Fartfylld fredag

Ett oj-är-det-redan-helg-inlägg.

---

 

Dagens gofika blev kanelbulle med pärlsocker på.

Men plötsligt blev det helg. Den här fredagen har gått i ett rasande tempo. När jag kom till jobbet i morse hade jag siktet ställt neråt marint håll. Det hann jag knappt påbörja förrän det flaggades rött för brådisjobb. Jag fick påbörja textgranskningen av en regeringsrapport. Lite pirrigt, men roligt jobb och framför allt, väldigt intressant. För övrigt är rapporten väldigt bra skriven, så jag håller tummarna för att den ger önskat resultat.

Min dag sprang alltså iväg. Det var först vid gofikat på eftermiddagen som jag insåg att jag hade jobbat så intensivt att jag petade i mig varenda sockersmula på bullen. Innan dess hade jag ett bra spontansamtal med min chef på plats. Jag vill ha rak kommunikation och känner att jag får det med den chefen – när h*n är på plats. Som alla chefer är även denna chef ofta ute på vift. Inte alltid en avundsvärd sits, chefstillägg i lön kompenserar faktiskt inte tid i verkliga livet, är min erfarenhet.

Mörkt och regnigt ute? Så bra! Då blir det legitimt att tända ljus och lägga sig i bästefåtöljen och läsa.

Så tittade jag upp från min granskning och klockan var över halv fem. Dags att åka hem! Det var kolsvart ute och jag hört nåt märkligt, trummande ljud. På väg ut tryckte jag i mig en banan så jag inte skulle tappa koncepterna vid eventuella närkontakter med cyklister. Sen stannade jag till för att fascinerad upptäcka att regnet fullkomligt vräkte ner. Det var det trummande ljudet jag hade hört. Jag hade sällskap ut och sa ursäktande till detta att min fläktrem nog vrålar i falsett när jag startar bilen, men jag har verkstadstid på torsdag. Fast remmen var tyst och Clark Kent* och jag tuffade hem i regnet och klarade oss dessutom från både vattenplaning och bilköer, denna fredagen den trettonde…

En mörk, blöt kväll som i afton gör det helt legitimt att tända ljus och ligga i bästefåtöljen och läsa. Det är inte många sidor kvar i deckaren jag läser just nu. Den ska sen avlösas av mer… litterär litteratur, kan en säga.

Helgen ska jag tillbringa med en av de få killarna i mitt liv. Vi har ett uppdrag att utföra i morgon, men sen ska vi bara lata oss, sitta vid datorerna, läsa och äta nåt gott.

Och nu vill jag förstås veta både om DU har haft otur denna fredagen den trettonde OCH vad du har för dig i helgen!!! Skriv några rader i en kommentar så blir jag glad!

*Clark Kent = min lille bilman

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagen den 13:e…

Ett inlägg fullt av skrockande.

---

 

Idag är det fredagen den 13:e…

Idag är det fredag. Men framför allt är det fredagen den 13:e… Det är nästan som om somliga av oss går och väntar på Olyckan som kan drabba en såna här dar. Själv har jag – ta i trä! – endast drabbats av en liten systemdykning hos min dator. Tack och lov startade den om så fint. Fast rädd blev jag, för nån datorreparation har jag inte råd med i dagsläget.

Varifrån kommer det att just fredagen den 13:e är en olycksdag? Det finns flera tänkbara teorier till detta. Den jag har hört är att det har med Jesus och hans lärjungar att göra. Jesus blev ju förrådd av Judas Iskariot och denne var den trettonde vid bordet under den sista måltiden. Sen blev ju Jesus inte bara förrådd, han blev korsfäst och dog också. Men det finns en liknande historia i nordisk mytologi också, i Snorres edda. Loke var den trettonde gästen till en fest och han var svekets och ondskans gud. Loke lurade den blinde Höder att skjuta sin bror Balder.

Skrock eller inte, men enligt Clas Svahn på Dagens Nyheter undersökte försäkringsbolaget If för några år sen om det verkligen var så att det inträffade flera olyckor än vanligt fredagen den 13:e. Det visade sig att så var fallet – hela åtta procent fler olyckor. Trygg-Hansa gjorde samma sak och kom fram till att sju procent fler olyckor anmäldes denna otursdag.

