Fredagen den 13:e…

Ett inlägg fullt av skrockande.

---

 

Idag är det fredagen den 13:e…

Idag är det fredag. Men framför allt är det fredagen den 13:e… Det är nästan som om somliga av oss går och väntar på Olyckan som kan drabba en såna här dar. Själv har jag – ta i trä! – endast drabbats av en liten systemdykning hos min dator. Tack och lov startade den om så fint. Fast rädd blev jag, för nån datorreparation har jag inte råd med i dagsläget.

Varifrån kommer det att just fredagen den 13:e är en olycksdag? Det finns flera tänkbara teorier till detta. Den jag har hört är att det har med Jesus och hans lärjungar att göra. Jesus blev ju förrådd av Judas Iskariot och denne var den trettonde vid bordet under den sista måltiden. Sen blev ju Jesus inte bara förrådd, han blev korsfäst och dog också. Men det finns en liknande historia i nordisk mytologi också, i Snorres edda. Loke var den trettonde gästen till en fest och han var svekets och ondskans gud. Loke lurade den blinde Höder att skjuta sin bror Balder.

Skrock eller inte, men enligt Clas Svahn på Dagens Nyheter undersökte försäkringsbolaget If för några år sen om det verkligen var så att det inträffade flera olyckor än vanligt fredagen den 13:e. Det visade sig att så var fallet – hela åtta procent fler olyckor. Trygg-Hansa gjorde samma sak och kom fram till att sju procent fler olyckor anmäldes denna otursdag.

Bananen får vara kvar i Fästmöns väska. (Bilden är gammal, men rätt kul.)

Tur i oturen hade brittiska Maria Leyton. Hon hade köpt bananer och hittade ägg från världens giftigaste spindel i frukten. Men påläst och smart var hon, för hon slängde bananerna i frysen utan att bli biten. Den som blir biten dör emellertid sällan. Det som i stället händer är ofrivillig och smärtsam erektion. Både snorrkasar och clittisar kan drabbas. Låter allt annat än behagligt… Bananer ska jag nog inte käka på ett tag…

Har DU drabbats av nån olycka den här fredagen den 13:e – eller nån annan fredag med samma datum (det är ju hela tre såna fredagar i år) ??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!!! Inte för att jag ska glädjas åt dina olyckor utan bara för att jag är nyfiken!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Telefonerande, dåliga samveten och torrt vare här

Ett inlägg om en handläggare som inte vill bli min, en ängslig mamma och kläder mot väta.

Efter dagens dusch och hårtvätt hade jag inte så stor lust att bli blöt igen. Men jag behövde gå och handla. Jag rev i garderoberna och hittade en tunn, men vindskyddande jacka och ett par hela, grövre skor. Jackan var i bra skick. Jag är emellertid inte i lika bra skick, så frågan var om jag inklusive en luvatröja fick plats under jackan. Det fick vi! SÅ jäkla fet är jag alltså inte! Skorna funkade också bra. Lite bökigt blir det att flytta mina inlägg fram och tillbaka i olika skor. Ett par specialgjutna inlägg kostade nästan 1 600 spänn i början av december förra året. Det är alltså uteslutet att inhandla ytterligare ett par.

Mina inlägg som är gjorda efter gipsavgjutningar av mina fötter.

Idag var det inget mer än två glödlampor och ett batteri som skulle avlämnas i soprummet, på vägen till Tokerian. Det var bra, det, för mobilen ringde. Du kan aldrig gissa vem det var – och det kunde inte jag heller enbart genom att titta på uppringande nummer. Men det var… en handläggare på Arbetsförnedr… Arbetsförmedlingen! Jag var ju dit och skrev in mig den 1 augusti. En vecka senare deltog jag i ett obligatoriskt jävla skitmöte som tog en hel förmiddag i anspråk (då visade jag upp en bunt intyg också som skulle registreras). Sen dess har jag ringt Kundtjänst och berättat om några av jobben jag har sökt. Jag har registrerat mig på nätet hos Arbetsförmedlingen – inför kommande månadsrapportering den vägen. Arbetsförn… Arbetsförmedlingen ska nämligen slippa prata med människor en gång i månaden i alla fall. I stället ska personalen roa sig med att läsa vad dessa människor, vi arbetssökande, har sökt för jobb etc.

