Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘hjärtat i halsgropen’

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

Read Full Post »

Ett oroligt inlägg.


 

Mamma på borggården Vadstena slott

Vadå? Var du orolig???

Uttrycket i rubriken är otroligt bra! Det var nämligen precis så jag kände idag på seneftermiddagen. Hjärtat kom nästan upp i käften till och med. Nu har jag ont i magen och jag tror att en och annan är lite grinig på grund av uteblivet eftermiddagskaffe och försenad middag… Vad som hade hänt? Tja, min lilla mamma hände. Hon svarade inte i telefonen när vi hade kommit överens om att jag skulle ringa.

Bor man 30 mil från en gammal, sjuklig och handikappad mamma blir man kanske nojigare än andra vuxna barn som har föräldrarna på nära håll. Men jag vet vilken stor integritet min mamma har. Hade hon till exempel blivit sjuk och liggande på nåt golv där hemma, så hade hon INTE gillat att vem som helst kom dit. Nu hade jag inget val. Jag ringde minst tre gamla vänner, ingen svarade. Till sist fick jag tag i kusin Sjuksköterskan. Och det var ju det allra bästa, egentligen! Lugn och fin lovade hon att åka över till mamma och kolla läget. Kanske hade mamma bara inte lyckats stänga av telefonen ordentligt, så där som faster E, 97 år, brukar göra?

Tusen tankar for i min skalle medan jag travade runt i lägenheten. Fästmön satt i soffan och sa att mamma säkert var nånstans.

Nehej då, för hon var ute på nåt galej igår och två dar i rad orkar hon inte!

svarade jag. HA! ORKADE INTE???

Efter ett par timmar svarade mamma äntligen i telefonen. Då hade kusin Sjuksköterskan just lyckats få svar precis före mig. Och lilla mamma undrade varför jag var så orolig, hon hade bara varit på kalas hos sina muslimska grannar – hela jävla eftermiddagen!!! Ja, de där sista röda orden är mina, förstås, mamma svär inte. Inte hade hon, som snart är 80 år, en tanke på att hon måste borde ha ringt sin 52-åriga dotter och berättat att hon blivit bortbjuden på kalas…

Nu ska jag inte älta detta för mycket, men jag var halvt hysterisk, kan jag meddela. Hysterin har gått över i lättnad och trötthet. Jag har kört in en kalkon i ugnen och öppnat en flaska Amarone. Inte vann vi nåt på Trisslotten, jag och mamma heller, men just nu är jag gladast att min mamma både mår bra och lever. Jag har i färskt minne, trots åren som gått, hur det var när min pappa gick bort, nämligen…

Tack, kusin Sjuksköterskan, tack till FEM som ringde senare och tack till dig där uppe!

 


Livet är kort.

Read Full Post »

Jag ska erkänna att jag hade lite svårt att somna igår kväll. Tankarna snurrar kring det jag förväntas leverera för institution 1 före årsskiftet och hur jag ska hinna med det. Allting blev ju till exempel väldigt försenat i fredag när den nya servern plötsligt inte hittade min profil. Det var med hjärtat i halsgropen jag startade jobbdatorn i morse – och fann en svart skärm. Då gäller det att ha lite is i magen och starta om. Det är ungefär vad jag kan göra. Och se:

Varde ljus!

Mitt vackra gula höstträd och alla mappar och filer dök upp på skärmen!

Finns på mitt skrivbord på datorn.


Så idag på morgonen
tänkte jag inleda med att se över de ändringar jag gjorde i slutversionen av min kommunikationsplan, det dokument jag jobbade i när servern plötsligt stängde sig för mig. Dokumentet ligger överst i en av högarna på mitt skrivbord. Men jag hann inte öppna det på datorn. Jag skulle bara kolla lite mejl och så först…

Det ena ledde till det andra. På onsdag morgon var det tänkt att jag skulle lära ut hur man gör personliga hemsidor för två av institution 2:s postdoktorer. Men så tyckte jag att två lät lite lite och

the more, the merrier

så jag slängde iväg en förfrågan om det fanns fler intresserade. Det fanns det. Uj uj uj… Därför blir det nu plötsligt så att jag ska leda en kurs för sex deltagare på onsdag i stället för att instruera två. En rolig vändning, tycker jag.