Bananen får vara kvar i Fästmöns väska. (Bilden är gammal, men rätt kul.)

Tur i oturen hade brittiska Maria Leyton. Hon hade köpt bananer och hittade ägg från världens giftigaste spindel i frukten. Men påläst och smart var hon, för hon slängde bananerna i frysen utan att bli biten. Den som blir biten dör emellertid sällan. Det som i stället händer är ofrivillig och smärtsam erektion. Både snorrkasar och clittisar kan drabbas. Låter allt annat än behagligt… Bananer ska jag nog inte käka på ett tag…

Har DU drabbats av nån olycka den här fredagen den 13:e – eller nån annan fredag med samma datum (det är ju hela tre såna fredagar i år) ??? Skriv några rader i en kommentar och berätta!!! Inte för att jag ska glädjas åt dina olyckor utan bara för att jag är nyfiken!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Fredagen den 13:e, sjuk hobby och litterär stimulantia

Ett inlägg med en salig blandning, helt enkelt.

---

 

Är du skrockfull? Tror du att dagen idag innebär en massa otur för dig? Jag vet inte vad jag ska tro, riktigt, men jag har svårt att tro att den här dan skulle vara värre än nån annan. Samtidigt har jag

ritualer

för andra dagar, men inte för fredagar med dagnummer 13. Har du??? Skriv gärna några rader i en kommentar och berätta!

Ajsan bajsan, det gör ont idag.

En av mina dagsritualer går ut på att alltid sätta högerfoten och dito ben först – utom på fredagar. Igår tog jag emellertid det långa benet före det korta, nåt som tydligen stimulerade hälsporren i högerfoten rejält. Jag har så ont att jag nästan inte kan gå mellan sovrummet och datorn, köket och vardagsrummet. Troligen påverkar häleländet även min rygg, för den började protestera igår kväll. Jag kan ha sträckt mig också. Hur som helst. Idag måste jag tänka på att böja knän och inte sträcka och vrida mig konstigt. Dumma kropp!

Jag sitter och tänker ut en text jag ska skriva. En sån där jobbig text som tyvärr måste skrivas bakom lösen, eftersom jag inte vill att somliga ska läsa den och fortsätta sitt hånande av mig. Häromdan hade jag en dialog med en person. H*n kallade stalkning för

sjuk hobby

och det kan jag bara nicka och hålla med om. I morse, innan jag börjat utföra dagens administration, fann jag dessutom en mycket läsvärd text om hur vi lätt kan vara med och förstöra andra människors liv bara på grund av några förflugna eller misstolkade ord. Texten är skitlång, men jag tycker att DU ska läsa den och begrunda! Här har du länken till New York Times magazine-artikeln!

Idag börjar helgen. Jag hade en sån späckad dag igår, så idag behöver jag vila lite. Tänkte ägna mig åt att läsa, för nu har jag ju jättemånga härliga böcker att läsa, se bara mina att läsa-högar:

Att läsa-högar den 13 februari 2015,

På översta hyllan på bilden ligger en bok jag har lånat samt den sista julkappsboken. Högen till vänster längst ner i bild kommer från vännen Agnetas bokhyllor. Underst i högen till höger ligger de böcker vännen FEM skickade häromdan, i mitten den pocketbok jag köpte igår och överst de två böcker jag fick av vännen I under gårdagen. Jag kan konstatera att jag har snälla vänner och fin familj som förser mig med litterär stimulantia!

Min helg, om den förflyter enligt planerna, går i litteraturens tecken. Men i vilket tecken går DIN? Det får du också gärna berätta om i en kommentar!

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Note to self: Jag duger

Ett självförtroendehöjande inlägg.

---

 

Denna fredagen den 13:e, och med framtiden som en jävla dimma framför ögonen, är det på sin plats med ett självförtroendehöjande inlägg i form av ett litet bildspel. Varsågod, till mig själv, så att jag inte glömmer!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Jobbsökeriet går vidare

Ett inlägg om sökta jobb, förmågan att ta nej och styrkan att inte ge upp.

