Fejerier och julmöbling

Ett inlägg om en fixaredag.

---

 

Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på en julgran.

Idag är det stora fixaredan i mitt hem. OK, det är ytterligare en ledig (ha!) dag i morgon, men jag tänkte försöka vila lite då också. Sovmorgonen sträckte sig ända till klockan sju i morse. Jag fixade kaffe på sängen åt mig själv och läste ett kapitel i min maffiabok på gång. Sen satte jag fart…

Som så många andra husmödrar vid den här tiden på året städade jag och pyntade inför jul. Eller jag julmöblade, som jag kallar det efter en pojke jag kände en gång. Inte hade jag nån direkt plan eller strategi – det blev lite dammning, lite julmöbling och mitt i allt strykning och gardinbyte. Tänk så mycket en husmor kan! (<== jag är väldigt självironisk nu) Allt avslutades med ett varv med snabeldraken*.

När klockan var runt 13.30 hade jag hunnit tvätta och prata julklappar med Fästmön också men inte ätit frukost. Jag satte mig vid köksbordet för att montera änglaspelet som sista aktivitet före frukost. Ha igen! Det krävdes snudd på ingenjörsexamen för att få ihop skiten änglaspelet. Dessutom saknades de första två bilderna i monteringsbeskrivningen. Jag messade NK** och klagade min nöd för att skoja lite – NK är nämligen bruksanvisningsfetischist och ÄLSKAR att montera saker, gärna på helger när h*n har en stund över, har jag hört. Men det var liksom inte första gången jag monterade änglaspelet och till sist fixade jag det.

Det fick mig att tänka på den så kallade ingenjören som skulle hjälpa mig med en lampa som blinkade och krånglade för några år sen. Trots hög utbildning och dito position i arbetslivet gick h*n bet. Så jag bytte glödlampa. Då slutade lampan att blinka…

Efter frukost, hygienaktiviteter och påklädning hasade jag över för att handla julmat på Tokerian. Jag fick tag i allt jag skulle ha, till och med en julklapp, men det blev nog i mesta laget med julgodis som följde med hem… På Tokerian träffade jag Lucille och idag var det hennes tur att skjutsa hem… inte mig men en av mina kassar, på sitt cykelstyre. Vi pratade vatten och kyla och försvunna personer på vägen hem och tyvärr hann jag inte höra slutet på det sista för just utanför porten ringde mamma. Det lät väldigt akut, hon sa att hon hade ringt på fasta telefonen också, så jag gick in, stoppade in kyl- och frysvaror och ringde upp. Det var… inget särskilt mamma ville… Men vi pratade en god stund – jag hade ändå tänkt ringa henne. Hon åker med riksfärdtjänst klockan nio hemifrån sig nästa lördag, men har ingen aning om hon ska samåka med nån så ankomsttiden i Uppsala är okänd. Därför blir det ingen middag när hon anländer utan kaffe.

I år kom jag ihåg att köpa tre blåa hyacinter. Dessa stoppade jag ner i julkrukor jag hittade i mina gömmor. Naturligtvis stoppade jag inte ner hyacinterna i krukorna utan att hälla jord på mitt nyligen dammsugna köksgolv. Som grädde på moset lossnade strilen på kökskranen, så jag sprutade ner köksgolvet också. Trampat lergolv, med andra ord.

Ärligt talat vet jag inte om jag orkar feja mer idag. Fast jag har förstås en julklapp att slå in och det vore ju skönt att få badrummet och duschrummet-toan rena. Då kan jag nästan slappa hela dan i morgon (ska bara tvätta) och bara göra en utflykt med Anna för införskaffande av de sista klapparna för i år.

Spisgrisen har fått sitt röda sidenband runt halsen. I det här hemmet äter vi nämligen inte grisar, vi julpyntar dem. Gröttomten har gjort Spisgrisen sällskap ovanpå fläkten. Julfigurerna hänger i köksgardinen, Uppsalakulan i sovrumsfönstret och Påskliljan har blivit Julliljan genom en tomteluva. Julgranstomten har hoppat ner i champagnehinken medan han väntar på julgranen.

Och medan du tittar på några bilder från min dag kan du väl fundera ut vad du ska skriva i en kommentar här nedan om vad DU har gjort idag. För jag antar att inte heller du har suttit sysslolös..?

