Ett inlägg om en film.
Man kan nog säga att jag har undvikit Tusen bitar – en film om Björn Afzelius. Jag var rädd att den skulle göra för ont. På långfredagen visades den i SvT och av nån anledning ställde jag DVD-timern på inspelning här hemma. Nu har jag gjort nåt så ovanligt som tittat på film på eftermiddagen.
Björn Afzelius. (Bilden är lånad från SvT:s webbplats.)
Titeln på filmen är förstås en låt som Björn Afzelius har spelat in. Min favoritlåt. Den som har följt mig genom åren. Den är en sån bra beskrivning av livet, det livet är. Att allt kan vara hur fint som helst och sen gå i tusen bitar i nästa sekund. Det där att man inte ska vara för kaxig och säker utan kanske ha ett ganska stort mått ödmjukhet inför livet.
I filmen får jag förstås höra flera favoritlåtar. Jag sjunger duett i Så vill jag bli, texterna till Sång till friheten, Två ljus och Älska mej nu sitter fortfarande kvar. Jag vet att jag aldrig lär tappa dem.
Men jag får en annan bild av ”Affe” under filmen. Jag ser en sexmissbrukande man, samtidigt den arga unga killen vars mamma var psykiskt sjuk, nåt som ledde till självmord. Kvinnorna som berättar om hur vacker och underbar och fullkomligt oförmögen han var till trofasthet. Vännerna och kollegorna, särskilt Åge Aleksandersen och Mikael Wiehe, berättar om samarbetet och rädslor. När döttrarna berättar om pappans tal till en av dem på studentdagen kommer mina tårar. Likaså när Mikael Wiehe säger att han fick ärva Björns gitarr…
[…] Och jag spelar fortfarande på den. […]
Den här dokumentärfilmen får högsta Toffelomdömet. Sen kan Göran Skytte bara gå och gömma sig.
Missade du filmen? Se den här på SvT Play fram till den 30 september 2015!
Livet är kort.
Gå till Toffelprofilen
Tofflan - en tragisk komedi 
Håller med, fin film, fina låtar. Intressant om hans förhållande till kvinnor och mamman.
Ja det där med kvinnorna och mamman visste jag inte. Men jag visste inte så mycket om privatpersonen Björn Afzelius. Visste bara att jag älskade hans låtar.
Håller med dig till 100%!
Ha dé!/Kram
Jättefin film!!!
Kram!
Jag brydde mig inte, har liksom inget förhållande till honom, mer än att jag känner igen en del av hans låtar och den typen av musik. Här var det disco som gällde och soul för hela slanten, svensktoppen fanns med så klar.
Ok…
En mycket fin film !
Very!!!