Idag är det fredagen den 13:e. Jag är inte så väldigt vidskeplig, men det klart att det var ju inte sååå kul att börja dan med att ta emot ett nej på ett sökt jobb. Dessbättre inget jobb som jag var supersugen på.

Att söka jobb innebär en ständig träning på att ta emot nej. För mig är det viktigt att veta varför jag har får ett nej. Är det nåt i mina ansökningar som inte är bra formulerat eller är det en viss kompetens jag saknar? Jag brukar därför alltid kontakta alla som ger mig ett nej – om det nu inte är så att de i och med nejet förklarar varför. Nu har jag fått totalt fyra nej. Det är fortfarande bara Hammer & Hanborgs rekryterare som inte har besvärat sig med att svara på mitt mejl avsänt för tio (10) dagar sen. Och så den arbetsgivaren som kom med beskedet idag.

I augusti sökte jag 43 jobb. Det innebär att jag har 39 möjligheter kvar.

Min sökta jobb-hög i augusti.

Hittills i september har jag sökt 20 tjänster. Jag märker att det börjar mattas av med annonser. Från att oftast ha sökt tre jobb om dan är jag nu nere i två om dan. Därmed inte sagt att min ambition med tre sökta jobb per dag inte finns kvar! Om jag känner att jag misslyckas en dag och bara hittar ett jobb, har jag kanske turen att hitta fyra dan därpå. Och så kan jag ju alltid luta mig mot det faktum att jag väntar besked från nästan 60 sökta jobb.

Min ansökningshög idag.

Den som tror att jag tänker ge upp och lägga mig ner och dö tror fel! Jag fick också min självkänsla stärkt häromdan när jag fick höra att det är stora problem på en av mina före detta arbetsplatser. För slutsatsen jag drar av det är att inte var/är fel på mig utan på nånting annat.

Från Arbetsförnedringen har jag inte hört ett pip. Jag vet till exempel fortfarande inte vem som är min handläggare. Jag anmälde mig som arbetssökande den 1 augusti, så man har bara haft en och en halv månad på sig att utse handläggare. Det är också dåligt, tycker jag, precis lika dåligt som att rekryterare inte ger återkoppling.

Det förväntas och krävs så mycket av oss jobbsökande. Men hur tror kravställarna att det blir när de inte själva lever upp mot de förväntningar och förhoppningar vi arbetssökande har på dem?

Att många utan jobb blir apatiska förstår jag till fullo! Än så länge är jag inte där och jag gör allt för att inte hamna i Det Svarta Hålet. Varje dag är en kamp för att må så bra jag kan och för att överleva. Tro inte för ett ögonblick att det är enkelt. Men jag gör roliga saker inemellan också. Jag tillåter mig att skratta, att leva.

Jag jobbar flera timmar varje dag med att leta och skriva ansökningar på lediga tjänster. Det blir som ett arbete i sig. Ett oavlönat arbete. Tänk på det en stund när du går och hämtar ut din lön eller betalar dina räkningar.

Livet är kort. Jag ger inte upp det.

Read Full Post »

Fredagen den 13:e, nyanser och färgåtergivningar

Fredagen den 13:e… En otursdag sen gammal tradition. Inte bara att Jesus och lärjungarna var 13 vid bordet under den sista måltiden – det var de väl för övrigt varje gång de åt tillsammans? – utan ett liknande motiv finns i den gamla asatron. Det var Loke som kom som trettonde gäst till ett partaj i Valhall och lurade den blinde Höder att skjuta sin egen bror Balder. Personligen har jag inga upplevelser av att just denna dag skulle vara en otursdag för mig…

Idag är det fredagen den 13:e… Ifall du har missat det, alltså.