Hoppas att de är beredda på den roman jag tänker förse dem med!

skrockade hon häxlikt och kliade sig på skäggvårtan som rodnade av förtjusning på hennes nästipp.

(Ja du läste rätt! Vårtan rodnade!)

Men åter till handläggaren. Nån handläggare har jag nämligen inte fått än och jag har ännu inte hört av nån tänkbar kandidat (sic!) från AF. Den jag skrev in mig hos tyckte att jag skulle tillhöra AF Kultur. Sen har jag väntat och väntat och väntat för att få höra ifrån nån handläggare. Nu ringde en! Heureka! Eller..?

Varken h*n som ringde eller jag vill ha nåt ihop. Ingen av oss tycker att en kommunikatör ska tillhöra Kulturdelen av Arbetsförmedlingen. Bra. Överens. Det var också fint att h*n ringde mig för att fråga om min åsikt. Så vad händer nu? Tja… fortsatt väntan på en handläggare för mig på AF. Tro nu inte att jag har några större förhoppningar. Jag vet visserligen att det finns undantag i form av lysande stjärnor, men dessa undantag är få. Närmare bestämt två (2) – Maria och Ingmari. Nej, några mirakel förväntar jag mig inte. Samtidigt måste jag ha en handläggare så att a-kassan blir nöjd. Nån hjälp eller nån förmedling av jobb har jag aldrig fått av AF.

Jag vet inte om jag blev så här glad för att nån från AF ringde, men jag är i alla fall inte bortglömd av dem…

På Tokerian hände inget anmärkningsvärt alls idag. Där var mest äldre och jag. Äldre människor är vanligen väluppfostrade och de springer inte omkring och skriker. Inga kulturkrockar, alltså! Hann precis in och hade klätt av mig blöta ytterkläder när lilla mamma ringde. Och hade dåligt samvete! Hon hade dåligt samvete för att hon hade köpt sig själv en höstjacka i stället för att skicka pengar till sin arbetslösa, 51-åriga dotter! Har du hört?! Det var nästan så jag grinade. Jag ska absolut inte säga nåt mer om min ekonomi till mamma. Det gör henne bara mer orolig och upprörd över situationen. Stackars mamma!  Nu får jag dåligt samvete…

Regnet öser ner och den jobbigaste timmen av dem alla på mitt dygn är snart till ända. Timmen mellan 14 och 15 är den mest ångestframkallande jag vet just nu. Det gäller att mota Olle i grind hårt och skoningslöst. TACK, bloggen, för att du finns och kan ta emot mina ord och tankar!

Livet är kort.

Read Full Post »

Så väldigt trött…

Det är snudd på helt fantastiskt hur trötta vi var igår kväll, Fästmön och jag. Min arbetsvecka tog slut och den var en dag kortare än vanligt eftersom jag ju gjorde annat i måndags. Men Annas fortsätter några dagar till. Egentligen skulle hon ha varit ledig igår, i stället blev det kursdag.

Så vi köpte ett kilo räkor som vi tinade, kokade ägg, ställde fram aioli och dill, rostade bröd och hällde upp vitt vin framåt kvällen. Det var med nöd och näppe jag orkade gå ut med räkskalen och lite andra skulor till soprummet, medan Anna vispade rent våra tallrikar… Och rätt som det var noterade jag en stund senare att nåns ögon var slutna och det kom konstiga ljud från soffan. Vid halv tio masade vi oss i säng. Jag läste ett kapitel och strax sov vi som två björnar i ide.

Jag hade en sån märklig dröm framåt morgonen! Det är ju över åtta år sen jag slutade röka nu i höst, men i drömmen var jag inte ärlig om rökningen. Jag SA till folk att jag hade varit rökfri i åtta år – samtidigt som jag rökte. Mer och mer… När jag vaknade till vid femtiden tyckte jag att drömmen hade varit så verklig att jag var osäker på om den var sann eller inte.

Frusna höstlöv.

I morse visade termometern på nollan när Anna och jag traskade iväg till garaget. Det var liksom fruset överallt. När jag tittade på bilarna som stod på parkeringen såg det nästan ut som om det hade snöat på dem. Jag har både parkeringsplats och garage, men Clark Kent* står förstås för det mesta i garaget. Det är väldigt skönt att slippa skrapa rutor den här säsongen…

Hemma igen kände jag mig fortfarande lite trött, men gjorde en kompromiss med mig själv så att det blev ”en FEM”. Att göra ”en FEM” innebär att man går och lägger sig igen – och läser. Jag tog med mig lokalblaskan. Det blev väl en halvtimma och sen var det ingen idé att ligga kvar. Övriga i huset var redan vakna, det noterades på flera sätt redan tidigt, och då är det liksom bara omöjligt och irritationsväckande att ligga och försöka slumra lite. Dessutom började jag hosta.