Samtidigt fick jag besök av en av professorerna som sitter i samma korridor som jag. Han satt just och skulle jobba med sin personliga hemsida och behövde lite coachning. Det svåraste, tyckte han, var att hitta sidan i strukturen i redigeraläge. En instruktion om detta vore bra, tyckte han. Efter att handgripligen ha hjälpt herr Professor vidare satte jag mig vid datorn… inte för att skriva klart kommunikationsplanen till institution 1 utan… skriva instruktioner till institution 2 hur man hittar till sin sida i strukturen…

Jag vet att många har kritiserat mig för att inte vara tillräckligt flexibel, varken privat eller i jobbet. Med denna lilla anekdot från verkliga livet den här morgonen vill jag härmed bevisa motsatsen. Att jag dessutom fann nöje i att mina planer blev omkullkastade torde sticka somliga ännu mer i ögonen. HA! Där fick ni! (Tyvärr ser ni det inte om ni inte fortfarande läser den här bloggen, förstås! Men det är väl ointressant nu när det går lite bra för mig…)

Nu ska jag lägga sista handen vid instruktionerna och sen översätta sidan till engelska och publicera båda sidorna. SEN ska jag ta tag i kommunikationsplanen! För idag borde den bli klar att skickas till prefekten på institution 1 för vidare befordran till ledningsgruppen där.

Har din dag tagit några roliga vändningar idag???


Livet är kort.

Read Full Post »

Det är snudd på helt fantastiskt hur trötta vi var igår kväll, Fästmön och jag. Min arbetsvecka tog slut och den var en dag kortare än vanligt eftersom jag ju gjorde annat i måndags. Men Annas fortsätter några dagar till. Egentligen skulle hon ha varit ledig igår, i stället blev det kursdag.

Så vi köpte ett kilo räkor som vi tinade, kokade ägg, ställde fram aioli och dill, rostade bröd och hällde upp vitt vin framåt kvällen. Det var med nöd och näppe jag orkade gå ut med räkskalen och lite andra skulor till soprummet, medan Anna vispade rent våra tallrikar… Och rätt som det var noterade jag en stund senare att nåns ögon var slutna och det kom konstiga ljud från soffan. Vid halv tio masade vi oss i säng. Jag läste ett kapitel och strax sov vi som två björnar i ide.

Jag hade en sån märklig dröm framåt morgonen! Det är ju över åtta år sen jag slutade röka nu i höst, men i drömmen var jag inte ärlig om rökningen. Jag SA till folk att jag hade varit rökfri i åtta år – samtidigt som jag rökte. Mer och mer… När jag vaknade till vid femtiden tyckte jag att drömmen hade varit så verklig att jag var osäker på om den var sann eller inte.

Frusna höstlöv.


I morse visade termometern på nollan
när Anna och jag traskade iväg till garaget. Det var liksom fruset överallt. När jag tittade på bilarna som stod på parkeringen såg det nästan ut som om det hade snöat på dem. Jag har både parkeringsplats och garage, men Clark Kent* står förstås för det mesta i garaget. Det är väldigt skönt att slippa skrapa rutor den här säsongen…

Hemma igen kände jag mig fortfarande lite trött, men gjorde en kompromiss med mig själv så att det blev ”en FEM”. Att göra ”en FEM” innebär att man går och lägger sig igen – och läser. Jag tog med mig lokalblaskan. Det blev väl en halvtimma och sen var det ingen idé att ligga kvar. Övriga i huset var redan vakna, det noterades på flera sätt redan tidigt, och då är det liksom bara omöjligt och irritationsväckande att ligga och försöka slumra lite. Dessutom började jag hosta.

Det här lövet låg ensamt på ett ställe på gräsmattan på framsidan och såg ut som om det gjorde ”en FEM”.


Det sista Anna sa
till mig innan hon skuttade(!) in på jobbet var att

Börja inte städa på en gång nu! Vila lite också!

Och jag lydde, alltså. Men det kliar i fingrarna så strax ska jag greppa dammvippan och gå ett varv med den innan jag promenerar med snabeldraken**.