Däremot tyckte jag att Uppsalatidningen hade lite otur med det senaste numret som landade i postboxarna i hushållen här igår. För ett tag sen skrev jag ett trams- och humorinlägg om ett gigantiskt korrekturfel i tidningen. Den som läste inlägget ordentligt såg att det handlade om min turkosfobi och min orangefetischism. Men det såg inte Björn Löfqvist på Uppsalatidningen. Han uppfattade mig uppenbarligen som nån som inte är

folk i allmänhet

eftersom min åsikt och mitt tycke är att turkos inte är en färg utan en nyans. Genom att kalla turkos för en nyans degraderar jag den. Och alltså är jag inte som

folk i allmänhet.

Inte enligt Björn Löfqvist, i alla fall. Jag undrar om han säger likadant om andra som har avvikande åsikter och ”tycken” om saker och ting..? Hur som helst, Björn Löfqvist kände tydligen att jag hade kritiserat Uppsalatidningens färgåtergivning i tryck. Min avsikt var att skoja om turkos som man kallade

en tydlig trend

i tidningen.

Ja ja, jag har fortsatt att läsa tidningen trots att Maria Thuré inte längre skriver krönikor i den och trots dess fäbless för turkos, men igår fick jag nästan skavsår i ögonen vid anblicken av en sida om gult. Förutom att det kändes lite sent att gul-sidan kom efter påsk, vars signalfärg väl är gul, så var faktiskt färgåtergivningen i mitt exemplar av tidningen förskräcklig! Hälften av prylarna som visades upp på sidan var limegröna – och det, kära läsare, är en annan nyans som jag avskyr. Men – och nu kommer poängen! – den här gången måste det alltså ha blivit fel på färgåtergivningen! På riktigt.

Seriöst, idag ska jag gå på kurs och lära mig Google Analytics. Det blir andra försöket. Och tro det eller ej, men det handlar inte om att jag inte är utvecklingsbar utan att det var så mycket strul med kontot förra gången. Sen ska jag prata med min doktor. Förhoppningsvis. Om vi får kontakt. Men bäst av allt idag är att jag har bjudit in mig själv på fikafrossa på min förra avdelning i eftermiddag! Det ser jag verkligen fram emot!!!

Och, by the way… Gult är som bekant alltid fult… 😉

Read Full Post »

Fredagen den 13:e – och jag missar fredagsfikat!

Jepp, det är sant! Jag missar det überkända, übereftertraktade och übermytomspunna fredagsfikat på jobbet! Skälet är att jag ska till en annan arbetsplats och prata lite jobb. Bara så där förutsättningslöst. För resten har jag blivit lovad fika där, så jag klagar inte. Eftersom det här inlägget är tidsinställt är jag troligen där när inlägget publiceras. För övrigt har jag bara ett fredagsfika kvar här på nuvarande arbetsplats. Totalt sett har jag, idag inräknat, tio arbetsdagar kvar här. Jag jobbar min sista dag den 26 januari och har därefter tre dagar semester runt en helg. Det kanske låter konstigt, men jag känner att jag behöver ledigheten för att kunna byta spår. På det här spåret åker jag nog inte in igen. Jag är färdig här. Jag är glad och tacksam för den tid jag har fått här och för alla de snälla, omtänksamma och fantastiska människor jag har fått träffa. Resten – de som inte är snälla, omtänksamma eller fantastiska – sörjer jag inte. Dags att gå vidare!

(Andningspaus eftersom nån tycks ha badat i parfym idag. Det är så att det sticker i halsen. Men det är bara att stå ut. Jag ska ju snart vara borta härifrån.)

I kväll åker granen ut! Jag lyckades hitta nån info från bostadsrättsföreningen om var jag ska dumpa min gröngöling. Märkligt nog känns det lite sorgligt. Kanske för att jag har firat jul för sista gången hemma eller för att granen helt enkelt är så fin fortfarande. Men jag hör nog hur barren faller om kvällarna. Det plinkar och plonkar på julgranskulorna, nämligen. En av de användbara julklapparna jag fick av jobbet var en Barry , en sorts julgranssäck. I afton blir det upp till bevis om den funkar!

I kväll ska en av julklapparna från jobbet testas. 

På lördag styr jag kosan ut till Himlen för att fira helg med Fästmön och barnen. En del av barnen har jag inte träffat sen dan före julafton och jag saknar dem!

Read Full Post »