Det här lövet låg ensamt på ett ställe på gräsmattan på framsidan och såg ut som om det gjorde ”en FEM”.

Det sista Anna sa till mig innan hon skuttade(!) in på jobbet var att

Börja inte städa på en gång nu! Vila lite också!

Och jag lydde, alltså. Men det kliar i fingrarna så strax ska jag greppa dammvippan och gå ett varv med den innan jag promenerar med snabeldraken**.

Jag dricker min första senapsmugg kaffe och jag har satt min gamla mobil på laddning. Den ligger på bänken i köket med ljudlöst på och jag hånskrattar elakt varje gång jag noterar att det har ringt en säljare. (Jag behöver ju aldrig svara nu för tiden!)

Försök med det, du!

skrockar jag och tänker att det dröjer innan jag svarar. Jag tänker att när jag måste lämna tillbaka Ajfånen vid årsskiftet när min visstidsanställning tar slut, så införskaffar jag nog en sån i stället för den gamla Nokian. Nokia-mobilen blir det fortfarande bättre bilder med, men den har ju inte alla funktioner som en iPhone har. Alltför många instanser i samhället – till och med myndigheter – bygger jag upp system som har med appar att göra. Då går det inte att komma med en gammal Nokia, hur bra kamera den än har. Jag är inte emot ny teknik, men jag tycker att många, framför allt äldre och de som inte har råd, utestängs från saker eftersom de kanske inte har varken dator eller iPhone. Hoppas det finns nån som hjälper dem.

Nu är muggen kaffe snart slut och jag ska bädda innan jag börjar städa. Anna slutar klockan 14 idag och vi ska på shoppingtur efter det, har vi tänkt. Själv måste jag hinna duscha också, vill ju inte se ut som och lukta dammråtta när jag går och handlar. Hoppas hälen uppför sig hyfsat, den var synnerligen ond igår och i förrgår. I förrgår trampade jag förresten snett – med den andra foten. Hjärtat hamnade i halsgropen, men det blev inte ens en stukning, tack och lov!

Vad har du för dig idag, då???

*Clark Kent = min lille bilman
**snabeldraken = dammsugaren

Livet är kort.

Read Full Post »

Kvällsfika på ballen*

Precis när jag kört in bilen och vi klivit ut ur det mörka garaget i eftermiddags kom Fästmön på att vi ju skulle ha åkt till apoteket på Sjukstugan i Backen för att hämta sprutor och lite annat. Men darlingen var trött och jag föreslog att vi skulle slappa en stund, äta lite och sen åka upp.

Middagen, Hänt i veckan, blev snabbt tillredd. Vi kunde äta på ballen, med nerfälld markis, förstås. Solen är fortfarande väldigt, väldigt varm… Efter disk och undanplockning åkte vi till Sjukstugan i Backen. Jag satt i bilen och läste medan Anna hoppade in. Naturligtvis strulade apoteket – gör apotek annat än strular nu för tiden? – och påstod att hennes recept redan var uthämtat. Jaså, jaha. Av vem då, liksom? Till sist hittades sprutorna och det andra hon skulle ha och det var väl en evig tur. Det är nämligen dåligt med reservsprutor i hemarkivet.

Det blev inte bara kvällsfika på ballen, det blev också go-fika, som Anna brukar säga och skrocka.

Svart kaffe och två burkar med nånting gott på bordet…

                                                                                                                                                                 Lite sol sipprade genom markisen. Anna fick en stråle blid av Guds godhets ljus på sin söta lilla näsa.

Sol på söta näsan.

                                                                                                                                                                Vad det var i burkarna? Tja, i den ena var det kletiga och goda hallongrottor som mormor/Annas mamma hade bakat.

Hallongrottor.

                                                                                                                                                              Och i den andra var det Elias och min favoritsort kakor: chokladbollar!

Chokladbollar med pärlsocker.

                                                                                                                                                                Nån som inte förstår varför vi är…

lite runda???

                                                                                                                                                             ballen = balkongen

Read Full Post »