Detta bildspel kräver JavaScript.

*snabeldraken = dammsugaren
**NK = Närmaste Kollegan

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

”Nu är glada julen slut, slut, slut…”

Ett avjulat inlägg.

---

 

Eh… ja visst ja! Jag har en julgardin att ta ner också… Tänkte inte på den…

 

Jag började igår och gjorde klart idag. Nu är det definitivt så att julen är slut hemma hos mig. Igår åkte tomtar och sånt ner i sin låda. Idag var det dags för stakar, stjärnor och julgranen. Jag måste ta en sak i taget just nu. Hellre lagom mycket på agendan än för mycket.

Igår kväll var det mörkt och då lyste stakarna så mysigt i köksfönstren.

Igår var jag seg. Att plocka ner julpynt och gå ut med lådan i förrådet tog hela dan. Idag har jag varit alertare. Det berodde nog på att jag sov väldigt gott i natt medan Egon och snön yrde utanför. Vi hade ju inte så nära besök av Egon här där jag bor, men nog kunde vi – och kan fortfarande! – känna av hans närvaro.

Granen stod så grön och grann i stugan och jag hade egentligen ingen lust att klä av den naken och slänga den i högen kasserade barrträdd utanför vaktis. Men det är ju bara att inse att julen är slut och över för länge sen, mörker, kyla och snö till trots. För lika mycket som jag avskyr snö och halka, lika vackert och juligt är det utomhus. Men nu var det inomhus som gällde. Jag tog i alla fall en sista bild på skönheten.

En sista bild tagen idag, den 11 januari 2015, av julgranen år 2014.

Det var verkligen sant att granen stod så grön och grann – den barrade nästan inte alls. Först. När jag sen började klä av den glitter, stjärna, kulor, ljus och diverse pryttlar fällde den onekligen en och annan ”nål”. Men hade jag låtit den vara skulle den nog ha stått fin ytterligare några dar.

Jorå, lite barrade den allt.

I år tog jag bort hallmattan. Det var förra årets misstag vid julgransplundringen. Men trots att granen inte barrade alls lika mycket som förra årets föll där ett och annat. Det som tog längst tid var nog att sopa och dammsuga upp barr i lägenheten och i trapphuset…

Eftersom det är rikligt med snö och var oplogat i området kunde jag dra granen efter mig, genom Egon, bort till vaktis. Det underlättade. Men kylan bet i mina feta kinder, trots mitt tjocka lager av underhudsfett.

Ett par telefonsamtal senare (mamma och Fästmön) gjorde jag mitt bästa för att fylla ut den tomma och mörka platsen i vardagsrummet efter gröngölingen. Fast det blev ju inte riktigt lika fint med en golvlampa av modell rislampa, en tom champagnehink och två små lyktor…

Riktigt lika fint som med granen är det inte i hörnet nu. Kanske jag ska ställa en flaska champagne i hinken? Jag har faktiskt två i kylen och de har legat där i flera år…

Och nu måste jag ju fråga DIG om DU har gjort slut med julen än! Har du det, säg???

(Jämrans barr, till och med i mitt barr…)

 

---

Livet är kort.

Read Full Post »

Hej vad det går mellan… jaa, hem och förråd, typ…

Nu har jag jävligt ont i hälen. Och ont i hela benet, förresten, ända upp i rumpan. (Nej jag pallade inte att skriva ordet röven också, eftersom jag redan hade använt fult språk i och med svordomen…) Men undan går det! Strax efter sju i morse – eller i alla fall före halv åtta – var nätdörren till ballen* nerskruvad. Detta hade jag våndats över, ska jag säga, för jag minns att jag drog åt de nio skruvarna i gångjärnen hårt liksom öglorna till de två hakarna.

Därefter röjde jag lite i lägenhetsförrådet, du vet det som såg ut så här nyss:

Lägenhetsförrådet nyss. Det var då, det…

Gissningsvis skrämde jag slag på några i trapphuset, för de passade på att hämta tidningen i hållaren utanför dörren när jag var i kallförrådet, typ tre hus bort. Ja, folk är ju lite… märkliga här runt omkring. Det kändes liiite skönt att för en gångs skull föra oljud jag också en lördagsmorgon. 😈

Lägenhetsförrådet svalde faktiskt ganska många prylar till när jag hade röjt lite. Nätdörren, pallar, två femstegsstolar, en golvlampa, ett par tavlor, en champagnehink (har inte varje DAM** det???), balkongmattan och en gungstol. Hepp, liksom!