Jag dricker min första senapsmugg kaffe och jag har satt min gamla mobil på laddning. Den ligger på bänken i köket med ljudlöst på och jag hånskrattar elakt varje gång jag noterar att det har ringt en säljare. (Jag behöver ju aldrig svara nu för tiden!)

Försök med det, du!

skrockar jag och tänker att det dröjer innan jag svarar. Jag tänker att när jag måste lämna tillbaka Ajfånen vid årsskiftet när min visstidsanställning tar slut, så införskaffar jag nog en sån i stället för den gamla Nokian. Nokia-mobilen blir det fortfarande bättre bilder med, men den har ju inte alla funktioner som en iPhone har. Alltför många instanser i samhället – till och med myndigheter – bygger jag upp system som har med appar att göra. Då går det inte att komma med en gammal Nokia, hur bra kamera den än har. Jag är inte emot ny teknik, men jag tycker att många, framför allt äldre och de som inte har råd, utestängs från saker eftersom de kanske inte har varken dator eller iPhone. Hoppas det finns nån som hjälper dem.

Nu är muggen kaffe snart slut och jag ska bädda innan jag börjar städa. Anna slutar klockan 14 idag och vi ska på shoppingtur efter det, har vi tänkt. Själv måste jag hinna duscha också, vill ju inte se ut som och lukta dammråtta när jag går och handlar. Hoppas hälen uppför sig hyfsat, den var synnerligen ond igår och i förrgår. I förrgår trampade jag förresten snett – med den andra foten. Hjärtat hamnade i halsgropen, men det blev inte ens en stukning, tack och lov!

Vad har du för dig idag, då???


*Clark Kent = min lille bilman

**snabeldraken = dammsugaren


Livet är kort.

Read Full Post »

Det har varit en morrig och seeeg dag. Strax före lunch ville jobbdatorn inte samarbeta längre. Jag hittade typ

inga filer.

Då blir man glad..  NOT! 👿 Nu har emellertid duktige S fått igång saker och ting samt installerat de program jag behöver på en annan dator – just in case. Det visade sig att det kan vara lite fysiska problem med min dator, men mest ett svajigt nätverk. Man får verkligen hjärtat i halsgropen när skärmen är svart och visar två ikoner – datorn och papperskorgen…

För övrigt har jag varit duktig och ätit god och näringsrik lunch bestående av avocado fylld med keso och ananas samt grönsaksris. Magen tålde det ganska bra. Dessutom föll tesen

Allt nyttigt är äckligt!

för det här var väldigt gott. Visst ser det smarrigt ut?

Färggrant, men det var också nyttigt. Och gott! 

Read Full Post »

Idag hade jag ett ärende i stan. Träffade F för en pizzabuffélunch. Av nån anledning deltog ytterligare en person från mitt förra liv. Detta fick jag veta nån timma innan jag skulle åka. Hjärtat åkte upp i halsgropen och magen satte fart.

Lunchen blev ändå rätt avspänd, men jag kände mig misstänksam och bjöd inte på några nyare fakta om mig och mitt leverne. Jag var så nervös att jag åt alldeles för många pizzaslicear – OCH kliade hål på skinnet på höger smalben. Det kliade liksom inte där, men jag kliade ändå.

F fick sin påse och vi skildes åt en timma och en kvart senare. Jag hastade mot bilen och insåg att jag var förföljd av en flata! Ha, ha, förr i tiden var det minsann tvärtom, det var flatan JAG som förföljde tjejer. Fast de var ju förstås snygga. Jag är INTE snygg, så jag fattade inte varför hon förföljde mig. Lite kul var det i alla.

Molnen har börjat hopa sig och jag tror vi kan vänta både regn och boomeliboom elctronica* till kvällen.


Molnen hopade sig vid Musikens hus.

                                                                                                                                                       Jag stressade till bilen med hjärtklappning. Brukar inte utsätta mig för så många överraskningar som den jag fick idag, men det gick ju bra och jag överlevde. Luften var fylld av syréndoft. Jag kanske överlever en dag till i detta vackra.


Två späda syrénträd är planterade på gräsmattan på framsidan. Det ena har både tätare och mer lila blomklasar just nu. Vackert! Jag tänker på syrénerna i barndomshemmet…

                                                                                                                                             *boomeliboom electronica = åska

Read Full Post »