, som bekant, fult) eller en jacka med tygflärpar på som ser ut som en soffkudde. Nej, nej, nej! Alla kläder jag såg var så gräsligt fula att jag inte ens orkade fota dem och lägga ut skiten dem här till allmän beskådan!

Gissningsvis blir det ”tränkabralla” och t-shirt. Håll till godo med gammal bild!


Titta så sniggt! NOT!

                                                                                                                                                     Besöket slutade nästan med en urladdning fnitter på Åhléns. Att prova solbrillor kan verkligen vara underhållande! Jag är tämligen utmattad efter besöket som rundades av med en shoppingtur – ja, dagens enda shopping! – på ICA Kvantum . HU och FY för den lede! Där inne blir man aldrig på bra humör när man hasar runt.

En annan sak som slog mig idag, förutom att alla kläder är fula, är hur personalen i olika klädaffärer beter sig. En del hejar lågmält, andra SKRIKER sin hälsning och en tredje sort pratar bara sinsemellan, typ

vadå kunder? Kom inte här och stör oss när vi ventilerar viktiga saker som schemafrågor.

Varför kan klädaffärspersonal inte vara LAGOM??? Jag vill inte ha nån som SLÄNGER sig på mig, men jag vill veta att man har observerat att jag befinner mig i butiken och att jag kan tänkas vilja handla nåt samt att man står till tjänst så snart jag andas ett önskemål om det. Typ. Ja just det! Jag glömde ytterligare en sort: de självfixerade. Som till exempel han med halsduk runt halsen i en affär. Han gick och åmade sig och kråmade sig framför varje spegel. Allt medan jag undrade om han dolde sugmärken på halsen eller var förkyld. (Min pappa brukade knyta sin lilla barnhalsduk runt halsen när han var förkyld…)

Och nu till nånting helt annat!..

Verkligheten kan, som bekant, vara ganska ful, inte bara kläder. Nu pratar jag allvarsord. Maria Engelwinge har skrivit en bok med aktuella och tuffa ämnen, såsom övergrepp. Den ser jag fram emot att läsa! Maria har nämligen varit vänlig nog att lova skicka den till mig. Så snart jag har läst den kommer en recension! Under tiden föreslår jag att du läser hennes blogg – länk vid namnet – eller Nillans blogg där hon gästbloggar idag den 2 maj. Och förhoppningsvis gästbloggar hon även här hos mig om ett par veckor.

Read Full Post »

Inte förrän det nästan är dags för veckans Babel har jag kunnat se förra veckans, inspelade på min DVD-hårddisk! Så blir det ibland och naturligtvis handlar det om prioriteringar. Förra veckans program hade fokus på en 80-åring. Och så blev det lite annat också, som vanligt.

Spontandiktartramsets, Dokudiktens, författare var denna gång Jonas Jonasson. Den som är intresserad kan se detta på Play, själv spolade jag fast forward…

Tomas Tranströmer fyllde 80 år och programmet var till stor del en hyllning till denne poet.


Tomas Tranströmer himself. (Bilden är tagen av Ulla Montan och lånad av mig från Bonniers hemsida.)

                                                                                                                                                        Först ut att hylla Tomas Tranströmer var Marie Lundström och Alex Schulman. Alex Schulman lyckades kalla Tomas Tranströmer ”Gubben” och var allmänt nonchalant och självfixerad. Trist att Schulman ALLTID måste ha den stilen! Båda två är emellertid stora Tranströmer-fans. Därpå följde ett Hemma-hos-reportage i det Tranströmerska hemmet. Tomas Tranströmers böcker är översatta till många språk. Parallellt med diktandet ägnade han sig åt att vara psykolog. Sedan stroken har Tomas Tranströmer  haft svårt med de talade orden. Reportaget var underbart vackert – och lite ledsamt. Rörande var det när barnbarnet läste en av dikterna och när Tomas Tranströmer spelade ett vänsterhandsstycke på pianot. 

Åter i studion hade författaren Aris Fioretos anslutit. Tomas Tranströmer uppfattas som en dörr in till andra poeter, menade Aris Fioretos. En vacker bild, tycker jag. De tre studiopratarna plus programsvamlaren programledaren hade med sig var sin rad ur Tranströmers diktning.

Gratulanter i form av författare från andra länder lämnade sina inspelade grattis. Peter Waterhouse, författare och översättare, kom till studion för att tala Tranströmer. Peter Waterhouse vars bok Pappren mellan fingrarna nyss getts ut på svenska, översatt av Aris Fioretos. (Ja jag VET! Babel är lite incestuöst, så där…) 


Pappren mellan fingrarna är nyligen översatt till svenska.

                                                                                                                                                   Peter Waterhouse, skorrande österrikare med ett minst sagt engelskklingande namn, berättade om sin första kontakt med Tomas Tranströmer. Som student såg han en bok – vars titel han trodde var Tranströmer… Diskussionen kom in på svenskhet och Waterhouse kom fram till att svenskhet är

More language, less words

Intressant reflexion… Daniel Själin såg ut som om han inte fattade nåt. (Förvånar mig inte.)

Lite plats blev det för några andra författarporträtt. Ko Un, för övrigt en av Tranströmer-gratulanterna, fick besök av Babel hemma i Seoul. Författaren och före detta munken var omgiven av högar av böcker och reportern erkände att han hela tiden var rädd att böckerna skulle ramla ner i huvudet på författaren. Ko Uns författarskap är gigantiskt. Det består främst av korta och kärnfulla dikter, mycket präglade av kriget och de fyra självmordsförsöken.

Nästa gäst i studion var författaren Beate Grimsrud. Hennes senaste roman, En dåre fri, handlar om en pojkflicka med fyra röster inombords och som varvar författarframgånger med att vara inlagd på mentalsjukhus. En spännande författare som dessutom är dyslektiker. Först skriver Beate Grimsrud sina böcker på svenska, därefter på hemspråket norska.


Författarframgångar varvas med vistelser på mentalsjukhus.

                                                                                                                                                 Veckans kommande Babel har annan sändningstid och går på långfredag. Programmet handlar om påskdeckare!

Read Full Post »