Fast nu sväljer lägenhetsförrådet inget mer.

Jag hann ta ut fyra öl och ställa på kylning innan gungstolen och lite annat bråte hamnade framför plattan – ölen lär behövas i kväll efter utfört arbete!..

Sen tömde jag ballen. Allt som var där ute fick faktiskt plats i lägenhetsförrådet – utom bordet. Bordet gick inte ens att skruva ihop, för jag hittade inget IKEA-verktyg som passade, trots min rejäla verktygslåda…

Matsalsbordet med verktygslådan på. Nej, det är ingen stil och klass på mitt hem just nu.

Ballen såg lika ödslig ut som den alltid brukar göra på hösten.

Ödslig balle.

Till och med de två tvättlinorna tog jag ner. Tvättlinorna, som jag aldrig kan använda eftersom det alltid röks och grillas – I SKRIVANDE STUND, FAKTISKT! – här runt omkring. Ville att ren tvätt stinker rök eller eldad gris, liksom…  Däremot lät jag min lila lobelia sitta kvar ett tag till. Den blir just nu grillskadad, stackaren.

Lobelian får hänga kvar ett tag till.

Ballebordet kånkade jag bort tillsammans med en presenning till kallförrådet. Det var tungt och otympligt, men det gick. Mötte H på vägen som smackade beklagande och sa att h*n vet precis hur jobbigt det här med fönsterbytet och hemmakaoset är. Hos dem är de liksom redan färdiga.

Tog bort en del tavlor och ett gäng småpryttlar från fönstren. Sen gav jag mig på köket. Det är från och med nu jätteomysigt eftersom jag inte kan sitta i kökssoffan vid bordet. Flyttade soffaset (tungt som fan!) till ena kortsidan, så nu får Fästmön och jag sitta på stolar och äta.

Ett omysigt kök för tillfället.

Ovanpå kökssoffan fick jag plats med en del prylar, faktiskt några till än vad bilden nedan visar. Så det går alltså inte att sitta där.

Belamrad kökssoffa. Vid pilen, min första Kitty Lindsten-tavla!

Slutligen grep jag mig an arbetsrummet. Lyckades skjuta morfars otympliga skrivbord framför en bokhylla. Det var som ett 15-spel! Efter detta flyttade jag datormöbeln med datorn och slutligen farfars astunga arkivskåp. Allt detta samtidigt som jag parerade med kablar till telefonen, nummerpresentatören, datorn med mera. Det gick rätt bra tills jag satte mig vid datorn för att blogga. Jag hade visst kommit åt nån inställning på skärmen, så det såg lite lustigt ut. Det har jag fixat så att det i alla fall ser lite mindre lustigt ut just nu.

Omysigt arbetsrum.

Nu sitter jag med ryggen mot fönstret och knattrar på tangentbordet. Det är bra, för då slipper jag se puckona som grillar. Känner bara äckellukten av grillen.

Tänkte nog ta en paus nu och äta frukost innan jag skruvar ner två gardinstänger. Sen  ger jag mig nog för idag med förberedelserna inför Dalkarlarnas ankomst. Anna messade nyss och frågade om jag var oskadd och om jag hade ätit frukost än… Hon känner mig alltför väl, den lilla.

I kväll hade jag planerat att servera Kalle Kon, men se det gick inte för varken Tokerian eller ICA Heidan hade nån Kalle. Tog i stället fram kyckling ur frysen som jag ska steka och krydda på annat sätt än den Tokeriagrillade vi åt igår. Vi inhandlar nog lite lördagsgodis på vägen hem när jag har hämtat Anna från jobbet, det brukar vi göra. Sen äter vi så vi mår illa och svär på att aldrig mer äta Karamellkungens lösgodis… Tills nästa gång…

Vad pysslar du med en lördag som denna???

*ballen = balkongen
** DAM = You see, I’m a laaady…

Livet är kort.

Read Full Post »